Att bli med hund – Första tankarna från öronlappsfåtöljen

Nu sitter jag djupt nedsjunken i favoritfåtöljen här hemma, en mörkblå öronlappsfåtölj av märket DUX någon gång från 50-talet. Jag är trött i hela kroppen som har promenadchockats de senaste dagarna. Helgen har varit omvälvande och fastän vi har varit hemma sedan sent i söndags natt så känner jag mig nästan jetlaggad i kroppen. Det är inget konstigt alls med det. Efter nästan 260 mils bilkörning, omställning till sommartid och en intensiv helg med både besök till Ishotellet i Jukkasjärvi, en heldag med hundspann på Explore the North i Särkimukka och upphämtning av Taivek. Kroppen och knoppen har nog inte riktigt hängt med på vad som har hänt. Tack och lov är veckan väldigt luftigt planerad med rum för återhämtning och att hitta in i nya rutiner som hundägare.

Jukkasjärvi vägen hem

Det blev minst sagt en omställning att komma hem. Första morgonen med Taivek hemma vaknade jag 06.30 av att han satt ute i vardagsrummet och ylade. Då blev jag lite smått orolig för hur förstående grannarna skulle vara för livet med hund – så då gick vi ut på en riktig morgonpromenad genom ett gyllengult Västerås som vaknade upp till solens första strålar. Nu tränar vi honom i att inte yla när han vill något utan istället skapar vi fasta rutiner med tider vi bestämmer för mat och promenader.

Väg i Norrland

Det här ska inte bli en hundblogg, men livet som nybliven hundägare kommer självklart att spegla av sig även här. Jag är förvånad över hur lätt allt har gått hitintills. Taivek är väldigt tillgiven och det har gått väldigt bra med promenader fastän vi gått förbi både hundar, bilar och barn. Han är väldigt obrydd och vill mest sniffa på alla stadslukter. De första dagarna nu har vi gått med Taivek några mil varje dag. Han behöver mycket motion för att bli trött. Det som är absolut högsta prio just nu är att hitta ett bra sätt för honom att få komma igång med drag här hemma i stan och att cykla med honom så att han får springa sig ordentligt trött. Sedan gör jag just nu allvarliga övertalningsförsök till alla marathontränande kompisar jag har om att han ska få följa med på en längre springsrunda då och då. Det finns verkligen ingenting som får honom att leva upp så mycket som när han är ute och springer. Och jag är ju mer en walking kind of girl så jag får hitta andra sätt att utmana honom. Jag kommer att ge längre rapport från min fantastiska upplevelse i Särkimukka och Jukkasjärvi framöver. Har massor med härliga bilder från ishotellet och jag filmade lite från hundspannsturen som jag gärna vill visa. Sedan har jag gjort en lite längre intervju med en av de kvinnliga hundspannsförarna uppe på Explore the North och jag fick vara med när hon förberedde hundarna inför dagen med hundspann. Så allt det kommer framöver när vi fått in lite mer rutiner och vilat upp oss lite med allt det nya här hemma 😀 Nu väntar snart sista korta promenaden för idag sedan gör vi favorit i promenadrepris imorgon.

Kommentarer

  1. hoppas ni kommer få det fint tillsammans framöver; han kommer bli fantastiskt sällskap på alla dina äventyr!! jag har haft min hund i drygt ett år och vi har roligt ihop på våra löpturer på fjället (och ibland i storstan).

    1. Hej Sara! Tack så mycket – åh ja det tillför verkligen en ny härlig dimension livet med hund. Jag kunde aldrig ana att det skulle gå så fort att fästa sig vid honom. Det är sådan GLÄDJE varje gång vi ska ut genom dörren oavsett om det är litet eller stort äventyr. 😀

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *