El Camino är en miniversion av livet

Att vandra pilgrimsleden, El Camino de Santiago kan enklast beskrivas som en komprimerad livstid. Det här har jag verkligen grubblat och funderat på under vandringen. Vad är viktigt? Vad är viktigt på riktigt?  Du börjar vandringen utan att riktigt veta vad du gett dig in på och det enda du är helt säker på är att den kommer ta slut en dag. Precis som livet själv. Längs med vägen möter du människor som du går med en kort stund, du hjälper någon på vägen, någon berättar sitt livs historia, en annan delar sitt bröd eller vatten med dig när du är i nöd. Vissa pilgrimer följer dig under lång tid, kanske blir de dina vänner för resten av livet. Andra pilgrimmer kommer reta gallfeber på dig och du kommer inte ha något annat val än att acceptera det och gå vidare. Ibland är det rejäla uppförsbackar och moddig terräng, andra gånger går det nedåt i hiskelig fart. Vissa gånger står du på toppen och insuper oändliga vyer. Vissa dagar är kurviga, ibland tvingas du göra vägval utan att veta vad konsekvenserna leder till och andra dagar är det långa raka sträckor som aldrig verkar ta slut eller ge dig stimulans. Men vad som än händer är du säker på att solen kommer gå upp, solen kommer gå ned, du kommer få mat i magen och någonstans att sova. Och i slutänden är det nog det enda vi behöver här i livet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *