Att vända sig innåt och hitta svaren

På yogan idag pratade vi om hur viktigt det är att alltid utgå från sig själv. Vi måste våga stanna upp. Lyssna på de fina nyanserna inombords först för att sedan ta in omvärlden. Istället för att först ta in omvärlden och göra det till sitt inombords. Det skaver. Det gör ont. Kroppen gör ont när den hållt sig sammanför hårt och för långe. Vi blir stela. Orörliga. Behöver träna på att släppa taget. Skapa frihet. Andas. Jag tolkar det som att vi måste våga bryta mönster, kanske inte alltid följa den utstakade vägen. Våga lyssna på viskningarna innan det blir ett skrik. Bryta upp, byta bana eller bara lära oss säga nej, tagga ner, släppa kraven, inte prestera mer. Bara vara. För det är svårt att rita om sin egen livskarta. Våga uttrycka sina behov. Välja att lämna de invanda rollerna och mönstren. För allt ska vara som det alltid har varit. Ibland skäms jag. När jag hellre vill sitta ensam och grilla pinnar i skogen en fredagkväll än följa med kollegorna eller vännerna på after work. Det känns som att hela kroppen och själen skriker efter tystnad och stillhet. En tystnad som knappast går att få i stan. Jag behöver komma ut i skogen, till landet, sitta under ekarna på Ängsö eller gå längs med Svartån. För att landa igen. För att kunna andas luften ända ner i maggropen. Ju hårdare det blåser, regnet piskar eller ju starkare solen skiner mot mitt ansikte. desto mer känner jag att jag lever. När fötterna får gå i den repetetiva rörelserna framåt längs med grusvägar och skogsstigar då känner jag mig hemma.

Kommentarer

  1. Sanna

    Vackert skrivit! Känner precis samma sak o känner igen mig i mycket att man söker sig till lugnet o tystnaden. Man ska inte skämmas! Det är så vissa laddar sina batterier o vissa gör det ute på stan bland folk.. 🙂 alla är vi olika bara att man måste påminna sig själv om det då å då för att just inte skämmas! Med vänlig hälsning Sanna

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *