Aktivitetstest: Snöskotersafari på sjön Päijänne

Jag har körkort. Jag har haft körkort i tio år. Men motorer är inte riktigt min grej. Jag gillar den sakta lunken att förflytta mig till fots, eller i nödfall med damtralla. Men på dagens schema var det test av vinteraktiviteten SNÖSKOOOTER. Så först på med hela munderingen med underställ, skoterställsoverall, baraklava och hjälp med visir. Det blev varmt. Och kanske inte så värst snyggt, men skulle skydda mig mot fartvindar. Vi skojade om de därna galningarna som åker snöskoter i skogarna och hur ungdomarna åker räcerskoter i över 100 kilometer i timmen. Så lite nervös var jag när jag satt där på min helt egna skoter som jag skulle köra ut på isen så tidigt på morgonen att det ännu inte ljusnat utomhus. Säkerhetsgenomgång. Stanna, svänga, gasa och kommunikationstecken att använda till de andra skoteråkarna. Det tysta långdistansspråket som skulle bli vårat enda sätt att kommunicera när vi susade fram på isen och motorerna råmar.

Ser de andra skotrarna på håll.

Warfacet – för att jag klarade det!!

De första svängarna var lite otäcka tills jag fick in snitsen på hur man liksom får jobba med maskinen, luta sig för att hjälpa till att få smidiga svängar och gasa jämnt och fint på raksträckorna. Det här är definitivt en aktivitet jag skulle vilja prova igen, men lite längre tid – kanske en hel dag för att verkligen få mer njutartid ute på snön. Och helst i såndärna tjock fluffig snö på fjället. En stor parantes nu. Men första gången jag kom upp till Abisko och skulle fjällvandra själv följde jag de röda fina ledkryssen i tron att de verkligen hade välmarkerade vandringsleder – tills jag sjönk ned i så mycket dyig, våt mossa att jag var tvungen att vända och en vänlig själ berättade att jag vandrat på vinterleden för skotrar. Trist då, men jag kan tänka mig att det blir ett spännande sätt att uppleva fjällen på vintertid.

Lämnar sjön och går upp för att packa mina saker för den här dagen.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *