Recension: Vild – En vandring till mig själv

Cheryl Strayed med boken Vild - En vandring till mig själv och en rejäl frukost

Originaltitel: Wild

Författare: Cheryl Strayed

Förlag: Albert Bonniers Förlag

Publiceringsår: 2012 Vild – En vandring till mig själv är en memoar skriven av Cheryl Strayed. Det här är boken som fick Opera Winfrey att starta en bokklubb och det här är boken som har premiär på svenska biografer den 16 januari med prisbelönta Reese Witherspoon i huvudrollen.

Cheryl vandrar 200 mil på Pacific Crest leden för att hitta sig själv Allt går bra för Cheryl, hon är gift med sin ungdomskärlek och nästan klar med sin utbildning på college. Allt går bra tills hennes mamma diagnosticeras med långt framskriden cancer och hastigt avlider. Därefter splittras familjen, äktenskapet hänger på en skör tråd och hon klarar inte av att genomföra slutet på sin utbildning. Istället inleder hon en destruktiv bana med missbruk av både droger och relationer. För att försöka vända den onda spiral hon hamnat i bestämmer hon sig för att vandra 200 mil längs med en del av Pacific Crest-leden, som totalt sträcker sig från Mexico till Canada, på 100 dagar. I boken får vi följa Cheryl som, med utan så mycket som en tältnatt i erfarenhetsbagaget, får slåss mot fördomar om kvinnliga vandrare,  tvingas acceptera sina rädslor och klara sig på egen hand ute i det vilda.

Igenkänningsfaktor för alla vandrare – Minns du de första stapplande stegen? Boken har hög igenkänningsfaktor för alla som någonsin vandrat och minns hur det var att ta de där första stegen och det därefter följande faktum att viss kunskap går bara att få genom erfarenhet – hur välplanerad en vandring än må vara i förhand. Jag skrattade ihjäl mig till en del i boken som utspelar sig dagen innan Cheryl börjar vandra och hon packar ryggsäcken för första gången. Saker ligger fortfarande i sina förpackningar, många av sakerna ”kan ju vara bra att ha”, kompassen är oanvänd, hon tvingas spänna fast en hel del prylar utanpå ryggsäcken som är proppfull och bara vattnet hon har packat ned väger 12 kilo. När Cheryl väl kommer ut på leden med den blytunga ryggsäcken, som går under öknamnet Monstret, börjar kampen mot skavsår, blåsor, värkande leder och den mentala utmaningen att vandra den långa sträckan. För att inte tala om den ständiga påminnelsen av de alldeles för trånga och nyuppackade vandringskängorna.

Omdöme om boken Vild – En vandring till mig själv Det här är boken som får mig att vilja slita på mig vandringsryggsäcken och gå längre än jag någonsin ens funderat på att gå tidigare. Efter att ha läst de första sju kapitlena i boken var jag helt övertygad om att jag skulle vandra Sverige på långtvärsen. Eller åtminstone de i jämförelse korta 1300 km av den Svenska Fjällkedjan i sin helhet. Boken fångar mig från första sidan, språket är enkelt att följa med i och Cheryl Strayed har en tendens att blanda vandringens vedermödor, livsångest, kärlek och kraft på ett både humoristiskt och lättsamt vis. Jag vill hela tiden fortsätta att läsa för att se hur hon ska klara den långa vandringen som hon ärligt talat inte är särskilt väl förberedd för. Kommer hon ge upp? Kommer hon bli kvitt sina inre demoner? Kommer hon låta kärleken och ljuset in i sitt liv igen? Slutligen finns det en sak jag inte kan låta vara onämnd; Cheryl har släpat med sig en hel drös med böcker att läsa under vandringen. För att lätta vikten på ryggsäcken bränner hon boksidor vartefter de är lästa. I min mening finns det ingen större synd än så. I min värld ger det boken minuspoäng – det kan ju hända att någon vilsen själ läser boken och får för sig att det är i sin ordning att riva sönder och elda litteratur. Jisses.

Slutgiltigt omdöme: Fyra vandringskängor av fem möjliga.

Några riktigt tunga citat från boken Vild

”Fear, to a great extent, is born from a story we tell ourselves, and so I chose to tell myself a different story from the one women are told. I decided I was safe. I was strong. I was brave.” ”Don’t surrender all your joy for an idea you used to have about yourself that isn’t true anymore.” ”Most things will me okay eventually, but not everything will be. Sometimes you’ll put up a good fight and lose. Sometimes you’ll hold on really hard and realize there is no choice but to let go.”

Se trailer från filmen Wild med Reese Witherspoon

Filmen Vild kommer till svenska biografer med premiär 16 januari 2015. Jag ser fram emot att se filmen – och så fick jag lite extra motivation att ta mig igenom boken eftersom jag helt klart föredrar att läsa boken innan jag ser dess filmatisering.

Ps: Har du läst boken eller sett filmen? Skriv gärna i kommentarsfältet vad du tyckte om den!

Kommentarer

  1. Läste boken förra året och blev så tagen! Tyckte den var riktigt riktigt bra, men också stundvis väldigt tung. Jag har inte vandrat så mycket (än) men kände även jag ett fantastiskt stort sug efter det, och det var inte långt efter jag läst boken som jag införskaffade mina vandringskängor 😀 (i rätt storlek till skillnad från Cheryl..) Har alltid dubbla känslor när en bok jag läst ska bli film. Det är såklart kul, och ska bli trevligt att få uppleva det man läst igen, fast på ett nytt sätt. Men det är ju om de lyckas, jag blir alltid så orolig att filmen inte kommer göra boken rättvisa haha.

  2. Här i USA, eller de få snabba intryck jag fått av folk på nätet och så, är rädslan att en massa folk ska snöra på sig sina skor och ge sig ut och vandra PCT…utan att ha rätt kunskap om vare sig vandring eller överlevnad. Redan efter det att boken kom ut så ökade antalet vandrare på PCT dramatiskt…..utan att dramatiskt riktigt öka de som verkligen slutför vandringen.

    http://seattletimes.com/html/outdoors/2025210696_pacificcresttrailmoviewildxml.html

    Men det är väl också så vi vill tänka, att vem som helst kan göra det. De flesta sporter och lopp här uppe i Alaska och framförallt runt Fairbanks är just så, vem som helst kan göra det. Jag anmälde ju mig till ett skidrace, 40 km, på ungroomed trails, vilket inte riktigt kändes så långt när jag tänkte på avståndet i miles, 26miles. Jag insåg inte riktigt att det faktiskt var ett marathon förrän efter jag gjort loppet. Och visst kan vem som helst göra vissa saker, men jag tränade verkligen innan jag gav mig ut på riktigt och var mentalt förberedd, vilket jag tror att vissa människor glömmer bort. Men det är därför jag också gillar din blogg för att du pratar om allt det som man måste tänka på innan man ger sig ut! 🙂

    Precis som det blev med ”into the wild” att folk verkligen glorifierar huvudpersonerna får jag ont i magen av. Jag hatar när folk säger Yes Christopher McCandless är den coolaste personen på planeten, för det var han verkligen inte.

    Men jag älskar att se filmer, och även bilder, och drömma mig bort och tänka på vad jag vill göra, vad mina mål är och vad jag måste göra för att nå dom 🙂

    Kommer nog inte se filmen förrän den kommer ut på itunes, men det är bara för att jag typ aldrig går på bio 🙂

  3. elina

    Läste boken somras när jag vandrade Tour du Mt Blanc tredje gången. Boken tog snart slut så jag började om. Så oförberedd som hon har jag aldrig varit men det fanns ändå många igenkänningsfaktorer. Precis som hon skickade jag paket till mig på några ställen när jag gick, inte så långt som hon, men 80 mil.
    Har sett filmen och tycker att Reese W.. var värd en Oscar men den gick till en annan.
    Boken helt klart fyra gängor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *