Dag 11: Narejo – Burgos

Natten i katedralen var kylig och jag vaknade upp vid ett och var tvungen att smyga ut i sommarnatten för att gå upp i huvudbyggnaden och besöka toalletten. Jag tassade så tyst jag bara kunde för att inte väcka de andra pilgrimmerna som låg där och sov på sina bruna gummerade madrasser på golvet.

På morgonen åt vi sedan en gemensam frukost vid långborden. Idag vandrade vi till den lilla staden Belorado och åt lunch på en parkbänk där eftersom restaurangerna inte öppnade förrän senare plockade vi ihop måltid från affären. Jag var så sugen på salta saker. Oliver. Kex. Chorizo.

Svåra beslut som jag grubblat länge på. Ta bussen. Inte ta bussen. Ta bussen. Inte ta bussen. Kartboken som jag satt och läste i innan avfärd till leden rekommenderade tre olika ställen som skulle vara lämpliga att ”hoppa över” om man var i tidsbrist -och just nu låg en av de sträckorna framför mig – Belorado till Burgos och slippa vandring på asfalt genom förorterna till den stora staden Burgos.

En kvinna på turistbyrån, dit jag vände mig för att köpa biljetter, berättade att det var en fruktansvärt trist bit att gå utan någon som helst sevrdheter. Jag vet inte om hon bara var snäll och ville hjälpa mig fatta beslut när jag velade fram och tillbaka eller så var det verkligen sanning att den här sträckan varken gjorde särskillt mycket till eller från. Nackdelen med att vandra i förort är att det är svårt att hitta någonstans att kissa och att det gör så ont under de trötta fötterna.

Efter lunchen var det dags att ta farväl av vandringsgänget som jag nu kompat ihop med sewdan början av resan. På något vis kändes det som att gruppen ändå var på väg att upplösas. Soldaten som skulle gå på i ett helt annat tempo än det sakta mak vi hållt. Tyskan som senaste dagarna mest velat gå med sina egna funderingar och tröttnat lite på att prata annat än sitt modersmål.

Burgos

Vandrar in i Burgos.

Idag bor vi på ett härbärge utan ett enda välbekant ansikte.

Det innebär att alla löjliga, fåniga internskämt som gruppen byggt upp under vandringen hittils är borta. De kommer inte komma igen.

Burgos är en stor stad och vi sover nära den jättelika katedralen. Nu blir det en ny start med nya möten imorgon. Men det är rent ikväll och riktiga lakan.

Utsikt över katedralen.

Spansk sockrig, friterat specialitet.

INSIKTER Nu väntar vila. Verklig vila för kroppen. Mentalt är jag inne i ett bra flow nu – det känns inte jobbigt att gå dag efter dag, men kroppen behöver vila även om huvudet orkar mer. Här på leden har jag blivit av med mina matallergier, något som inte slog mig förrän idag. När jag ätit äpple, persika eller nötter har det tidigare kliat i halsen, men nu kan jag faktiskt äta allt det igen.

Jag har hittat tilliten och tilltron till att jag kommer kunna hantera vad som helst som dyker upp längs med vägen.

Jag vet att jag har all kapacitet inom mig.

Kommentarer

  1. Damn va sugen jag blev på att ge mig ut på äventyr nu! Har börjat bli sugen på att testa en vandringsresa, vet inte alls om det är min grej, men man vet ju inte förrän man testat. Något tips på bra nybörjar-resmål?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *