Dalen Hotel – Äventyrshotell i Telemark från 1894

Sponsrat inlägg

Detta inlägg är ett reklamsamarbete med Dalen Hotel.

Ute på den soliga gräsmattan spelar en familj krocket. Vita linnekläder fladdrar lätt i vinden. En kvinna bär en vandringsryggsäck i glada färger på ryggen. Mitt emot mig i chesterfieldfåtöljen sitter en ung man som jag stötte ihop med på vandringsleden tidigare idag. Han på väg ned med sin familj och jag på väg upp. Mörka medaljonger på väggarna. Kungaparet tittar ned på oss.

Hotel Dalen är ett äventyrshotell med anor tillbaks till 1894 och bara att köra upp på uppfarten till hotellet sätter stämningen för hotellet direkt. Det här hotellet är lite som en lök, det har lager och varje lager överraskar. Den gula glada fasaden som möter mig när jag kommer inkörande men som egentligen är hotellets baksida – förr i tiden kom man alltid båtvägen till hotellet så där finns den verkligt pampiga delen. På uppfarten står en dressin som tar vandrare till starten av vandringsdagen för de som vill ta sig an mäkta imponerande Lårdalsstigen. I receptionen hänger nycklar – fysiska nycklar – i ett träskåp. Personalen är välklädd. Hälsar varmt välkommen. Ser mig. Låter mig landa med kaffe ute på verandan. Linnedukar. Tunga bestick. Cigarrum. Bibliotekssprång.

De andra gästerna nickar eller hälsar på håll. Våra vägar möts bara för de här korta stunderna men vi upplever tillsammans.

Ovanlig trädgård

Traditionsenligt planteras ett nytt träd i trädgården varje år. Kanske den ovanligaste ”skog” som går att hitta. Jag blev helt kär i ett väldigt speciellt träd med lövverk med spräckliga löv. I trädgården finns en sockerlönn som är lika gammalt som hotellet och under det serveras ibland middagar under soliga, varma sommarkvällar.

På verandan började jag och Linnéa med att äta skagensmörgås. Äppelcider från Telemarks äppeldal. Utsikt över bergen i Dalen.

Kväll i salongen

En kvinna med tjocka svarta glasögon och rutig kjol sjunker ned i soffan. Det stora rummet fylls av pianistens snabba händer som lätt rör sig över tangenterna och fyller rummet.

Salongen med chesterfieldfåtöljer är den naturliga samlingsplatsen innan middagen. Här kan man dricka te och kaffe eller ta ett glas champagne. Varje kväll berättas hotellets historia för gästerna. Om expeditionsledare, författare, kungar och adelsmän som passerat genom hotellets historia.

Sägnen säger att det ligger en förbannelse över hotellet som haft åtta olika ägare sedan andra världskriget. Under andra världskriget var hotellet ett officerarhem åt Gestapo. De hade hotellet som högkvarter för att smida onda planer och då och då gick det så vilt till att det skjöts vilt i cigarrumet. Vid en tidpunkt höll en officerare på att skjuta hål i det vackra glastaket – men en överordnad råkade veta att en tysk konstnär målat det och räddade taket som nu finns kvar intakt. Rykten säger också att Kung Oscars kongastol står på hotellet. Och på en utav toaletterna finns ett 120 år gammalt skåp som en gäst skänkte till hotellet för att hon inte kunde betala hyran.

På 80-talet var hotellet i riktigt dåligt skick. Så dåligt skick att kommunen sa att vem som helst kunde få hotellet. En utav buden kom från den lokala brandkåren som ville bränna ner hela rasket som brandövning. Ett annat utav buden kom från en kvinna som ville bygga upp en kvinnoakademi och ge kunskap till kvinnor oavsett deras härkomst och ekonomiska ställning. Mannen som till sist fick hotellet var en man som ville bevara det som just hotell – han var luspank men beslutsam för att hotellet skulle restaureras igen. Han sålde dörrar och andra lösa artiklar för att steg för steg börja restaureringen. Han dog bankrutt. Kommunen tog över hotellet och det har sedan restaurerats för 24 miljoner kronor.

Restaurang Bandak – Norskfransk hyllning till matkonsten

Matsalen är väldigt speciell. Här går det inte att få fönsterbord. För inga av borden är vid ett fönster. När restaurangen byggdes sattes fönsterna högt upp på väggen. Rykten säger att det var för att männen inte skulle sitta ch itta ut genom fönstret och beundra andra damer än den han hade till bords. Så ett sätt att hålla fokus, minska distraktioner. Min första tanke var att hit åker nog älskande par som ännu inte vill visa sin kärlek för världen, här har de dagar med bara varandra och ingen annan ska se.

Köket på Restaurang Bandak serverar mat som är en blandning av det norska och franska köket. Andlår. Sparris. Här är en plats att sitta länge. Njuta. Fira stort. Maten är klassisk med twist. Jag kan verkligen rekommendera fisken till huvudrätt och hotellets specialitet som är sorbetglass. Kvällen när vi åt ostbricka blev jag väldigt glad – för en av ostarna kom från Munkeby. Samma plats som jag pilgrimsvandrade förbi längs med St Olavsleden på den Norska sidan. Där finns en gammal klosterruin och i samma område görs den speciella osten. Allt hänger samman på något vis längs med den här resan.

Kökets hjältar.

 

Att komma upp på rummet efter middagen var en överraskning. Någon har strött rosenblad på sängen. Lagt dit choklad. Dragit för gardinerna och tänt nattlampan. Det här hotellet är som förhållandet alla flickor drömmer om. Omtanke i detaljerna.

Tidig morgon på Äventyrshotellet

Tidlöshet. Sista pianostycket har klingat ut för många timmar sedan. Golvplankorna knarrar under min vikt. Kylig, klar morgonluft slår emot mig när jag kliver ut på träverandan. Ett fönster står på glänt. Gardiner fladdrar till lätt. Jag sätter mig nere vid vattnet där bergen i dalen omsluter mig. Fåglar kvittrar. Vattenfall brusar på avstånd. Nakna fötter mot iskall sten. Smultron från skogskanten. Jag ser hur dagen vaknar. Jag vaknar med dagen.

 

Jag smög ut den tidiga morgonen från hotellet. Lyssnade på tystnaden, såg solen stiga upp, plockade smultron och såg en bäver simma förbi ute i vattnet. Jag kan bara inte låta bli att leta efter de här stunderna när det bara är jag och världen. Mitt i naturen. Det är då jag känner mig som allra mest levande.

Spöken och Gastar på Hotellet

Spökrummet nummer 17. Det tog en dag innan jag hittade till korridoren där rum nummer 17 ligger. Jag var på väg till restaurangen när det liksom var en dragningskraft som fick mig att titta åt motsatt håll än jag var på väg, och då såg jag på numreringen att det här var korridoren där spökrummet skulle finnas. Jag gick in i den mörka korridoren och blev helt iskall. Ställde mig framför dörren med inskriptionerna ”The english lady’s room” och stod där utan att röra mig. Lyssnade. Frös.

Några timmar senare tog jag med Linnéa dit för att visa det märkliga rummet. Men då var det varmt. Och hon asgarvade åt mig. Precis som jag förtjänar.

Historian berätar om den Engelska Ladyn som kom farande till hotellet, höggravid. Födde barnet i hemlighet inne på rummet. Barrikaderade dörren. Rymde ut genom fönstret och åkte hem. Personalen som bröt sig in dagen efter hittade barnet. Dött. När Ladyn tillkännagavs av engelska myndigheter att hon skulle arresteras så tog hon sitt liv. Ingen vet om barnet föddes dött eller dog senare. Idag går Ladyn igen på hotellet.

Ovanlig bilpark

Vid hotellet möts gästerna av förra ägarens ögonstenar som står på uppfarten. En Jaguar från 1957 som kallas för ”the get away car” eftersom den var snabbaste bilen som fanns när den kom. Idag används den gärna av bröllopsgäster. Bredvid står en Ford från 1928 och har använts som postbil och lastbil. Den verkligt speciella bilen på hotellet är äventyrsbussen – en replika av den typiska 1020-talsbilen som idag används för att hämta och skjutsa hotellgäster vid kanalbåten. Den kanalbåt som gör att man kan vandra Lårdalsstigen över dagen.

Jaguaren vågade jag aldrig köra. Men Hotellbussen till kanalbåten var en succé. Vi fick plats ett stort sällskap och en hel massor med packning. Själva färden var inte mer än fem minuter – men det var mysiga minuter, med vinden som ruffsade i gardinerna och chauffören med tidstypsik hatt. Se min Instagram Video för hela färden.

Afternoon Tea på Verandan

Dagarna i Dalen spenderade jag med att undersöka alla de fantastiska vandringsmöjligheter som finns i området; utmanande men utsiktstäta Lårdalsstigen och utsikten systrarna Ruis hemvist. Besökte Vest telemark Museum som berättar om traktens historia – från gamla fäbodar sedan många år tillbaka, till genomgång av de senaste årtiondenas utveckling, kanalens betydelse, lokala stenindustrin och modern konst i form av fotoutställningar m.m. Utanför museumet stod en stavkyrka som är väl värd ett besök och som varje år är plats för många bröllop.

Efter långa dagar utomhus är det som balsam för själen att komma tillbaka till Afternoon Tea på hotell-verandan. Många kommer hit till hotellet just för lunchen eller Afternoon Tea och om jag hade lite närmre skulle jag ofta vara här och bara landa. För verandan är en plats att landa. Jag föll direkt för omgivande dalar, vatten och den gamaldagsa miljön.

Vandrarvänligt hotell

Hotellet har en symbol för vandrare i entrén. Det betyder att personalen är utbildad och har vandrat lederna i trakten. De välkomnar varmt vandrare som behöver torka kläder i deras torkrum och de har viss vandringsutrustning på hotellet för att underlätta för vandrare. Och det var med stor glädje som jag såg hur gäster kom med vandringsryggsäckar och full vandringsmundering till receptionen. Det är verkligen ett hotell med bredd.

Dags att åka hemmåt igen. Bildäfrden från Västerås tog ungefär åtta timmar enligt Google Maps. När jag körde ned blev det otroooligt många kaffestopp så när vi nu skulle hem bestämde Linnéa att vi skulle blåsa på rejält och med blott ett fikastopp, ett lunchstopp och ett eftermiddagskaffestopp så tog vi oss hela vägen på under tio timmar. För den som inte har bil är det väldigt lätt att ta sig hit. Netbuss till Oslo – sedan ett byte till bussen mot Telemark och sedan är man framme. Då kan man jobba på vägen eller läsa böcker. Väldigt smidigt.

Med på resan var min syster Linnéa som hjälpt mig ta bilder och springa till otillgängliga platser dit jag inte kunnat gå.

Att bo på ett historiskt hotell som Hotel Dalen är en fantastisk upplevelse. Något att minnas i många, många år. Högsta klassens mat i kombination med skön sömn, lyxiga omgivningar och vandring med de mest överväldigande vyerna. Det är enkelt att gilla och jag ger det här mina allra bästa rekommendationer.

Bokar resan direkt via Dalen Hotel eller Hotels.se – Dalen.

Missa inte detta när du besöker Dalen i Telemark: 

  • Vest Telemark Museum
  • Stavkyrkan
  • Vandra Lårdalsstigen
  • Vandra till Rui
  • Kanalbåt

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *