Be the light!

Tack, tack och åter igen tack för alla uppmuntrande kommentarer som kom efter gårdagens funderingar på det här med rädsla. Det är många som har skrivit till mig och berättat om egna erfarenheter av att vara rädd för människor i stan men att de aldrig är rädda i naturen. Någon skrev att jag antagligen var ett lätt byte. Ja. Kanske. Försäkringsbolaget skrev att det var rån. Idag läser jag om attacken på Drottningsgatan. Och det känns mörkt. Att vi inte kan lita på varandra. Att det ska finnas rädsla över huvud taget. Någonstans. Vi är inte skapta för att leva så. Det onda får aldrig ta över. Det är viktigt att komma ihåg alla de många, många fina människor som finns. Alla de där som ger av hela sitt hjärta. Som finns där. Jag mötte så otroligt många fina människor längs med St Olavsleden i sommras. Som mötte mig där jag var, som delade vad de hade och där vi satt runt deras matbord och pratade i timmar. Det är fint. Det finns så mycket fint. De stunderna ska hållas varmt i hjärtat. Nära i minnet. Där ska fokus vara. Där MÅSTE fokus vara.

Idag har jag ätit lunch med min syster. Köpt vaniljkringlor på det lokala bageriet och jag har cyklat på min fina Skeppshult med kringlorna i korgen. Plattat håret, sminkat mig och cyklat runt genom stan med min bullpåse och andats solvarm doft. Det känns litet när så mycket mörker kommer nära så nära inpå. Men det enda vi kan vara är varandras ljus.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *