Min kroppsform påverkar inte min prestation, erfarenhet eller kunskap!

Inlägget som jag aldrig trodde att jag skulle behöva skriva. Jag är förbannad och trött. Förbannad på en inskränkt prestationskultur som exkluderar och sätter på plats – just speciellt för att jag tror att det inte finns onda uppsåt, det är bara otänksamhet som ligger bakom. Det gör det extra svåraddresserat. 

Tidigare har jag skrivit om vandring som en rikemanssport privelegiad tjänstemän, om normer och prestationskultur och avsaknad av kvinnliga förebilder, jag har också skrivit om hur andra definierar vad som är ett riktigt äventyr. Ni som följt med på långvandringen tvärs över Sverige och Norge har varit helt fantastiska, det har varit ovärderligt att kunna dela vandringen med er och jag har fått så otroligt mycket fina ord, glada hejjarop och stöttning. Det värmer mitt hjärta så otroligt. Ändå punkterades min sista dag innan jag kom hem – för jag var trött i kroppen, jag var trött mentalt och hade inte räknad med ett sådant bemötande av någon jag aldrig träffat. Det fick mig off guard. Och JUST därför behöver vi igen prata om hur vi pratar med varandra. Vi är varandras arbetsmiljö.

Foto: Louise Garbergs Forslycke, Isbergs Photography
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography

Vi behöver prata om kroppsformen på en ”riktig äventyrare”.

Det är avslutningsmiddag tillsammans med ett gäng friluftsentusiaster från hela Europa: Jag blir synad från topp till tå av en man. Får frågan om jag är en vandrare. – Ja, jag är en vandrare. Möts av skeptisk blick och ännu en ockulärbesiktning av min kroppsform.

Saker en kvinnlig vandrare kan få höra under en middag på två timmar:

  1. Varför har du glasögon – du ser ju bra ut utan glasögon? Ta av glasögonen så jag får se hur du ser ut!
  2. Tycker du att du har fysik för att vandra? 
  3. Du ser inte ut att vara van vandrare.
  4. Var det jobbigt i uppförsbackarna?
  5. Är du journalist? Många som skriver om vandring och friluftsliv vet inte vad de pratar om. De har ingen erfarenhet. 

OCH JAG BLIR SÅ IN I SJÄLEN TRÖTT!!! För på fem frågor har jag fått mitt utseende, kropp och kompetens punkterad i något som personen anser vara ”trevligt smalltalk” mellan förrätt och efterrätt. Får manliga vandrare/äventyrare samma sorts besiktning av sina kroppar? Samma kommentarer? Ifrågasättande?

Angeliqa Mejstedt och Martin Olson
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography
Efter 564 kilometer har min kropp byggt starka muskler, den har andra mer slimmade former och en nyfunnen urstyrka. Samma sak hände förra sommaren när jag var klar med El Camino de Santiago – jag hade aldrig varit så nöjd och stolt över min kropp som tagit mig med på ett sådant äventyr. Råstyrka. Men min kropp är också härligt fluffig på sina delar, den har vandringsreserver. Storleken varierar. Men den är irrelevant. Totalt irrelevant.

Så nu ska jag säga igen vad jag sagt förut: Det måste finnas någon slags självcensur hur vi pratar till och om och med varandra.

Det måste finnas en mycket större omtanke om de äventyrslågor som brinner. Att kommentera något så otroligt irrelevant som en vandringkamrats kroppsvikt har inget annat syfte än att förminska och sätta någon på plats. Hade jag inte varit mer trygg i mig själv, mitt vandrande och min kompetens i området så hade det kanske fått en liten glöd att slockna. Jag hade kanske inte vågat ge mig ut på fler äventyr.

Nu vill jag ta det här som exempel på de många små, små sätt som frilufsande ramas in av förutfattade meningar och subjektiva uppfattningar. Istället vill jag belysa hur mycket vi istället ska peppa och uppmuntra varandra. Och låta var och en upptäcka sina egna Everest utan dömande ögon.

Och för guds skull kommentera inte min kroppsform i termer av att tala om vad jag kan och inte kan göra. En kvinnas kropp är urstark.

Äng i sommaren
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography
Framöver ska jag skriva FAQ om långvandring, och dela mer av erfarenheterna kring vandringarna jag genomfört i sommar. Men nu ska jag landa hemma först. KRAM till alla er som sprider glädje, ljus och styrka. Fortsätt orka göra det till varandra.

Kommentarer

  1. Ulrica

    Rent spontant bara… vilken jävla jubelidiot :(. Nu har jag ju inte vandrat så länge alls, men jag kan känna igen resonemanget sååå mycket i min roll som fotograf. Av män i olika sammanhang har jag fått höra saker som:
    – Borde inte du som tjej ha en liten rosa söt kamera istället? (manlig fotograf när jag plåtade ett event)
    – Ska du inte låta den här fotograferingen skötas av en riktig fotograf? (produktfotografering av verktyg)
    – Det vore bättre om du inte var så tjock för då skulle du smälta in i mängden bättre (manlig gäst på ett bröllop)

    Det är bara ett axplock av kommentarer som jag blir alldeles matt av att höra.
    Jag tycker du skriver ett mycket bra inlägg om den här behandlingen av dig som person, jag skulle bli skogstokig!!

    Och framförallt.. för mig är du en stor inspirationskälla när det kommer till vandring, jag lusläser mycket av dina inlägg och tips!!

    Passar på att skicka en kram till dig

  2. 4000mil

    Men herregud! Ingen människa ska behöva stå ut med att främmande människor bedömer och kommenterar deras kroppar. Oavsett om sammanhanget är vandring eller något annat.

    Män har ju också en tendens att vara sånna att allt de sysslar med är så otroligt avancerat och speciellt och hightech. Vi kvinnor bara gör. I all enkelhet. Men inte så sällan bättre.

  3. Men herregud! Man vet ju inte var man ska börja. Förbannad är ju bara förnamnet. För det första: konstiga tankar. För det andra: om man nu har så konstiga tankar, nej så säger man inte! Men det måste ju varit nåt fel på människan!? Dessutom ser du ju tränad och frisk ut! Och vad har glasögon med saken att göra??? PS. Prova att vända på komversationen och säga samma saker till en man!!!

  4. Ika

    Ja du, ibland vet jag inte hur folk är ”wired”! Utseende, kroppsform osv har inget att göra med hur man ”presterar” i friluftsliv! Med schysst grundträning och rätt mental inställning kan man genomföra det mesta. Alla dessa ”värderingar” om andr människor, på ett eller annat sätt, är bara så oförskämda o säger en del om den yttrar dem.

    Du är en härlig inspiration så fortsätt att sprida vandringen med den positiva inställningen som du har ?

  5. Josefin

    Meh! Vilka jävla frågor! Om du får såna frågor så skulle nog jag få ännu skevare blickar! Jag skulle väl kanske inte ge mig ut på hela St Olavs-leden i det skick jag är just nu. Både överviktig, och med för dålig kondis. Fast å andra sidan, har jag all tid i världen så kan jag ju gå den leden ändå, oavsett hur jag ser ut. Kommer bara ta längre tid.

    Tur att du är stark i dig själv, så du kan fortsätta blogga och inspirera oss vanliga dödliga som går ut på vandring för skojs skull! 🙂

  6. Lena - gott för själen

    Hahaha, alltså förlåt, men jag måste skratta. Det är ju så dumma frågor och kommentarer så det är inte sant! OM man nu har de funderingarna så är det väl ändå inget man säger som en normalt funtad människa!? Eller?! Bra att du belyser det!

    Kram Lena

  7. Cari

    Blir så ledsen av att läsa detta. Hur illa vi/man beter sig mot varandra.
    Önskar dig en bra återhämtning. Och ser fram emot fler intressanta och kunniga blogginlägg av dig.
    Du är så jäkla bra. Och inspirerande.
    Tack!

  8. Ann-Sofie Forsmark

    Hej!
    Jag hittade hit IDAG NU just hemkommen från en övernattningstur med Sara Rönne- som du ju känner.
    Har tankar på att springa St Olavsleden så ska följa ditt äventyr baklänges men ville bara skicka en peppande hälsning- vilka IDIOTISKA kommentarer och vilket klokt inlägg!
    Hälsningar Annie aka Runnerslove

  9. Blir så ledsen av detta, men mest förbannad. Har alltid tänkt att just friluftslivet borde få vara en fristad – främst från just jäkla kroppsångest och utseendefixering. Om inte i friluftslivet, så var? Gah. Bra inlägg. 🙂

  10. Erik

    Du är grym, stark och fin! Du skriver otroligt inspirerande inlägg på blogge och de är alltid lika kul att följa dina äventyr. Låt inte idioter till folk försöka sätta dig på plats med att säga”hur de ska va” och ”jag tycker att”…! Lovehandels is the shit when it comes to äventyr.

    Keep going strong och må ditt kaffe alltid smaka gott!

    Erik

  11. My

    Så dumt så det är otroligt. Svårt att fatta att vuxna människor kan vara så ohyfsade. Lite Donald Trump-varning faktiskt. Fortsätt vandra och inspirera oss som läser bloggen. Du ser för övrigt dessutom vältränad ut!

    1. Haha Donald Trump-dumt.

      TACK! Jag låter ingen någonsin ta ifrån mig alla de fantastiska upplevelser och möten jag har haft denna sommar. Är så otroligt tacksam för allt jag upplevt och en person kommer inte förstöra det på något vis <3 Tack för att du öljer med på äventyren här på bloggen.

      Kärlek och Cudos!

  12. Vad är det för fel på folk (och varför är det nästan alltid män som säger sådant här till kvinnor)? Hur skulle glasögon kunna påverka vandring? Och det där med kroppsform är ju så jävla oförskämt att det nästan inte finns. Jag tränar själv mycket men är långt ifrån den smala smärta kroppsformen som eliten har och har fått höra att ”jag inte ser ut som en triatlet”. Jag bara, nä, jag ser ut som en väldigt vältränad tjej som snart ger dig en smäll” – eller så sade jag något menlöst som jag ångrade i flera dagar efteråt.

    1. Ja, jag kan inte se att samma man skulle säga samma sak till en annan man. Det fanns män i gruppen med glasögon och det fanns män i grupen med lovehandles (inte minst han själv). Men hur som helst. Vad är det som får vissa människor att ta sig denna typ av friheter gentemot andra. Och varför är det så svårt att komma på något dräpande episkt svar i situationen. För HÖR JAG ENS någon säga detta till mig på riktigt? Han måste vara från en annan planet.

      Men att prata lite högre om detta tror jag är viktigt för att belysa problematiken med detta typ av bemötande och att det kan komma från de mest oväntade hållen i de mest oväntade situationerna.

  13. Mauritz

    Idioter som är kroppsfixerade/fördomsfulla, friluftsliv handlar om och njuta av naturen där alla kan vara. En stund av lugnet, en stund av eftertanke eller bara av att njuta av en kopp kaffe (om man nu dricker det) i frisk luft. Det är inte så jäkla komplicerat. Så fortsätt och njut av naturen och skit i gubbjävlarna. Jag är själv en gubbe, men skäms för folket som ska kalla sig för ”män”.

    1. Väl skrivet, naturen är för alla och finns för alla på lika vilkor utan att döma och precis det tänket behöver vi människor som vistas där ha gentemot varandra också.

      Nu var det EN man som kläckte ur sig alla de här dumheterna, det står inte för alla män. Däremot har jag svårt att se samma man säga samma saker till andra män. Och av vad jag såg utav honom under veckan så var det inte så heller. Så hur som helst är det viktigt att vi pratar om hur vi pratar med varandra.

      Fortsätt sprida det enkla friluftslivet! Kaffe och eftertanke i naturen IS THE SHIT om du frågar mig. Ett av de största äventyren är just det. Att våga möta enkelheten och kanske även tystnaden.

  14. Marcus

    Men… men… men… Samma jävla visa överallt. Det går liksom inte att döma en människas förmåga utifrån hens kropp eller kön och ändå…
    ”Jag är ingen vandrare, men” nu måste jag följa din blogg bara för att du har ett så intressant perspektiv! 😀

  15. PJ:s byffé – från by till fe

    Jag snubblade in på din blogg via Jonnas FB-sida. Blev tvungen att kolla och jag blev imponerad av innehållet så nu blir det en grundlig utforskning av din blogg under närmaste veckorna. Även om jag själv inte har gjort några längre vandringar så är jag intresserad av ämnet. Kanske det blir någon vandring längre fram. Vem vet om jag får en kick nu från din blogg?

    Angående detta inläggs ämne så finns det folk som inte kan göra annat än förminska andra människor och deras handlande.Tyvärr finns det en viss typ av män som inte kan se kvinnor utanför den kvinnoroll som de tilldelas av dessa män. Starka, självständiga kvinnor är för dem som ett rött skynke och då kläcker de ur sig vilka dumheter som helst.Eller agerar ännu värre. – Soligt väder ute, nu blir det en tur ut i naturen!

  16. Marie

    Det har varit otroligt härligt att läsa om din vandring. Det ger inspiration. Nästa år i maj ska jag själv ut på den 800 km långa vandringen Camino Frances. Att läsa om din vandring både där och här ger mig kraft att förbereda min egen, men har inte på långa vägar så mycket erfarenhet som du. Men jag har tiden och möjligheten, och hoppas kunna genomföra den på mitt sätt. Lycka till vidare med alla dina kommande vandringar.

  17. Katta

    Usch och fy, blir så jäkla förbannad och ledsen när jag läser om trollen i ditt inlägg Angeliqa. Jag hoppas att all positiv respons gör att de onda orden bleknar. För du är verkligen jävligt grym, dina prestationer är det inte många som skulle klara av. Jag hoppas att de som säger såna saker är avundsjuka för att de själva inte har drivet att göra något liknande. Eller att ”en vanlig tjej” kan klara av att vandra över 50 mil på en sommar. Det stör mig något kopiöst att en annan människa anser sig ha rätten att säga sådana saker.
    Jag tycker att du är grym och du är en inspiration till jättemånga tjejer och killar! Keep going girl!

  18. Lo

    Åh, kan vi inte bara resa tillbaka i tiden. Karlsloken stället sina frågor och du avslutar med att klinga i glaset för ett litet tal till alla vandrare. Berättar alla frågor han har ställt, berättar allt du skrivit ovan. Och så ser vi förhoppningsvis hur detta ärkepucko krymper och krymper, ända tills han bara är lika stor som en lämmel…

  19. Katta - Bucketlife

    Makalös dumhet som man tyvärr ofta inte finner snabb replik på när det gäller. Tycker det är så bra att frågan lyfts konstant tills den blir en icke-fråga. Tyvärr verkar det dröja tills vi är där.

    Jag blev f.ö. gång på gång frågad av en manlig kollega (när jag var 20+) på en fest om jag var gravid. Han vägrade tro att jag inte var det. Önskar fortfarande ibland att jag kunde gå tillbaks och svara dräpande istället för att skratta överslätande.

    Tack för ett bra inlägg och din grymma inspiration överlag!

  20. Gunilla

    Det är alltid litet trist och humörsänkande att möta den sortens människa som tar sig rätten att säga korkade och förminskande kommentarer. Förmodligen glädjer han inte så många medmänniskor under sin vandring här på jorden. Men det gör du Angeliqa! Jag har nyligen upptäckt din blogg och du verkar ju vara en störtskön människa!

    Jag har inte vandrat på jättelänge, men börjar bli mer och mer sugen på att komma igång igen och jag blir jätteinspirerad av din blogg. För 25 år sedan vandrade jag ensam i några dagar på Kungsleden från Abisko. Då och då mötte jag andra vandrare, särskilt förstås vid stugorna (som jag gick förbi fast jag övernattade i mitt tält). Jag fick flera kommentarer om hur ”modig” jag var som vandrade ensam som tjej (jag var 29 då). Jag kände mig inte ett dugg smickrad, utan läste in undertexten ”vad konstig du är”. Det var en försåtligt underminerande kommentar, förklädd till smicker. Och det där pratet förtog faktiskt lite av min glädje i vandringen. När jag nu börjar vandra igen kommer jag att vara ensam kvinna och dessutom tant! Men jag är berdd på att ge svar på tal.! Jag vill vandra ensam. Det är en del av upplevelsen för mig.

  21. Anita

    Tycker dock inte kommentarerna var så allvarliga så det behöver generera ett helt blogginlägg. 😉 Lite populistiskt blev det allt.

    1. Lo

      Vad skönt att du känner så Anita! När du får de frågorna behöver du alltså inte blogga om det utan kan svälja kommentarerna med ett leende. Vissa gör det, vissa gör det inte. Nu var det ju så att det var Angeliqa som fick frågorna, kände sig trampad på och bloggade om det. Vilket många tycker var bra – och med hög igenkänningsfaktor på!

      Ha det fint på vandringslederna och var snälla mot varandra!

  22. Men alltså va?? Jag orkar inte. Jag orkar verkligen inte. Inte heller förstår jag hur du, när du precis skrivit om en sak som får dig att må dåligt måste få höra ”så farligt var det inte”. Alla kommentarer om ens kropp är ”så farliga” just för att de är oväsentliga och dessutom är det alltid mottagaren som bestämmer. Fan alltså, ska man inte ens kunna GÅ utan en speciell kroppsform?? Heja dig!!

    1. Ja men JAA precis. Det är de förutfattade meningarna och lite trånga världsbilden som blir tråkig. Nu vet jag ju att jag kan gå långt och jag har landat i att det finns OLIKA sätt att vistas i naturen. Att bestiga Everest har aldrig varit min dröm och kommer inte att vara det heller. Men det gör mig inte till en mer eller mindre vandrare. Det som däremot är tr¨åkigt är när många inte vågar sig ut och frilufsa för att de inte ”platsar” – och det är just kommentarer som dessa som skapar vandringsalienation. Och så får det bara inte vara och därför tycker jag att det är viktigt att vi pratar om hur vi pratar med varandra inom friluftsvärlden. <3

  23. Hittade precis hit och vilket jäkla bra inlägg att börja läsa, hejja dig! Sen är det ju tragiskt att man ska behöva skriva ett sånt här inlägg, kan inte alla bara få vara som de är? Nybörjare eller vana vandrare, smala, vältränade eller runda? Med goretex eller G1000? Inget av det gör väl någon till en varken sämre eller bättre utelivsmänniska? Som tur var har jag inte stött på så många såna här på mina vandringar och jag hoppas att jag slipper det framöver också!

    1. Heeej och varmt välkommen hit mitt i eldande debatten. Nej, som tur är så har jag inte heller stött på så jättemånga sådana här. Men det värsta är just att de kan skrämma bort de som är nya eller som letar efter sitt sätt att frilufsa och få dem att inte känna att det är ok. Och BARA det får mig att vilja skrika rätt ut. Men fokus ska ju ändå ligga på de positiva mötena och alla de fina eldsjälar som delar med sig i stort och smått för att göra frilufsandet enkelt och roligt för varandra.

  24. Toppeninlägg, men enormt frustrerande! Jag jobbar själv som ingenjör inom en mansdominerad bransch… vad man får stå ut med varje dag. Inte OK. Stå på dig, du är GRYM!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *