Dag 30: Vikhammar – Trondheim (Sista vandringsdagen)

Började dagen med sex koppar kaffe. Trött efter gårdagens äventyr. Jag och Leanne lagade sista frukosten tillsammans i stabburen och Leanne bestämde sig för att gå på den trasiga foten i mål så vi kunde avsluta vandringen tillsammans precis som vi började den.

Från fönstret såg vi ned till Trondheimfjorden och när vi vandrat en dryg timme var vi så nära att vi kunde känna på vattnet, stå med kängorna i det salta vattnet, plocka små snäckor från sandbotten.

lrm_export_20160918_081808

lrm_export_20160918_081754

lrm_export_20160918_081728

lrm_export_20160918_081718

Nästan hela dagens vandring följde längs med vattenbrynet.

lrm_export_20160918_081711

lrm_export_20160918_081703

Efter ett tag svängde vi av in mot staden och hade myshus-safari bland trähus med spröjsade fönster och fasader i pastelliga färger.

lrm_export_20160918_081653

lrm_export_20160918_081646

lrm_export_20160918_081638

lrm_export_20160918_081626

Med bara kilometer kvar på vandringen passade vi på att köpa kaffe, te och chokladbrownie. Vi satt nästan en halvtimme och tittade ut över stadens siluett.

lrm_export_20160918_081617

lrm_export_20160918_081609

lrm_export_20160918_081553

lrm_export_20160918_081543

Utsikt från kärleksbron och bakklandet. Här myllrar det av människor, caféer och loppisar. Bara meter kvar till Nidarosdomen nu!

lrm_export_20160918_081536

lrm_export_20160918_081524

lrm_export_20160918_081506

lrm_export_20160918_081354

FRAMME. Ett varv runt kyrkan. Ackompanjerade av bröllopsmusik. Sista stegen tagna för den här vandringen.

lrm_export_20160918_081303

lrm_export_20160918_081235

Vid kyrkan möttes vi av Stephen som är Leannes sambo. Han hade med sig min brittiska chokladfavorit som egentligen bara säljs till jul. Det är en chokladapelsin som man skalar av folieförpackningen på och sedan tar ut apelsinchokladsmakande apelsinchokladklyftor. Makes sense!? Jag blev skitglad. Härlig överraskning.

lrm_export_20160918_081154

Efter en till kaffe med utsikt över katedralen gick vi till pilgrimsgården för att officiellt avsluta vandringen med att sätta en nål för hemorten på en stor världskarta och få diplom utfärdat för vandringen.

lrm_export_20160918_081138

Pilgrimskaffe. Olav gör sig påmind överallt här i Trondheim. De sista dagarna sover jag ensam i en stor sovsal på pilgrimsgården. Det är lågsäsong. Det är knäpptyst och jag njuter av att bara vara torr, mätt och tyst. Det finns både lakan och handdukar här och någonstans är det här just precis den acklimatisering jag behöver nu innan vardagen är tillbaka. Leanne och Stephen sover på boende via Air BnB och ikväll ses vi för hamburgertallrik nere på stan. Men först vila. Stirra i taket någon timme.

Läsarfråga: Hur känns det att vara nära målet? Skönt? Vemodigt? Glädje? Ledsamt? Ja, lite av allt. Känslorna är väldigt blandade efter ett sådant här jätteäventyr som inte liknar något jag varit med om tidigare. Det har varit kämpigt och jobbigt, har ibland funderat på varför jag tagit på mig en så stor och tung utmaning. Navigera genom två länder på tvären med kartdyslexi. Vandra en månad med ryggsäcksmonstret. Men det har varit lärorikt. Av utmaningar växer vi som människor. Att klara av lite mer än vad man tror. Att kliva utanför komfortzonen.  Längs med vägen har vi möts av så otroligt mycket glädje och värme. Och jag är så oändligt glad och tacksam för att ha haft möjligheten att genomföra detta äventyr och till alla de personer som gjort vandringen till vad den var. Men nu är jag klar med leden. Klar med vandrandet och ser fram emot att komma hem till mitt. Att ha vardag och näräventyr. Sova i min säng. Ha kläder utan funktion och teknologi. Träffa sambo, familj och vänner. Gå på biblioteket och tillbaka till dojon. Ligga i hängmattan ute på Ängsö. Fått förstånd att verkligen uppskatta allt jag har hemma. Det ska bli skönt att åka hem snart. Var sak har sin tid. Och på något vis har jag känt mig klar redan några dagar innan målgången.

Kommentarer

  1. Har varit så roligt att få ”följa med” på den här vandringen! Förstår att det måste vara mycket blandade känslor nu, kan tänka mig att det både är skönt och lite vemodigt att gå tillbaka till vardagen efter ett sånt äventyr. Ska bli kul att läsa dina reflektioner när du hunnit smälta hela upplevelsen 🙂

  2. Margareta Wänglund

    Fantastisk preststion och Stort TACK för att du delat med dig din vandrings upplevelse. Tack vare dina bilder , dina tankar och kunskap känns det som om man varit med på er vandring. Lycka till med dina framtida kommande projekt men först njut och vila. Du är guld värd för din inspirerande pilgrims och vandringskunskap.

  3. Mattias (Vandringsman)

    Vilket äventyr. Jag har inte hunnit följa alla dina inlägg, men ska ta och läsa ikapp vid tillfälle. Stort grattis.

    Har själv vandrat på (och bloggat om) El Camino de Santiago i Spanien, men är inte klar ännu. Jag och frun tar den i etapper, när vi har semester. Skulle absolut kunna tänka mig att följa dina fotspår och pilgrims-vandra på närmare håll.

  4. Karin

    Hej Angeliqa.
    Grattis till att ha utfört den här Pilgrimsvandringen !!
    Strongt gjort.
    Jag har följt dej på bloggen.
    Såg av en slump, på Utsidan, om ditt äventyr och började läsa.
    Sen har jag varje kväll sett fram mot dagens ”avsnitt”.
    Inte nog med prestationen att vandra, dina fina bilder och din text
    har också varit något att se fram emot.
    Önskar jag var i din ålder. Idag får jag nöja mej med dagsturer på Pilgrimslederna.
    Vi besökte Pilgrimsgården i Trondheim i juli i år, så jag kände igen skyltar bl.a. Kul !
    Nu väntar jag förstås på ditt nästa äventyr. Men först behöver du nog en väldigt välförtjänt vila.
    Hörde dej på radion idag också. Trevligt !
    Inte mycket sammanhang i dom här raderna, men det jag vill säga är, att jag tycker du har utfört
    en väldig prestation, och önskar dej all lycka på kommande vandringar.
    Mvh Karin.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *