11 myter om vem som är ”en riktig” pilgrim

Under tiden jag vandrade på S:t Olavsleden fick jag många frågor om vem en pilgrim är, hur en pilgrimsvandring ska gå till och vad det innebär att pilgrimsvandra. Idag tänkte jag börja med att skriva några riktiga myter om pilgrimsvandrande.

Ord om Pilgrimsvandrande:

  1. Bara krista människor pilgrimsvandrar
  2. Pilgrimsvandrare ska inte bo inomhus
  3. Tälta gör inte riktiga pilgrimmer, det är för primitivt
  4. Pilgrimsvandrare ska bära lätt – helst ingen packning
  5. De pilgrimmer som skickar sin packning fuskar
  6. Pilgrimmer måste ta sig varje milimeter av leden till fots oavsett skador eller sjukdommar eller väderlek
  7. Pilgrimmer måste stanna och njuta av naturen ofta och länge
  8. Pilgrimmer bör vara framme vid dagens slutdestination 17.00
  9. Pilgrimsvandrare kan inte kånka runt på en vattenflaska fylld med vatten
  10. Pilgrimmer tar bara vatten som finns att hitta i naturen, med en kåsa
  11. Det är mest äldre som pilgrimsvandrar

Intressant. Mycket intressant. Men inte riktigt sant.

Foto: Rania Rönntoft, Rowan Tree Photography
Foto: Rania Rönntoft, Rowan Tree Photography

Det finns inte rätt och fel

Av vad jag har sett så finns det lika många sätt att genomföra en pilgrimsvandring som det finns pilgrimsvandrare. Och kanske är det här ännu en utav de tankevurpor vi har med oss mer eller mindre per automatik. Hur något ska vara eller borde vara för att vara vad det är. Lika lite som kärleksfilmer från Hollowood lär oss om kärlek och vad kärlek är, lika lite kan vi på förhand säga vad en pilgrimsfärd är och inte är. Och en utav de fina sakerna i min värld är att pilgrimsvandring kan anpassas utefter vandraren. Vandringen är olika för alla. Tält eller härberge. Frystorkat eller hemlagat. Tung ryggsäck eller bagagetransport. Det är bara olika medel för att ta sig fram längs med leden. Det finns för- och nackdelar med alla dessa val. Poängen är att upplevelsen inte blir mer eller mindre utav endera alternativen. För den ena resan är den yttre. Den kan se ut på olika sätt. Den andra resan är den inre. Och den kan också se ut på olika sätt.

Skogsväg, st olavsleden
Foto: Rania Rönntoft, Rowan Tree Photography

Våra enda begränsingar finns inom oss själva.

Jag har lagt märke till att många människor, medvetet och omedvetet, delar med sig av hur de själva tycker att saker och ting ska vara. Hur något ska utföras, genomföras, kännas och upplevas. Ofta utan att bli tillfrågade och helt bombsäkert utan illvilja. Men någonstans projiceras ofta andras ”så här ska det vara”. Det händer på arbetsplatser, på träningar, mellan kompisar och i vandringssamanhang. Pilgrimsvandrandet är ett sätt att kliva utanför alla ramar och mallar. Ett verktyg som kan låta dig vila från alla ska, borde och brukar. Om du vågar göra det på ditt sätt och stänga av öronen för bruset av andras tyckande och tänkande. Om du vågar lyssna på din kropps viskningar så leds du rätt. Kanske lämnar det plats till något annat. Något nytt. Kanske räcker det med att öva på att ha närvaro i samtalen med människor du möter längs med vägen. Kanske är det att stänga av mobilen på flightmode som blir den konkreta lösningen. Kanske är det det monotona i vandringen eller enkelheten i pilgrimsrutinerna. Eller kombinationen av dem alla som ger en ny helhet. Kanske kan detta vara starten på ett nytt sätt att se livet hemma. Kliv utanför allt  – för att kliva tillbaka med lite mildare ögon. Släpp taget om allt så som det varit.

Angeliqa Mejstedt, vilar på pilgrimsvandringen längs med st olavsleden
Foto: Rania Rönntoft, Rowan Tree Photography

Läs mer om Pilgrimsvandring:

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *