Svenska barn rör sig långt under rekommendationerna

För ett tag sedan var jag på det Kungliga firandet av Friluftsfrämjandets 125 årsjubileum. Under dagen pågick en paneldepatt och konskapsseminarium med bland annat miljöminister Karolina Skog, forskare från Karolinska Institutet och lärare från en skola i Rosengård. Temat för dagen var barns rörelse och hur den minskat dramatiskt de senaste 40 åren. 

Barn rör på sig allt mindre. Studier visar att vuxna också rör sig mindre – en ett helt marathon mindre varje vecka idag jämfört med 70-talet. Det beror på olika samhällsförändringar, utveckling som hjälper oss och som samtidigt stjälper oss och gör att vi sitter stilla mer. Det här kan vi ändra på tillsammans.

Friluftsfrämjandet har velat främja rörelse sedan 1892 och man såg behovet av ett uteliv tillsammans. Idag har Friluftsfrämjandet 90 000 medlemmar och 10 000 barn går i 500 Ur och Skur förskolor.

Barn behöver röra sig en timme om dagen

Varje vecka behöver barn röra sig en timme med måttlig aktivitet som att gå eller cykla och tre gånger i veckan behöver de få upp pulsen ännu lite mer. Studier visar att barnens skolprestationer och självkänsla stärks av rörelse. Det viktiga är ATT barn rör sig inte HUR det går till eller vilken aktivitet det är. När barn är aktiva utomhus är sannolikheten högre att de rör på sig mer än vid aktiviteter inomhus.

Forskare har studerat barn i årskurs 5, 8 och gymnasiet och ser att i alla årskurser så rör sig pojkar mer än flickor. Redan i femte klass så är det mindre än 30 % av flickorna som rör sig mindre än den rekommenderade timmen om dagen.  Man ser också att föreningsidrotten minskar hos flickor och att barn idag sitter stilla cirka 9 timmar om dagen.

På helgen minskar barnens fysiska aktivitet

Inom det så kallade STOP-projektet tittade forskare på barns rörelsemönster under veckan. Det visade sig att måndagar är den dag i veckan om barnen rör sig allra mest och att helgen är den tid då de rör sig minst och allra lägst aktivitet sker under lördagen.

OTRYGGHET. Det finns utmaningar för barn att komma ut som kan kopplas till föräldrars okunskap i att visats i skog och mark, när föräldrarna känner sig osäkra på att vistas i naturen så väljer de hellre områden som de känner sig trygga i som att vara hemma inomhus eller ute på innergården istället för naturen.

PRESTATION. Det behöver finnas fler alternativ för barn i föreningsliv som inte vill tävla. Friluftsorganisationerna kan ta en viktig plats hos de barn som inte vill ägna sig åt de traditionella idrotterna. Bland de barn som idag redan idrottar och tävlar är utmaningen att få dem att vara kvar över tid i föreningarna och utvecklas.

Det är idag svårt att få högstadieelever att idrotta för skolan har ett högt tempo. Hjärnan är ofta aktiv under hela skoldagen där eleverna knappt har rast mellan lektionerna. Det resulterar i att ungdomarnas hjärna är för aktiv när de egentligen skulle behöva ”brainbreaks”. Skolan behöver integrera rörelse och vila för hjärnan i själva undervisningen.

Miljöminister Karolina Skog kommenterar med att: ”Dessa siffror är oroande. Stillasittandet får oerhörda konsekvenser. Vi behöver koppla lärande med hälsa och rörelse. Det är ett gemensamt ansvar att ändra utvecklingen.


 Kommentera

Lyssna: Hemlängtan på leden

I senaste podden med Kvinnliga Äventyrare pratar jag och Emelie om när vi varit ute på äventyr och verkligen drabbats hårt och brutalt av hemlängtan, vi pratar strategier för att hantera alla de där känslorna i kroppen som uppstår när hjärtat inte vill vara kvar på äventyret och vi pratar om bilden av det ”perfekta” äventyret som vi målar upp för varandra – mycket via sociala medier.

Missa inte avsnittet om När vi längtar hem.


 Kommentera

”Tog du verkligen kängor på Gala? Är du helt från vettet??”

Inlägget innehåller affiliatelänkar.

Stora Influencerpriset avgjordes på Elite Marina Tower i Stockholm under stor festlighet. För första gången i mitt liv har min klädsel omnämnts i en podd, eller inte bara omnämnts utan skällts ut. Det tar jag som största möjliga komplimang.

Under fredagen tilldelades jag och Morakniv utmärkelsen Årets Samarbete för jobbet vi gör med att driva Kvinnliga Äventyrare. Nyheten har snappats upp av bland annat Vestmanlands LänstidningDalarnas Tidning och Dagens Media.

Tanke, omtanke och att vara hela sitt jag

Fredagen kom och jag var fortfarande osäker på vad jag skulle ha. Sen sa nån till mig ”Ta det som du känner dig bekväm i – ta på dig ditt leende så kommer du stråla av hela ditt jag.” Och för mig föll det på plats och jag valde med hjärtat – inte en bild av vem jag ville låtsas vara, inte en utklädd klänning som fick mig att blekna in mig själv och känna mig som den felklädda kusinen från landet – även om det nu var precis vad en friluftsbloggare kan känna på storgala i stan tillsammans med modebloggare och andra trendmedvetna.

Så jag valde med hjärtat – hela hjärtat – och hela kvällen log jag från botten av hjärtat av att vara hela mitt jag.

Foto: Malin Göransson

Klänningen har en midnattsblå botten som påminner om den speciella blåa färg himlen har när du är ute långt från stan en sen mörk kväll och går i skogen och bara urskiljer himlen från den bäcksvarta, fasta terrängen. På klänningen är ett fantastiskt genomarbetat och detaljrikt mönster av löv, blad och blommor i jordnära bronsguldiga och dovt rosa färger. De står för naturen, allt som händer i symbios och sin egen takt. Det självklara i årstiderna. Klänningen ”är jag” för jag tankar all min energi från naturen – från de fina nyanserna och skiftningarna. Natthimlen, solnedgångarna och regnet mot kinderna. Det är urkraft.

Jag bar armbandet jag köpte tillsammans med min mamma och syster på en julmarknad det året jag i hjärtat visste att jag skulle byta karriär men inte visste vart det skulle landa – det är ett svart tennarmband med renhorn som knäppe. Det påminner mig om att styrka sitter i att våga driva förändring. Jag bar guldiga löv på utsidan av öronloben för tillväxt och naturlig styrka. Jag bar träarmbandet som jag köpte vid målgången av El Camino de Santiago. I över en månads tid följde jag snäckskal i asfalten, på husväggar och avmålade som ledstjärna och vägvisare. snäckskalets symbol för alla vägar som bär till målet, för gemenskapen och att vägen ger vad vi behöver. Tystnad. Enkelhet. Långsamhet. Delande. Bekymmerslöshet. Frihet.

Jag bar örhänget med fjäder och läderremmar från Free Spirit Shaking Soul. Handgjort, återvunnet av två fantastiska Åre-tjejer som jag först kom i kontakt med när jag pilgrimsvandrade mellan Selånger och Trondheim – den månadslånga vandringen över Sverige och Norge som är världens nordligaste pilgrimsled. Dagen efter jag kom hem sa jag upp mig och blev egenföretagare på heltid. En fri själ. Örhänget med sin fjäder symboliserar den fria själen vars vingar kanske är skakiga i början men som när de bär når oanade höjder.

Jag bar det lilla, diskreta örhänget som är en silvrig blixt. Sommaren som kom i år ställde allt på sin spets. Med nystatat bolag separerade jag från min sambo och fick samtidigt reda på att jag har en kronisk skada som inte bara ger mig värk dygnet runt utan också hindrar mig från att vandra och göra det jag älskar allra mest på det sätt jag helst vill. Jag var tvungen att plocka fram så mycket mer styrka än jag någonsin trode att jag hade inom mig. Hela sommaren dundrade jag runt i Storcoopris och lyckades utföra min mest uppdragsintensiva period någonsin och lyssnade på Thunder på högsta volym för att hålla humöret på topp. Fokus på framtiden. Dalarna, Norge, Finland, Åre – och såklart träffarna med Kvinnliga Äventyrare, jag har gjort föreläsningar, workshops och event.

Fokus på gemenskapen – det som allt jobb med bloggen mynnar ut i.  Jag har följt de som tagit sig ut på sina första vandringar, vågat utmana sig och upptäcka. Jag har haft communitymedlemmar som långdistansvandrat solo och några som gjort sin första utehelg i tält, testat att laga mat på spritkök för första gången. De har vågat kliva utanför sin box och möta äventyret. Det har skapats nya vänner, par och minnen för livet i vandringsgrupperna.  Det här är kraft på riktigt. Kraften i gemenskapen. Det vi skapar gemensamt. Silverblixten står för just den kraften – den när vi måste bita ihop och make shit happen – kraften i vad vi ger varandra och att vara ”lightning before the thunder”.

På fötterna hade jag inga klackskor. Av enkla anledningen att det inte är jag. Kängorna från Lundhags är nästan identiska kopior av de kängor jag vandrade så otroligt mycket med i tonåren när jag lade grunden för vandrandet idag.  Då var fokus på att utveckla grundkunskap, mängdträna och testa gränser. Att bara sätta ned foten i kängan gör att hela jag slappnar av, jag växer några centimeter tryggt förvissad om att jag är där jag ska vara och ingen annan stans. Stadigt. För mig sluter de här cirkeln.  Jag är hela mitt jag och jag vill inte gå på gala under några andra förutsättningar.

Min fantastiska frisyr gjorde Kim på Portvakten i Västerås. Jag bara älskar att jag kan säga saker som att jag önskar mig en tuff bohemian outdoor chick uppsättning som är naturnära med flätor och lite utsläppt så att mitt bästa örhänge hamnar i fokus. Och hon fattar E X A K T vad det skulle bli av det hela. det gör mig själaglad så in i bomben 😀

För första gången på väldigt, väldigt länge har jag känt mig som mitt allra bästa jag. Inte utspökad eller tillställd – utan bara hela min fulla potential av översnygghet och det behövde jag verkligen få känna efter för många dagar i flannelskjorta och toffs på huvudet när jag producerat saker behind the scenes här på bloggen.

Om Min Medialt uppmärksammade Outfit

Linda Hörnfeldts podd Vad fan håller jag på med? diskuterar klädval för den stora galan veckan innan. På något vis har de lyckats snoka fram via sociala medier min plan att outdoor-overtakea galan med att ha vandringskängor och jag blir tokdissad någonstans långt bak i podden 😀

Till saken hör att evenemanget kom med den klädmässiga koden: ”Sparkle up”  något som i min värld betyder ”ta det finaste du har nu ska vi fira” – men en vecka innan själva festen, enligt en facebooktråd som råkade flimmra förbi, visade sig betyda ”galaklädsel för det är ett Black Tie event så vi kör på hellång klänning eller coctailklänning och klackar är en självklarhet”.

Jag har aldrig haft så mycket huvudbry och panik med kläder som inför den här galan – kanske för alla klänningar som började florera bland mina bloggkollegor i olika forum oh jag fick se den ena mest fantastiska klänningen efter den andra. Allt från tylldrömmar till hellång sammet började dyka upp och den stora frågan var ”Hur ska Galaklädsel tolkas?” – Det är ju faktiskt egentligen ingen klädkod enligt Magdalena Ribbing.

Så på det här viset kom det sig att mina fotbeklädnader har blivit offentligt utskällda i en podd – något jag tar med ro och största glädje – för det måste betyda att jag gjort nått vettigt som nått fram i klädbruset på den stora galan. Alldelles oavsett är jag så löjligt tacksam för alla de branchkollegor jag har i Influencers of Sweden, det tuffa, ibland otacksamma men så oerhört viktiga jobb Inos grundare Linda Hörnfeldt gör för hela branchen och alla de vänner jag fått på kuppen.


 Kommentera

Lyssna på Ute med P1 om Återhämtning Utehygien

Dagens avsnitt av Ute med P1 med programledare Linnea Luttu tar upp vikten av återhämtning och jag är med och pratar om olika former av utehygien. Hur går man egentligen på toaletten utomhus när det inte finns dass och kanske där kalfjället lämnar få ställen till privatliv? Hur gör man med toapapper och ”avfallet” och hur fungerar det egentligen att ha utemens?

Läs mer:


 Kommentera

Kvinnliga Äventyrare vann Årets Samarbete på Stora Influencerpriset

Under Stora Influencerpriset vann Vandringsbloggen och Morakniv utmärkelsen Årets Samarbete. 

Nomineringen löd:

”I ett högst relevant samarbete har aktörerna lyckats med konststycket att verkligen engagera sin målgrupp. Tillsammans utmanar de den stereotypa synen på att män är de som kan göra upp eld och hugga ved och i det enar de kvinnor som älskar äventyr i naturen. Samtidigt uppmanar de dessa kvinnor att ta plats som experter inom outdorbranchen. Årets samarbete är ett ypperligt exempel på kraften i influencer marketing.”

  Jag och Emelie Bröms som är partner in crime för Kvinnliga Äventyrare.

Med Kvinnliga Äventyrare lyfter vi fram starka kvinnliga förebilder som visar vägen och följer sitt hjärta. Vi pratar hemlängtan, kravlöst varande i naturen, prestationsnormen, vem som är äventyrare och vad ett äventyr egentligen är. Vi delar kunskap och inspiration i gemenskapen med varandra. Vi skapar det här tillsammans. Och det är helt otroligt vilken gemenskap detta växt till. Jag är så otroligt glad för alla er som delar bilder, erfarenheter och gör gemenskapen till precis vad den är – det här är precis lika mycket pris till er.

Foto: Malin Göransson

Att vi vann det här priset betyder otroligt mycket för mig i yrkesrollen som influencer och för det vi skapar gemensamt. Jag är så otroligt glad och tacksam för varje dag jag får fortsätta göra precis exakt det jag gör just nu i det här projektet, med de här förutsättningarna och med den skillnad vi gör för kvinnor som frilufsar. Samarbetet med Morakniv är allt jag någonsin kunnat drömma om i termer av att vi driver de stora frågorna, de som gör skillnad på riktigt – och vi arbetar med hjärta, glädje och ett fantastiskt samspel. Där ett plus ett inte är två utan sju.

Läs mer: Sveriges ledande Influencers korade 

På scenen under kvällen fanns Ebba von Sydow, Kenza, Elsa Billgren och Molly Sandén.
Foto: Malin Göransson

Tillsammans är vi starka, tillsammans skapar vi framtiden och tillsammans vågar och orkar vi lite mer. Jag vill säga jättejättetack till alla som engagerar sig i Kvinnliga Äventyrare och Vandringsbloggen på olika sätt, till Morakniv som skapar framtidens förutsättningar och vill samarbeta med mig. Till Emelie Bröms som är projektledare och en helt fantastisk samarbetspart.  Tack till mamma och min syster som stöttar i vått och torrt. Vänner som står ut med mitt eviga resande och galna chattkonversationer som kompenserar upp frånvaron. Och jättejättetack till Linda Hörnfeldt och alla medlemmar i föreningen Influencers of Sweden – utan den skulle jag inte göra vad jag gör idag, stöttningen och kunskapen därifrån är ovärderlig när det kommer till att skapa ett yrke som inte riktigt finns. T A C K från botten av mitt hjärta.

Följ Kvinnliga Äventyrare här: 


 Kommentera

Kungligt firande av Friluftsfrämjandet 125 år

Friluftsfrämjandet firar 125 år och jag delog under kunglig premiär av Skogsmulles Hinderbana som underlättar rolig och naturnära rörelseglädje för barn (och vuxna).

Cajsa Rännar på scenen. Under dagens konskapsseminarium pratade en panel bestående av forskare och politiker kring barn och rörelse. Enligt WHO behver barn röra sig minst en timme om dagen men inte ens hälften av femteklassarna i sverige kommer upp i de rekommendationerna. Svenska barn sitter stilla nio timmar om dagen och utmaningen är att få ut fler i aktiv rörelse – något som förbättrar både hälsa, välmående och studieresultat.

Nästan 200 förskolebarn invigde skogsmullebanan tillsammans med kronprinsessparet.  

Under dagen uppmärksammades den 500:e Skogsmulleförskolan. Varje dag går över 10 000 barn i någon av Friluftsfrämjandets förskolor.  

Kasta kottar i ringar byggda av pinnar.  

Klättra över hinder. 

Busa i lövhögar. 

Miljöminister Karolina Skog och Friluftsfrämjandets generalsekreterare Lars Lundström.

”Det är viktigt att det är roligt. Ingen fortsätter röra på sig om det är tråkigt” sa Karolina


 Kommentera

Äventyret är det som händer på insidan

Idag har filmen Vi är Kvinnliga Äventyrare äntligen världspremiär. Det har varit en idé länge, som filmats tillsammans med Louise Forslycke Garbergs nu under hösten och som idag finns i färdig vision. Om motivation, drivkraft och gemenskap.

Jag är väldigt nyfiken på vad som händer med oss människor på insidan när vi får vara utomhus. Hur ett äventyr känns och hur det kan se olika ut för olika personer. Tillsammans med Kvinnliga Äventyrare har jag följt med några av mina förebilder och inspirationskällor ut i naturen och låtit dem visa när, hur och var de är sina allra bästa jag.

Titta nu: Vi är Kvinnliga Äventyrare (You Tube)

I filmen som blev slutresultatet får du följa med mig ut på fjällvandring, bland annat i vackra Blåhammaren, en plats nära Åre som kommit att betyda mycket för mig. För människorna som finns där och de gränslöst vackra miljöerna som kommit att bli lite utav Vandringsbloggens signum, de lättillgängliga lederna som ger så mycket frihetskänsla – utblicken över ett landskap som tycks oändligt.

Vi får också springa tillsammans med Sara Rönnes i äkta träningsglädje-anda på fjället. För inte så länge sedan sa hon ”Det bästa med uppförsbackar är att de tar slut”.  Insiktsfullt och aldelles underbart – för så är det ju.  Men kämpandes där mitt i den kanske hjärnan tänker annat. Med rätt mentala verktyg och avdramatiserandet av prestationen i sig blir det mer utrymme till vad som händer på insidan och att hitta glädjen, kunna lyfta blicken.

Johanna Nygård visar oss styrkan i gemenskap, att våga gå mot oddsen och följa sitt hjärta helt oavsett vad som händer. Att bergen är en plats för alla. För mig är Johanna en otrolig förebild, speciellt hur hon tar sig igenom rehabiliteringen av sin knäskada med fanan i högsta topp, orubblig beslutsamhet och självklar medvetenhet. Stark i sig själv för att skapa systerskapet som stärker andra. Innifrån och ut med hela hjärtat.

Tillsammans med Helena Engelbrecht flugfiskar vi, en aktivitet där få tjejer finns representerade längs med våra älvar och vattendrag. Jag och min syster brukar fiska på sommrarna i Norge – det är en syskonaktivitet vi håller hårt på. Hon får upp stora rackare och jag brukar förbereda elden. Men någt jag ofta funderat på är det här med avsaknaden av kvinnliga förebilder inom fiske i allmänhet och flugfiske i synnerhet. Tips: Läs den här artikel om Varför Kvinnor Inte Fiskar.

Sedan har vi ett helt, härligt gäng till som varit med i olika delar av filmen. Visat glädjen och styrkan och som du förstår finns det hur mycket som helst jag skulle vilja berätta om alla de här kvinnorna som visar vägen för sig själva och andra. De som outtröttligt fortsätter kämpa för allt de tycker är viktigt. Som väljer sin egna väg både privat och i yrkeslivet med kraft från styrkan från naturen.

Men bilder säger mer än tusen ord. Låt mig nu få presentera Filmen:


 Kommentera

Morgondima och livets gråfjäsighet

Att släppa taget är svårt så svårt. Men hjärtat vet att det är rätt.

Den här sommaren och hösten har handlat om att skapa utrymme. Ge plats till något annat.

Igår var sista dagen i torpet ute på Ängsö. Torpet som jag älskat gränslöst att ha som tillflyktsort kvällar efter jobbet. Som jag åkt till för att bara ligga raklång på gräsmattan för att andas. När jag fortfarande hade mitt heltidsjobb och fick chansen att flexa ut någon timme tidigare så var det till torpet som jag åkte. En fridstad. Men det var också en plats där jag inte hann hjälpa till med att klippa gräsmattan så ofta som det skulle behövas, en plats som kräver kärlek och omtankae och tid som jag inte kunnat få in med så många sommardagar på resande fot.

Så att säga hejdå är en sorg men också en lättnad. Men så är ju livet. Varken svart eller vitt. Det är det där gråskimriga. Den kalla dimman över sjön som gör det så magiskt vackert även om jag fryser lite. Det fina är att Ängsö alltid ändå finns kvar som andrum och fridstad, med alla vandringsleder som slingrar sig likt ett lymfsystem över ön. Alla badvikar, grillplatser och ekhagar. Där fortsätter jag att vara och verka i själ och hjärta. Kanske till och med lite lättare hjärta. Den totala kravlösheten i att vara gäst i naturen på bara naturens villkor.

Bilderna i dagens inlägg kommer inte från Ängsö i Västerås utan Särna – jag minns den där morgonen så väldigt väl för det var just det där grådisiga mitemellan sista morgonen innan jag skulle åka hem från fantastiska dagar på workation tillsammans med kollegevänner som gett så mycket energi och inspiration. Det enda vi kan vara säkra på är att allt kommer att förändras. Och allt vi kan göra är att leva här och nu och göra det bästa utav varje dag hur den nu än må se ut.

  


 Kommentera

Lyssna: Säkerhet och trygghet i naturen

Nu i veckan har jag återhämtat mig från den fantastiska helgen uppe i Höga Kusten och vinsten av Årets Friluftspersonlighet. Jag är så otroligt tacksam för alla glada tillrop och påhejningar. Så in i själen superglad. Tack – det betyder allt!

Nu finns del två i Kvinnliga Äventyrare Podcast ute och detta avsnitt handlar om säkerhet, hur trygga vi känner oss i naturen.  Jag avslöjar mina två bästa självförsvarstekniker till skogs och vi ger tips på mentala strategier att använda när mörkrädslan i tältet kryper på. Av hela mitt hjärta vågar jag lova att du inte vill missa det här avsnittet <3


 Kommentera