Äventyrare: Christine Hägglund

Christine Hägglund har Timber Shell Jacket från Canada Goose på vandringen

Idag får du lära känna Christine Hägglund som blev utsedd till Årets Äventyrare 2013. Jag har haft möjlighet att ställa frågor om de största utmaningarna med att vara äventyrare och hur hon håller motivationen på topp under de mest utmanande strapatserna.

Utbildning: Civilingenjör i Industriell Ekonomi

Sysselsättning: Äventyrare och egenföretagare

Familj: Bor i Östersund med man och tre barn Många järn i elden. Det är det första intrycket jag får av Christine Hägglund. Hon är utbildad Civilingenjör inom Industriell Ekonomi och har jobbat med allt från projektledning, ledarutveckling och föreläsningar till rekrytering, jämställdhetsfrågor och industriproduktion. Dessutom har hon startat upp en gymnasieskola med teknikinriktning och jobbat som chef inom industrin. Idag driver hon ett eget företag där hon erbjuder inspirationsföreläsningar och ledarskapsutveckling. Förra året blev Christine utnämnd till Årets Äventyrare efter att ha sprungit längs med hela den svenska fjällkedjan på 39 dagar. Det är en 1300 kilometer lång sträcka som går mellan Treriksröset och Grövelsjön.

Hur blir man äventyrare och vad krävs för personliga egenskaper för att lyckas? Allt handlar om att ta första steget, drömmer du om att klättra någonstans, ta en kurs, hitta träningskompisar, köp en karta över området du vill åka till, leta info på webben… Det finns hur mycket som helst man kan göra för att ta ett första steg: A year from now, you wish you had started today. Ta små steg hela tiden, plötsligt är du nära. Är drömmen stark nog kommer drivkraften. Det handlar om att hitta det just du vill göra, inte kopiera någon annans drömmar. Var vill du befinna dig och vad har du för egenskaper som är bra och som kan ta dig dit? Att alltid fokusera på det som är till din fördel. Skulle jag gå och fundera på allt jag har emot mig skulle jag inte komma långt. Det är mycket jobb, men att bara ta en sak i taget. Vill du ut och vandra, köp en karta. Gå och prova ut ett par kängor. Sen promenerar du en massa. Så tar du tag i att skaffa en ryggsäck.

Vad är den största utmaningen med att vara äventyrare? Att acceptera att jag aldrig kommer att hinna göra alla äventyr jag drömmer om… För mig handlar det ju om att få vardagen att gå ihop. Nu i oktober är jag inte så äventyrlig, jag jobbar, städar vinden, plockar fram vinterkläder, röjer i garaget… Vi har tre barn som också vill göra massor av saker och jag måste alltid prioritera hårt vad jag lägger min tid på.

Christine är en av huvudpersonerna i #FreeAirLife kampanjen från Canada Goose.

Vad är det som får dig att orka lite till när du möter utmaningar? Jag finner massor av inspiration i tankar kring att kunna leva i frihet, Jag vill uppleva året om, inte bara på någon enstaka långhelg och semester. Jag har en drivkraft att vara pigg och fräsch, jag vill ha en kropp som orkar med vardagen med tre barn och jobb och ändå ha energi kvar till att göra roliga saker. Det finns så många bra citat här i världen: Life isn’t about waiting for the storm to pass, it’s about learning to dance with the rain. Remember, it’s not a bad life, it’s just a bad day. Eller: ”Life is not a journey to the grave with the intention to arrive safely in a pretty and well-preserved body, but rather to skid in broadside, thoroughly used up, totally worn out, and loudly proclaiming: Wow!! What a ride!” Citat ur Wired january 2007 i en artikel med Dean Karnazes. Jag försöker prioritera, välja vad jag ägnar mig åt. Ibland blir det inte rätt, men då får jag antingen löpa linan ut eller ändra mitt beslut. När jag får ägna en kväll åt att söva ett tröstlöst barn och missar ett efterlängtat träningspass så tänker jag att ”det här är viktigt”. Sen handlar det så mycket om att jag alltid orkar lite till. Vad är alternativet, att sätta mig ner och tvärdö? Det går alltid att ta ett steg till, eller bestämma mig för att stanna och vila och fika. Jag älskar att se hur långt jag orkar, och jag gillar att se vad som finns bakom nästa fjäll.

Berätta om din mentala träning och hur du föreberder dig för en krävande utmaning? Mitt pannben är av granit ibland. Jag läste Wayne Dyer när jag var yngre och tävlade och jag minns en bok som heter ”Du kan om du vill” av någon som heter Kajsa, som jag inspirerades av. Och det är nog någon form av mindset som har satt sig. Jag gör sällan övningar för att förbereda mig mentalt, men jag förbereder mycket när jag ska ut, och med all erfarenhet jag har, finns också redan så mycket i bakhuvudet. Jag brukar göra någon form av krisanalys – vad kan hända? och utifrån det gör jag mina förberedelser. När jag har en dröm om något jag vill göra, så tränar jag inför det och funderar mycket på det. Närdet gällde simningen från Åre till Östersund i somras så satt jag i Badhusparken och tittade ut över vattnet och såg fram emot att komma från andra hållet in mot slutet där. Förra sommaren drömde jag om att se taket på Grövelsjöns fjällstation och såg framför mig hur jag skulle sitta i restaurangen och äta god mat och dricka en Jämtlands IPA.

Kan du berätta om ett äventyr som inte alls blev som du planerade? En gång när jag var ute i Norge och cyklade själv hittade jag en liten väg som var spännande. Kom fram till en tunnel utan ljus, men det kom en bil som jag stoppade och frågade om han kunde köra max 30 km/h så jag kunde få hänga på bakom honom genom tunneln. Det gick toppenfint. Jag kom till vägs ände, var ute och vandrade under dagen och skulle sedan hem på kvällen. Dock kom det ingen bil då. Det var ingen trafik alls. Jag väntade i en evighet vid tunneln innan det till slut kom en bil från andra hållet som jag stoppade och förklarade min belägenhet för, så han vände och hjälpte mig igenom. Som tur var, var det under sommaren, så det blev aldrig riktigt mörkt, men jag kom hem väldigt sent. Jag brukar planera mycket men inte alltid hålla mig till planen, här kommer ytterligare ett favoritordspråk: Plans are nothing, but planning is everything. Jag planerar så att jag har koll på läget, då brukar jag känna att jag har full frihet att ändra mina planer.

Vad skulle du hälsa till dig själv, med de lärdomar du har nu, när du var 15 år gammal? Ha inte så bråttom att försöka bli vuxen och göra ”rätt” saker. Hitta någon som kan hjälpa dig att göra det du verkligen vill. Det finns många kloka människor därute, som kan ställa frågor och hjälpa dig, istället för att ge dig svaren.

Vilken är din favoritvandringsled i Sverige? I närheten av där mina föräldrar bor finns Forsaleden, den är inte lång, en dagstur, men fantastiskt vacker och full med fornminnen. Sockertoppsleden i Skäckerfjällen är en annan favorit. Och Storulvån till Sylarna. Klassiker.

Vad är det absolut roligaste med att vara äventyrare? De möten jag får med människor jag träffar på udda ställen blir alltid häftiga. Någon mer som tagit sig dit. Eller bor där. Jag får se så mycket, jag får vara i naturen som jag fullkomligt älskar. och jag lär mig så mycket nytt hela tiden.

Vad har du i din lunchlåda en vanlig dag? Dagligen alltid matrester. På fjället? Finns massor av gott att ta med sig. Mina föräldrar brukar göra en fantastiskt god sillsallad som jag gärna tar med mig. Tunnbrödrullar med getost eller getmese. Kladdkaka. Pannkakor med socker och kanel är också en favorit när jag är ute på tur. Tack Christine för att du delar med dig av dina inspirerande tankar till Vandringsbloggens läsare!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *