Dag 8: Sansol – Logrono (Smygsex och en kyrkliga krukväxter)

Dagbok från 2014 – pilgrimsvandring mot Santiago de Compostella. 

Idag gick vi kilometermässigt ganska kort men det tog ändå lång tid. Vi bestämde oss för att det var dags för en vilodag så vi började med sovmorgon till 07.00, frukost på härberget och långlunch i stan med utsikt över en katedral. Dessutom tog vi två långa raster när vi knöt av oss kängorna och bara pratade skit under olivträden.

På morgonen vandrade vi i rask takt och vi håller ihop vad som blivit en samansvetsat team på fem personer. Vi känner varandras rutiner bra, när det är behöver pratas på, när det ska vara tyst och när det är dags för lunch.

Vi diskuterade hur många det är som har smygsex som inte alls är så smygigt längs med leden. Vilka vi råkat komma på in action och vart de tenderar att hålla hus. Bara kvällen innan råkade jag komma på ett par inne i dushen och aldrig har jag varit snabbare än snabbast ut någon gång.

Idag träffade jag en svenk tjej – det var ovanligt att kunna babbla på fritt på sitt eget modersmål efter att ha spenderat så många vandringsdagar på knacklig engelska.

Längs med vägen stötte vi också på en spanjor som inte kunde ett endaste ord engelska – där blandade jag pantomimer med min väldigt begränsade skolspanska. Det finns stor självdistans hos vandrare längs med vägen utan man bjuder på sig själv.

Kyrka med Krukväxter

En fin tradition här längs med leden är att stanna till i de små kyrkorna i städerna och byarna. Där kan man stämpla pilgrimspasset, ibland prata med någon av de anställda, titta på arkitekturen eller ta med sig ett litet kort med tänkvärda ord på. Idag hittade vi en kyrka som inte liknade något som jag tidigare sett. Den var full med krukväxter framme vid altaret.

INSIKT Det gör ont att vandra i tystnad. Tankarna skär och det är mycket lättare att skämta bort kilometrarna med löjliga samtalsämnen tillsammans med de andra. Ibland tvingar jag ändå mig själv att stanna kvar där mitt i ångesten och det jobbiga. Jag försöker ge plats till att ta in omgivningarna, vara uppmärksam på de fina, små detaljerna av vad som försiggår i kroppen, försöker låta tankarna snurra på utan att värdera dem – bara låta dem vara där. Vara snäll mot mig själv. Känna solen mot kinderna. Dra in doften av varmt trä. Känna hur starka muskler jag fått.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *