Första turen med långfärdsskridskor

Förra fredagen var jag ute och åkte långfärdsskridskor i Björnösundet tillsammans med Per på Aktivt Uteliv som gav mig en introduktionslektion. Totalt blev turen 8,5 kilometer lång medan solen letade sig ned på himlen och min andedräkt frös fast i håret. Förra gången använde jag en modell som fästes med läderband och metallspännen runt vandringskängan. Själva skridskon var då en träram med en stålskena och alltsammans blev väldigt instabilt. Nu hade jag istället på mig en fodrad pjäxa som fäste skenorna med en pjäxbindning och hälen var lös.

vasteras-vy-malaren

Från mälarisen syns Västerås stadssiluett på håll med Stadshuset, Domkyrkan, Asea-tornet, Skrapan och Kokpunkten. Att åka långfärdsskridskor gör att kroppen påverkas av väder och vind. Jämför att åka i solen eller skuggan och i med eller motvind. Ute på isen gör det stor skillnad, där finns ingen friktion, varken under skenorna eller i skydd under vegetation.

Solsidan-Vasteras

Per berättade att det är här kändisarna bor. De har utsikt rätt ut över Mälaren, de närliggande öarna och solnedgången.

Malaren-lanfardsskridskor

I Västerås finns det en frivilligförening som är ute och plogar isarna så snart den är tillräckligt tjock. Isbanan är 12 meter bred och 10 kilometer lång.

2016-01-15 15.09.09

Solen sänker sig över mälarisen. Detta foto: Per Fredin Jag har bara åkt hockeyrör tidigare. Att stå på långfärdsskridskor skiljer sig teknikmässigt, men det gick fortare än jag trodde att komma in i tekniken. Efter bara någon halv kilometer fick jag upp farten, knepet är att ta långa skär och flytta tyngdpunkten lite från sida till sida. Att åka med lös häl gav foten en rörelsefrihet som underlättade åkandet, något som jag innan trodde skulle ha motsatt effekt. Under turen hade jag stavar i handen och växlade mellan att ta fart med dem, hålla balansen med dem och åka utan dem. Utan stavarna hade jag drattat på ändan flera gånger men med rätt teknik med stavarna går det att få upp en hög fart, då gäller det att se upp för issprickor där det är lätt att fastna med en skena eller stav.

Utrustningstips för dig som ska åka långfärdsskridskor

  • Hjälm. Isen är hård. Kroppen är mjuk. Hjärnskakning gör ont.
  • Stavar/ispik. Vilken du väljer att ta med dig är beroende på vilken typ av is du ska åka på. Om du åker på plogad isbana i 20 minusgrader behöver du inte ha med dig en ispik. Åker du däremot på nyligen frusen is eller beger dig på egna äventyr på isen så rekommenderas ispik så att du kan kontrollera isens bärighet.
  • Torra kläder. Packa ned ett helt ombyte med torra kläder som du förvarar i en vattentät påse i ryggsäcken du har på dig. Om olyckan är framme och du får ett ofrivilligt bad är det viktigt att du snabbt kan byta om till torra kläder.
  • Visselpipa och ispiggar. Om du behöver ta dig upp ur en vak är både visselpipa och ispiggar bra att ha till hands runt halsen.

OBS: Ge dig aldrig ut på isen om du har bristande kunskap om vart du kan gå och hur du tar dig upp från en vak på ett säkert sätt. Ta med sällskap eller gå i områden där det rör sig mycket folk.

Kommentarer

    1. Åh, ja det är precis alla glidande på isen över nyfrusna sjöar som fått mig att alltid undra hur det är. Det ser så lätt ut – att bara åka med vinden. Fick definitivt blodad tand så kan varmt tipsa dig om ett provåk när du får tillfälle 😀 Det är kul att prova nya saker för man märker fort framsteg i början.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *