Guide: 6 Bästa Halvdagsturerna i Åre

Sponsrat inlägg

Detta inlägg är ett reklamsamarbete med Åre Destination. Foto: Anette Andersson.

Åre bjuder på fantastisk vandring för alla smaker. Idag får du de allra bästa tipsen på passande halvdagsturer som tar dig till fjälliga pärlor omkring Åre och så tipsar jag om en riktigt bra nyhet för vandringsplanering Kartapplikationen Åre Trails för mobil och desktop.

1. Blanktjärnsrundan

Blanktjärnsrundan är en populär vandringstur som går förbi smaragdblåa tjärnar och klassisk fjällterräng med myrar och björkskog. Rundslingan är 12,3 kilometer och tar ungefär fem timmar att vandra.

Besökarnas bästa bilder från Blanktjärn (Instagram).

2. Totthummeln

Vandra de fyra kilometrarna runt Totthummeln. Sommartid växer rikt med blommor längs med vandringsstråket. Under turen når du Nalleklippan med utsikt över Åre och Åresjön – så spara kaffetermosen tills du kommer hit med härlig utsikt.

Besökarnas bästa bilder från Totthummeln och Nalleklippan (Instagram).

3. Åreskutan

Vandra de ungefärliga fem kilometrarna till Åreskutans topp, 1420  meter över havet. Spara knäna och ta kabinbanan till toppen från centrala Åre och sedan bara gå den sista biten upp till toppen. Toppstugan har café som är öppet när kabinbanan är öppen. Oavsett hur du tar dig upp belönas du med milsvid utsikt över fjäll och sjöar. Det här är en riktig Årefavorit!

Besökarnas bästa bilder från Åreskutan (Instagram). Och mina bästa bilder från vintrigt skut-toppen.

Foto: Darren Hamlin

4. Gruvvandring

Vandra From mine to mine de 14 kilometrarna mellan Fröå gruva och Bjälkes gruva. Gruvorna levererade malm till området under 1800-talet och leden innehåller många kulturellt intressanta nedslag. Passa på att boka guidad tur av Fröå gruva.

Besökarnas bästa bilder från Fröå Gruva till Bjälke Gruva (Instagram).

5. Ullådalen

I Ullådalen kan du gå en rejäl tur runt Mullfjället på drygt 19 kilometer, eller korta av den precis innan berget för en kortare halv dags tur. Det är smidigt att ta sig till parkeringen i Ullådalen och du kan bara ströva runt i det vanckra området och spana efter bäcköring i Ullån eller ta ett dopp i höljorna.

Besökarnas bästa bilder från Ullådalen (Instagram).

6. St Olavsleden

St Olavsleden är en 564 kilometer lång pilgrimsled som letar sig från Selånger utanför Sundsvall genom Åre och vidare till Trondheim. I Åre går är Ristafallet och Tännforsen två speciellt vackra platser att ha som utgångspunkt.

Besökarnas bästa bilder från St Olavsleden (Instagram).

Foto: Anette Andersson

Vandringssäsongen i Åre sträcker sig från Maj till Oktober/November. Perfekt för höstvandring!!

Starta med karta i mobilen!

För att hålla dig uppdaterad om ledernas skick, när det är älgjakt så går du in på Åretrails.com som uppdateras dagligen med information.  Via Åre Trails får du information om de bästa lederna, längd, sevärdheter och en interaktiv karta. Använd hemsidan eller ladda ned som app till mobilen.

Kan inte bli enklare än så att miniäventyra. Kaffetermos, picknick och glatt sällskap.

Detta inlägg presenterades i samarbete med Åre Destination.


 Kommentera

Tankar om träd, personlig utveckling och sånt vi kan lära av naturen

Idag har jag besökt en hälsoträdgård utanför stan i Västerås och det fick mig att tänka på min relation till att odla som är noll. Men vars egenskaper jag starkt kan relatera till. För det fashinerar mig på många plan. Naturen. Växter. Träd. Symbiosen. Luft. Sol.

För vi människor har så mycket att lära av naturen. Inte hur vi ska handskas med den, vara i den eller klä oss för den. Utan jag tänker på sådant vi kan lära oss av naturfenomenet.

I naturen växer träd och blommer i precis just den takt de växer. Tänk på årsringarna i ett träd. Ibland är det smala, smala ringar. Ett år där det inte hänt så mycket och sedan kommer det år med brett mellan ringarna. Det har hänt mycket. Trädet har växt. Men ingen kan säga till trädet att växa prick tre millimeter varje år. Ingen kan säga till trädet att öka takten. Det är som det är. Och det blir som det blir.

Kanske ska vi ta till oss lite av det här tänket tillbaks i våran vardag. I tider av slimmade organisationer, utvecklingssamtal, lönesamtal. Vi sätter riktningar, uttalar mål, klämmer ihop oss för att nå de därna målen. Skaffar utgifter efter inkomster. Men finns det utrymme för ett sådant millimeterfattigt trädår? Vad säger arbetsgivaren, chefen, kollegorna då? Och inte minst vad säger min egen inre röst då?

Idag har jag ett liv där jag själv sätter mål, bestämmer förutsättningar och klappar mig på axeln. Jag säger när det räcker och när jag behöver bita ihop lite. Jag är en riktigt sjysst chef mot mig själv. Privat och i företagandet.

Sommar väntar och med det ledighet. Tid att vara. Känna efter.

Sommaren kommer som ett kommatecken i en mening. Andrum.

Ta tillvara på det andrummet.

Aldelles oavsett vad du gör idag. Fundera på vad som är ditt inre mål, din riktning. Vad vill du ha mer av i ditt liv? Och fundera vad du behöver göra för små, små steg för att nå dit på sikt.

Jag minns att jag satt på kontoret och drömmde mig ut i naturen. Jag ville ha mer friluftsliv.

Steg för steg var det vad jag plockade in. Slutade titta på TV för att få mer tid till att vara ute. Slutade handla onödiga kläder (som märkesjeans och fina kontorsskor och lade istället pengarna på friluftsutrustning. Det blev två små steg som gjorde att jag fick in lite mer friluftsliv. Sen startade jag bloggen för ännu lite mer vandringsfokus. Och på den vägen är det.

Små, små steg i taget. Det vi fokuserar på växer. Och när vi kombinerar det vi är bra på med det vi tycker är roligt då kommer magi.

Men låt det växa. Låt det ta tid. Och väx inte fast i marken som ett träd. Om du inte trivs där du är nu flytta på dig. Och våga grena ut och växa dit solen lyser starkast.


 Kommentera

Guide: Så skräpar Du inte ned i Naturen

Precis som förra året är jag ambassadör för allemansrätten tillsammans med Håll Sverige Rent. Så idag ska vi prata om självklara självklarheter (borde va så va?!) och så har jag ett härligt tips till dig som vill komma igång med skräpsamlande längs med vandringslederna i sommar. 

Visste du att det absolut vanligaste skräpet i naturen kommer från mat dryck, godis och energibars? Nedskräpning är ett av världens största miljöproblem. Men det finns saker som vi alla kan hjälpas åt med till havs och på land i sommar.

Mina 3 smartaste knep för att inte skräpa ned!

  1. Jag har alltid med en skräppåse i vandringsryggsäcken. Då är allt skräp lätt att samla, både mitt eget och om jag skulle gå förbi något som ligger på marken.
  2. Jag tror att det mesta skräpet faktiskt är ”olycksskräp” när man väl har kommit bort från stan. Till exempel kanske man har stoppat energibarpappret i byxfickan och så åker det med ur när man tar upp handskarna när det blir kallt på kvällen. Så skaffa som rutin att stoppa undan alla små papper och skräp i en låst ficka eller den därna skräppåsen.
  3. Se till att inte ha med dig saker som skräpar om du kan. Här kommer några riktigt bar exempel på hur du inte skapar skräp:
    • Ha med återanvändningsbar vattenflaska och inte PET-flaska eller liknande engångsartiklar.
    • Ha med en termos med kaffe och din favoritkåsa istället för pappersmuggar i naturen.
    • Lämna inte toalettpapper fladdrandes i naturen. Gräv ner det ordentligt eller bränn det.

Du kan hämta en gratis återanvändningsbar skräppåse på ditt närmsta Naturkompaniet från 20 juni 2017 och så långt lagret räcker.

Helt galet bra nyhet och jag är riktigt, rktigt stolt över att vara en del i den här kampanjen. Jag vet att många är väldigt duktiga på att hålla rätt efter sig och att det är en självklarhet – men det räcker med att en enda glömmer bort att komma ihåg sitt skräp så kan vandringsmiljön påverkas för många år framöver.

Därför säger jag igen. I leave nothing but footprints.


 Kommentera

”Vart kommer alla j***a prylar ifrån?”

Just nu är det så himla mycket vardagskaos som det någonsin kan vara.

Livet den här helgen har två teman. Det ena är fullt fokus på rehabilitering för vandringsskadan. Det andra är att jag har fullt fokus på flytt till ny lägenhet. Saker faller på plats en efter en och jag älskar att känna att saker går åt rätt håll.

Det enkla som är så svårt

Alltså – så här är det. Jag har haft tankar om hur jag ska förändra mitt liv till att kunna ägna mig mer åt sådant jag älskar. I det hamnar som bekant ekvationen tid och pengar. Så jag har i nu snart fyra år arbetat för att skifta ner på utgifter och rensa ut bland prytlar hemma. För om det är något som är tämligen onödigt så är det ju att jobba en hel jättemassa bara för att förvara prylar eller för att köpa saker och kläder.

Att göra sig av med saker:

Sagt och gjort. Nu lägger jag de mesta av mina pengar på friluftsprylar och att resa till äventyrliga platser.

Jag har stått på loppis och sålt saker jag inte längre behövt, använt mig av Blocket och olika Facebookgrupper för att bli av med ännu mera. De allra finaste sakerna har åkt till auktionen här i stan och gett några hundralappar tillbaka. Och när jag insåg hur mycket tid det tar att sälja saker på nätet när det ska mejlas, prutas, stämmas av tid osv så har jag börjat med att bara åka till Röda Korset eller Brödet och Fiskarna med saker jag inte vill ha längre. Det här har jag hållt på med sedan Januari.

Och om två veckor flyttar jag till ny och billigare lägenhet. Tjohooo.

Men ändå hittar jag så otroligt mycket mer prylar nu när jag går igenom kökslådor, gräver längst ned i garderoben och går igenom bokhyllan.

Jag kan inte komma på hur jag har skaffat alla de här sakerna. Och jag har svårt att greppa över HUR det kan vara så mycket saker kvar när jag redan gjort mig av med så mycket saker.

Så nu i helgen har jag börjat rensa ut ännu mer. Böcker. Tidningar. Porslin. Till exempel hittade jag fyra års sparad prenumeration på facktidningen Personal och Ledarskap. Som om jag skulle sätta mig ned och läsa om dem. Nej. Det var en annan tid och utvecklingen går frammåt.

Ju mer jag slänger desto lättare känner jag mig.

Friare.

Men med all respekt så har jag ändå en lång väg kvar att gå. Så jag tänker att jag ska göra en rensning till när jag packar upp i nya lägenheten. Välja bara de allra finaste sakerna som jag älskar och blir glad av.

Någon som har stöttat mig enormt i renstankar är Sofia på Hildas – hon genomgår också en storflytt den här sommaren och jag återkommer ofta till hennes blogginlägg om att rensa och välja. Det är en liten konstform.

Det tar på krafterna att packa så intensivt. Och att tänka på allt praktiskt som el, internet, flyttlogistik, lådor. Pjuh. Nu mer än någonsin är det skönt att vara en listmänniska. Check. Check. Check.

Men ändå inte helt optimalt med ben och kropp som behöver vila mer än någonsin. För med sämsta möjliga timing får jag inte bära massa flyttlådor. Mina helt fantastiska vänner kommer och hjälper mig på Dagen D. Jag kan inte med ord beskriva vad det betyder. Men det är guld värt.

Jag är aldelles sjukligt glad för för min sjukgymnast som gjort ett träningsprogram och som pratar med mig tills jag fattar vad jag klarar och inte klarar. Det tvingar mig att känna efter. Så nu varvar jag att packa flyttlådor med rehabövningar. Jag har fått ett litet program utskrivet på ett papper. Det har två övningar. Fram tills den här veckan har jag inte fått göra annat än att vila, bassängträna och cirkulationsmassera benen. Så jag grät nästan när jag sist fick med mig ett papper med två små gubbar som gjorde träningsövningar. Det känns så skönt att kunna göra något för att hjälpa kroppen mer. Vi har fokus core. Min absoluta favoritövning just nu är att ligga raklång på golvet med uppdragna ben. Det får ryggen och benen att vila. Det är så skönt. Och jag påminner mig ofta, ofta om att göra övningen.

Och mitt i flyttkaoset så påminner jag mig om hur bra det kommer bli sen. Att komma i ordning. Att vända ett blad. Att naturen alltid kommer finnas där ute. Allt sker i den takt som det är menat. Jag jobbar nu för en ännu bättre framtid.

Och jag sneglar på en kajak. En helt egen kajak. Bara för att vara redo den dagen kroppen vill och kan.

Det är min belöning för att det just nu är kämpigt. Den är mitt stora, stora delmål.

Den dagen jag kan kajaka. Om så bara en liten sväng glida fram på stilla vatten.

Den dagen skattar jag högt.

Det är mitt stora mål nu. En inre bild.

Saker faller på plats en efter en och jag älskar att känna att saker går åt rätt håll.


 Kommentera

Stuglandet – Boken som guidar dig till gratis övernattningar

Boken Stuglandet – En guide till fria övernattningar är författad av Kjell Vowles och Moa Karlberg. Det är en guidebok till klimatsmart och billig turism. 

I boken lyfter de fram en sammanställning av helt gratis boenden i små stugor som vem som helst får utnyttja. För den som vill finns det massor med möjligheter att upptäcka naturen nära genom att åka kollektivtrafik, ta med matlåda och bo helt gratis. Det är stor kontrast till semesterklimatbovar som flygplan, dyr utsrustning och lyxiga boenden.

Jag blev så in i själen glad av att få hem det här recensionsexemplaret av bok då jag tycker att vi borde prata mycket mer om hållbart semestrande och underlätta just sådana här initiativ. Boken är helt fullproppad med bilder från stugor vilket gör det lätt att drömma sig bort. Men vad man framför allt får är en fullständig guide för att hitta stugorna – hur man tar sig dit, vem som förvaltar stugan och praktisk information om vattentillgång och sevärdheter i närheten.

Författarna har hittat stugorna med hjälp av tidningsarkiv, statistikdatabaser och massor med intervjuer. Det här är en fantastiskt viktig bok – så om du undrar vad du ska ge bort i present, ha med till middagen eller köpa hem… då är den här boken svaret.

Köp boken här: Stuglandet – En Guide till Fria Övernattningar ( BOKUS Annonslänk)

Blåa stolar på fjället
Foto: © Moa Karlberg
Foto: © Moa Karlberg
Foto: © Moa Karlberg

 Kommentera

Vanlig Vandringsskada: Undvik Pansarpung och Infanterield

Vanlig vandringsskada är sveda mellan benen när man är ute och vandrar varma sommardagar. Kan hända både kvinnor och män på grund utav fukten och värmen som uppstår. Men farmför allt drabbas män. Kanske lite extra för att pungen faktiskt blir längre i värme (kryper ihop i kyla som motsats) och skaver då lättare.

Jag har själv råkat ut för det här obehagliga fenomenet när jag pilgrimsvandrade en varm senhöst. Gud nåde den smärtan. Det slutade med att jag drog på skavsårstejp på aldelles ohyggliga ställen för att lindra skavet. Det var skönt ända tills det var dags att rycka bort tejpen. Annars är det mest killkompisar som råkat ut. Så av erfarenhet så delar jag nu mitt allra bästa tips för att undvika den värsta sommarplågan.

Förebygg genom att lufta ordentligt!

Förebygg så många skador du bara kan. Det är lättare att förebygga än att lindra en redan uppstådd skada.

  1. Hemligheten är att lufta ordentligt. Gör allt du kan för att hålla området välcirkulerat och torrt. Det allra enklaste är helt enkelt att dra ned gylfen och öppna upp alla ventialtionsdelar du har på byxorna.
  2.  Rätt underkläder. Ha gärna underkläder med lite ben på och absolut inga snyggunderkläder med spets eller liknande – det blir skavsigt värre.
  3. Det är också viktigt att sköta hygienen ordentligt (fuska inte bara för att du är långt ute i skogen). När vi svettas fastnar saltkristaller på huden och den blir lättare irriterad. Så kasta dig i närmsta vattendrag, gör spa i tältvestibulen eller använd våtservetter varje dag.

Med de tre enkla stegen undviker du obehag 😀

Lindra uppkommen sveda

Har du väl fått skadan kan det vara svårt att tänka på så mycket annat. Men ta vad du har för att lindra.

  • Idominsalva
  • Inotyol
  • Barnpuder
  • Potatismjöl
  • Aloe Vera

Ha med någon utav de här sakerna i ditt lilla vandirngsapotek. Speciellt idominsalva är ju sådant man kan ha nytta av på så många sätt så det är alltid värt att släpa på den extra vikten. Såriga läppar och för fotmassagen i tältet på kvällen.

Så – nu väntar jag mig att se tio miljoner neddragna gylfar på lederna i sommar. Eller vad säger du, har du fler tips på hur du hanterat elden mellan benen?

Berätta din pansarfanteri historia i kommentarsfältet!


 Kommentera

Mer tid + Mindre pengar = Mer äventyr

Sponsrat inlägg

Detta är ett reklamsamarbete med ResQ Club.

Är det någonting jag verkligen tycker är tråkigt så är det att vara inne i lägenheten och laga mat när sommaren pockar på med all sin prakt utomhus. Så när jag blev ombedd att prova ResQ Club appen (där du köper billig take away mat som hade slängts annars) blev jag hur glad som helst. Det är bra för mig som får mer tid till äventyrande och att skriva, det är bra för restaurangerna som får fler som upptäcker dem och känslan av att ”YES – idag räddar jag världen” den är bra härlig!

Vardagspusslandet går liksom ihop bättre och det är guld värt. Just nu är jag dessutom uppe i förberedelserna av flytt till en mindre lägenhet samtidigt som mina vader vandringsvägrar – det gör att huvudet är alldeles fullt med saker just nu – att ens tänka på att klura ut en middag känns ibland övermäktigt.

Så idag ska jag berätta lite mer om varför jag verkligen gillar nya appen där man räddar mat från restauranger, sparar pengar och får mer tid till äventyr.

En himlans massa WIN alltså 😀

Torpet ligger bara 20 minuter utanför stan och hit åker jag gärna ljumma sommarkvällar.

3 Anledningar att använda ResQ Club

Varje dag slänger restauranger massor med mat. Med mobilapplikationen ResQ Club kan du hitta erbjudanden från restauranger i din närhet. Det sparar både tid och pengar.

1. Spara tid och pengar:

Under många, många års tid har jag arbetat mot målet att leva ett liv närmare naturen. Idag driver jag mitt eget företag på heltid och vandring och friluftsliv har blivit min vardag. Nyckeln till att jag har kunnat ta varje litet steg i den är riktningen är att jag börjat laborera med faktorerna tid och pengar. Jag har klivit utanför alla ”ska” och ”borden” och skapat min egen väg. Bit för bit har jag prioriterat om vad jag lägger pengar på och hur jag använder min tid för att leva ett liv närmare mina drömmar.

Med ResQ Club sparar du tid och energi som du hade behövt lägga på att planera och laga mat. Med hjälp av applikationen i telefonen kan du enkelt och snabbt boka och betala en måltid och sedan hämtar du upp den när det passar dig under restaurangens öppettider. Det bästa är att det är billigare än att hämta takeaway eller köpa mat direkt på restaurangen. Så om du ändå skulle handlat mat så sparar du pengar. Men det är också ett suveränt sätt att köpa sig tid. Tid som kan ägnas åt äventyr.

Läs mer: Användning per Krona – Så räknar jag pengars verkliga värde

2. Underlättar de nära äventyren

För mig är det en superlyx de få eller den enda gång om året jag kan ta mig iväg till fjällmiljö eller någon annan spännande, exotisk stans att vandra. Så ser ju inte riktigt vardagen ut för jämnan när man, som jag, bor i Västerås. Plattare än platt landskap. Men det är ett landskap jag älskar – för mig har det kommit att bli otroligt kärt. Det finns stigar i Västmanland som jag känner till avrje millimeter av. Varje krök. Varje växande rot. Varje fikaplats.

Med ResQ CLub så kommer det upp notiser (om man vill) när det finns mat att hämta – man ställer in sitt geografiska område. Tack vare det har jag hittat restauranger jag inte skulle gå till annars. Och det roliga är att några av stans allra finaste lunchställen är kopplade till appen – så tidigare i veckan när jag hämtade mat fick jag lyxig fisk med handskalade räkor, ris och grönsaker.

All mat via appen är Takeaway så det innebär också att man enkelt tar med sig maten ut – och varför inte göra det i naturen. Stoppar man maten i kylväska kan den faktiskt hänga med till favoritställe nära stan och bli en lyxig utestund. Så lika väl som maten kan skapa tid för äventyr så kan den också bli en extra guldkant för äventyret. Win – Win om du frågar mig!

3. Bidra till minskad miljöpåverkan

Enligt Avfall Sverige och en undersökning på initativ av Naturvårdsverketslänger slänger storkök och restauranger i norden 450 000 ton fullt ätlig mat varje år. Det är nästan 18 kilo per innevånare. Och räknar vi istället all ätbar mat och dryck som slängs för privatpersoner så blir det en halv miljon ton eller 50 kilo per person i Sverige (Källa: SCB).

Och när jag läste Klum och Rockströms bok Vår tid på jorden så slog det mig hur viktigt det är att vi alla tar vårat ansvar för att ta hand om jorden vi har. Det gäller stort som smått. För om alla tänker ”äsh det där är någon annans problem” eller ”lilla jag gör ju ingen skillnad” så kommer vi aldrig stoppa hur vi dag efter dag övertrasserar resurserna. Nu är inte den här appen lösningen på jordens problem – men det är ett liten, konkret och vardagligt steg i rätt riktning.

Maten som du hämtar hos restaurangen är sådant som skulle ha slängts annars. Så genom att du kommer och hämtar den så bidrar du samtidigt med minskad klimatpåverkan. För maten är redan producerad, handlad och tillagad.

Ladda ned idag!

Du sparar pengar, räddar miljön och får tid över till mer äventyr.

Vill du ha smarta tips om inställningar i appen, hur du kommer igång med den och steg-för-steg guide så kikar du in hos Elin på Teknifik som satt ihop ResQ-Guide som svarar på alla tekniska frågor. Men jag kan gå i god för att det är väldigt lätt att komma igång med 😀

Google Play: Hitta ResQ Club här.

App Store: Hitta ResQ Club här.


 Kommentera

Pilgrim till Havs – St Olav Waterways

Sponsrat inlägg

Jag är med och testar/utvecklar St Olav Waterways – en pilgrimsled som kombinerar vandring i skärgårdsmiljö med båtfärd över vattnet.

Den som vill kan också cykla, åka reguljär färjetrafik eller kajak längs med sträckan som startar i Åbos ytterskärgård, går via Mariehamn och den vandrare som vill kan så småning om ansluta på vandringsleden i Selånger för att ta sig till Nidarosdomen i Trondheim.

Vaknade ombord på galeasen Albanus (Instagram Video) 21 meter långt fartyg med 10 segel. Stilla ljud av någon som gör i ordning frukost. Jag är med i segellaget ser ser till att vi åker frammåt idag. Lär mig knyta knopar. Försöker se skillnad på alla segel. Igår skalade jag potatis till 30 personer. En annan dukade. En tredje diskade. Här hjälps alla åt. Vi tar hand om varandra. Pilgrimens ledord Gemenskap.

Att pilgrimsvandra är för mig att ge utrymme. Lämna vardagens kontext. Byta perspektiv. Lyssna på de fina viskningarna. Tiden ombord på segelbåten är ett fint komplement till vandring. Nära naturen. Bara ljud av seglen som slår i vinden, vågorna. Naturens kraft tar oss fram över havet. Någon tar fram ett dragspel. Till tonerna av My Bonnie sitter jag på trädäcket. Andas. Är. Här finns gott om tid ombord för samtal. Att lyssna. Prata klart. Pilgrimens ledord Tystnad.

Det här har varit mitt hem i fyra nätter. Innan jag åkte iväg visste jag inte alls vad som väntade och jag trode att jag behövde ha förkunskaper, läsa sjökort och kunna segla. På en båtmässa hemma i Västerås pratade jag faktiskt med segelsällskapet om möjligheten att gå sommarkurs med dem inför trippen. Men väl ombord så har besättningen lärt oss allt som behövs. Så jag hade inte alls behövt oroa mig.

Ombord är man inte passagerare eller gäst utan helt enkelt en del i besättningen. Alla hjälps åt. Och det första som hände var att vi delades in i olika lag. Mat- navigering- och segellag. Jag kastade mig över att skrubba potatis till 30 personer första kvällen. Andra dagen fick jag hjälpa till att hissa segel på den stora båten.

När det är en stund över sitter vi och pratar på däck. Någon tar fram ett dragspel. En annan lär ut knopar. Tillsammans sitter vi och äter vid de långa bord nere i båtens innandömme, men är det fint väder sitter vi uppflugna på däck med våra tallrikar.

”Segling är en livsstil. Motorbåt ett färdmedel.”

En kväll i land på ön Kökar

Det här kyrktornet är också en fyr och sägnerna säger att den förr i tiden drog till sig ohyggliga pirater och banditer från sjön.

Den här kyrkan påminner om grekiska tavernor och den finska flaggan. Färgerna går i vitt och blått. I taket hänger något så ovanligt som en segelbåt. Männen på ön var extra aktiva i kyrkan – men det var inte predikstolen de gav mest ummärksamhet utan båten i taket. Den förutspår vindriktningen för morgondagen – viktig information för öns sjömän och fiskare.

Skeppet är ett turkiskt sjörövarskepp med svensk flagga. Den svenska seglaren Johan blev på 1700-talet fångad när han seglade på medelhavet och i 7 långa år satt han inlåst. Han lovade sig själv att om han skulle komma hem igen så skulla han bygga en kopia av sjörövarskeppet och skänka till kyrkan.

Digital pilgrim – går det verkligen ihop?

Jag fick frågan från en journalist ombord om det inte är splittrande att dokumentera en vandring via mobil och kamera. Kan man uppleva hur det är att vara pilgrim samtidigt som man är uppkopplad? Och ja – för mig är det nästan ett sätt att vara ännu närmare upplevelsen. För jag känner efter, vad är det för dofter? Hur låter Wikströmsmotorn när den oregelbundet puttrar fram? Vad händer med gruppdynamiken när vi seglat några dagar tillsammans och umgåtts dygnet runt?

Sedan jag lärt mig fotografera har jag tvingats att tvinga mig själv till att ara uppmärksam på detaljer, symetrier och färger. Jag lär mig hela tiden. Och jag försöker återskapa scener med min kamera. Tystnaden. Glädjen. Gemenskapen. Det ger mig ännu lite intensivare upplevelse. Jag stänger ute allt annat. Åter igen – det finns bara här och nu.

Lanthandel med skärgårdscharm

Lanthandeln ligger precis vid bryggan. Där finns det som behövs. Varken mer eller mindre. Färska grönsaker. Glass. Butiken är inredd med trä och här står man länge och pratar bakom kassan. Tiden finns inte. Det är inte bråttom någonstans. Vi möter varandra så som människor alltid borde möta varandra. Ansikte mot ansikte. Lyssna klart. Inte redan vara på väg till någonannanstans.

På kvällen sitter jag och Leanne ute på klipporna vid vattnet när mannen från lanthandeln knackar mig på axeln. Frågar om vi inte vill låna cyklar. Det ska bli en fin solnedgång ikväll och han beskriver hur vi tar oss till den vackraste platsen på ön längs med grusvägarna. Och hela jag blir varm och lycklig – för med cykeln kan jag ta mig till platser där jag annars inte kunnat komma ikväll. Dit mina fötter aldrig för egen maskin kunnat ta mig. Och medan solen letar sig nedåt på himlen, glider vi fram på färgglada cyklar, längs med ängsmark och salta stänk från havsvikarna som möter oss där på vägen.

Framme möter vi världens ände. Bara havet kvar. Solen låter oss leka med siluetterna.

Min dagbok från den här kvällen: ”Stilla sänker sig kvällens dova ljus och omfamnar oss. Kvällens middag är undandukad, bastun har svalnat och sista kaffekoppen är urdrucken. Från däck hörs stilla toner från dragspel och fiol. Snart stämmer sångrösterna in en efter en. Här är vi. Tillsammans. Människor med olika bakgrund och mål. Några dagar tillsammans. Men här delar vi evighetens nu. Det enda verkligt sanna. Kommatecknet mellan resten av våra liv. Pilgrimmandets form och själ. ”

Tjutt Tjutt – Det är med nöd och näppe

Idag färdas jag med storbåten Tjutt Tjutt (Instagram Video). Modellen på båt härstammar från 1600-talet, hon är 10 meter lång och drivs frammåt med råsegel på 30 kvadratmeter tyg – precis som vikingaskeppen seglades på medeltiden. Namnet Tjutt Tjutt är ett dialektord från Ryssland som betyder ”nätt och jämt”. Fartyget byggdes på Björkö i Ålands norra skärgård och det saknades bara en liten planka för att heka båten skulle vara färdig. Så en hel dag seglade man för att hämta virke. Under tiden satt en kvinna och stickade sockor – precis när sockorna var klara tog garnet slut ”Det var tjutt tjutt” sade hon då och så fick båten sitt namn.

Pilgrimandet och Kyrkan

Dopfunten i kyrkan är en kompass. det tycker jag är fint. Jag är döpt och konfirmerad i Västerås Domkyrka. Jag har sjungit många år i ungdomskören. Idag sjunger jag bara i duschen och jag går bara i kyrkan på julafton.

Tvärt emot vad många tror så behöver man inte vara troende för att pilgrimsvandra. Det behöver inte finnas några religiösa motiv bakom upptäckandet. Men gemensamt för alla pilgrimsleder är att man vandrar i fotspåren av någon som helgonförklarats. Och längs med vägen finns kyrkor. I en av kyrkorna samlades vi alla en kväll efter att vi hade ätit kvällsmat ombord på Albanus. Och när tonerna av ”Det går en vind över vindens ängar..” så rann tårarna ned för kinderna. Det är sommar för mig. Det är dåtid och det är framtid. Det är att vara på väg i gemenskap. ”När ögonblick blir till evighet.” Det är att hitta sin kompassriktning. Gå utanför komfortzonen. Lita på att allt jag erfarit hitintills, allt jag kan och den jag är kommer göra att jag klarar vad som nu än väntar framför mig. Lita på att besluten jag fattar nu är de allra bästa med den information och kunskap jag har idag. Det blir rätt bara hjärtat är kompassen.

Att vara på pilgrimsfärd handlar om ett ständigt nu. Inte om att komma fram. Utan att ta emot det som händer nu. Det handlar om att inte ha bråttom. Det är en övning i ödmjukhet. Jag förändras. Vägen förändras. Världen förändras. Vädret förändras. Resan är utom mig och inom mig. Varken mitt inre eller det yttre är samma från dag till dag. Det är en inre och yttre färd. Och den kräver en stor portion ödmjukhet.

Det fick jag verkligen träna på dagen när jag gick och var ledsen i smyg för att jag missade den vackra vandringen över ön på grund av vandringsskada – men lyftes ur mina djupa tankar av att träffa världens gladaste tax. Vägen ger och vägen tar.

Att vara pilgrim på havet skiljer sig inte nämnvärt från att vara pilgrim på land. Det är bara ett nytt moment. Livet ombord är på många sätt lättare. Jag kan färdas medan jag äter mat, medan jag har kafferast och medan jag sitter i ett djupt samtal tillsammans med någon ombord. På mina tidigare pilgrimsvandringar har mötena längs med vägen, och allra helst de spontana mötena, varit GREJJEN – det har varit de som tagt mig frammåt, get insikt, skapat starka minnen. Allt det händer ombord på båten också. Här kan jag verkligen luta mig mot gemenskapen. Som att plocka russinen ur kakan. Så att göra en seglats som denna i kombination eller del av en längre vandring tror jag skulle ge väldigt mycket till pilgrimsupplevelsen. Men det är också en väldigt stark uplevelse av pilgrimssjälen i sin fristående form.

St Olav Waterways är just nu under utveckling och jag har varit med som testare av nya leden för att ge feedback till projektet. Det är en vandringsled som innehller olika sjöpass och de allra flesta vandrarna kommer i framtiden färdas med Ålands skärgårdsfärjor österifrån och sedan Eckerölinjen till Grisslehamn i Sverige. Det här alternativet som jag avrit med och testat kommer kunna bokas – men ha begränsat med platser. Det liknar på många sätt medeltidens färdsätt där alla hjälper varandra och man lever enkelt.

Min segelväg längs med St Olav Waterways:

  • Stockholm – Åbo med Viking Line
  • Åbo – Nagu med lokal buss
  • Nagu – Kökar med segelbåt Albanus
  • Kökar – Sottunga med segelbåt Albanus
  • Sottunga – Långnäs med Tjutt Tjutt
  • Långnäs  – Mariehamn med Albanus
  • Mariehamn – Stockholm med Viking Line

Om du vill läsa mer om mina pilgrimsvandringar så samlar jag dem här:


 Kommentera

Den är rik som har följare som er!

Jag har inga ord. För det är så mycket omtumlande känslor nu. Allt som inte blev som det var tänkt i kombination med vetskapen om allt jobb som ligger framför mig på så många olika plan. Men inget utav det spelar någon roll.

För jag har fått sådant otroligt stöd och uppbackning det senaste dygnet så jag sitter här och nyper mig i armen. Den gemensamma vågen av kärlek fick mig att snabbt tagga till igen, börja greppa om vad som är viktigt på riktigt.

Nu är inte läge att hänga läpp. Och det har liksom aldrig riktigt varit min filosofi. Men att få veta att jag inte får gå – det kom verkligen som en oberäknad stenhård käftsmäll. Det gjorde ont. Men jag är ju också kanske en av de envisaste människorna som finns på jorden. Kanske just därflr som jag har dragit på mig Compartment Syndrome i vaderna. Bara det visar ju på ganska outtröttlig envishet. Vanligtvis får marathonlöpare den här typen av skador, efter monoton löpning och vadmuskler som växer snabbare än benet har plats för.

Så med det sagt ska jag svara på några viktiga frågor.

Kommer du sluta vandra?

Jag kommer sluta vandra tills kroppen vill och kan igen. Men det ska få ta all den tid det behöver.

Men jag fick en så insiktsfull kommentar – att är det vandring du älskar eller naturen? Och där blev jag ställd. Tänkte efter länge, jag har alltid gått. I skog. I skärgård. På fjäll. I stan. Året runt. Och jag mår bra av att gå och jag älskar att gå. Har sedan jag avr väldigt ung bara gått och gått och gått nästan utan hejd. Fyra kilometer till skolan, fyra kilometer tillbaka. Hade jag inget att göra på sommarlovet brukade jag gå ut till något utav naturreservaten. Så gå är något jag älskar. Men det är ju naturen jag tar mig till. Det är naturen jag njuter av. Det är ju väldigt sällan jag längtar till att gå på sånt därna band inne på gymmet. Skulle inte korsa min tanke.

Nu kommer jag vara i naturen på andra sätt. Närmare sätt. Dit man lätt tar bilen. Långa lägereldskvällar och bryggfiltsommardagar. Kokkaffe. Gänghäng. Naturen med hela sin fantastiska härlighet går att uppleva på många sätt och det behöver inte alls krävas långa vadnringssessioner för att ta sig till härliga ställen. Så småning om kommer jag plocka på andra former av frilufsande som är mer skonsamma. Kajakpaddling. Kanot. Cykling. Men det är en bit bort nu.

Slutar du blogga nu?

Bloggen kommer fortsätta handla om vandring. Och den kommer finnas kvar i allra högsta grad. Jag kommer dela en massa tips, fortsätta ha er med på mina utflykter och rehabprocessen.

Jag har sådana fantastiska samrbetspartner som ordnat alternativa program för mig för de press- och uppdragsresor som varit inbokade sedan länge. St Olav Waterways som jag åker till nu på onsdag för pilgrimsvandring i Finland med båt och Hotell Dalen i Telemark som är ett äventyrshotell från 1894 med mest fantastiska vandringsmöjligheter. Och jag fortsätter samarbeta med Morakniv kring Kvinnliga Äventyrare vilket är helt fantastiskt – på bara en vecka har vi nu fått ihop över hundra frilufsiga ambassadörer runt om hela Sverige. Jag blir så glad i hjärtat för de här sakerna! Det betyder ALLT att få jobba med så mycket glädje och flow och underbara människor.

Hur ser vardagen ut nu?

Nu är fokus REHAB!

Hälsa och balans går först. Så nu har jag avbokat så många aktiviteter jag bara kan för vila och för att ha utrymme till full rehabilitering. Jag har 4-6 pass i veckan med sjukgymnast och bassängträning för att få igång cirkulationen i benen. Jag har handlat supersnygga stödstrumpor från minfot.se för att hjälpa benen änu lite mer på traven oh jag letar uppbyggda inneskor att kliva runt i här hemma för att dämpa ännu mera. (Tips på märken mottages tacksamt)

Dagens shofies. För jag är trött så outgrundligt trött just nu. Men shofiesarna är alltid pigga. Speciellt eftersom jag stjulit glada shorts från en kompis.

Hur känns det? Den frågan får jag och min hjärna blir helt virrig. Ont. Ingenting. Pirrande. Dunkande. Molande. Det här är så svårt att sätta ord på. För att kunna förmedla något till någon annan måste man känna sin kropp. och jag känner, känner och känner. Det här är nyttigt så nyttigt.

 Varje gång jag kommer till min sjukgymnast så får man tra ett klok-kort vid kassan. Idag fick jag ett där det stod ”Resor ger livet perspektiv” och då tänkte jag att den här rehab-resan sätter verkligen allt i perspektiv. Aldrig, aldrig igen ska jag ta min kropp för given. Vi är ett team och för framtiden gäller det att vi håller ihop och samarbetar med varandra. <3

Såhär ser jag ut inför bassängträning. Av allt jag tränat är nog de här 20 minutrarna det värsta jag varit med om rent fysiskt. Jag flyter runt på en stor gul ostbåge och paddlar med benen och sen är jag så slut så hela kroppen darrar när jag ska upp för stegen och resten av dagen är det snäll vila och kort sov som gäller. Men OJ vad jag älskar badmössan, och det varma vattnet och hur sjukgymnasten direkt ser när jag börjar fuska för att musklerna är trötta. Min kropp behöver det här så mycket.

Ett steg i taget. Precis så som jag gjorde Caminon och St Olavsleden. <3

Jag har köpt stödstrumpor. I bambu. Det är de här rackarna som hjälper benen cirkulera (BTW bra för dig som vandrar oavsett om du har problem eller inte) och jag ville promt ha sådana jag blir glad av och inte trista mörkblå från Apoteket. Fokus är i minsta detalj på frammåt, frisk och glad. Inte sjukt och omöjligt. Den inställningen har inte tagit någon någonstans.

SÅ NU JÄ***R KÖR VI!!!! TILLSAMMANS!!


 Kommentera

Krossade drömmar och Den Stora Osäkerheten

En skada som gör att jag inte kan vandra. Kanske den sämsta nyheten med den sämsta timingen någonsin. 

Hela sommaren var planerad. Pilgrimsvandring i Finland, vandring med vidunderlig utsikt över Norska fjordar, en hel sommar till fjälls i Åre, upptäcksfärd till Lofoten och såklart massor med småvandringar tillsammans med Vandringsbloggen Community.

Men allt det har ställts på sin spets när jag tidigare i veckan fick domen att jag inte får gå alls. Inte över huvud taget.

De små, små viskningarna

Någon gång strax innan jul började de små signalerna komma. Kroppen sa ifrån när jag försökte utföra mina vanliga träningspass och det började värka i vaderna. I januari åkte jag till Åre för att åka skidor men jag grinade mig ned för backen för att pjäxorna gjorde så otroligt ont. När jag kom hem lade jag in mer vila i vardagen, jag slutade gå med tung packning och hade lättare skor på fötterna, men värken blev med tiden värre istället för bättre.

Så småning om beställde jag tid hos min hemläkare och fick vänta tre veckor på en tid. Han uteslöt direkt att mina tjocka vader skulle ha med diabetes, stroke eller något annat farligt att göra. Så jag var lättad när jag gick därifrån. Men jag fick med mig uppmaningen att kontakta en sjukgymnast.

Tittar på nytagna bilder och jag ler fast allt gör ont. Foto: Sofie Lantto

Frustration i att inte få boka tid och sen ändå inte få hjälp

Trillskades i nästan en vecka med att försöka boka tid – för det går tydligen inte idag att ringa och prata med en receptionist för att boka tid. Även om jag ringde tidigast på morgonen när telefonslussen öppnade så fick jag telefonsvarare som meddelade att alla telefontider för dagen var slut och att jag skulle försöka dagen efter. Samma sak igen.

Till slut gick jag till vårdcentralen och lämnade en handskriven lapp om att jag måste få hjälp. Två veckor senare fick jag tid hos en sjukgymnast. Hon tittade på mina vader, sade något jag inte förstod på latin och gav mig rekommendationerna att ladda ned en applikation i mobilen för att öva Yoga.

När jag kom hem insåg jag hur konstigt det var – varför fick jag inget träningsprogram, vad var det för fel, vad kan jag göra, vad kan jag inte göra? Mer frågor än svar. Och jag hade inte fått någon tid för uppföljning eller återbesök.

Att få rätt hjälp – allt ställs på ända
Så jag bokade tid hos ny sjukgymnast. En riktigt duktig. Väntetid tre veckor till.

Efter undersökningen fick jag noga förklarat för mig hur allvarligt det här är. Att det handlar om en kombination av tre eller fyra olika diagnoser i vaden. Alla beroende på för mycket monoton träning som slitit på kroppen och en vadmuskel som växt snabbare än vad det finns plats för i benet. Compartment syndrome i kombination med en på tok för överbelastad ishiasnerv. Och det var fler diagnoser men sen slutade jag lyssna. Det gick inte in mer.

Och jag ska få rehabiliteras. I väldigt stora mängder. Just nu har jag sjukgymnastik och bassängträning 6 tillfällen i veckan. För att syresätta vadmuskeln som idag inte får plats i benet, för att träna upp små, små muskler igen och att hitta tillbaka.

Jag är så arg på mig själv som gått utanför gränserna av vad jag klarar av. Att jag inte förstod vad som var på väg att hända. men det är inte lätt när man inte har något liknande att relatera till. För jag älskar ju att vandra. Jag mår bra av att gå.

Idag har jag väldigt ont och är extremt trött. Speciellt mycket sedan behandlingen börjat. Det sätter igång saker i kroppen, den börjar smått läka.

Diagnosen innebär att jag inte får vandra. Inte i terräng, inte med packning och inte med tunga kängor. Tidsram för rehab är inte ens lönt att estimera. Det gör att jag just nu sitter och ombokar hela min sommar. Vissa saker har jag kunnat hitta alternativa lösningar till och andra är fortfarande flytande. Jag har avbokat fyra event som jag skulle haft nu i juni men inte kan medvera under.

Inser hur skör jag är som nystartad egenföretagare. Ingen sjuklön. Ingen vikarie. Ingen att bolla med.

Så just nu är det med mycket tårar som jag försöker få ihop vardagen igen. Ta mig an rehabiliteringen med hull och hår. Försöka förstå kroppen igen. För det kommer bli bra. Jag kommer komma tillbaka mycket starkare efter det här.

Hur går jag vidare nu?

Just nu är det till stor del för stora konsekvenser för att ta in. Jag kommer fokusera på vad jag kan göra. Hitta det bästa utifrån det och försöka leva så normalt och bra det bara går. Det finns många olika sätt att vistas i naturen. Det här kanske blir bushcraftsommaren med täljprojekt och kokkaffe istället för långa vandringar. in väg är minst sagt utstakad – så du får fortsätta följa med i den form som nu kommer att vara möjlig. Och jag ska ta alla chanser jag kan att vara glad. Fira sommaren. Njuta. Det måste vara fokus. Inget annat går.

Men nästa vecka väntar pressresa med St Olav Waterways. En resa jag längtat otroligt mycket till, det är en unik pilgrimsled som har delar till sjöss och jag kommer återförenas med Leanne Downs som jag vandrade hela St Olavsleden med förra sommaren.  De har varit så otroligt hjälpsamma och sett till att jag kan lifta vandringssträckorna vilket gör att jag kan vara med bara på delen när vi seglar i gamla fartyg – rutt som knyter samman Olavsleden från Finland till starten i Sundsvall. Vi kommer fokusera på den finska skärgården och du kommer kunna följa mig via Instagram Stories och sklart här på bloggen sen.

Så jag är djupt tacksam för att äventyret blir av. Det betyder allt i världen.


 Kommentera