Krossade drömmar och Den Stora Osäkerheten

En skada som gör att jag inte kan vandra. Kanske den sämsta nyheten med den sämsta timingen någonsin. 

Hela sommaren var planerad. Pilgrimsvandring i Finland, vandring med vidunderlig utsikt över Norska fjordar, en hel sommar till fjälls i Åre, upptäcksfärd till Lofoten och såklart massor med småvandringar tillsammans med Vandringsbloggen Community.

Men allt det har ställts på sin spets när jag tidigare i veckan fick domen att jag inte får gå alls. Inte över huvud taget.

De små, små viskningarna

Någon gång strax innan jul började de små signalerna komma. Kroppen sa ifrån när jag försökte utföra mina vanliga träningspass och det började värka i vaderna. I januari åkte jag till Åre för att åka skidor men jag grinade mig ned för backen för att pjäxorna gjorde så otroligt ont. När jag kom hem lade jag in mer vila i vardagen, jag slutade gå med tung packning och hade lättare skor på fötterna, men värken blev med tiden värre istället för bättre.

Så småning om beställde jag tid hos min hemläkare och fick vänta tre veckor på en tid. Han uteslöt direkt att mina tjocka vader skulle ha med diabetes, stroke eller något annat farligt att göra. Så jag var lättad när jag gick därifrån. Men jag fick med mig uppmaningen att kontakta en sjukgymnast.

Tittar på nytagna bilder och jag ler fast allt gör ont. Foto: Sofie Lantto

Frustration i att inte få boka tid och sen ändå inte få hjälp

Trillskades i nästan en vecka med att försöka boka tid – för det går tydligen inte idag att ringa och prata med en receptionist för att boka tid. Även om jag ringde tidigast på morgonen när telefonslussen öppnade så fick jag telefonsvarare som meddelade att alla telefontider för dagen var slut och att jag skulle försöka dagen efter. Samma sak igen.

Till slut gick jag till vårdcentralen och lämnade en handskriven lapp om att jag måste få hjälp. Två veckor senare fick jag tid hos en sjukgymnast. Hon tittade på mina vader, sade något jag inte förstod på latin och gav mig rekommendationerna att ladda ned en applikation i mobilen för att öva Yoga.

När jag kom hem insåg jag hur konstigt det var – varför fick jag inget träningsprogram, vad var det för fel, vad kan jag göra, vad kan jag inte göra? Mer frågor än svar. Och jag hade inte fått någon tid för uppföljning eller återbesök.

Att få rätt hjälp – allt ställs på ända
Så jag bokade tid hos ny sjukgymnast. En riktigt duktig. Väntetid tre veckor till.

Efter undersökningen fick jag noga förklarat för mig hur allvarligt det här är. Att det handlar om en kombination av tre eller fyra olika diagnoser i vaden. Alla beroende på för mycket monoton träning som slitit på kroppen och en vadmuskel som växt snabbare än vad det finns plats för i benet. Compartment syndrome i kombination med en på tok för överbelastad ishiasnerv. Och det var fler diagnoser men sen slutade jag lyssna. Det gick inte in mer.

Och jag ska få rehabiliteras. I väldigt stora mängder. Just nu har jag sjukgymnastik och bassängträning 6 tillfällen i veckan. För att syresätta vadmuskeln som idag inte får plats i benet, för att träna upp små, små muskler igen och att hitta tillbaka.

Jag är så arg på mig själv som gått utanför gränserna av vad jag klarar av. Att jag inte förstod vad som var på väg att hända. men det är inte lätt när man inte har något liknande att relatera till. För jag älskar ju att vandra. Jag mår bra av att gå.

Idag har jag väldigt ont och är extremt trött. Speciellt mycket sedan behandlingen börjat. Det sätter igång saker i kroppen, den börjar smått läka.

Diagnosen innebär att jag inte får vandra. Inte i terräng, inte med packning och inte med tunga kängor. Tidsram för rehab är inte ens lönt att estimera. Det gör att jag just nu sitter och ombokar hela min sommar. Vissa saker har jag kunnat hitta alternativa lösningar till och andra är fortfarande flytande. Jag har avbokat fyra event som jag skulle haft nu i juni men inte kan medvera under.

Inser hur skör jag är som nystartad egenföretagare. Ingen sjuklön. Ingen vikarie. Ingen att bolla med.

Så just nu är det med mycket tårar som jag försöker få ihop vardagen igen. Ta mig an rehabiliteringen med hull och hår. Försöka förstå kroppen igen. För det kommer bli bra. Jag kommer komma tillbaka mycket starkare efter det här.

Hur går jag vidare nu?

Just nu är det till stor del för stora konsekvenser för att ta in. Jag kommer fokusera på vad jag kan göra. Hitta det bästa utifrån det och försöka leva så normalt och bra det bara går. Det finns många olika sätt att vistas i naturen. Det här kanske blir bushcraftsommaren med täljprojekt och kokkaffe istället för långa vandringar. in väg är minst sagt utstakad – så du får fortsätta följa med i den form som nu kommer att vara möjlig. Och jag ska ta alla chanser jag kan att vara glad. Fira sommaren. Njuta. Det måste vara fokus. Inget annat går.

Men nästa vecka väntar pressresa med St Olav Waterways. En resa jag längtat otroligt mycket till, det är en unik pilgrimsled som har delar till sjöss och jag kommer återförenas med Leanne Downs som jag vandrade hela St Olavsleden med förra sommaren.  De har varit så otroligt hjälpsamma och sett till att jag kan lifta vandringssträckorna vilket gör att jag kan vara med bara på delen när vi seglar i gamla fartyg – rutt som knyter samman Olavsleden från Finland till starten i Sundsvall. Vi kommer fokusera på den finska skärgården och du kommer kunna följa mig via Instagram Stories och sklart här på bloggen sen.

Så jag är djupt tacksam för att äventyret blir av. Det betyder allt i världen.

Kommentarer

  1. Boel

    Åh Angeliqa, så ledsamt att höra. Vilken otroligt frustration det måste vara. Jag har inte upplevt något liknande själv men jag har fått vara med om andra saker som har hindrat mig från att göra det jag vill. Men jag minns en händelse i Grövelsjön. Det var en varm sommar för några år sen och jag skulle vandra själv. Jag hade relativt nya vandringskängor men jag hade gått in dem ordentligt och fick inga skavsår. Men så började plötsligt min vader att svullna upp enormt, och jag som hade planerat att gå upp på Storvätteshågna. Jag ringde min mamma som är läkare och hon avrådde mig från att gå. Men ja, jag vilade en dag och en natt och så började svullnaden gå ned. Så jag tog mig upp på Storvätteshågna, så magiskt det var. Svullnaden försvann helt och jag var glad. Det där var bara en millibråkdel av vad du går igenom men jag vet hur frustrerad jag kände mig över svullnaden. Ischias har jag också haft problem med, inte kul. Hoppas du tillfrisknar snart! I såna här situationer inser man hur viktigt det är att ta hand om sig själv och att det viktigaste av allt är att man är frisk (och får vandra). Stor kram!

    1. Åhåå, det var ingen dålig strapats med dina vader heller.

      Tack för peppen – det här kommer få ta all den tid det vill ta. Ätr så otroligt skönt att veta vad nästa steg blir – vad jag ska och inte ska göra. Även om jag kommer skana vadnringen, promenaderna och gåendet så finns det så mycket annat att göra i naturen. So it be.

      KRAM

      1. Boel

        Näe, det var väl inte det… Men ändå, det kunde ju ha gått illa och jag kanske skulle ha lyssnat mer på kroppen om det där hade hänt idag. Men man lär sig. Fick just veta att en annan kompis har jätteproblem med sitt knä och hon lever för löpning. Så jag känner mig enormt tacksam att jag inte har ont och kan röra mig fritt.
        Ja, låt det ta all tid i världen, det kommer du att tjäna på! Det finns ju massor av annat du kan göra i naturen och du kommer att kunna se på naturen med nya ögon sen!

        Kram!

  2. Åh så väldigt ledsamt att läsa – vilken tuff dom för dig. Men jag är övertgygad om att du om någon tar dig igenom med bravur. Du är varmt välkommen till Ladan för mer stillsamma äventyr och vyer!
    KRAAAM på dig!

    1. Ja, sjuttslingen när kroppen inte vill. Men jag är så TACKSAM över att få rätt diagnoser och full uppbackning med rehabprogram och en plan. FOR THE FUTURE! It be epic!

      Och jaaaa Ladan låter som perfekt utflyktsmål med roadtripbilen <3

      KRAM

  3. Stadslantisfriluftsliv

    Usch förstår verkligen hur ledsen och frustrerad du är. Jag fick diskbråck förra året till följd av att jag inte lyssnat på kroppen och bara kört på lite för länge. Fick bland annat ställa in fjällräven classic som jag längtat efter i flera år. Jag har förvisso inte eget företag så jag förstår att din stress är enormt mycket större men jag är helt säker på att det kommer gå fortsatt bra för dig 😊😊. Stor kram!

    1. Åh, det är tufft när kroppen inte vill hänga med. Och när de små signalerna inte gått fram i tid – men kankse är det så – speciellt när man gör saker som man brnner för och älskar – man är så uppfylld av älsk att signalerna försvinner. Som att vara nykär litegranna. Jag hoppas du får till FC ett annat år – om inte i år? Eller att du går sträckan ändå – för den är helt magisk. Det är en sådan som jag önskar vi kunde sätta ihop en grupp i vandirngsbloggen Community att gå tillsammans.

      Hur som helst – tusen tack för all din pepp! det betyder mycket.

      KRAM

  4. Men åååhh, vännen. Nu börjar jag ju nästan gråta! Tycker så ofantligt synd om dig. Samtidigt blir jag så glad över slutet. Att du kan hänga med på det äventyret! Hoppas hoppas att du snabbt blir frisk!

    Varma kramar/Lena

    1. Tack för all omtanke – det här lär mig om igen hur viktigt det är med de små signalerna. De som jag alltid, alltid säger vi måste göra utrymme för oss själva att lyssna på. Hur viktigt det är att känna skillnaderna – när det är dags att pusha lite hårdare och när det är dags att släppa taget. Vad jag ska ”klara själv” och när det är dags att be om hjälp. Det här kommer vara svinjobbigt och jättetufft men det kommer också bli något så mycket bättre i slutänden och jag är jättetacksam att ÄNTLIGEN veta hur jag ska träna, varför det gör ont och de små, små steg som kommer göra benen friska igen. Så nu är fokus på de bra sakerna och det som går att göra 😀

      Kram

  5. M

    Men din stackare, vad ledsamt! Hoppas att du trots detta får en bra sommar. Låt rehabiliteringen ta den tid det tar, hur otålig du än blir. Kroppen ska hålla resten av livet också. Allt gott till dig!

    1. Kloka du – ja kroppen ska hålla länge länge till. SÅ det här kommer få gå helt i kroppens takt. Jag som ofta vill så mycket och ”kan själv” får inse mig besegrad. Tack för viktiga påminnelser. Allt gott!!

    1. Tusen tack för det – huvudsaken är att jag fått diagnos och kan göra rätt saker med kroppen nu så den får läka. Jag är så lättad över att i alla fall veta vad jag ska göra nu. Kram <3

  6. Så otroligt tråkigt att höra vännen, jag tänker på dig och håller tummarna att din rehabilitering går så bra den bara kan. Förstår att det inte alls kan ha varit lätt att känna av när du mår så bra av vandring – och när man inte vet om att sådana här diagnoser finns eller hur man hamnar där.

    Riktigt trist att dina äventyr inte blir av, men samtidigt låter det fint att du får tid för ett lugnare liv, lite återhämtning och slow living helt enkelt. Kokkaffe, bushcraft och täljning är ju aldrig fel.

    Fantastiskt att de fixade så du kan lifta under St Olav Waterways i alla fall! Hinner vi ses något när ni är framme i Sundsvall?!

    massvis med stora, varma och flanellrutiga krama till dig! <3

  7. Jag är ledsen för din skulle och kan knappt tänka mig hur tung du säkert har det nu – å andra sidan vet jag att DU, om någon, kommer greja det här galant och vandra vidare SÅ mycket starkare sen! Det är skit, för jävligt, pissigt och sjukt orättvist MEN det är också bara ett hinder på livets långa vandring. Och hinder är ju till för att skutta över! All kärlek och styrka till dig Angeliqa.

    1. Underbara, fantastiska du Sanna – du kan aldrig ana vad det betyder att läsa <3 Tack från hela mitt hjärta.

      Hinder ska skuttas över. Ska skriva det med läppstift på min badrumsspegel. WORD sister!

      KRAM

  8. Björn

    Ett utmärkt tillfälle att börja paddla mer och längre. Forskajak kurs i Dala Floda eller långpaddling längs nån älv. Yukonfloden är ju en dröm, men det finns ju närmare älvar.

    1. Ja, paddling bara längtar jag tills jag kan göra längre fram 😀 Superbra tips – tack för det!! 😀 Haha, kajakdon rymmer ju mycket mer kaffe och finmat än vandringsryggsäcken – så det är inte all bad det där 😀

  9. Men åh, vad trist! För den planerade sommaren lät ju verkligen fantastisk. Men du och kroppen är ju viktigast, så hoppas du läker fort och slipper ha ont snart. Och förhoppningsvis blir starkare på kuppen sedan. Härligt ändå att du kunde få till lite äventyr utan att behöva överbelasta mer.

    1. Nu blir det fokus rehab och mer småäventyr som är snällsamma 😀 Finns något väldigt viktigt i att på riktigt lyssna innåt och lära sig kroppens signaler – jag trodde fajtiskt jag kunde min kropp. <3 Tack för peppen och riktigt trevlig sommar önskar jag dig!

  10. Mia

    Var rädd om dig och lyssna innåt.
    Tyvärr är sjukvården inte så bra på att upptäcka compartment syndrome. Akutsjukvården missade ett akut bakterieorsakat sådant på mig. Det gick galet.

    1. Åh, det är ju hopplöst. Vad tråkigt att höra! Det värsta är ju att det är så lång väntetid att få träffa någon – det hinner ju blir långdraget när man går för länge och försöker ”självbehandla” speciellt om man är så envis som jag som ska klara mig själv in i det längsta redan från början. Nu blir det fokus på rätt väg frammåt. Tack för din fina insikt om att lyssna innåt – det är det absolut viktigaste.

      Allt gott!

  11. Angelica.

    Vi har aldri snakket sammen eller sett hverandre.

    Jeg har verdsatt det arbeidet du gjør for å fremme glede over å være en vandrer. Jeg har verdsatt det høyt.

    Nå har du begynt en ny reise. En reise for å bli frisk igjen. Takt og fart bestemmer kroppen. Er helt sikker du blir ekstremt god på å mestre det også. Du er kreativ og uredd. Går nye veier og er et forbilde.

    Det håper jeg du fortsetter med!

    Din hengivne fan, Bo
    aka
    Plutselig Pilegrim

    1. Tack Bo för att du skriver till mig.
      Det betyder mer än du kan ana.

      Det här blir ett helt eget äventyr. Och aknske är det så som livet i stort – fokus ska vara här och nu – vi vet inget om imorgon och kan inte ändra det som var igår. Så nu mer än någonsin är det ett steg i taget. Nu är inte alltid. Men naturen finns alltid där – den finns med i enklare former för en stund nu bara. 😀

      Allt gott på din färd och ajg önskar dig en trevlig sommar

      Allra tacksammast,
      Angeliqa

  12. Så himla himla orättvist! Usch för dessa skador – och precis just nu med allt du sett fram emot. Men slutet på ditt inlägg känns hoppfullt och jag är övertygad om att du kommer klara dig igenom det här. Skador är tufft… Har själv haft knäskada från basket och gud vad jag gråtit och vad förbannat jag varit.
    Så tusen kramar och massor med krya på till dig <3

    1. Tack, tack, tack. Ja, det enda vi akn vara säkra på är att livet är under ständig förändring. Nya förutsättningar. Gråt och smärta och besvikelse får liksom inte vara det som tar över nu – jag är i grunden otroligt positiv och förbaskat envis. Så nu och frammåt är det glädje och ljus och fokus på det som går 😀 <3 JAg fattar ju att det kommer en tid efter det här och tills dess får det bli många täljtaxar. 😀

      JÄTTEJÄTTEKRAM till dig Jenn!!! Du är fantastisk.

    1. Tack!! Jag sätter upp små, små delmål. Och jag ritar nya planer – för jag behöver en riktning. Fokus på det som går, de små äventyren, de nära upplevelserna. Det stora i det lilla – applicera på riktigt. Vara närvarande. Känna.

      KRAM

  13. AnnamariaG

    Men så ledsamt att höra 🙁 aldrig hört talas om att en muskel kan växa sig för stor!? Men jättetråkigt, lider med dig men hoppas ändå att du kommer få en härlig sommar i skog och mark och att rehabiliteringen går extra fort!!
    kram/MariaG

    1. Nej det här är väldigt, väldigt ovanligt för det kräver visst en sjuttslingen massa envishet för att dra på sig just detta. Också därför det är svårt att upptäcka. Och jag hade inte den blekaste aning själv av vad som kunde vara fel – ”det är ju alltid bra att gå” är ju lite min filosofi. det helar själen, det helar kroppen och det är inte minst en plats för socialat umgänge. Fanns liksom inte ens en tanke om att det kunde bli för mycket av det goda.

      Men nu är fokus på ljus, glädje och framtiden. NAturen finns kvar i alla sina former <3

      Önskar dig en fin sommar!

      Kram

  14. Johan Möller

    Men passa på att plugga det teoretiska till fjällguide kanske? Kompartment borde för din del ge sig med tiden eller vad säger doktorn?

    1. Ja, det är definitivt en tid att fokusera på teori i olika former 😀

      Och jag kommer kunna gå iaf – men just nu är det väldigt, väldigt långt tills storpackning och leda grupper i terräng.

  15. Ååååh vad tråkigt!! Men skönt att du tillslut fick hjälp och hoppas att du läker fort och att du ändå kan få en skön sommar! 💜💜

  16. Therese Svensson

    Största kramen till dig ❤ vi kan fika ”gröt” o solvarma bullar ngn dag o filosofera om livet om du vill. Kraaaam

    1. Hahaha, alltså garvar läppen av mig här framför datorn i sena slutet av dagen. Klart vi ska ha ”gröt” och solvarma bullar – det låter som ett ypperligt äventyr i mina öron 😀 😀

      JÄTTEKRAM!!!

  17. Ååååh, det värker i hjärtat att höra att du inte kan vandra, jag vet ungefär hur det känns. Har spenderat en vinter i rehabbassäng med plastskenor på benen och en annan vinter på crosstrainer och jag har längtat tillbaka till startfållan så det värker i hjärtat under olika perioder med skador och rehab. Varenda gång har jag varit förbannad på mig själv för jag borde lyssnat på kroppen och varenda gång har jag kommit tillbaka lite starkare, smartare, klokare och med mer kunskap om kroppen.

    Och just nu, när jag blir tjockare för varje vecka och inte kan gå mer än någon kilometer innan gravida bäckensmärtor från helvetet kickar in har jag mer tid än någonsin att skriva bra blogginlägg med smarta tips och fundera över framtida äventyr.

    Det jag vill få fram är att jag lider med dig, jag kan liksom känna din frustration men jag är också övertygad om att du kommer hitta fokus och idéer och lösningar som tar dig framåt och igenom det på ett himla bra vis.

    Massor av peppkramar!!!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *