Dag 14: Helleberg – Mörsil (Chokladprovning och molnstudier)

Idag startade vi dagen hos fantastiska Lisa. Vi spenderade natten i en klassisk trästuga med alla moderna faciliteter som skulle kunna önskas. Jag hoppade jämfota över glädjen att se ett badkar och det första jag gjorde efter att ha ätit middag på kvällen var att fylla upp några decimeter varmvattten och sedan ligga där länge, länge och bara njuta av värmen som omslöt de trötta musklerna. Sedan somnade jag gott. Granne med Lisa bor Tina. Tina jobbar heltid med att göra praliner så innan dagens vandring började gick vi och hälsade på i den lilla butiken.

LRM_EXPORT_20160901_221354

LRM_EXPORT_20160901_221344

Urval av praliner. Alla med sin egen look och smak. Fruktiga, syrliga, salta och allt där emellan.

LRM_EXPORT_20160901_221329

LRM_EXPORT_20160901_221313

LRM_EXPORT_20160901_221306

Fick se och smaka på kakaobönor för första gången. Att få dra in den sötstarka doften från en hel samling med kakaobönor är en intensiv upplevelse som ställer det här med chokladätandet på sin spets. Hur förhåller jag mig till Fazer och Kexchoklad efter något som detta?

LRM_EXPORT_20160901_221244

Tina har haft eget företag i tio år och har kunnat jobba med chokladtillverkning på heltid i nästan fem år. Idag har hon öppet café en dag i veckan och gör till exempel chokladprovningar och levererar praliner runt om i Sverige.

LRM_EXPORT_20160901_221401

Lisa kunde direkt se att vi båda var på gång att bli småsjuka och skickade med oss en rejäl dunderkur för att lindra symptomen. Ovärderligt. Blir lite bättre bara av känslan att vara sedd och ompysslad.

LRM_EXPORT_20160901_221237

Efter en kilometer hittade jag en liten sjö med privat flygplats.

LRM_EXPORT_20160901_221229

Mitt emot sjöflyget fanns en liten närbutik med precis det som skulle kunna saknas, varken mer eller mindre. Bara en sort av varje. Mycket lättare att välja. Jag handlade bananer och digestivekex. Sedan satt jag aldelles oförskämt länge i fikarummet och drack kaffe och pratade med kassören. För en guldpeng får man kaffe och för en till guldpeng får man goknul eller gofika som vi säger i mer söderliggande delar av Sverige.

LRM_EXPORT_20160901_221222

Mest oväntade mötet idag.

LRM_EXPORT_20160901_221149

Jag och ledmarkeringarna kom hyffsat överrens idag. Vid en uppförsbacke var jag så sjukligt trött att jag gick och blundade för mig själv. Så missade jag svängen ned över en åker ut mot stora vägen. Som tur var stoppades min framfart av några väldigt revirtrogna hundar som inte ville släppa förbi mig.

LRM_EXPORT_20160901_221143

Två kilometer efter den lilla närbutiken stannade jag på riktigt lång lunch. Närmare två timmar än en timme.

LRM_EXPORT_20160901_221138

Där låg jag och tittade på molnen och vilade.

LRM_EXPORT_20160901_221133

Bästa kulturminnet idag var stenen som rests här till minne av stilleståndet mellan Sverige och Norge som låg i krig för 200 år sedan. Här fanns stämpel till pilgrimspasset. Jag blir lika sjukt glad varje gång jag hittar något att stämpla mitt pass med. Säkert samma drivkraft som bor i folk som sysselsätter sig med pokemongo eller geocatching.

LRM_EXPORT_20160901_221127

Dagens selfie. Dag femtioelva miljarder med svart Devoldtröja. Det luktar kebab om den. Måste fråga någon biologikunnig om vad det är för fel på mina svettkörtlar. Riktigt överjävulusiskt hängig också. Sitter i bihålorna och lungorna. Bara en dag till vilodag. Går sakta, sakta. Att komma in mot Trondheim om några veckor är svårt att föreställa sig. För det är långt dit och just nu är varje hundra meter kämpigt, varje uppförsbacke ett litet Everest. Men sen vet jag att den här dagen inte är den jag bär med mig utan stoltheten av att ha fortsatt kämpa.

LRM_EXPORT_20160901_221118

Utsikt från en vilande vandrare. Sista 7 kilometerna var sega. Räknade med att vara framme 15.00 men kom fram 18.50. Precis lagom för att rensa ICA på Ben och Jerrys, Pizza och choklad. Vad mer kan man behöva för att hålla humöret uppe?

LRM_EXPORT_20160901_221112

Ikväll har vi ett helt hus på en lantgård för oss själva. Hönor ute. Vedspis inne.

LRM_EXPORT_20160901_221107

Dagens insikt. Idag tänker jag på hälsan och kroppen. Hur lätt det är att ta kroppen för given, att tänka att den ska fortsätta prestera som tidigare. Att blunda för det faktum att den en dag av någon anledning inte fungerar. Det är viktigt att möta varje eviga dag med snälla ögon. Känna efter hur kroppen känns idag. Vad behöver den. Vara vänlig någ att låta den vila, ge den energi och framför allt inte övertrassera något av kontona. Det går att låna energi, att bita ihop och stå ut till en viss grad. Men sen gäller det att betala tillbaka med kärlek i överflöd. Är inte hälsan med – vad har vi då? På en så lång vandring som detta är kryper det förr eller senare fram krämpor. Kanske är kroppen lite extra mottaglig för förkylningar och baskilusker eftersom vi utsätter kropparna för något som i ärlighetens namn ligger långt utanför våra vardagsrutiner framför datorn vid ett skrivbord. Vi måste lära oss att lyssna på kroppens viskningar, inte vänta på att den skriker.

Kommentarer

  1. elisabeth

    Du är grym, jag känner mer och mer att jag måste ge mig av på ngt liknade för att ”hitta” mitt inre, cykel eller gång, det vet jag ännu inte, jag älskar min MTB så kanske det blir ngn sån tur. Så intressant att få följa dig.
    KRAM och krya på dig.

  2. Cari

    Hur vet ni var ni ska bo? Har ni planerat och bokat i förväg? Eller hittar ni efter vägen?
    Är det svårt att hitta plats att bo?
    Hoppas ni njuter av vilodagen och att ni håller er friska.
    Du är så tapper som vandrar ensam.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *