Konstrunda i Kolbäcksdalen och besök till Strömsholm

Igår var det långfredag och jag och mamma tog bilen och åkte runt och tittade på konst. Som en miniroadtrip med fikastopp, konstnäriga utställningar. Hästar i glas, väggar av virkade ”plättar” och bergiga tavlor. Och JAG HITTADE MITT DRÖMHUS. Alltså jag blev helt varm i hela kroppen för det var det helt perfekta huset av mina drömmar. Följ med på kontrasternas och sinnenas dag.

Idag har jag på mig bönbyxor från Röjk och en bönjacka från Tierra. Någon frågade skämtsamt om de skulle ”smälta” om det är dåligt väder eller om de kan ätas i en nödsituation. Och efter att ha hårdtestat dem i snömojs så kan jag meddela att även om plaggen är helt biologiskt nedbrytbara så håller de formen i dåligt väder 😀 Ätandet får jag återkomma om – men skulle inte rekommendera nån att käka en svettlökig jacka. Men hey alla prefferenser ser ju olika ut.

Bakom Strömsholms Slott hittade jag en utställning av Catherine Öberg. Min favorit var tavlan med berg.

Marketenteriet Bageri och Café

Marketenteriet. Här är en riktig café-pärla. Med gamaldags charm bevarad. Urgullig personal och massvis med hembakta kakor. Idag åt jag bondkaka med russin som var lika stor som en knytnäve. Blev också lunch i from av dillstuvad potatis och lax. Mmmm. Bra stopp. I huset Knytpunkten precis bredvid markan hittade jag en riktigt häftig konstnär som målade skögsmiljöer med upppoppande glada dalahästar. Dagens roligaste konststopp. Sedan for vi vidare till Vångsta och jag blev inihjärtanes kär i huset vi kom till för dagens sista konststopp.

Drömhuset med drömbröllopsklänningen

Välkommen-dörrmattan med glada tillrop i färgiga osaikplattor.

I drömhuset hängde min dröm-bröllopsklänning. Ante mig att allt skulle falla på plats sådär. Det skira materialet, brodyrerna, halvlånga kjolen och genomarbetade detaljerna. Precis så. En dag.

Här är platsen i drömhuset där man sitter och dricker eftermiddagskaffe. Skriver sitt livs roman och blickar ut över åkrarna. Jodåsåatte. Det skulle ju inte heller göra ont att äta frukost här ute.

Förutom hästarna fanns det också en trätax och stenpingviner.  Den djurparken hade gärna fått flytta hem till mig. Jag drömmer om en egen tax en dag. Just nu går det inte riktigt ihop med allt resande jag gör. Så där är kanske en trätax mer rimlig en en riktig tax.

Bara väggarna med sin råa charm är en historia för sig. Det gör lite ont i kroppen när jag tänker på att ett hus liknande det här faktiskt skulle kunna vara någonting jag skulle kunna komma hem till i en framtid. För min del skulle det kunna vara en sjättedel så stort för att duga. Men en punchveranda, sovrum, vardagsrum, lantkök och öppna spisar som vedeldas. Det vore någonting det. Långt från stan. Långt från tunnelbanor klcokanfemstress och bullrande trafik. Det här drömmer jag vidare om. Allt gott!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *