Allemansrätt och Folkvett – Hur allemansrätten fungerar och borde fungera

Idag vill jag skriva några ord rätt från hjärtat. Det handlar om naturen och hur vi som är på besök där beter oss.

Bland de starkaste naturuppleveslerna som jag bär med mig det är enskilda brottstycken där jag känt mig som en del av den stora naturen. På en stubbe i kalhygget vid Gruvdammsrundan i Sala,  en tidig sommarmorgon sittandes med fötterna i den daggvåta sanden på Tärnettholmarna eller isande, bitande vindar på Ängsö som fått det att pirra i mina kinder och hela huvudet blåsts rent från tankar. Att få dessa stunder i naturen kräver att kunna vara närvarande och att kunna vara en del utav nåot större.

Jag stör mig något alldells ohyggligt på spår från människor. Jag vill känna att jag lämnat staden, jag vill lura mig själv så till den milda grad så att jag vil känna att jag uptäcker något, att jag vandrar förfädernas stig men att det enda spår de lämnat är just den jordiga, barriga upptrampade stig vi går på. Det är stenarna, stockarna och hur solen faller mellan trädgrenarna som förbinder oss med varandra.

7 ovett i skog och mark som jag vill se mindre utav

  1. Vandrare som kissar i bäckar och vattendrag istället för att hitta en avskild plats – där garanterat ingen annan samlar sitt dricksvatten nedströms.
  2. Brutna grenar, avskuren bark i stora sjok efter människor som gått bärsärk för att hitta tändmaterial.
  3. Stenar formade i högar, bygda som torn. Det är onaturligt. Det förstör siluetten i naturen.
  4. Hjärtan, bokstäver och namn. Ritade. Ristade. Brända.
  5. Toapapper som fladdrar i vinden i lingonriset.
  6. Makaroner som flyter runt vid strandkanten efter kvällsdisken.
  7. Engångsgrillar och ölflaskor längs med lederna. Enkelt att ta hem igen.

Tips: Respektera naturreservat och ha alltid markägarens tillstånd om du är minsta osäker. Beträd inte åkrar, det förstör grödorna och böndernas odlingar. Läs mer: Sveriges Radio om att fjällvärlden ska bli ren För de flesta är det här självklarheter, och jag önskar att det var självklarheter för alla. Men när jag ser godispapper och ölburkar och brutna kvistar eller utsiktstorn som används som graffittiplank eller företag som bedriver näringsverksamhet med vad naturen har att ge och förstör träd i naturreservat med yxa eller eldar fritt på marken, då måste jag säga ifrån. Och det kommer jag fortsätta att göra även om det känns obekvämt.

allemansratten-affisch-nytt

Jag är allemansrättsambassadör för STF och Håll Sverige Rents kampanj Håll Fjällvärlden Ren. Jag stöttar Håll Sverige Rent för att vi ska kunna lämna en ren natur vidare till nästa generation.

Stötta kampanjen du också – med en liten slant eller genom att sprida kunskap om allemansrätten! 

Kommentarer

  1. Ann

    Men usch! Är det verkligen så illa? Verkar väldigt tråkigt att det är skräpigt i fjällen tycker jag. Känner inte att jag sett mycket skräp på vandringar i Alaska eller Yellowstone, eller i Montana överhuvudtaget. Men det kanske mest är för att jag varit på relativt avlägsna platser. Klart man ser skräp vid parkeringsplatser osv, men inte längre in i vildmarken. Har inte folk som regel att ta med soppåsar? Kanske skulle kunna utveckla samarbetet med håll Sverige rent genom att sätta på en logga på engångsgrillarna där det står något i stil med ”pack it in pack it out” det gör det på en del ölburkar till exempel här i USA. Men det kanske redan står sådana saker på engångsgrillarna.

  2. Jenn - forever abroad

    Jättebra initiativ – och bra tips!
    Och alltså dessa torn/stenhögar, jag har alltid trott att de finns där längs vandringsleder som vägvisare, t.ex. vid dimma – men det stämmer alltså inte? :O

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


Notice: Undefined offset: 0 in /home/vandring/public_html/wp-includes/class-wp-query.php on line 3152