Dag 4: Zubiri – Pamplona (Pizzalunch och lossnad tånagel)

Tredje vandringsdagen mot Santiago de Compostella. En vandringsdagbok från 2014 om min 800 kilometer långa färd över Spanien. 

Det var en relativ lätt vandringsdag men den tog mig lång tid att gå idag och jag stannade till och hade siesta en stund vid ledkanten. Jag är väldigt trött i kroppen nu fjärde dagen, men jag mår väldigt bra annars. Här längs med leden har en frihetskänsla kommit över mig. Jag bara är. Bara lyssnar. Bara finns. Längs med leden finns det inga krav eller förväntingar eller någonting som behöver presteras och det finns utrymme för att bara vara helt utan kontext. Jag vandrar. Punkt. Varken mer eller mindre.

Lufta fötterna är nog så viktigt att komma ihåg. Jag har blåsor som gör ont när jag börjar gå, men efter ett tag släpper smärtan – behöver ”gå igång” fötterna lite.

Vi går genom vackra landskap med åkrar, berg och små typiskt spanska stenhus.

 

Efterlängtad pizza-lunch =)

Dagens höjdpunkt blev en alldeles på tok för dyr stenugnsbakad pizza och dagens nederlag blev att vi var så sena in till Pamplona att Alberguet där vi tittat ut att vi skulle övernatta var överboka. Sista fem kilometrarna var bara asfalt genom förorten och idag var målet något som hägrade en väldigt trött kropp. Mental utmaning. Komma igen. Tänka om.

Vi har gått förbi flera kors idag. Jag tänker på de som gått här och aldrig kommer hem igen. Passade på att besöka en liten kyrka längs med vägen idag. Där sjöng en kör i otakt och jag funderade länge på varför de gör så.

Fantastiska fasaddetaljer på väg in till Pamplona.

Pamplona

Att komma in i den stora staden blev lite utav en chock. Jag fasas över alla människor och längtar efter att komma ut från storstaden igen och vara ”själv” med alla enkla frågor. Naturen och de andra vandrarna. Här i staden är kommersen i full gång. Barer. Restauranger. Människor som rör sig. Stadsliv.

Imorgon och på måndag är det en kyrklig högtid i Spanien som gör att alla affärer är stängda och idag sitter folk i stora samlingar längs med gatorna och dricker öl. Redan vid sjutiden var det högljutt och skränigt i grupperna.

Vi bestämde oss för att inte ens försöka knöka in oss på någon utav de fulla restaurangerna idag utan gick till den lilla lokala affären och köpte picknick som vi åt uppflugna på en mur. Vin, ost, choklad och korv. På håll gick det förbi en dragspelsorkester. Fick sovplats på ett modernt albergue som verkade väldigt populärt bland cyklister men som egentligen låg utanför budget med hela 18 euro för natten.

Här fick varje pilgrim en egen liten ”kapsel” att sova i. Rullgardin som stänger ute ljus från sovsalen, liten hylla för personliga saker vid huvudändan, en läslampa och här kan man äntligen vara för sig själv på riktigt. Inte behöva se någon annan pilgrim.

Och bäst av allt fanns ett allrum med frukostbuffe, möjlighet att koka te, läsa tidningar och en hylla för bytesartiklar. Där kan man lämna en bok man inte vill läsa eller saker som man inser är för tunga att bära på – de kan komma till nytta för någon annan vandrare. Jag rensade min nessesär från allt för många huvudvärkstabletter, vätskeersättning, myggmedel och en kortlek som jag inser inte kommer komma till någon nytta.

Det finns gott om saker att fördriva tiden med här längs med leden. Aldrig har jag setat uttråkad och undrat vad jag ska göra utav tiden. Det handlar om att äta, tvätta, planera morgondagen och sova.

Dagens tvättmaskin och torktumlare var riktiga myntätare. 3 euro per omgång. Efter andra omgången torktumling av kläderna var de fortfarande nästan lika blöta som jag lade in dem. Jag gjorde ett desperat försök att tvätta alla mina kläder eftersom det här är sista gången på ett par dagar vi kommer ha så bra faciliteter innan vi lämnar för enklare förhållanden.

Jag har två blåsor under trampdynan på vänster häl. Det är en blåsa med en blåsa under. Jag skulle ha filat fötterna mer noggrant innan jag gav mig av. Sedan håller en lilltånagel på att lossna. Tån är röd och svullen av tryck från kängorna och nageln är vit och lös – varje gång jag tar av och på en strumpa kan jag känna att den följer med litegrann i tyget. Och en av tårna skaver mot en annan – så idag har det blivit omplåstring.

INSIKT Den här natten kom jag att ligga vaken länge och fundera på det här med tvätten. Vad skulle jag göra om allt var blött när jag vaknade? Kommer jag glömma kvar några saker nu när jag spridit ut mig i hela huset? Tvätt i källaren, vandringsryggsäcken i förrådet, stavarna i hallen och sovsaker i sovsalen. Samtidigt vet jag ju med mig att den där oron inte spelar någon roll. Allt kommer att lösa sig på ett sätt eller ett annat. Kanske behöver jag vara uta den där prylen som inte är viktig nog att komma ihåg på morgonen? Och de kanske blöta kläderna kommer ju faktiskt att torka – det är i klädernas natur att så småning om bli torra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *