Dag 3: Gålviken – Viskan


Morgonens långfrukost satte agendan för dagen. Klockan var närmare tio eller elva innan vi kom iväg på morgonen för vi fastnade i diskussioner om pilgrimsvandrande och livet i stort. Vem är en ”riktig” pilgrim? Den som går ett visst antal kilometer, i en viss takt, med viss utrustning? Den som lider och plågar sig själv? Den som vandrar av religiösa skäl?

FB_IMG_1471811794388

FB_IMG_1471811789695

Trailangels! Detta minne stannar med oss. Idag tänkte jag på det korta ordspråket ”Be the change”. Och om något så har vägen hitintills visat så mycket godhet. De här eldsjälarna som delar med sig av tips, bjuder in oss till deras hem och med öppna hjärtan delar vad de har och får oss att känna oss som familjemedlemar. De ger så mycket hopp om framtiden och mänskligheten. Stort TACK för allt ni gör. Jag har lärt mig att våga fråga om och ta emot hjälp. Förut hade jag bitit ihop och kämpat på i det tysta. Nu vågar jag säga att jag packat för tungt och behöver hjälp med avlastning. I förrgår packade jag ur mat i aRanias hus och tog med den tyngsta maten att äta längs med vägen de första dagarna. Idag kom Andreas, Ranias sambo och lämnade matpaketet vilket sparade föera kilo i pavningen och gav mig möjlighet att mjukstarta. Kanske är det just sådant här som att vara sårbar, släppa prestigen och dela som är just att vara pilgrim. Vad tycker du?

FB_IMG_1471811601947

FB_IMG_1471811590562

Efter fyra kilometers vandring mot Stöde gick vi förbi en gård med en stor St Bernardshund som rullade runt på gruset och av rent glädjerus ställde vi oss alla och sa åååh och ooh. Vi bjöds in att titta på huset från insidan och fick se målade tak, kakelugnar i olika pastellfärger i de stora öppna rummen och fina träsniderier. Vi satt tillsammans med hela familjen och åt hembakad blåbärspaj och drack kaffe. De hade flyttat hit från Stockholm för nästan tre år sedan och har idag en helt annan livsstil. Jag inspireras så av dem som vågar ta steget och följa sina drömmar, vågar kliva utanför det invanda och hitta en ny vardag och livsstil.

FB_IMG_1471811578310

FB_IMG_1471811573743

FB_IMG_1471811560521

Tidig eftermiddag kom vi fram till Stöde, dot som var slutmålet för gårdagen. Där satt vi bakom församlingsgårdens paviljong och åt frystorkad mat, masserade fötterna och läste kartblad för resten av dagen. Rania överraskade med att trolla fram pannkakor ur ryggsäcken. She hs got layers =)


FB_IMG_1471811553096

På väg tillbaka mot leden gick vi en detour som mot förmodan INTE tog oss till ICA. Och av någon anledning hade vi gått och pratat om hur sugna vi var på Coca Cola så till den milda grad att det vattnades i munnen av bara tanken. Lite midstulna gick vi vidare och bara efter en kilometer på leden kom vi fram till Stöde Camping där vi till desto större glädje fick varsin Cola. Dagen idag har handlat mycket om mat och möten. Det lilla gör så mycket.

FB_IMG_1471811521360

FB_IMG_1471811506073

FB_IMG_1471811488601

Första dagen när vi bytt grusväg mot skog. Landskapet varierar och ger oss allt från dimbeslöjade skogstäckta berg till åkrar och betesmark.

FB_IMG_1471811472233

FB_IMG_1471811452766

Längs med vägen passerade vi en drömmig danspaviljong dekorerad med lanternor, ljuslyktor, trasmattor på bänkarna och läderstolar i hörnet.

FB_IMG_1471811437144

FB_IMG_1471811424000

Ikväll sover vi första natten i tält och vi kom precis i tid till Siljan för att blåsa upp liggunderlag och sätta upp tält i det sista solljuset. Nu har vi sagt hejdå och på återseende till Rania för den här gången och setat hela kvällen framför elden, grillat marshmallows och verkligen andats ut och börjat landa i alla intryck.

FB_IMG_1471817544035

Vi ligger en dag efter trailplanen som vi så duktigt pluttat ihop i Excell. Men livet är inte statiskt och vi har lyssnat på våra kroppar, tackat ja till fantastiska möten öängs med vägen och stannat för att ta in de landskap vi rör oss i på djupet. Screw trailplan om det inte är på liv och död.

Insikter. Nu börjar kroppen förstå bättre att den ska vandra längem fötterna är trötta under eftermiddagen och ryggen värker men vi är glada och på gott humör. Vi blir väl omhändertagna på leden och har på bara dessa få dagar samlat med oss så fina minnen. Det betyder så mycket med all den omtanke och kärlek vi möts med. Tack till alla er som finns för oss på olika sätt. Det tar vi med oss.

Uteprylen för dagen. Tältet blev dagens hit. Vi bor vid sjökanten och har slagit upp tält med ytterduk för första gången. Wiohoo.

Kommentarer

  1. Margareta Wänglund

    Vilka härliga bilder o så jätte kul att få vandra med er via bloggen. Imponerande att ni ger er tid att skriva så utförligt men det tackar jag för. Att skriva dagbok är ju perfekt för att bearbeta dagens intryck. Ni kommer att få uppleva fantastiskt mycket o vi som följer er via bloggen kommer även att få njuta samt lära oss mycket. Hoppas att ni fick lite solsken under er vandring idag

    1. Vad roligt att höra! Tack så mycket för det =) Blir många intryck att sortera och att skriva ned dem är både att bearbeta och bevara dem. Iavsett i vilken form de göts. Digitalt eller på papper. ?

  2. Kate

    Åhh vilken fin blogg, och hittar hit genom Rania. Jag är nybörjare på vandringar, så perfekt med tips och råd hos dig!!
    Blev så glad när jag hittade Rania för hon bor i Matfors där jag har min släkt, och du bor i Västerås och jag nästgårds – I Sala 🙂 Ibland är världen liten 🙂
    Lyck till med Er vandring nu, jag är grön av avund… !
    Måndagskram från Kate

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *