Så känns det att ha tagit steget ut i den okända…

Igår var jag på bloggmingel i Stockholm (ska skriva lite mer om det senare). Där fick jag frågan om hur det egentligen KÄNNS att ha tagit steget till att bli egen företagare.

Beslutet har föregåtts av ett helt inferno av: Tänk om… Vad händer ifall… För i och med att jag inte längre har en tillsvidareanställning så är det väldigt mycket trygghet jag i ett enda slag inte kan ha förmånen att ta del av. Ingen SGI. Ingen pension. Ingen endaste möjlighet att låna pengar till det där huset på landet eller mysiga lilla vindsvåningen i stan. Ingen månadslön. Inga avtalsförsäkringar. Sen barskade jag upp mig! För ute på vandringsleden kan man ju inte hålla på och tänka sådär. Tänk om jag bryter foten? Tänk om jag tappar bort mig? Vad händer om en björn kommer?

Om det är någonting jag lärt mig under mina långvandringar så är det just det här med att mentalt släppa taget. Fokusera på vad jag har framför mig just nu. Inte gräma mig över sådant som hänt längs med leden tidigare dagar eller måla upp scenarion om vad som skulle kunna hända. Däremot har jag effektivt lärt mig att hantera sådant som dyker upp längs med leden – men jag löser det när det händer. Inte hypotetiska lösningar på hypotetiska problem. Det tar för mycket energi och fokus från upplevelsen. Och varför skulle inte det gälla resten av livet också? Jag bokade in en redovisningskonsult som ska få hjälpa mig med bokföring, deklarationer och annat praktiskt som rör ekonomin. Sedan gick jag på bankmöte och pratade igenom alla slags försäkringar och lade upp en pensionsplan tillsammans. Resten får lösa sig. Och hur det känns? Lättnad. Frihet. Frihet – jag är min egen chef nu. Jag bestämmer vilka uppdrag jag ska ta, hur många, vilken sort och vilka förutsättningar. Och allra bäst så har jag ett smörgåsbord av uppgifter som det pirrar i magen att få göra och sedan kan jag lägga upp dagarna precis på det sätt jag vill. Lättnad – för att jag länge behövt ta steget men befunnit mig i ett lingo av att väga för- och nackdelar. Tveka.

Under vandringen längs med St Olavsleden kom den sista pushen jag behövde och morgonen efter kvällen jag kom hem från långvandringen undertecknade jag avtal om min nya framtid. Att släppa taget är otäkt men nödvändigt. Nu är det upp till mig att skapa framtiden jag vill ha – NO LIMITS 😀

Kommentarer

  1. Sofia // Hildas.se

    Tjoooohooo! Grattis till ett bra beslut! Grymt modigt av dig. Det är verkligen en otäck känsla att kasta sig rakt ut idet okända. En vet ju vad en har – men inte vad en får. Men livet blir heller inte så särskilt intressant om en inte vågar ta chanserna.
    Det är nu över 6 år sedan jag tog mitt steg. Varje dag är jag tacksam över den frihet och det liv som jag skapat mig. Alla möjligheter finns! Det ska bli så fantastiskt kul att få följa dig på din resa. 🙂
    Stor kram och lycka till!
    //Sofia

  2. Jenn - forever abroad

    Så fint att du delar med dig av hur det känns och nämner de där rädslorna som vi alla slås av bara av att ens tänka tanken på att ”säga upp sig”. Men också så inspirerande att du bestämde dig för att släppa taget och faktiskt känner den där underbara känslan av frihet 🙂

    Ser fram emot att höra mer om minglet också från din sida! Själv hoppas jag på att någon gång lyckas tajma in en vistelse i Stockholm med ett bloggevent.

  3. Sanna

    Heja dig! Du är en stor inspirationskälla för alla oss som ”halvvågar” (eller halvfegar, mig inräknad…). Är anställd på deltid och frilansar övrig tid. Drömmen om att ta det där steget ut brottas med tryggheten och allt det andra som en anställning ger. Än så länge ”halvar” jag ett tag till, men beundrar dig som vågar!

    Förresten, ditt effektiva lösningsfokuserade ”just nu”-tänk försöker jag också köra på. Kallar det LPP = Löses På Plats. 🙂

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *