Dag 6: Puente de la Reina – Estrella

Dagbok från 2014 och min 800 km långa pilgrimsvandring, El Camino de Santiago. 

I dag har jag verkligen känt av fötterna. Jag har två blåsor under höger ringfingertå och dessutom har jag fortfarande kvar blåsor under båda hälarna. Det blir så om det finns minsta antydning till förhårdnader under fötterna. Det har jag nu lärt mig den HÅRDA vägen. Jisses. På lunchen idag stannade jag till och tejpade någon sorts gummitejp under fötterna. Det hjälpte, och det känndes faktiskt helt ok när jag ”gått igång” kroppen lite.

Nu går vandringen genom vingårdar och små pittoreska byar. Det växer hundkex, smörblommor, vallmo och rosor i trädgårdar och längs med väögkanten. Och doften av blommor och varm jord är underbar. Nu har vi haft sol två dagar i rad och jag smörjer in mig med solfaktor 50 varje morgon.

Något som överraskar mig är att kroppen känns helt annorlunda nu. Den orkar mer. Den gör inte ont på samma sätt. Jag behöver inte längre stanna och ha siesta efter lunch utan jag kan vandra vidare. Just att de här tvärtrötta stoppen är över betyder så otroligt mycket för mig. Det är dränerande att krasha på det sättet jag gjort tidigare. TACK kroppen. TACK. TACK. TACK.

Idag har vi pratat om väldigt djupa saker på leden. Kanske beror det på att vi är en liten grupp som gått tillsammans så många dagar nu. Kanske ger kroppen mer utrymme för språk och eftertanke eftersom vi alla börjar falla in i vandringsrutinerna bra nu. I början var det ett projekt att packa ryggsäcken, bestämma rastrutiner och förbereda matsäck osv. nu går sådana praktiska saker med automatik. Nu ligger fokus på samtalen, mötena. Rykten längs med leden säger att det är de här djupa förtroliga samtalen främlingar emellan som gör att många möter vänner eller partner för livet här längs med leden.

Livet och döden och allt däremellan

Idag går vi tillsammans med en kille som är hemvändande soldat från Afghanistan. Jag tror att han har någon sorts vilodag eftersom han går i vårat sakta tempo – för när han inte håller tillbaka går han fort, långt och outtröttligt. Han visade mig hur han kune göra en tarp av sin regnponcho när vi stannade för förmiddagsfika.

Idag handlar vägen om livet och om döden. Då och då vandrar vi förbi kors uppsatta längs med vägkanten till mine av pilgrimmer som stupat, jag tycker mig se tendenser av att de oftast är i mitten eller toppen av de långdragna sega uppförsbackarna. Gruppen pratar om personer som saknas dem, personer som vi vill ha närmre eller önskar fanns nära. Livet och döden. Långa stunder går vi tysta. Sedan resonerar vi om arbetsmarknaden, bostadsmarknaden, nationstillhörighet. Vad som är vår lott i livet. Vad vi tror att vi kan påverka. Vilka chanser vi väntar på ska bli rätt och de som vi går miste om i just den väntan.

Estrella

Pilgrim-Damernas =)

I natt sover vi i en gammal gympasal. Jag tror de haft balettskola här, det är stora speglar på väggarna och ett sådant där läderräcke som går längs med väggen. Huset är ett stort komplex och på våningen ovanför våra huvuden spelar män squash och grymtar med varje slag. Imorgon kommer vi lämna Navarra regionen och gå in i Rioja. Det innebär att det blir en ny sorts vin som serveras på kvällarna. De lokala vinerna är alltid väldigt billiga, men väljer man ett vin från en annan region blir det desto dyrare.

Idag handlade vi mat på bensinmacken om vi sedan lagade till i det gemensamma köket. Lätt att hålla budget när man är flera som delar på ett paket pasta.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *