Den är rik som har följare som er!

Jag har inga ord. För det är så mycket omtumlande känslor nu. Allt som inte blev som det var tänkt i kombination med vetskapen om allt jobb som ligger framför mig på så många olika plan. Men inget utav det spelar någon roll.

För jag har fått sådant otroligt stöd och uppbackning det senaste dygnet så jag sitter här och nyper mig i armen. Den gemensamma vågen av kärlek fick mig att snabbt tagga till igen, börja greppa om vad som är viktigt på riktigt.

Nu är inte läge att hänga läpp. Och det har liksom aldrig riktigt varit min filosofi. Men att få veta att jag inte får gå – det kom verkligen som en oberäknad stenhård käftsmäll. Det gjorde ont. Men jag är ju också kanske en av de envisaste människorna som finns på jorden. Kanske just därflr som jag har dragit på mig Compartment Syndrome i vaderna. Bara det visar ju på ganska outtröttlig envishet. Vanligtvis får marathonlöpare den här typen av skador, efter monoton löpning och vadmuskler som växer snabbare än benet har plats för.

Så med det sagt ska jag svara på några viktiga frågor.

Kommer du sluta vandra?

Jag kommer sluta vandra tills kroppen vill och kan igen. Men det ska få ta all den tid det behöver.

Men jag fick en så insiktsfull kommentar – att är det vandring du älskar eller naturen? Och där blev jag ställd. Tänkte efter länge, jag har alltid gått. I skog. I skärgård. På fjäll. I stan. Året runt. Och jag mår bra av att gå och jag älskar att gå. Har sedan jag avr väldigt ung bara gått och gått och gått nästan utan hejd. Fyra kilometer till skolan, fyra kilometer tillbaka. Hade jag inget att göra på sommarlovet brukade jag gå ut till något utav naturreservaten. Så gå är något jag älskar. Men det är ju naturen jag tar mig till. Det är naturen jag njuter av. Det är ju väldigt sällan jag längtar till att gå på sånt därna band inne på gymmet. Skulle inte korsa min tanke.

Nu kommer jag vara i naturen på andra sätt. Närmare sätt. Dit man lätt tar bilen. Långa lägereldskvällar och bryggfiltsommardagar. Kokkaffe. Gänghäng. Naturen med hela sin fantastiska härlighet går att uppleva på många sätt och det behöver inte alls krävas långa vadnringssessioner för att ta sig till härliga ställen. Så småning om kommer jag plocka på andra former av frilufsande som är mer skonsamma. Kajakpaddling. Kanot. Cykling. Men det är en bit bort nu.

Slutar du blogga nu?

Bloggen kommer fortsätta handla om vandring. Och den kommer finnas kvar i allra högsta grad. Jag kommer dela en massa tips, fortsätta ha er med på mina utflykter och rehabprocessen.

Jag har sådana fantastiska samrbetspartner som ordnat alternativa program för mig för de press- och uppdragsresor som varit inbokade sedan länge. St Olav Waterways som jag åker till nu på onsdag för pilgrimsvandring i Finland med båt och Hotell Dalen i Telemark som är ett äventyrshotell från 1894 med mest fantastiska vandringsmöjligheter. Och jag fortsätter samarbeta med Morakniv kring Kvinnliga Äventyrare vilket är helt fantastiskt – på bara en vecka har vi nu fått ihop över hundra frilufsiga ambassadörer runt om hela Sverige. Jag blir så glad i hjärtat för de här sakerna! Det betyder ALLT att få jobba med så mycket glädje och flow och underbara människor.

Hur ser vardagen ut nu?

Nu är fokus REHAB!

Hälsa och balans går först. Så nu har jag avbokat så många aktiviteter jag bara kan för vila och för att ha utrymme till full rehabilitering. Jag har 4-6 pass i veckan med sjukgymnast och bassängträning för att få igång cirkulationen i benen. Jag har handlat supersnygga stödstrumpor från minfot.se för att hjälpa benen änu lite mer på traven oh jag letar uppbyggda inneskor att kliva runt i här hemma för att dämpa ännu mera. (Tips på märken mottages tacksamt)

Dagens shofies. För jag är trött så outgrundligt trött just nu. Men shofiesarna är alltid pigga. Speciellt eftersom jag stjulit glada shorts från en kompis.

Hur känns det? Den frågan får jag och min hjärna blir helt virrig. Ont. Ingenting. Pirrande. Dunkande. Molande. Det här är så svårt att sätta ord på. För att kunna förmedla något till någon annan måste man känna sin kropp. och jag känner, känner och känner. Det här är nyttigt så nyttigt.

 Varje gång jag kommer till min sjukgymnast så får man tra ett klok-kort vid kassan. Idag fick jag ett där det stod ”Resor ger livet perspektiv” och då tänkte jag att den här rehab-resan sätter verkligen allt i perspektiv. Aldrig, aldrig igen ska jag ta min kropp för given. Vi är ett team och för framtiden gäller det att vi håller ihop och samarbetar med varandra. <3

Såhär ser jag ut inför bassängträning. Av allt jag tränat är nog de här 20 minutrarna det värsta jag varit med om rent fysiskt. Jag flyter runt på en stor gul ostbåge och paddlar med benen och sen är jag så slut så hela kroppen darrar när jag ska upp för stegen och resten av dagen är det snäll vila och kort sov som gäller. Men OJ vad jag älskar badmössan, och det varma vattnet och hur sjukgymnasten direkt ser när jag börjar fuska för att musklerna är trötta. Min kropp behöver det här så mycket.

Ett steg i taget. Precis så som jag gjorde Caminon och St Olavsleden. <3

Jag har köpt stödstrumpor. I bambu. Det är de här rackarna som hjälper benen cirkulera (BTW bra för dig som vandrar oavsett om du har problem eller inte) och jag ville promt ha sådana jag blir glad av och inte trista mörkblå från Apoteket. Fokus är i minsta detalj på frammåt, frisk och glad. Inte sjukt och omöjligt. Den inställningen har inte tagit någon någonstans.

SÅ NU JÄ***R KÖR VI!!!! TILLSAMMANS!!

Kommentarer

  1. Tipsar om Gococos strumpor, riktigt bra! Och Hoka one one när det gäller skor. Jag har ett par som är i princip oanvända om du vill köpa. Strl 42 tror jag. Kämpa på!

  2. Varma tankar, krya på dig och hoppas du kan komma ut i naturen på andra sätt under rehab-tiden! Och du kanske ska passa på och starta en pod!? Intervjua kvinnliga äventyrare samt berätta om din egen resa!? Spons kanske går att få!?

    1. Tusen, tusen tack för det. Nu blir det mer näräventyr – som ju kan vara nog så fantastiska 😀 Och fokus på friskhet och glädje och allt bra som ju faktiskt har möjlighet att komma ur det här.

      Vi får se vad framtiden kommer med 😀 <3

      KRAM

  3. Jag tänkte också tipsa om Hoka precis som Malin. Suveräna för många skador (jag gjorde gröna bandet i dem förra sommaren så de fungerar fint vid vandring också). Om du ska träna mycket i vatten kan det vara värt att köpa ett flytbälte för att köra vattenlöpning, finns på tex Speedos hemsida eller kan gå att hyra på badhuset. Jag använder mitt i öppet vatten också!

  4. Du är så jäkla bäst, stark och driven och med den här attityden kommer du ta dig igenom det här alldeles galant!

    Hör av dig om du vill komma ut på landet hos oss och bara vara, öva på lite slow living med mig och katterna <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *