17
Mar
2017
0

5 Anledningar att kniven alltid är med på tur

Detta inlägg är en reklamannons i samarbete med Morakniv och kampanjen #kvinnligaäventyrare

När jag packar vandringsryggsäcken är kniven en självklar del av packningen. Under tonåren plöjde jag bushcraftböcker och fördjupade jag mig i olika typer av överlevnadstekniker som att göra eld, bygga bivack och klara mig i naturen med hjälp av vad som finns att hitta i naturen. Och just med hjälp av en kniv ut kan jag klara mig länge tack vare den kunskapen jag bär med mig. Så för mig symboliserar kniven först och främst trygghet.

1. Få upp eld enkelt

Med hjälp av kniven kan jag få upp eld. Från att flisa näver och att skära av kråkfötter – det där riset under granarna som gör det lätt att skapa eld – till att dela vedklabbar på mitten till att spänta stickor och få fyr med hjälp av eldstålet. Hela den processen underlättas av en pålitlig kniv. Med elden kommer också ljuset i mörkret, en naturlig samlingsplats och möjligheten till lite roligare maträtter på en muurikapanna ute i naturen.

2. Fördriva tid framför brasan

I träslöjden täljde jag smörknivar, flasköppnare och en helt egen kniv. För några år sedan så träffade jag likasonnade på en kurs i bushcraft och vi satt tillsammans framför lägerelden och täljde varsin träslev. Vi tilldelades trästycken och fick själva rita ut konturer av sleven med hjälp av kol – för att sedan tälja ned den bit för bit till en slev. Meditativt pyssel som får timamrna framför brasan att gå fort. Nu är jag sugen på att göra mycket mer utav det här.

3. Praktiska ändamål

Med kniven så skär jag lätt upp korv, rensar fisk och tar mig in i förpackningar. Låter som självklarheter – men under en tur i dalarna lämnade jag av misstag kniven hemma och då insåg jag på riktigt hur mycket och ofta kniven behövdes till smågrejer längs med leden.

4. Försvar och yttersta nöd

Inte så otäckt som det låter. Men med försvar så tänker jag när olyckan verkligen är framme. Om mitt tält fattar eld och jag snabbt behöver ta mig ut – då är det bra att ha kniven nära till hands för att tillverka en alternativ nödutgång. Eller om det kommer sig att jag tappar bort mig aldelles kollosalt och behöver flå ekorrar för att överleva – då är också kniven bra.

5. Symbol för gemenskap

Det finns en till anledning att kniven alltid är med – och det är gemenskapskänslan som följer med tillsammans med kniven. Faktum är att det finns så många minnen förknippade mellan mitt frilufsande och där jag är idag att det blir som en artefakt för alla de minnena. Hur jag täljt träbåtar med mormors morakniv som jag via instagram fick hjälp att restaurera av en vass knivexpert – och inte minst alla timmar i tonåren när jag stod hemma över grillen på altanen och försökte få bart på mitt tändstål för första gången. Envist och idogt har jag blivit vän med verktygen. Och idag blir jag glad när jag stöter på kvinnor med kniv – vi delar något gemensamt. Så med kniven i bältet är jag trygg och stark för den symboliserar kraft och kunskap och den bär jag alltid med mig.

Hur bär du din kniv och varför? Lämna gärna en kommentar i kommentarsfältet nedan så kan vi tillsammans samla på oss massor med bra tips och inspiration.

Foto: Anton Kalland

Detta inlägg presenteras i samarbete med Morakniv som en del i kampanjen #KvinnligaÄventyrare. Syftet är att inspirera och peppa kvinnor att upptäcka natur och friluftsliv. Helt enkelt att hitta sitt alldeles egna äventyr. Dela dinna upplevelser under #kvinnligaäventyrare på Instagram och tävla om fina priser.

6 Responses

  1. Jag har alltid någon typ av fällkniv i jackan oavsett vart jag går och står.
    När jag går ut i skogen brukar jag ha de större knivarna i ryggsäcken. Det är sällan jag behöver skära saker på vägen.
    Vilken kniv jag väljer brukar bli lite vad som helst i samlingen. Fällkniven, Enzo, Mora, Casström…

  2. Nu blev jag just inspirerad att renovera min ärvda morakniv. Den som var min mormors brors. Den som jag just la upp på Instagram :-) Kniven är numera en cool inredningsdetalj, men den kanske borde få återuppstå till ett nytt liv :-)

    Kram Lena

    1. Åh, försök få liv i den. För mig betyder det mycket att kunna fortsätta ha med den när jag är ute :D
      Som att förvalta ett arv <3 Jättekul hur som helst att du har med den i din vardag.

      Allt gott och lycka till!

  3. Jag har en kniv i jobbarbyxorna här hemma och jag har en kniv som följer med på dagsturer (jag är en inbiten dagstursperson, älskar frilufsande men vill gärna sova i en säng) och så har förstås jag min älskade svampkniv som får följa med mig ut på långa turer i skogarna under svampsäsong. När jag var liten täljde vi mycket, från visselpipor och barkbåtar till saker som skulle likna Emils i Lönnebergas trägubbar och jag är himla imponerad av att mina föräldrar försåg oss syskon med varsin morakniv när vi var ganska små, sju-åtta år sådär. Måste komma ihåg det och våga göra samma så att våra kids också får lära sig hantera kniv bra, det är ju ovärderligt. Jag hade tillochmed en egen kniv som min pappa gjort, med ett blad som min farbror smitt, och det är en stor sorg att den försvunnit i en av alla mina flyttar genom åren.

    1. Åh. De där knivarna bär en historia. Följer någon på facebook som lät sina barn först tälja med smörkniv när de var riiiktigt små sen ganska snart ha en vass rackare.
      Bara tälja bort bark på en pinne kan vara projekt nog. <3 <3 Tack för att du delar med dig :D

  4. Skogsanna

    Fällknivens WM1 sitter i bältet på hemvärnsuniformen och den är inte ivägen när man ska ha utrustning utanpå och den är använd till mycket. Är jag på utflykt ligger det en morakniv i packningen.

Leave a Reply