5 bästa sakerna med att vandra El Camino de Santiago

Förra sommaren vandrade jag El Camino de Santiago mellan St Jean Pied de Port och Santiago de Compostella. En pilgrimsled på nästan 800 kilometer, över branta Pyrineerna och den platta varma mesetan.

1. Möten med människor längs vägen

Det bästa med att vandra El Camino Frances tycker jag var de spännande mötena med människor längs vägen. Det är en väldigt traffikerad led, det första halvåret 2015 gick 100 000 personer i mål till Santiago de Compostella, det ger en bra fingervisning om att leden vuxit enormt i popularitet de senaste åren. Men besökssiffrorna till trots så går det alltid att välja om du vill gå tillsammans med andra eller vandra i din egen takt.

2. Att vandra själv men ändå tillsammans

Jag älskar tystnad och att vandra för mig själv. Här på leden fick jag helt enkelt acceptera att det är en ”tillsammans-vandring” och insåg snart att det faktiskt är charmen med leden. Vissa personer pratade jag med en kvart, andra en eftermiddag och ytterligare några följdes åt nästan en vecka. Läs mer: Caminon är en miniversion av livet Även om jag går för mig själv så är det alltid någon vandrare som går om eller som man själv går om, och man sover tillsammans med andra vandrare, äter tillsammans med andra vandrare och vandrar tillsammans med andra vandrare. Men såhär i efterhand är det mötena med människorna med leden som betydde allra mest. De andras livshistorier, livsöden, sorger och glädjeämnen som berörde mig på djupet.

Dramatisk himmel ovanför oss, men skönt för sönderbränd hud att få vila, El Camino de Santiago
Den Spanska mesetan bjöd den här dagen på dramatisk himmel.

3. Inga etiketter eller fack att placeras i

Längs med leden pratar man inte om jobb, titlar, pengar och andra liknande materiella saker som vanligtvis puttar in oss i små boxar med etiketter på. På leden är alla lika. Alla har lika många kilometer att gå, man har sin vandringsryggsäck, mer eller mindre skitiga kläder och olika grader av skavsår eller andra krämpor. Jag kände väldigt tidigt på leden en väldigt familjär stämning, pilgrimerna tar hand om varandra, det finns alltid tid för småprat, att dela en flaska vin och diskutera saker.

4. Att tappa uppfattning om tid och rum

En annan sak som slog mig under vandringen var att tid och rum helt tappar betydelse. En vanlig jobbdag kan varje kvart vara uppbokad och det gäller att vara effektiv och produktiv med varje minut. Ute på vandringsleden finns inte tiden på samma sätt. Efter ett tag glömde jag inte bara vad klockan var utan också vilken dag i veckan det var och till slut hade jag ingen aning om vi fortfarande var i maj eller juni månad. Det spelar ingen roll. Det spelar ingen roll om du kommer fram klockan 11.00 eller 18.00. Det spelar ingen roll om du har vandrat 3 kilometer eller 30 kilometer.

Det är torrt på marken, vattenbrist på många ställen längs med leden, El Camino de Santiago
Det var vattenbrist på många ställen längs med leden redan i slutet av Maj.

5. Att lyssna på kroppens signaler

Varje dag har sina förutsättningar. För att klara att gå så långt som pilgrimsleden är gäller det framför allt att lyssna på sin kropp, att inte pusha den lite extra, att vila när den behöver vila och att ta hand om den med enkla stretchövningar och massage efter en lång dag. Min yogalärare brukar säga något så bra som. Lär dig att lyssna på kroppens viskningar, vänta inte på skriken. Det handlar om att vara lyhörd inåt, att våga lita på den första lilla intentionen om att något behöver justeras och att inte bara harva vidare med tanken att ”Det får duga” eller ”Det blir nog bättre snart”. Det funkar liksom sällan på skavsår 😉 Läs också: 7 insikter från El Camino de Santiago Jag kan räkna till hur många vandrare som helst som satt och var kaxiga vid middagsbordet och hade räknat ut på förhand precis hur många kilometer de skulle gå varje dag, de blev ibland förfärade över att jag planerade kortare dagar. Ibland fick jag kommentarer om att jag gick för sakta, för kort eller rastade för ofta. Men sedan var det många utav dem som kom haltandes i sina sandaler för att de fått skavsår, onda knän eller trötta muskler. Varför ens lägga energi på hur andra gör sin Camino. Det finns så många vandrare, i så många åldrar med så mycket vi inte vet något om.

Lärdom: Var och en har sin Camino. Har du själv vandrat hela, eller delar, av El Camino de Santiago? Vad har du för erfarenheter? Vad tyckte du var det allra bästa och vad var istället utmaningarna du mötte?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *