Att sätta mål och faktiskt nå dem

”You can’t score if you don´t have any goalposts.” Den enkla meningen fick jag på en liten ihopvikt lapp som jag bröt mig in till genom en lyckokaka på en kinarestaurang nere på stan för många år sedan. Och det där budskapet har fastnat hos mig. Att vandra handlar till viss mån om prioriteringar, men det handlar också om att ha mål. Fundera på den här frågan som jag nu ställer: Vad vill du göra med din tid och de pengar du har att röra dig med? Kanske kan du inte göra allt du drömmer om i precis detta nu. Men sätt upp mål. Vart går din drömvandring? Vad vill du hinna se eller uppleva här på jorden? Skriv ned det målet på ett papper. Skriv sedan upp delmål. Målen ska vara rimliga, mätbara, tydliga. Skriv vad du behöver lära dig, det kan vara att läsa karta, gå en klätterkurs eller kanske ett nytt språk som hjälper dig på vägen. Kanske saknar du utrustning som du behöver läsa på om och spara ihop till. Låt resan bli en del av målet. Om målet är att inom tre år fjällvandra i Sarek så kanske första årets mål är att sova i en övernattningsstuga, nästa år är det att sova i tält. Kanske lägger du in lite extra promenadträning med rygsäcken varje vecka.

Börja gräv där du står.

Släpp taget om allt du inte kan förändra. Älska livet. Ge dig in i varje ny dag som att det är en gåva med nya möjligheter. Ta inte dagen för given. Krama dina nära och kära. Fokusera din energi mot ditt mål. Och se till att det är ditt mål. Ingen annan än DITT mål. En dag kommer du vara glad att du startade idag. Om så bara med att formulera ditt hjärtas önskningar. … När jag startade Vandringsbloggen för tre år sedan så var det med en djup önskan att komma ut mer. Att få ägna mer av min tid längs med vandringslederna, framför brasan och framför allt i naturen. Nu sitter jag här tre år senare och ser att det faktiskt slagit in på så många vis – idag kan jag leva det liv jag där och då satt och drömde mig ut till. Och jag är så oändligt tacksam för alla de små saker som fallit på plats sedan dess. Imorgon kommer jag att vara på plats hos Naturkompaniet i Mall of Scandinavia och ha Tjejkväll tillsammans. Kom gärna dit och möt mig mellan 20.00 – 21.30. På plats kommer det finnas produktexperter, friluftsnördar och nyfikna uteentusiaster. Kom förbi och prata mål och drömmar!

Kommentarer

  1. Ano

    Drömmar är bilden av ett nuläge som är otillräckligt. Med förnöjsamhet når vi längre där vi är nu och då tror jag att vi mår bättre. Även när vi vandrar 😉 Tack för fin blogg.

    1. Hej! Tack för att du delar med dig av kloka tankar. Att vara nöjd med nuet och vad vi har får bli nästa del. Mycket av allt jag vill förmedla med denna blogg är just det här med att inte fokusera på vad som varit, vad som ska komma utan att hitta de där balanserande motpolerna av fullständig närvaro i nuet. Hikefulness.

      Men det är också viktigt att ha ett mål, för i strävan finns ibland något att hänga upp sig på som skapar en mening. VIlja att utveckla sig själv och påverka sitt liv och sin framtid i en rikting som är självuppfyllande. Mening för just mig.

      Ja, går att resonera i all oändlighet. Men nu är det nog för ikväll.
      Allt gott!

  2. Jojje

    Sweet!
    Själv känner jag mig lite uppslukad av jobbet.
    På ett sätt har marknaden förstört lite av upplevelsen, för det säljs in så mycket prylar.
    ”Toapappershållare för friluftsliv”, lite överdrivet.
    Helt plötsligt är man som Norrmannen i Sällskapsresan. haha
    Jag har börjat avveckla om man kan uttrycka det så. Less is more när det kommer till vandring.
    Sen har jag såklart ett intresse av andra prylar, men det är inget som hänger med på turerna.

    Även om man vill inspirera…..Nu tänker jag på tv-reklamen som Arla har. Muppen som ska få tilll det perfekta fotot på frullen…”Gjord för dina smaklökar, inte dina följare”. haha
    Så när vi va ri Norge i september, så publicerade jag inte så värst mycket, det är ju ändå min upplevelse och hela det där. Så någon måtta får det vara. 🙂

    På ett sätt bör man tänka tillbaka på hur okomplicerat livet var som småglin.
    Det fanns inga hinder som höll en tillbaka. Nu måste man ju typ ha ”5 stjärnigt tält”, när man var liten kunde det lätt duga att ligga i en grankoja.
    Eller egentligen behöver jag bara tänka tillbaka på militärtjänsten som också var betydligt enklare i upplägget. Skruttiga tält och granris.
    Hade den hemska ryggsäcken från Haglöfs, med stålram, axelkuddar som skar in så armarna domnade. Packningen som bara fan. Inga märkvärdiga kängor.
    Strumpor, nu MÅSTE jag ha dubbla strumpor, annars går jag under (men det är mer prylkontroll tror jag). Under militärtjänsten hade jag ALDRIG problem med fötterna, ändå hade jag bara enkla strumpor, de där knälånga. Vi gick överallt, asfalt, skog och berg. No problem.

    Man vill ju bara knata ut och DO IT! 🙂
    Istället har det blivit kontroll på varenda detalj.
    Den delen kan göra mig lite less på, när det kommer till mig själv.
    Det är lite DUMBO över det.. ”du kan flyga utan fjädern!…”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *