Dag 15: Villa Lacazar – Calzadilla de la Chuza (Hemligheten för att slutföra Caminon)

Idag var den kortaste, men samtidigt mest utmanande vandringsdagen.

Hela dagen gick vandringsleden längs med en spikrak grusväg, längs med torra åkrar utan något som helst skydd mot solen.

Hettan tar kål på mig och jag försöker utnyttja de tidiga morgnarna så mycket som möjligt. När hettan börjar kännas vid 10-tiden halverar jag obemärkt farten. Men tuffar som ett litet ånglok på leden. Kartan visar 3-4 dagar med liknande terräng.

Idag gick min spork sönder.

Mitt på en av de längsta raka vägsträckorna jag vandrat. Långt från allt vad friluftsbutiker heter. Rätt av på mitten. Jag vet inte varför det här tenderar att hända på de mest olägliga ställen, sist samma sak hände var ute på fjället när jag skulle äta frystorkad mat, sporken gick av och jag täljde någon sorts ätpinne istället.

Gick och gick och gick och gick idag. På raksträckornas raksträcka. Så helt plötsligt kom härbärget bakom en kulle. Det kommunala härbärget och det privata låg vägg i vägg med varandra. En inkastera från varje härberge stod och välkomnade pilgrimmer vid vägen. Den ena lockade med pool och den andra med nyrenoverade lokaler.

När jag checkade in köade jag tilsammans med en pilgrim som vandrat ända från Polen och nu var inne på sin 77:e vandringsdag. Jag frågade vad hans allra bästa vandringstips var och han avslöjade sin hemlighet – han gick sakta. Han fortsatte att förklara att de som går för sitt eget ego klarar det inte, de som räknar kilometrarna. Utrustningsväg så är det kängorna allt hänger på, att de sitter bra. Annars blir det blåsor och skavsår.

Ännu en vandringsdag till ända

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *