Dag 10: Narejo – Granom (Helstekta hönor som springer omkring)

Idag vaknade vi tidigt, tidigt och i tystnad gick vi över de böljande vinfälten och såg en blodröd sol välkomna en ny dag. Det var vackert.

Kvällen innan hade vi vandrare som nu följts åt sovit på tre olika ställen och startade i omgångar på morgonen men under vägen mötes vi alla fem upp så småning om och fortsatte tillsammans ännu en dag. Tillsammans åt vi frukost under ett träd på åkern ungefär 6 kilometer utanför byn där vi startade.

Vi hade tänkt ta det lugnt idag men vid 11-tiden var vi redan framme vid vad som skulle ha varit dagens mål så vi fortsatte till nästa by för att kunna bo i en katedral med gemensamt tillagad middag och meditation.

Bra kisspaus i det höga gräset.

Mirakelsägen om hönor

Vid lunchtiden idag stannade vi till vid en kyrka med en mirakelsägen om två hönor som påstods leva i kyrkan. För ett par euro fick vi gå in och där var de faktiskt.

Sägnen sa att en tysk pilgrim vandrade vägen tillsammans med sina föräldrar när de bestämde sig för att Santo Domingo de la Calzada. Dottern till härbergets ägare blev genast kär i den tyska sonen, men hon fick inte känslorna besvarade. I vredesmod placerade hon en silverbägare i sonens packning och anklagade honom för stöld. Vid den tiden hängdes alla tjuvar och likaså den tyska sonen. 

Föräldrarna fortsatte tungda av sorg färden till Santiago de Compostella och återvände sedan för att besöka kvarlevorna av sin son. När de kom tillbaka upptäckte de att sonen fortfarande hängde på galgbacken – men han var vid liv. ”Skynda till borgmästaren och berätta om miraklet” sade sonen. Föräldrarna skyndade till borgmästaren som precis skulle sätta sig ned och äta middag. Han svarade ”Den pojken är lika levande som de här grillade hönsen!” och plötsligt kom hönorna till liv vid bordet, de började gå runt, sprätta fjädrar och göra oväsen. Så därför finns det en sägen än idag som säger ”Santa Domingo of the Way. where the roasters crow after being roasted”. 

  

Katedralhärberget i Granom

I katedralens härberge var det bestämt att alla skulle sova till 06.30 och ingen fick gå upp i ottan för att störa de andra. Längs med vägen har vi mött pilgrimmer som går upp klockan 04.00 för att kunna gå långt innan solen blir för stark och komma fram först till härbergena för att kunna välja underslafen i sovsalen.

Många boenden har regler som säger att pilgrimer inte får anlända före tidig eftermiddag och att man tilldelas den bädd som man blir tilldelad. Men många utav de privata härbergena vill erbjuda mer service än så och där blir det ibland lite utav en huggsexa om de ”bästa” platserna – där får man välja fritt vart man vill sova och paxar en säng genom att lägga sina tillhörigheter på slafen. När vi kommer till sådana ställen brukar jag försöka välja en säng som står mot en vägg, det gör att man får lite mer enskillt utrymme.

Alltid ordning och reda på kängorna.

Inatt sover vi på madrasser som är utlagda på golvet och har ätit potatissoppa som vi tillagat tillsammans på kvällen. Vi har vad vi behöver – varken mer eller mindre. mat, tak över huvudet och gemenskap. Det finns inga lmapor i lokalen och vi går och sover när det blir mörkt ute vid tiotiden på kvällen.

Innan middagen gick alla pilgrimmer på mässa i kyrkan. Prästen pratade bara spanska. Jag förstod bara ett enda ord – det spanska ordet för pilgrim. Resten av tiden satt jag där i bänken och tittade på dekorationerna och lyssnade på prästens rappa ord. Han välsignade oss alla som var på färd.

Vi äter midagen tillsammans som är tillagad av ingredienser köpta för pengar som donerats av förra nattens gäster.

Vissa sover på övervåningen i huvudbyggnaden.

Vissa vandrar med sällskap av en åsna. Rykten gick att den här var livrädd för broar och att dess ägare fått gå många mils omvägar för att komma undan de många stanbroarna som leden passerar.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *