Min kroppsform påverkar inte min prestation, erfarenhet eller kunskap!

Inlägget som jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva. Jag är förbannad och trött. Förbannad på en inskränkt prestationskultur som exkluderar och sätter på plats – just speciellt för att jag tror att det inte finns onda uppsåt, det är bara otänksamhet som ligger bakom. Det gör det extra svåraddresserat. 

Tidigare har jag skrivit om vandring som en rikemanssport privelegiad tjänstemän, om normer och prestationskultur och avsaknad av kvinnliga förebilder, jag har också skrivit om hur andra definierar vad som är ett riktigt äventyr. Ni som följt med på långvandringen tvärs över Sverige och Norge har varit helt fantastiska, det har varit ovärderligt att kunna dela vandringen med er och jag har fått så otroligt mycket fina ord, glada hejjarop och stöttning. Det värmer mitt hjärta så otroligt. Ändå punkterades min sista dag innan jag kom hem – för jag var trött i kroppen, jag var trött mentalt och hade inte räknad med ett sådant bemötande av någon jag aldrig träffat. Det fick mig off guard. Och JUST därför behöver vi igen prata om hur vi pratar med varandra. Vi är varandras arbetsmiljö.

Foto: Louise Garbergs Forslycke, Isbergs Photography
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography

Vi behöver prata om kroppsformen på en ”riktig äventyrare”.

Det är avslutningsmiddag tillsammans med ett gäng friluftsentusiaster från hela Europa: Jag blir synad från topp till tå av en man. Får frågan om jag är en vandrare. – Ja, jag är en vandrare. Möts av skeptisk blick och ännu en ockulärbesiktning av min kroppsform.

Saker en kvinnlig vandrare kan få höra under en middag på två timmar:

  1. Varför har du glasögon – du ser ju bra ut utan glasögon? Ta av glasögonen så jag får se hur du ser ut!
  2. Tycker du att du har fysik för att vandra? 
  3. Du ser inte ut att vara van vandrare.
  4. Var det jobbigt i uppförsbackarna?
  5. Är du journalist? Många som skriver om vandring och friluftsliv vet inte vad de pratar om. De har ingen erfarenhet. 

OCH JAG BLIR SÅ IN I SJÄLEN TRÖTT!!! För på fem frågor har jag fått mitt utseende, kropp och kompetens punkterad i något som personen anser vara ”trevligt smalltalk” mellan förrätt och efterrätt. Får manliga vandrare/äventyrare samma sorts besiktning av sina kroppar? Samma kommentarer? Ifrågasättande?

Angeliqa Mejstedt och Martin Olson
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography
Efter 564 kilometer har min kropp byggt starka muskler, den har andra mer slimmade former och en nyfunnen urstyrka. Samma sak hände förra sommaren när jag var klar med El Camino de Santiago – jag hade aldrig varit så nöjd och stolt över min kropp som tagit mig med på ett sådant äventyr. Råstyrka. Men min kropp är också härligt fluffig på sina delar, den har vandringsreserver. Storleken varierar. Men den är irrelevant. Totalt irrelevant.

Så nu ska jag säga igen vad jag sagt förut: Det måste finnas någon slags självcensur hur vi pratar till och om och med varandra.

Det måste finnas en mycket större omtanke om de äventyrslågor som brinner. Att kommentera något så otroligt irrelevant som en vandringkamrats kroppsvikt har inget annat syfte än att förminska och sätta någon på plats. Hade jag inte varit mer trygg i mig själv, mitt vandrande och min kompetens i området så hade det kanske fått en liten glöd att slockna. Jag hade kanske inte vågat ge mig ut på fler äventyr.

Nu vill jag ta det här som exempel på de många små, små sätt som frilufsande ramas in av förutfattade meningar och subjektiva uppfattningar. Istället vill jag belysa hur mycket vi istället ska peppa och uppmuntra varandra. Och låta var och en upptäcka sina egna Everest utan dömande ögon.

Och för guds skull kommentera inte min kroppsform i termer av att tala om vad jag kan och inte kan göra. En kvinnas kropp är urstark.

Äng i sommaren
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography
Framöver ska jag skriva FAQ om långvandring, och dela mer av erfarenheterna kring vandringarna jag genomfört i sommar. Men nu ska jag landa hemma först. KRAM till alla er som sprider glädje, ljus och styrka. Fortsätt orka göra det till varandra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *