Att bo i Alaska – Ann Olsson

Ann Olsson tog steget och flyttade från Stockholm till Fairbanks i Alaska. Vid den här tiden av året kryper temperaturen nedåt 40 minusgrader. Idag delar hon med sig av hur hon överlever mörkret och kylan, vad som är de farligaste djuren hon kan möta på en vandringstur och sin relation till historien om McCandless och Into the Wild.

Ann Olsson bor i Fairbanks, Alaska

Namn: Ann Olsson

Bor: Fairbanks, Alaska

Sysselsättning: Research Assistant på University of Alaska Fairbanks

Hur hamnade du i Alaska?

Jag kommer ursprungligen från Stockholm, där jag växte upp mitt i smeten, det får många att undra hur jag kunde flytta därifrån och hit till Fairbanks i Alaska. Men min familjs landställe ligger ungefär 10 mil söder om Umeå, precis vid vattnet, en sjötomt kanske man kan säga, så jag tror det är där mina riktiga rötter för naturen ligger.

Efter min utbildning i Uppsala på SLU och i England bestämde jag mig för att jag ville doktorera, speciellt om något som innefattade kol, bränder och vatten. Sedan ville jag även att det skulle vara på norra delen av jordklotet, och helst ganska långt norrut. Jag hittade doktorandtjänsten här i Fairbanks nästan av en slump och den innehöll allt jag ville, så jag ansökte, fick en intervju och sedan var det i princip bestämt.

Hur är det att bo i Alaska?

När jag först kom till Alaska så bodde jag i lägenhet på campus. Jag har alltid bott själv tidigare, men det billigaste alternativet var att dela lägenhet och även rum. Många andra studenter levde i dry cabins, då du får en alldeles egen stuga, och det ville även jag göra efter ett tag.
Permafrosten gör att många tvingas leva utan rinnande vatten Vad är dry cabins då? I och med att Fairbanks har mycket permafrost, frusen jord och is under staden hela året, så är det väldigt svårt att gräva ner vattenledningar. Om du inte bor i själva stadskärnan, på universitet eller på militärbaserna så har du helt enkelt inget rinnande vatten. Många stugor har stora tankar med vatten (700-1200 liter) och då har de även toalett och dusch förstås. Men de stugorna är väldigt dyra så därför bor jag i en stuga utan rinnande vatten. Jag har en lite mindre tank som kan ta upp emot 132 liter, det underlättar när jag ska diska.
Har bara utedass och lagar mat på vedspis de kallaste dagarna Utedasset ligger på sidan om huset och duscha gör jag på skolan. Jag har en så kallad Toyo som bränner olja för värme, det har i princip alla, men sedan har jag även en vedspis. Vedspisen värmer förstås upp mycket mer än Toyon. Jag har en gasspis som går på propan och det fungerar alldeles utmärkt ända tills temperaturen går ner under -35 C, då stannar propanen i flytande form och fungerar alltså inte, då får man laga mat på vedspisen, eller i mikron.
Jag har grannar i princip runt hörnet, men jag ser inte husen för det är massa träd emellan. Affären ligger ungefär 15 minuter från mig, med bil och jag försöker att åka och handla varannan vecka.
Åker skidor till skolan under vintern eftersom cykelbanorna inte plogas
Eftersom jag har en gammal och skruttig bil så vill jag inte använda den för mycket, så jag cyklar eller åker skidor till skolan på vintern. Den främsta anledningen till att jag inte cyklar så mycket under vintern är för att cykelbanan inte plogas och på vägen vill man garanterat inte vara. Dessutom tar inte hjulnavet när temperaturen är under -35C (om man inte vinter-förbereder cykeln vilket jag är dålig på). Jag har nästan fyra kilometer till skolan vintertid så det är inte så långt. Det jobbigaste är nu på vintern för att solen inte går upp förrän efter 9-10 tiden och vill man åka innan dess så är det nästintill kolsvart på skidspåret.

Vad är den största utmaningen med att bo i Alaska?

För mig är den största utmaningen vardagslivet här i Fairbanks. Det är ibland väldigt jobbigt att behöva åka och hämta vatten, ta in mer ved, diska eftersom jag har en hink under diskhon som måste tömmas innan den blir full, ligga i sängen och känna att man behöver gå på toaletten och det är -40C grader utanför. Jag tror nog att det är vintern som är mest påfrestande. Hade du frågat mig efter första året jag bott här hade kanske svaren varit lite annorlunda. Men att bära in nio 19-liters dunkar från bilen till stugan tar mycket på ens energi om man är själv, på vintern kan man ju inte direkt lämna dom i bilen eftersom de fryser till is då.

Hur skrämmande är de vilda djuren?

Jag kan säga såhär, att jag är mer rädd för älgar än björnar, än så länge. Jag har aldrig stött på en björn, eller jo en gång, men då var jag på en fyrhjuling och jag såg bakdelen av en svartbjörn springandes ifrån mig.
Älgen är farligast med björnen är djuret du inte vill möta i skogen Vi har svartbjörn, brunbjörn och vargar i området där jag gör min forskning och arbete på sommaren. Det finns förstås massa andra djur också, men svartbjörn och brunbjörn är väl de vi är mest rädda för att stöta på. Vi har inga vapen eller så med oss, ska du bära vapen med dig behöver du nog träna att skjuta varje vecka. Istället har vi med oss björnspray – det är som en koncentrerad pepparspray. Nu när jag åker fram och tillbaka till skolan när det är mörkt ute tar det alltid mycket längre tid för jag tycker mig höra ljud bredvid mig. Dessa älgar här är inte att leka med, älgen är absolut det farligaste djuret. Det känns som att älgen i Sverige är relativt folkskygg, men här är älgen definitivt inte rädd för dig, vilket gör det så läskigt.
Väsnas för att skrämma bort vilda djur som björnar och älgar Man har ju alltid lärt sig att inte väsnas i skogen hemma i Sverige, men här är det tvärtom. När vi är ute i fält så pratar eller sjunger vi högt, gör massa ljud, klappar händerna och så. Man lär sig även att känna lukter, jag vet flera gånger då vi vandrat mitt ute i ingenstans för att ta vattenprover eller så och man kommer in i ett område och känner direkt att det luktar djur, då vänder det sig lite grann i magen.

Vad har du för överlevnadsstrategi för att klara kylan?

Det viktigaste är att klä sig rätt, lager på lager. När jag åker skidor har jag alltid min dunjacka med mig, ifall något skulle hända. Jag har också en extra fleecetröja, strumpor och vantar med mig. Jag ska ju inte så långt men när det är -40C grader så tappar du värmen oerhört fort om något händer.
Undviker att svettas och smörjer in sig med petroleumgelé Jag har på mig en långärmad tröja i merinoull, en tjock fleecetröja och så en vindjacka över det. På benen har jag ett par tjocka långkalsonger och så ett par softshellbyxor. Jag har en balaclava, pannband, mössa och extra halsvärmare. När man åker skidor så är ju risken stor att man faktiskt blir svettig, även fast det är -40, men så är jag bara ute max 40 minuter. Är man ute längre än så ska man nog ha lite mer på sig. Problemet är ju alltid att andas. Har du något för munnen kommer du bli blöt och blir du blöt så blir du kall. Men när det är -40 så måste man nästa ha något för munnen. Jag smörjer även in mina kinder, panna och näsa med ett slags fett som heter Bagbalm. Det är tjockare än vaselin men innehåller samma petroleumgelé.
Gemenskap blir extra viktigt under de långa mörka dagarna
Jag vet inte riktigt om jag blir så påverkad av mörka perioder, jag vet att många köper sådana där lampor som ska vara som dagsljus, och det verkar hjälpa. Annars så umgås man mycket med folk, har ”stitch and bitch” man sitter och stickar eller knåpar på något annat samtidigt som man pratar om vädret haha, eller vad som helst. Du märker direkt när det är vår, det är som att alla människor vaknar upp från en slags dvala, och man känner själv hur mycket man ler när man ser solen längre igen. Fast, det är ju så det är i Sverige också.

Vad har du för relation till Into the wild?

Jag känner att jag blir upprörd när folk glorifierar Christopher McCandless. Men även jag visste väldigt lite om hela historien när jag kom till Alaska, vilket jag tror är detsamma för många andra.
En tragisk historia med omtvistad förklaring Skrapar man lite på ytan så märker man att allt som sades i boken/filmen kanske inte är sant och att det inte reflekterar hans dagbok helt. Då syftar jag främst till att det finns en del bevis på att han inte blev förgiftad av vild potatis, utan att han tyvärr faktiskt svalt ihjäl. Men det finns även vissa andra som menar att uppgifter i hans dagbok tyder på att han kanske blev förgiftad av svamp. För att vara riktigt ärlig så vet inte någon annan än han själv vad som egentligen hände. Hela historien är egentligen väldigt tragisk.
Besökare utsätter sig för livsfara för att vandra i McCandless fotspår Vem som helst som bor här, eller runt omkring området där bussen är, vet att den där floden Teklanika inte är att leka med. Jag blir arg när jag hör att folk vill vandra till bussen för att hela historien är så cool. Det finns så himla många andra ställen man kan vandra till, så jag kan verkligen inte förstå varför alla tycker att den är så himla häftig. Varje år får folk räddas från bussen för att floden blivit för hög för att de ska kunna ta sig tillbaka. Det har till och med hänt att vandrare har dött bara för att de ville ta sig till den bussen.

Vad skiljer en vinter i Alaska från en vinter i Sverige?

Eftersom jag är från Stockholm så har jag ju inte riktigt upplevt en vinter i norra Sverige, men jag vet att det inte brukar vara -40 i flera veckor någonstans i Sverige, i alla fall inte nuförtiden. Så det är väl den största skillnaden. En skillnad är det alltid är blå himmel, okej nästan alltid blå himmel, här. Det är underbart att i alla fall se solen även fast den går upp väldigt sent och ner väldigt tidigt. Nu i februari så ökar vi soltimmarna med 6 minuter varje dag, det är ju nästan 45 minuter på en vecka. En annan skillnad är att det inte blir slaskigt förrän på våren i Maj när snön börjar smälta. Vintern i Stockholm är ju oftast väldigt grå, slaskig och skitig tycker jag.

Vad har du alltid med dig när du vandrar?

Min favorit pryl är nog min Steripen, som renar vatten med UV strålning. Man kan ju inte släpa på hur mycket vatten som helst och hittar man vatten är det en bra ide att kunna rena det. Men det är svårt att bara nämna en favoritpryl – jag har ju ett sittunderlag som helt klart måste nämnas också.
Jag lämnar aldrig min björnspray hemma innan jag åker iväg för att vandra. Helt klart den viktigaste prylen här. På andra plats kommer nog myggmedel, det vill du inte vara utan.

Vad är det bästa med att bo i Alaska?

Naturen helt klart. Bergen. Allt är så stort i Alaska förstås. Det finns så himla många ställen att utforska. Jag har faktiskt väldigt många vandringar som jag inte gjort – bra många fler än de vandringar jag har gjort.
Långa avstånd kräver att du tar dig runt med bil för att nå häftiga vandringsmål Åker man hit på semester eller för att vandra från till exempel Sverige så har du ju kanske två hela veckor bara till att vandra. Jag är ledig på helgerna så eftersom man oftast måste köra ganska långt så kommer man inte så långt tyvärr. Det värsta med Fairbanks är att det ligger så långt ifrån alla riktiga vandringsmål, eller minst 1.5 timma körväg. Men samtidigt så är ju Fairbanks en oas som ligger mitt i Alaska och det är enkelt att ta sig till alla håll och kanter om man har bil.
Ovanligt stark gemenskap och positiv, peppande attityd
En annan sak som jag känner skiljer sig från andra ställen är hur öppna och vänliga alla är här. Det finns en gemenskap som jag inte har sett någon annanstans. Hur stark gemenskapen är lyser igenom när det är stora lopp, som till exempel Equinox – ett trail running maraton här i Fairbanks. Folk tar med sig klappstolar, solstolar, bakar kakor och bullar för att bjuda folk och alla är där för att vara som support till de som springer. Mottot är att ALLA kan springa, i loppen deltar hela familjer, till och med åttaåringar springer. Det är det jag gillar med Alaska, med lite träning kan vem som helst vara med. Ingen kommer säga; ”Men du kan inte springa ett maraton!” och ingen blir förvånad om någon säger att de ska springa.

Vilka är dina bästa vintertips?

1. Liggunderlag som man inte måste blåsa upp funkar mycket mycket bättre när det är kallt ute, eftersom luften i ditt underlag annars kyler ner dig när du försöker sova.

2. Mitt nästa tips har att göra med hur “tight” din dunjacka, eller sovsäck är.Om din dunjacka är för tight kommer du att frysa, no matter what. Samma sak med sovsäcken, om du till exempel tänker dig att du ska ha din dunjacka på dig i sovsäcken kommer sovsäcken garanterat bli “för liten”, då är det bättre att lägga dunjacka ovanpå, som ett extra täcke.

3. Tvätta inte ansiktet. Ännu bättre smörj in med skyddande fett. Här i USA finns något som heter bagbalm, det är hårdare än vaselin och jag smörjer in näsa och kinder med det när jag är ute och det är -30 eller -40 som idag. Du kan även smörja in dina tår med det, och händer! Blir garanterat varmare (iallafall för mig). En annan sak är att hålla sig borta från i princip alla hudkrämer som innehåller vatten.

4. Om dina fötter redan är kalla innan du stoppar i dom i dina skor kommer de garanterat att fortsätta vara kalla en lååång stund. Då är det bättre att värma upp dom mellan dina händer innan du tar på dig skorna.

5. Ha alltid med dig ett par extra strumpor och vantar. Speciellt om du är ute och åker skidor. Jag blir svettig no matter what när jag är ute och åker skidor, även om det är -30, om du då stannar en lite stund är det kört, fingrarna kommer frysa till is.

6. Lyssna på din kropp, om du tappar känseln i dina skor, tänk inte då men jag ska bara gå en liten bit till, eller jag får upp värmen snart igen. Sätt dig ner, ta av dig skorna och värm upp tårna mellan händerna. Jag har gjort detta jättemånga gånger när jag varit ute och isklättrat, det blir garanterat en bättre upplevelse efter det, även om det är -20 eller -30, ta av skorna och värm fötterna, eller om det är fingrarna värm dom i armhålorna. Läs mer om Anns liv i Alaska via hennes blogg Rumble in the Arctic Tack Ann för att du delade med dig av hur vardagen kan se ut i Alaska!

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *