30
Aug
2016
0

Dag 12: Rödön – Nälden (Vattenkris och Trötthet)

Jag har bokstavligt talat växt flera centimeter de senaste dagarna. Jag har tappat bort mig från en välmarkerad led och vandrat genom halv storm men alltid hittat lösningar. Gått tillbaka till senaste säkra punkten på leden, frågat om hjälp längs med vägen och alltid kommit fram helskinnad. Ävrn om jag bokstavligt stupat i säng av trötthet så är det en känsla av trygghet som växer sig starkare för varje dag på leden. Jag vågar lita på min kunskap och erfarenhet, jag är självständig och klarar vad jag behöver klara. När det verkligen gäller är jag både beslutsam och envis.

LRM_EXPORT_20160830_220041 LRM_EXPORT_20160830_220020

LRM_EXPORT_20160830_215958

Idag var St Olavskällan tömd på vatten. Just that kind of day.

LRM_EXPORT_20160830_220012

Aldrig är man så törstig som när det inte finns något vatten. Jag var trött i morse. Så in i bövelen trött vilket gjorde att jag gjorde misstagens misstag och glömde att fylla på både vattenflaska och vattenblåsan innan jag gick.

Hade gått ungefär fyra kilometer när jag insåg problemet med att inte ha något att dricka, att göra kaffe utav eller laga mat med. Först hittade jag en toalett vid pastorsexpeditionen utanför en liten kyrka som var stängd, sen hittade jag en vattenslang utan handtag och efter det en bäck med högst tveksamt innehåll.

Räddningen blev att knacka dörr. När jag satte mig ned med kartboken så insåg jag snart att det inte skulle komma mataffärer eller bensinmackar förrän i dagens slutdestination Nälden, ungefär 20 kilometer bort.

LRM_EXPORT_20160830_220006

Idag har jag nött kilometer efter kilometer längs med asfalterad bilväg. Det gör lite extra ont i fötterna och jag har svårt att bestämma mig om det beror på det hårda underlaget eller de nya kängorna.

Ta i trä – men jag har varit lyckligt förskonad från allt vad blåsor och skavsår heter. Jag är ganska stel i ben, fötter och axlar men tar alltid hand om kroppen när jag kommer fram om dagarna. Fotmassage med massor med lavendelkräm är bästa medicinen efter en lång, varm dusch.

Men jag börjar känna mig trött och sliten på morgnarna så nu är en hel vilodag inbokad i Åre. Jag ser så mycket fram emot att sova ut och vila kroppen. Även om kroppen är stark så är huvudet och musklerna ganska trötat. Alla nya omgivningar och äventyr kräver pannben och att vara på alerten ständigt.LRM_EXPORT_20160830_215947 LRM_EXPORT_20160830_215921

Roligaste skylten de senaste veckorna. Trollsåsen. Troll-såsen. Jag fnissade för mug själv i kilometer efterråt och funderade på bakgrunden.

LRM_EXPORT_20160830_215911 LRM_EXPORT_20160830_215858

Jag vill passa på att igen säga tack, tack, tack till alla människor längs med vägen som visar så mycket värme, kärlek och öppna hjärtan längs med vägen. Jag känner mig verkligen som en del av en stor familj. Gunnar som stannade med bilen för att säga hej, Allan och Helene som vi bor med ikväll som vi skrattar så mycket tillsammans med och som vi ska spendera en del av dagen med imorgon vid Älgriket med hällristningar, Putte och Nicki som visat oss runt sitt stora hus och Cari som bokstavligen räddade dagen genom att ge mig rent dricksvatten. Tack alla för den del av pusslet ni bidrar med. Ovärderlig del av vägen.

Dagens pryl. Vattenblåsan håller två liter vatten och kan monteras på insidan av ryggsäcken med en liten slang som sticker ut på framsidan. Tack vare den kommer jag lätt åt vatten och kan dricka lite då och då.

Dagens insikt. Enkelhet. Det är de badala sakerna som är de verkligt avgörande. Mat, vatten, tak över huvudet. Medmänsklighet. Det enkla är det stora. Det enkla är det viktiga och mest avgörande.

30
Aug
2016
0

Dag 11: Östersund -Rödön (Tecermoni, utrustningsuppdatering och kartdyslexi)

Idag var stora fixardagen i Östersund. De senaste tio dagarna har vi samlat på oss olika ärenden. Men vi började med tecermoni och fika på Te-Centralen som startat sveriges första e-handel med te och har en fantastisk liten butik i centrala Östersund.

LRM_EXPORT_20160830_002833

Jag fick prova grönt matcha-te. Det blandas med liten visp och den blir som en skummig cappuchino med smak av nypon och bittermandel.LRM_EXPORT_20160830_002822 LRM_EXPORT_20160830_002813 LRM_EXPORT_20160830_002802 LRM_EXPORT_20160830_002755

Nästa möte blev Skomakarn.

LRM_EXPORT_20160830_002724 LRM_EXPORT_20160830_002647

Leanne hittade lite rejälare ilägg under sulorna och fick en saknad rem påsydd på sin ryggsäck. Det kommer underlätta när det så småning om blir dags att börja vandra igen.

LRM_EXPORT_20160830_002634 LRM_EXPORT_20160830_002628

Jag har nya kängor. Jag har nya kängor. Jag har nya kängor. Hälkappan på mina kängor imploderade totalt i början av vandringen och tack vare Naturkompaniet i Östersund kunde jag smidigt och snabbt reklamera de trasiga och redan samma dag vandra vidare i de nya. Tusen tack för trevligt bemötande och ovärderlig hjälp. Nu känns det bra att fortsätta mot Trondheim.

LRM_EXPORT_20160830_002453 LRM_EXPORT_20160830_002445 LRM_EXPORT_20160830_002433

Vax on. 120 vätärdefulla extra gram i ryggsäcken. Det gäller att ta hand om utrustningen.

LRM_EXPORT_20160830_002425 LRM_EXPORT_20160830_002416

LRM_EXPORT_20160830_002408

Nådde Frösön idag, där gick jag förbi en spontankaffe vid hembygdsgården tillsammans med föräldrarna till de två unga kvinnor som drivit caféverksamheten de senaste somrarna, såg den vita gamla skolbygnaden som för tankarna till antikens grekland och stämplade passet utanför kyrkan.

Här delar sig vägen. Ena går längs med E14 spikrakt på asfalt och den andra tar en tur runt till öns fågeltorn och vackra utsikter. Jag missade helt vägkorset och fick nöta en rejäl dos asfalt och lite trevlig skogsstig under kvällen.

LRM_EXPORT_20160830_002350 LRM_EXPORT_20160830_002321

LRM_EXPORT_20160830_070638

Idag passerade jag ett otäkt område till fots. En bågformad bro med bokstavligt talat centimetermån vid väggrenen. Här kör bilarna minst i 70 kilometer i timmen, de har lite smådålig dikt över den krönta backen och kommer bilar från båda håll finns det inte riktigt någonstans att ta vägen, då susar det lite i magen.

LRM_EXPORT_20160830_002923

Den här bilden får beskrica den där känslan av att ha gått fel för att någon planterat blommor framför ledmarkeringen samtidigt som man är tacksam för att ha fångats upp av en återvändsgränd i ett sandtag och inte av misstag knallat vidare till Skåne.

LRM_EXPORT_20160830_002305

LRM_EXPORT_20160830_002238

Dagens gladaste möte blev med livsstils- och resebloggaren Dryden. Han stannade sin vita Mercedes och kom fram och kramade mig där jag gick längs med väggrenen ute på Rödön i Krokoms kommun i regn och skymning. Så liten värld det är.

Dagens pryl. Kängor kom dagen att handla om. Jag blev så glad att jag grät en ganska stor skvätt på Naturkompaniet. Att ha hela och rätt kängor är absolut nödvändigt.

Insikter. Sitter på ryggsäcken med nakna fötter mot grusvägens vassa stenar. Tystnaden är öronbedövande. Efter ett dygn i storstaden var jag helt förstörd. Tror kroppen chockades av alla människor, bilar och intryck. Det är alltid något som låter, vrusar. Pockar på uppmärksamhet. Sorlet på lunchrestaurangen känndes outhärdligt även om maten var god och valmöjligheterna många. Gick förbi klädaffärer, mataffärer och inredningsbutiker och känner bata motstånd till allt (utom mataffären då). Saker känns oviktoga, prylar överflödiga. Jag bär just nu allt jag behöver på ryggen. Boende, mat, kök och kläder. När jag kommer hem ska jag fortsätta mina steg för att downshifta.

Sådan lyx som jag däremot går och drömmer om nu är att fixa till håret i coola vandrarflätor a la bohemian chic med lockade längder, att få helkroppsmassage och att äta kräftor.

Leannes fot behöver några dagar till vila. Nu götär vi så att jag vandrar och hon åker buss eller bil till nästa ställe. Det blir såklart mycket tid att slå ihjäl men idag överraskades jag med rotfrukter i ugn, sallad och korv när jag kom fram. Jag älskar att ha en vandringskompis som är lika matglad som jag.

28
Aug
2016
1

Dag 10: Brunflo – Östersund (Hundkiss, raksträckor och orakade ben)

Idag har jag navigerat andra dagen helt på egen hand, ätit lunch i hundkiss och hetsätit choklad. Tack, tack och åter igen tack till alla er som hört av er med uppmuntrande ord och varma hälsningar efter gårdagens stormiga vandring. Jag läser alla kommentarer här, på Instagram och Facebook.

LRM_EXPORT_20160828_195147

Idag lämnade jag Sörbygården med pigga steg, igår var första gången på resan som jag sov riktigt länge och sammanhängande. Dessutom doftade det nytvättat omkring mig som en aura av fräschet. Ändå knöt det sig lite i magen när jag lämnade Leanne och gården bakom mig. Dag två med ensamkartläsning. Tack och lov var stor del av vägen väldigt nybörjarkartläsningsvänlig med en stor sjö på ena sidan, järnvägsräls på andra sidan och många skyltar med St Olavsledens sigill. Jag tackar och bockar för att jag får en sådan här ”honeymoon” i kartläsning, det var verkligen bästa möjliga förutsättningar.

LRM_EXPORT_20160828_195209 LRM_EXPORT_20160828_195201

Hela dagen idag var i princip en transportsträcka längs med cykelbanor och bebodda områden i förorterna kring Östetsund. Men jag hittade ett fint, öppet område med utsikt över sjön, en stor öppen gräsyta och träd. Perfekt med lunch under skuggan av träden tänkte jag och raddade upp kök, kokade vatten till den frystorkade maten och lade mobilen på lunchladdning. Sedan insåg jag att de här buskagen och träden måste vara de absolut mest välvattnade i hela Östersund med omnejd. Det stank hundkiss och jag tror jag lyckades lägga kameran på något extra otrevligt ställe för den luktar skumt nu.

Typiskt att bra vandringsrastställen också är bra hundrastställen.  LRM_EXPORT_20160828_195154

Allt som allt höll jag rask takt. Nu är jag inte den som lägger värde i kilometrar eller distans. Men det var skönt att känna att kroppen blivit stark och anpassar sig till livet med långa vandringsdagar.

LRM_EXPORT_20160828_195233

Välmärkt led med skyltar som visar riktningen.

LRM_EXPORT_20160828_195216LRM_EXPORT_20160828_195226

Östersund är nära nu. Jag klarade mig fram helskinnad och med bara en liten, liten borttappning som jag skyller på en småföretagare strax utanför Brunflo som täckt för alla ledmarkeringar och leden med att parkera stora tankbilar på uppfarten så att det ser ut som att vägen svänger ned mot skogen. Luring. Superluring.

LRM_EXPORT_20160828_195246

Framme i Östersund blev jag så himlans glad att jag hoppade jämfota för mig själv. Här hittade jag Mitttuniversitet som jag läste min Civilekonomexamen hos på distans. Så roligt att äntligen se Campus IRL. Det gjorde mig riktigt glad.

LRM_EXPORT_20160828_195253

Framme i Östersund checkade jag in på STF Ledkrysset och får sova i riktiga lakan för första gången. Typiskt sån där sak man dumsnålar med, men som gör stor skillnad.. Ofta kostar de typ 75-90 kronor extra och eftersom vi måste toksupersnåla för att få ihop en hel månad på leden så har vi tidigare sovit i sovsäckarna uppepå sängen.

LRM_EXPORT_20160828_195310

Det var näst intill sommarvärme när jag gick ut för att möta upp Leanne så jag gjorde en rejäl walk of shame med bara, orakade ben tillsammans med strumpor i sandaler. Livet på leden bjuder på alla möjliga sorters ämnen för reflektion.

Ikväll har Leanne lagat potatisklyftor, broccolli och lax till oss. Så gott med potatis. Jag ramlade in på ett ställe som kallas Dollar Store och som säljer mer eller mindre tveksamma artiklar. Därifrån kom jag ut med en påse chips, en förpackning minikexchoklad och en stor packe polly. Det var tydligen den tiden i månaden och då finns inga undantag.

Imorgon har vi en dryg handfull ärenden att fixa som skomakaren, teboden, apoteket och snabb upptäcksfärd av Östersund. Nu hoppas vi på lite mer flax för resten av dagarna. Tror vi har brottat oss igenom det mesta som kan hända nu i form av trasig utrustning och skador. (Ta i trä).

Det blir lite mer planerande om kvällarna och en stor portion osäkerhet tills Leannes hälsena läkt. För mig är det nyttigt att gå igenom allt planerande med dagsetapper, boenden och matpaket och dessutom alla telefonkontakter. Igår pratade jag nästan 20 minuter med Sjukvårdsupplysningen och fick lära mig allt som är värt att veta om hälseneinflamationer. Att de bör tas på stort allvar. Att de kräver minst en vecka vila. Att de beror på överansträngning eller nya skor. Att det är tålamod som gäller. Så det är vad vi förhåller oss kring nu och jag räknar med att vi fortsätter som idag minst till mitten av veckan eller så länge det behövs. Just nu är det svårt att säga när vi är var och hur länge. Det får visa sig vart efter. Vi tar varje dag för sig.

Och jag har växt några decimeter av att kartläsa på egen hand. Känner mig pepp inför imorgon nu när de här två dagarna har gått så bra.

Dagens insikt. Idag bryr jag mig inte särskillt mycket om ”vad andra tycker”. Det går inte att vara alla i omgivningen till lags och jag kan bara göra min egen resa på mitt sätt och i min takt. Genom åren jag bloggat har jag då och då fått kommentarer om att jag vandrar för kort eller för långsamt eller bär för mycket packning. Men vem kan avgöra vad som är rätt eller fel? Vem besitter den makten över andra människor? Vad är ett riktigt äventyr? Jag lägger ingen bedömning eller värdering i hur andra vandrar eller spenderar sin tid ute i naturen, jag tycker bara att det är roligt om någon hittat sitt bästa sätt att spendera tid utomhus och den gemensamma nämnaren är just kärleken till naturen. Att inte döma och att välja att ge kärlek till medmänniskor tar oss längre.

Dagens pryl. Vandringsstavarna från Urberg blev dagens pryl. De hjälper mig räta upp ryggen och att hålla en jämn och stadig takt. De har en teleskoplösning som gör att de går snabbt att justera i höjd.

28
Aug
2016
1

Sörbygården Bed and Breakfast i Brunflo

I går eftermiddag kom jag fram till Sörbygården efter att ha vandrat genom storm, över fallna träd och bredvid meterhöga svajande träd längs med vägen.

När jag kom fram till gården möttes jag av vandringskamraten Leanne och föreståndaren Ann-Sofie. Efter en lång varm dush fullkomligen stupade jag i säng och sov länge. När jag vaknade upp var alla mina kläder tvättade och kvällens middag förberedd.

LRM_EXPORT_20160828_175341 LRM_EXPORT_20160828_175333

Ann-Sofie gör allt från incheckning, städning, matlagning, bokning och mötet med alla gäster samtidigt som hon tar hand om gårdens hästar. Att driva Bed and Breakfast är mer en livsstil än ett jobb.

Mysigt lantlig inredning

LRM_EXPORT_20160828_175320 LRM_EXPORT_20160828_175313 LRM_EXPORT_20160828_175303 LRM_EXPORT_20160828_175255

Rummen i stora huset är inredda i en brittisk/fransk/svensk klassisk stil med blommor på överkasten, tapeterna och tavlorna. I alla rum hänger mjuka, rutiga morgonrockar och jag mös runt i min i många tinmar på kvällen. Lyxigt efter många dagar med bara friluftskläder att byta mellan.

I flera år har jag tänkt att jag vill cykla mellan Bed and Breakfast på engelska landsbygden för att få stanna någonstans med blomsterfyllda rum. Så fanns de så nära som i Sverige och Brunflo.

LRM_EXPORT_20160827_215503

 

LRM_EXPORT_20160827_215444

LRM_EXPORT_20160827_215436

LRM_EXPORT_20160827_215427

Ute på gården står ett härbre med sovloft, litet kök och vardagsrum. Precis ”lagom” av vad som kan tänkas behövas.

Vedeldad liten stuga

LRM_EXPORT_20160827_215419

LRM_EXPORT_20160827_215412

På gården finns 14 hästar som skymtar mellan träden då och då. Jag och Leanne gick på kvällspromenad och hittade några fina smultronställen med magisk utsikt över vattnet, fjälltopparna och de omgivande beteshagarna. Det här var en plats att komma hem till, att verkligen landa och låta den trötta kroppen återhämta sig.

LRM_EXPORT_20160827_215405

LRM_EXPORT_20160827_215352

LRM_EXPORT_20160827_215344

LRM_EXPORT_20160827_215335

Med utsikt över vattnet ligger den här lilla trästugan inredd med fluffiga renskinn, tyger och kuddar. På bordet står en gaslampa och kyliga nätter värmer vedspisen.

LRM_EXPORT_20160827_215326

LRM_EXPORT_20160827_215312

Konferenslokal. Men jag drömmer om sådant här bord där jag ska samla vänner och familj. Kanske i ett orangeri eller ett stort växthus med snirklande vibrankor och murgröna.

LRM_EXPORT_20160827_215303

LRM_EXPORT_20160827_215248

LRM_EXPORT_20160827_215240

LRM_EXPORT_20160827_215229

LRM_EXPORT_20160827_215220

LRM_EXPORT_20160827_215210

På kvällen serverades vi färsk tagliatelle med mozzarella tillsammans med en blandning renkött, nötköttet limousine, primörer och kantareller. Alla råvaror till middagen var ekologisk och närproducerad.

En lisa för själen. Detta var en riktig höjdpunkt att komma fram till och överträffade alla förväntningar jag hade. Nästa gång jag kommer tillbaka vill jag spendera minst en vecka i den lilla stugan med utsikt över sjön.

Tack för allt!

27
Aug
2016
0

Dag 9: Pilgrimstad – Brunflo (Storm, fallna träd och ett oväntat möte)

Idag hände det som bara inte får hända. Min största rädsla när det kommer till vandring. Kartdyslektiker som jag är har jag alltid med mig någon som är grym på att tolka höjdkurvor och säkra punkter i terrängen. Eller så går jag på välkänd mark. Idag blev det inget av alternativen.

Leannes hälseneinflamation blev inte bättre så hon fick skjuts med värdshusägarna i Pilgrimstad till dagens slutdestination Sörbygården i Brunflo. Det är första gången vi delat upp oss – inte idealt men Leannes fot behöver vila och jag har kommit in i en vandringslunk där kroppen känns helt ok med vandrandet och att sitta still skulle ge mig myror i benen. Lite med skräckblandad förtjusning tog jag mig an den här dagens utmaning. Navigera efter karta och hålla rätt på ledmarkeringarna.

Jag packade med kartbladen, guideboken och hängde dem lätt tillgängliga på ryggsäcken.

LRM_EXPORT_20160827_215708 LRM_EXPORT_20160827_215701 LRM_EXPORT_20160827_215649

Fyller på med energi. Här var fälten både gula pch gröna. Det påminner om årstidsskiftningen som kommer.  LRM_EXPORT_20160827_215626 LRM_EXPORT_20160827_215618 LRM_EXPORT_20160827_215610

Tar vad man har som blomkruka.

Vandringsdagen i blåstLRM_EXPORT_20160827_215540

Idag var det Klass 1 varning på blåsten 21 sekundmeter. Längs med vägen idag vandrade jag förbi många brutna grenar och vid ett tillfälle passetade jag ett fallet träd. Det där etsade sig fast lite på hornhinnan för jag såg resten av dagen hur de stora jättelika tallarna svajade kraftigt i den starka omruffsande vinden. Och då kände jag mig så otroligt liten här i världen.

Dagens största problem var att hitta något vettigt sätt att kissa i stark och oberäknerlig storm. Men motvind och i så skyddat läge som möjligt är en bra utgångspunkt.

LRM_EXPORT_20160827_215526

Idag har jag mest nötit grusväg. Kilometer efter kilometer känns lång, speciellt när man går och mumlar interna skämt längs med vägen. Jag och Leanne brukar prata Cockneyengelska när vi är trötta och nere. Sedan skrattar vi tills vi gråter. Men sådant är ju bara halvlamt på egen hand. Istället gick jag på steg för steg och kom in i ett trivsamt tempo.

LRM_EXPORT_20160827_215518

LRM_EXPORT_20160827_215805 LRM_EXPORT_20160827_215759 LRM_EXPORT_20160827_215753  LRM_EXPORT_20160827_215737 LRM_EXPORT_20160827_215729 LRM_EXPORT_20160827_215715

I Brunflo (brunnen vid myren) satte jag mig utanför Hembygdsgården (Tingshuset från 1829) för att äta lunch. När jag var på väg att packa ihop det sista kom en man som jag glömde fråga efter namnet på men som hade den stora hjärtligheten att visa mig runt i hembygdsgården. Se utställningen från den gamla skolan, titta på bilder på vattenkammade pojkar och uppradade flickor i skolbänkarna på bilder mer än 100 år gamla. Jag fick lära mig om stenbruket här i bygden som fram till 70-talet gett många arbetstillfällen och jag kikade snabbt in på det lilla caférummet helt inrett med blått och med väggbonader uppsatta. Det här mötet betydde mycket för mig för jag fick höra historian berättas så som den var upplevd och att kliva in i byggnaden blev ett sätt att komma närmare landsbygdshistorian. Innan Brunflo passerade jag den gamla kyrkan med ett torn och Löfbergets Folkskola som idag inte bedriver någon skolverksamhet.
LRM_EXPORT_20160827_215503

Dagens bästa var att komma till kvällens boende Sörbygården till rum med blommiga överkast, handdukar och den mest magiska middagen. Jag kom fram hit på eftermiddagen, rasade in i duschen och sov en hel timme i sträck. Senaste nätterna har blivit för sena och nu var det gudabenådat skönt att komma in i värmen och sova ikapp.
Insikt. Tillit. Idag fick jag lita på min kunskap och förmåga att navigera. Att stanna för fika och lunch utan att ha någon att dela upplevelsen med och att fatta alla stora och små beslut själv. Tillit till att jag i varje given stund gör det bästa efter min erfarenhet och kunskap och att njuta av att vara ute på egen hand.

Dagens pryl. Idag var jag tacksam för min regnjacka. Liten, lätt, vattentät och vindtät. Den gjorde dagen bet

1 2 3 110