Dag 15 – 16: Mörsil – Hållandsgården (vattenfall och själastuga)

Idag skulle jag bita ihop. Vara stark. Stå ut. Kämpa mot kroppen som ju fick vilovandra igår med många stopp och långa pauser. På med kängor, på med ryggsäcken och på med warface. Efter 700 meter var det slut på vandringsdagen och jag och Leanne checkade in på Hållandsgården där vi bor ikväll och hela dagen imorgon innan det är dags att fortsätta färden mot Åre. Kroppen är slut, vikten av ryggsäcken är bly mot ryggen, täppta bihålor och rossliga lungor. Dagen igår och idag har handlat om vila, te, sova, te, halstabletter, te, vila, minipromenad till vattenfall och själastuga, te, choklad, vila och promenad tillbaka. Nu mer vila.

LRM_EXPORT_20160902_231501

LRM_EXPORT_20160902_231454

LRM_EXPORT_20160902_231447

Dagen startade på Bixogården i Mörsil där vi bodde på en bondgård. Inredningsmässigt var det här en riktig dröm att komma till björnsaxar, gevär och uppstoppade djur på väggarna. En gamal singersymaskin på ett bord. Inbyggda sängar i väggen. En braskamin. Hönor på gården.

Stavkyrkan vid Hållandsgården

Nu bor vi på Hållandsgården som är ett utav två pilgrimscentrum som finns i Sverige. Här har vi fått vila ut ordentligt, sovit, landat. Läkt. På kvällarna har god hemlagad mat serverats och under dagarna gar jag druckit hinkvis med te. Jag är så glad för turen i oturen att vara sjuk just här. En liten stund satt jag vid bordet uppe i lunchsalen och funderade på om jag inte var pigg nog att vandra nu på lördagmorgonen. Bara minuter senare öppnade sig himlen som en våt vägg och på något vis såg jag den ironiskt uppenbara hinten om att det nu om någonsin är läge att vila. Hela dagen. Ingen pardon.

LRM_EXPORT_20160902_231440

LRM_EXPORT_20160902_231358

LRM_EXPORT_20160902_231346

LRM_EXPORT_20160902_231318

LRM_EXPORT_20160902_231303

LRM_EXPORT_20160902_231250

LRM_EXPORT_20160902_231230

Hållandsgården är ett av Sveriges två pilgrimscentrum. Utanför den vita huvudbygnaden finns en mörkmålad stavkyrka i trä, den är byggd utav material från tre lador och den gemensamma arbetskraften av 50 personer, släkt och vänner som bidragit med sin tid och kunskap. En smed har smidit de detaljrika beslagen på dörrarna. En bonde skänkte sina lador som material. Två år tog det att bygga kyrkan och ett år att inreda den. Den stora runda ljuskronan i taket är gjord utav en gamal hästvandring, en del utav tröskverket som malt mjöl med hjälp av hästar som dragit hjulet med kuggar runt, runt. Idag lyser den upp kyrkan med ett varmt gyllengult sken och symboliserar både törnekronan och en änglagloria. Den blev inbygd i kyrkan och var för stor för att få ut genom dörren och monterades därför fast i taket.

Pilgrimsmål i miniatyr

LRM_EXPORT_20160903_123648

LRM_EXPORT_20160903_123641

LRM_EXPORT_20160903_123631

LRM_EXPORT_20160903_123625

Idag på morgonen fick jag den stora äran att träffa Tage som gör miniversioner av staden Jerusalem som varje år samlar 400 000 pilgrimer som är på vandringsfärd. Hans modellbyggande startade en vinterdag i fjällen när barnen vägrade åka skidor och fortsatte med sandskulpturer på badstränderna och så småning om de detaljrika reproduktionerna i täljsten som kommer från västra Kenya nära Viktoriasjön.

Besök till själastugan

LRM_EXPORT_20160902_231154

LRM_EXPORT_20160902_231149

Vi går förbi vilda forsar, en liten kyrka bygd i en gammal jordkällare och små skyltar med visdonsord längs med vägen.

LRM_EXPORT_20160902_231139

LRM_EXPORT_20160902_231104

LRM_EXPORT_20160902_231059

Vi fyllde kaffepannan med vatten från St Olavs källan  – en av nordeuropas längst kända hälsobringande källor. Och så bar vi med vattnet till den lilla själastugan längre ned på vägen.

LRM_EXPORT_20160902_231051

LRM_EXPORT_20160902_231045

LRM_EXPORT_20160902_231011

LRM_EXPORT_20160902_231004

Framme i stugan tände vi upp en eld med hjälp av lite fnöske, kokade tevatten och drack te som vi valde ut på TeCentralen i Östersund och mumsade på några utav Tinas Praliner. Den här lilla timmerstugan har genom årens lopp värmt och skyddat candrande pilgrimmer i många hundra år. Det var fint att sitta där länge och kasta på pinne efter pinne på brasan.

Oväntat besök

LRM_EXPORT_20160903_184032

LRM_EXPORT_20160903_183754

LRM_EXPORT_20160903_183744

LRM_EXPORT_20160903_183737

LRM_EXPORT_20160903_183722

Dagens mest oväntade möte blev med Sara och Mattias som bjöd oss på äppelpaj med smulor, grädde med riktig vanilj och kokkaffe. Sara har följt min instagram i ett halvår och råkade se att vi bokstavligt talat knallade förbi hennes vardagsrum. Så jag fick en underbart spontan fråga om vi inte kunde fika tillsammans och det kunde vi såklart. Bara timmar tidigare möttes vi upp av underbara Gunilla som kommer vandra med oss nästan till norska gränsen. Imorgon fortsätter vandringen mot Åre och nu kryper det i hela kroppen av glädje över att komma ut på leden igen. Stark igen.

Dagens insikt. Våga släppa taget. Det var tufft men absolut nödvändigt att fatta beslut om vilodag. Men det gav många möten och insikter jag aldrig kunnat få annars. Så nu inser jag att genom att släppa taget om något ger utrymme för något annat och att det oplanerade och oväntade kan vara så otroligt mycket mer givande eftersom det ligger utanför vad jag själv skulle kunna fundera ut eller ta mig an.

Kommentarer

  1. Som jag sa tidigare, man ska lyssna på kroppen, okej jag vet att ni eventuellt har x antal dagar på er att hinna med vandringen, men det som räknas är ju inte alltid målet, utan resan dit! Och ni har ju stött på så mycket på resan redan, andra bloggare, pepp från främlingar, folks berättelser, historia kultur och säkert massor med. SÅ lyssna på kroppen, man ska ju inte dö på kuppen liksom 🙂 Hoppas ni kryarr på er dock och kan fortsätta i samma takt som ni planerat. kram till er båda!

  2. Gunilla Nordlander

    Stackare! Krya på er och hasta inte! Dina foton och text är så roliga att följa. Vi är så glada att vi träffade er. Kram från Usland/Stöde.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *