Dag 5: Pamplona – Puente de la Reina (Dagen när skallen nästan blåste bort)

Idag kan du läsa min dagbok från den 800 kilometer långa vandringen längs med El Camino de Santiago. Vandrade 2014 mellan St Jean Pied de Port och Santiago de Compostella. 

I dag började jag morgonen med fotvård. I natt vaknade jag och frös och när jag skulle ta på mig yllesockorna så trillade lilltånageln av. Det var en nh igår fick fötterna vila helt från tejpen för att lufta sig ordentligt, då passade jag också på att smörja in hela fötterna med fotcreme och ge dem en rejäl massage. Jag tar mig alltid lite tid direkt när jag kommer fram till platserna där vi ska sova att stretcha ut vader, rygg och axlar och så masserar jag fötterna. Speciellt skönt är det att trycka på den där långa senan som går mitt under foten. Det är påfrestande för fötterna som får bära all tyngd och som ju faktiskt gör allt jobb under vandringen. Det är mitt sätt att vara snäll tillbaka.

I natt sov jag oroligt. Kanske var det också för att andra vandrare kom och gick mer eller mindre från 02.00 på natten. Och jag har kännt mig irriterad på morgnarna när andra vandrare ska packa i och ur sina ryggsäckar i vad som känns som evigheters evigheter istället för att förbereda dem innan. Nu är vi ett gäng på fyra personer som följs åt under dagarna, vi går i ungefär samma takt eller väntar in varandra inför de lite större städerna eller när det är dags att äta. Det är mysigt och vi vandrar i tystnad eller vandrar och pratar om sådant som kommer upp.

Idag vandrade vi upp på en höjd som gav milsvid utsikt. Fantastisk upplevelse att känna sig så otroligt liten. Ett med naturen. Det blåste på rejält och jag förstog snabbt varför det var fullbelamrat med vindkraftverk i området även om det gör ont i min vandrarsjäl att se dem stå där och ta bort naturkänslan.

Idag följdes jag åt en bit tillsammans med en tjej från USA som jobbade med att översätta texter mellan spanska och engelska. Hon hade bokat hotellrum varje natt och var rädd för att sova tillsammans med andra vandrare längs med leden. Men jag berättade om hur det fungerar med sovsalarna och att det aldrig varit några konstigheter eller känts osäkert någonstans.

Ofta sover man runt 15-20 personer i samma sovsal och även om det förekommer snarkningar och ryggsäcksprasslande och pannlampelysande så är det ändå stor respekt och hänsyn vandrare emellan. Olika rutiner men inte några olikheter. Idag stannade vi och fikade under ett träd i skuggan. Det var en efterlängtad och skön paus. Ryggsäcken kändes otroligt tung idag, förvisso hade jag handlat med mat från affären men det tog flera kilometer inna jag föll in i ett bra gångtempo, men när jag väl gjorde det efter någon timme så kände jag mig faktiskt starkare än någonsin.

Puente de la Reina

I kyrktornet brevid alberguet bor en storkfamilj.

På kvällen kom vi fram till Puente de la Reina, en söt liten stad med ett albergue med 100 bäddar fördelat på 10 rum. Här är det massor med folk men ändå rent och snyggt, varmvatten i dushen och det kostar bara 5 euro per natt. I receptionen fick vi köpa lakan i papp att lägga på sängen.

I sovsalen mötte jag en dansk kille som gått från den franska sidan över Jaca istället för Pamplona och som berättade att han maximalt stött på 7 människor om dagen, alltså en betydligt lugnare led än den från St Jean Pied de Port. Vi slog följe till middagen hela gänget om fem personer, åt omellett ute i trädgården och beställde in vin.

INSIKT Vi fastnade länge i en diskussion om förutsättningar och former av att vandra. Är det fusk att korta ned sträckan genom att åka buss? Eller att starta efter Pamplona? Eller att bara gå de sista 100 kilometerna och hämta ut pilgrimsdiplomet? För vem är det fusk och för vem är det väsentligt? Vem sätter reglerna och vems tyckande är vi rädda för? Någon längs med vägen sa att ”Vi går för kort och för sakta så det är ingen utmaning.” – men kanske är just det utmaningen. Att göra saker sakta. Låta något ta all den tid det behöver ta. Sakta ned. Göra långsamt. Känna efter. Lyssna på kroppen. Vart finns det ett motstånd och när har jag medvind?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *