Vi säger hjärtligt välkommen till Anton Kalland som förstärker Vandringsbloggen-redaktionen som krönikör. Men vem är egentligen mannen bakom de uppdragna huvorna på instagramprofilen Prettybackward?

Hej Anton, varmt välkommen till Vandringsbloggens redaktion. Vem är du?

Jag jobbar som friluftsjournalist, produktutvecklare inom friluftsbranschen och slöjdlärare. Egentligen beskriver det bara vad jag gör och lite hurdan jag är, men inte vem jag är. Jag är född i södra Finland men tiden när jag levde i de nordligaste delarna av Finland formade mycket det som jag är idag.

Som person är jag rak, analytisk, impulsiv men mer introvert än extrovert. Jag älskar människor och umgås med äkta, djupa och kloka människor, men avskyr folkmassor och alla slags mingel. Mina prioriteringar i livet följer inte samhällets allmänna förväntningar och därför kan jag verka utåt lite konstig och annorlunda.

Hur ser din relation till naturen ut?

När jag lever min vardag mitt i vår civiliserad samhälle, känns det som att jag ligger på tandläkarens stol – i konstant spänning och i väntan för en vidrig tandborr som sjunker ner i tandköttet utan varning, samtidigt när en slajmsugare torkar ut tungan. Alltid när jag kommer ut till naturen har jag samma känsla som man har när man går ut ur tandläkaren och kan äntligen slappna av. För mig är det inte bara skönt att vara i naturen utan livsviktigt.

Vad har du för favoritvandringsled?

Jag trivs i alla naturtyper. Jag drömmer om vandringar i australienska ödemarken eller på Anderna. Men jag känner bäst de nordligaste delarna av Nordländerna, som gör att jag hör hemma i Tundran. Jag älskar Muotka-fjällen i Finland.

Vem är din största förebild?

Jag tror på att människans kvaliteter ökas med tiden, när livserfarenheter har hunnit forma tankeförmågan och kunskaperna har fått ett större perspektiv i relation till den levda tiden. Mina förebilder är äldre människor som har förädlat sina förmågor till toppen under deras livstid, men ändå är ödmjuka och tystlåtna. Jag älskar att lyssna på gamla fågelvetarens prat, titta på gamla slöjdarens händer som jobbar snabbt men målmedvetet och skapar ren skönhet ut ur materialet. Deras kunskapsområde spelar ingen roll. Dessa människor är mina förebilder!

En hemlighet ingen vet om dig?

Jag har en örn formad födelsemärke på min höger axel. Fast det är ju inte hemligt.

Berätta lite om vad du kommer bidra till framöver här på Vandringsbloggen. 

Jag är intresserad av det primitiva inom oss, det som undermedvetet tänds inom oss när vi tillbringar tid i det vilda. Jag har två barn som jag uppfostrar till riktiga naturälskande människor (så mycket jag kan påverka) och vill gärna dela mina erfarenheter om friluftsliv med barn. Och eftersom jag har jobbat länge med friluftsprylar kommer jag att prata om dem men på djupare nivåer.

Foto: Anton Kalland

I senaste avsnittet av Vandringspodden pratade vi med Sanna Rosell, som både bott och rest i Sydamerika, om hur en på bästa sätt kan vandra Inkaleden och ta sig till Machu Picchu. Hon levererade mängder av bra tips och praktiska insikter som hjälper oss att förbereda vår vandring längs inkaleden. Vi sammanfattar och reder ut!

Läs mer: Inlägg om podden (intern-länk)

Samtliga foton är tagna av Sanna Rosell

Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Att vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu

3 vandringsalternativ till Machu Picchu

Det finns tiotusentals “inkaleder” i Peru, eftersom det egentligen syftar på vägar som Inkafolket byggde. Den mest kända leden är dock den som tar oss till den världsarvsmärkta bergsstaden Machu Picchu.

Det finns tre olika vägar till Machu Picchu, med olika svårighetsgrad som därmed också påverkar vad som krävs av dig som vandrare vad gäller såväl fysisk form som förberedelser. Viktigt att tänka på för alla vandrare, oberoende hur vägen till inkastaden ser ut, är att den ligger på hög höjd. Själva Machu Picchu ligger på 2400 meter över havet (vilket kan jämföras med Stockholm som ligger ungefär vid havsnivån, 0 meter över havet) och kroppen behöver tid för att acklimatisera sig. Höjdsjuka är ingen hit om en väl har tagit sig till Peru och kan dessutom i värsta fall vara farligt. Ha därför luft i schemat och se till att spendera ett par dagar i någon av de närliggande städerna innan du ger dig ut på vandringen, så att kroppen hinner vänjer sig vid höjden.

  1. Den långa turen: Utgår vanligtvis från kilometer 82 längs Urubambafloden, och är en 4-6 dagar lång, krävande vandring där du sover i tält längs vägen. Även här finns förstås olika alternativ, där det går att bära all packning själv eller köpa paketresor där sådana saker tas om hand av andra. Tänk på att guide är en nödvändighet. Vandringens högsta punkt är Dead Woman’s Pass på 4200 meter över havet, en rejäl stigning som gör acklimatiseringen än viktigare. Väl framme vid Machu Picchu går det att ta buss till Aguas Calientes och sedan tåg till Ollantayambo/Cusco.
  2. Dagsturen: Utgår från staden Ollantaytambo. Ta tåget ut i skogen mot Aguas Calientes, men bli avsläppt mitt på rälsen för att därifrån inleda vandringen mot Machu Picchu. Guide krävs, vilken du kan hitta på plats eller boka i förväg. Turen tar ungefär 6 timmar och är bitvis krävande, med tanke på den branta stigningen och många trappsteg. Efter besöket vid Machu Picchu går det att ta buss till Aguas Calientes och sedan tåg till Ollantayambo/Cusco.
  3. Snabbvarianten: Tåg från Ollantayambo/Cusco och sedan buss från Aguas Calientes direkt till och från Machu Picchu. Enkelt, smidigt, snabbt och bekvämt för den som vill plocka russinen ur den vackra kakan.

Sanna Rosell Att vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu

Bra att veta

Tänk på att du på egen hand måste boka din biljett till Machu Picchu – och att du behöver göra det i god tid. Gärna flera månader eller ett halvår i förväg för att vara på den säkra sidan. Endast 500 personer per dags släpps in och hälften av dessa är guider och bärare. Under februari är leden stängd för restaurering och det är inte möjligt att besöka staden. Högsäsong är maj-september och regnsäsongen pågår från, grovt räknat, april-oktober.

Vandringen går genom omväxlande miljöer, med alltifrån sydamerikansk urskog med många djur och träd, vidare genom hagar och över klippskrevor, in och ut i mörka skogar och på alpin tundra. Du går även rakt in i dimman och de stora bulliga molnen i de unika så kallade ”Cloud forest”.

Den steniga inkaleden kräver ordentliga vandringskängor, så lämna gympaskorna hemma. Vandrar du under den varmare säsongen, funkar rejäla sandaler också bra. Underlaget är krävande. Vädret är bitvis omväxlande, med plötsliga regnskurar som kan göra en riktigt dyngsur, så se till att packa regnkläder eller regnponcho. Även temperaturerna är omväxlande, med allt mellan 6 och 26 grader, beroende på de stora höjdskillnaderna och tiden på dygnet.

Glöm inte myggmedel! Långbyxor och långärmat är också det att rekommendera med tanke på de enorma och ihärdiga myggorna. En hatt, keps eller annan huvudbonad skyddar mot såväl insekter som sol och regn. Var även beredd på att möta en hel del lamadjur längs vägen!Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu Sanna Rosell Vandra till Machu Picchu

 

5 proffstips från Sanna inför Machu Picchu

  1. Åk dit i tid och vänj dig höjden. Det är inte värt att upplevelsen förtas på grund av svimfärdighet och höjdsjuka. Låt kroppen acklimatisera sig samtidigt som du upplever den fantastiska kulturen, maten och omgivningarna som Perus städer erbjuder.
  2. Bär minimalt med packning. Oftast behöver en mindre utrustning än en tror, men se för den sakens skull att vara förberedd för den vandring du ska göra. Vatten, mat och snacks tar en långt.
  3. Ta med en regnponcho! Det kommer ofta oväntade regnskurar.
  4. Tugga på kokablad eller drick te gjort på muña. De finns i nästan varje liten butik och verkar uppiggande när krafterna tryter eller en känner sig lite dåsig. Tugga på dem eller lägg dem under läppen. Kokabladen är som teblad och ska inte förväxlas med det avsevärt starkare kokainet.
  5. Passa på att bestiga Huayna Picchu. Om orken finns, ta dig upp till toppen av det närliggande Huyana Picchu, som betyder ”det unga berget”. Där finns en extra fin utsikt över Machu Picchu.

Läs : Mer om att resa i Peru hos Sanna

Lyssna på avsnittet med Sanna om Machu Picchu i spelaren här nedanför eller sök efter Vandringspodden i din podcastapp.

Jag tittar på ansiktet som möter mig där i spegeln. Där är jag.  Ansiktet som stirrar tillbaka när jag inte har någon annan än mig själv att stå till svars för.

Foto: Louise Forslycke Garbergs (för FM Mattsson)

Ensamhet kan vara självvald, det finns människor som älskar att vara ensamma och hämtar energi i tystnaden och stillheten utan andra människor närvarande. Sedan finns det ensamheten som uppstår i att sakna sammanhang med andra människor.

Att tillhöra en grupp har starka fördelar för människans överlevnad, det är sedan gammalt rotat i oss. Vi mår allra bäst när vi kan dela upplevelser och känna oss förstådda och dela sammanhang med andra människor. Flocken skyddar och forskare förklarar den starka ångest som kan uppstå i samband med ofrivillig ensamhet som kroppens varningssignal för att åter leta gemenskap. Hjärnan reagerar på samma sätt på ensamheten som fysisk smärta och de som upplever ensamhet får i högre utsträckning ökad blodtryck, inflammationer och depressioner. Ensam är inte stark. För att skydda oss rusar av må-bra-hormoner som oxytocin av hud-mot-hud kontakt. Vi är skapta för att vara tillsammans med varandra.

Läs mer: Ensamhet – Ett hot mot vår hälsa (Karolinska Institutet)

Skillnaden mellan att vara själv och att vara ensam. 

Jag tänker ensam som i att ingen annan är där jag är, själv som i att ingen annan finns där för att hjälpa mig. Jag flyttade till egen lägenhet och bor ensam, men jag kunde känna mig lika själv när jag var i en tvåsamhet. På samma sätt vandrade jag själv på El Camino de Santiago de 800 kilometrarna genom Spanien men jag var långt ifrån ensam bland de många tusen medvandrarna som var ute på leden samtidigt. Ironiskt nog fanns det stunder när jag fick en nästan allsmäktig känsla av att vara en del av en så mycket större helhet där ute på leden. Känsla som kom krypande av all sammantagen godhet längs med vägen, av alla varma möten.

Att vandra och möta sig själv – den frivilliga versus den ofrivilliga ensamheten

Den frivilliga ensamheten. Det finns få gånger jag känner mig så hel och så närvarande i mig själv och tillvaron som när jag är ute i naturen både ensam och själv. Det finns ingen annan jag behöver stå till svars för än mig själv och mitt eget varande. Kanske är det här ultimata formen av egoismen. Kanske är det nyckeln till balans. Den här stunden som är till för bara mig. Där jag är.. bara jag. Där tankarna som maler får stillna en stund. Där jag inte längre behöver prestera, leverera, ta om hand.

Jag minns väldigt väl hur de stunderna av frivillig ensamhet var långt från frivillig först. Innan jag var vän med alla tankespöken som dök upp när all distraktion tystnade. All den där ångesten som kom som ett brev på posten. ”Hur ska du klara det här?”. Men jag gav mig inte. Jag är byggd av otroligt envist virke. Jag vill inte låta mina rädslor hindra mig. Istället triggar de mig att fortsätta. Så jag sa att det får bära eller brista. Jag skaffade all kunskap jag kunde för att vara själv ute, klara mig själv. Ägnade många år åt förfina kunskaperna. Utforska mina gränser. Det blev en trygghet jag kunde ha med mig själv sedan. Jag vet att jag klarar mig. Friluftssjälvförtroende.

Trivs du i ditt eget sällskap? Har du funderat på varför eller varför inte?

Är det okej att inte vilja upptäcka världen själv?

Jag pratade ensamhet på instastories före jul. Och jag minns alla frågor som kom in. Om att inte våga åka iväg på äventyr själv. Är det okej? Och jag tycker det är en väldigt sund fråga att ställa sig. Tänk på riskbedömning, har du osäkra moment kring exempelvis navigering eller planering så är det en enorm trygghet att vara flera. Då skulle jag till och med förespråka att hellre gå i grupp (finns härliga på Facebook och via STF och Friluftsfrämjandet mfl) eller leta rätt på andra mer erfarna att vandra tillsammans med än att ge sig ut själv på fjället till vad som (ta i trä) kan bli en farlig situation.

Funderar vidare. Är det kanske den där otäcka stretchen som skriker i kroppen? Du går lite utanför boxen, men du skulle växa av att klara dig själv, du vet att du har exitplan för om det skulle skita sig. Ja, då skulle jag istället säga att du nästan är skyldig dig själv att möta ensamheten. Att möta det okända. Det är bara så vi växer som människor.

Den ofrivilliga ensamheten. Jag kände av den så starkt när jag skadade mig förra året. Inte kunde hänga med på saker för kroppen klarade det inte. Vem är jag då när jag inte vara i elementet jag byggt upp hela mitt liv kring? Det blev en dyr läxa. Om att inte lägga alla ägg i samma korg. Jag jobbar fortfarande med det här i pusslandet som egenföretagare. Att prioritera det som jag nu förstår är verkligt viktigt.  Jag tycker fortfarande det är skitjobbigt att äta middag själv på restaurang. Att äta frukost själv oavsett om jag är hemma eller i en fullsmockad hotellfoajé. På något vis känns ensamheten så tydlig då. Samtidigt så trivs jag oftast väldigt bra i mitt eget sällskap för övrigt. Som introvert hämtar jag tillbaks energi av att vara själv. Gå ute i naturen med mina tankar och bara vara. Själv.

Det ingår så många delar i det här med att vara människa. Vissa perioder är allt glasklart. Andra perioder sviktar det. Det enda vi verkligen, verkligen kan hålla fasta vid oavsett vilka vi är eller vart vi är just nu är. Nu är inte alltid. Det kommer en annan tid.

3 Tips till dig som vill bryta ofrivillig ensamhet

  1. Sök kontakt. Var tillgänglig för kontakt med andra människor och uppmuntra den litegrann hela tiden. Le vänligt mot de du möter , bjud in, ställ intresserade frågor. Tro gott om andra människor och välj att lita på dem, att de vill dig väl.
  2. Välj nya sammanhang. Skapa nya intressen, hitta grupper med de som har liknande intressen som dig själv. Det kan vara en bokklubb, föräldragrupp eller vandringsgrupp nära där du bor.
  3. Vilka mår du bra av att umgås med? De du släpper in allra närmast ska vara människor du kan lita på, där ni båda ger och tar. Alltså kvaliteten på relationen och inte kvantiteten. Välj hellre några få som du skapar riktigt nära vänskap med än hundratals ytliga bekanta du sporadiskt kastar en gillamarkering efter på sociala medier.

 Vad är ensamhet för dig? När känner du av den och vad fyller den dig med för tankar och känslor? Dela gärna med dig här i kommentarsfältet eller på Vandringsbloggen Communitys grupp på Facebook där vi kan diskutera tillsammans.

Vi människor läser av och tolkar det mesta i vår omgivning, däribland de färger på kläder våra medvandrare bär. Men hur är det med andra djur? Har även de förmågan att snappa upp och påverkas av vilka färger vi klär oss i? För oss frilufsare är det kanske framför allt intressant ur ett praktiskt perspektiv, för om det på något sätt går att undvika myggor, flugor, knott, fästingar och andra rent ut sagt skitjobbiga insekter, är alla medel tillåtna. Så här kommer tipsen på hur du klär dig rätt, i färgerna som skrämmer bort krypen.

Läs merVad gör en rosa vandringsbyxa?

Det finns olika typer av insekter där ute och alla har sina individuella färgpreferenser, även om det finns många gemensamma drag. Forskare som studerat fästingar har till exempel konstaterat att det inte finns någon uppenbar skillnad mellan olika färger på kläder. Vitt, brunt och grönt drog till sig i stort sett lika många smådjur. Däremot kunde de konstatera att ljusa kläder – gärna långärmade byxor och tröjor – gjorde fästingarna lättare att få syn på och därmed avlägsna, vilket i sig förstås är bättre.

Rosa blommor på blomsteräng

Älgflugor är en annan ogästvänlig följeslagare för många vandrare. Även om de utgör en klart större plåga för älgarna, så har finska forskare konstaterat att eftersom flugorna bara kan flyga kortare sträckor kan de inte vara alltför kräsna. Visst utgör älgarna som sagt den trevligaste landningsplatsen, men om en människa råkar traska förbi så… Varför inte? One can’t be too picky. Vad gäller älgflugor verkar det dock vara en fördel att bära vitt, då svartklädda måltavlor drog till sig klart fler flugor.

Sen har vi då myggorna och bromsarna. Även dessa dras till mörka objekt och färger: blått, svart och rött är uppenbarligen mer tilltalande än vitt och gult. Dessutom har forskare konstaterat att få insekter vill landa på ”doftlösa” platser. Hurra, kanske vissa tänker nu, då gäller det bara att hålla stenhårt på hygienen och tvätta sig ofta. Om det ändå vore så väl. Tyvärr räknas koldioxid som en ytterst attraktiv doft i insekternas värld, vilket gör att vi bara genom att andas signalerar till krypen att en ytterst tacksam landningsplats närmar sig på stigen. Koldioxid förstärker de visuella intrycken som klädernas färg signalerar, så i kombination med till exempel en mörk klädsel blir det hela än värre.

Humla på rosa blommaTraditionellt är rekommendationen i friluftssammanhang ljusa kläder för att undvika att dra till sig mygg och knott. Alla som rört sig bland vandrare och skogsfolk har troligtvis fått inpräntat i sig att det är att föredra. Det finns alltså gott stöd för att föra de rekommendationerna vidare. Detta även fast det fortfarande är oklart exakt varför det mörka är mer lockande för krypen än det ljusa. Kanske är det för att de mörka färgerna är mer lika skogsdjurens ofta mörka pälsar. Kanske för att ljusa färger i högre utsträckning reflekterar ett för insekterna ogästvänligt UV-ljus.

Läs merSmå odjur längs med leden – Hantera knott, mygg, getingar, ormar och fästingar

Hur det än må vara kan vi konstatera att färgerna vi väljer att klä oss i sänder ut en hel del signaler även till djuren. Medan vi människor läser in både stereotyper, värderingar och personlighetsdrag i en rosa vandringsbyxa eller en militärfärgad tröja, verkar dock insekterna vara lite mer praktiskt inriktade. För dem handlar det istället om att ”maximera maten” så att säga, rent krasst att hitta ett värddjur som kan erbjuda så mycket göttigt blod som möjligt.

Egentligen är det ju sådana aspekter vi människor också borde utgå från när vi både klär oss och tolkar andras klädsel. Inte då den blodsugande, utan den rent praktiska aspekten av färgerna. Det är ju trots allt utevistelsen – inte de stereotypa värderingarna – som sätter guldkant på tillvaron. Så välj kläder med sunt förnuft, för att vandringen ska bli så trevlig och angenäm som möjligt. Helst också fri från blodsugande fästingar, älgflugor, myggor och bromsar.

Hur klär du dig för att undvika krypen i naturen?

Vi packade bilen full med strandsaker, kaffetermosar och picknick när vi lämnade den lilla 70-talsinredda stugan tidigt på morgonen. Ändå blev första stoppet på Fårö fiket Sylvis Döttrar där vi startade med den gotländska specialitéten saffranspankakor.  Dagen fortsatte bland milsvid sträckta sandstränder, en tax-spaning hos en keramiker mitt ute i ingenstans och promenader bland fiskelägen och raukområden. Det sägs att många konstnärer kommer hit – för ljuset. Och ja – jag förstår dem. Det är något speciellt med färgerna här. Med himlen, havet och miljöerna som om tiden stått still.   

Läs mer om Gotland: 

Spara