Tack för att ni finns <3

Jag har inte ord. Vilken otrolig respons jag har fått på förra inlägget om Kroppsformen. Facebook och Instagram fullkomligen svällar över av kärlek. På riktigt, jättetack för att ni finns. För allt ni delar med er av till mig i stort och smått. TACK. Ingen och ingenting kommer kasta skugga över min fantastiska sommar. I år har jag upplevt naturen och vandring på ett sätt jag inte tidigare kunnat och mötena med människor längs med vägen har varit väldigt betydelsefulla för mig. Jag har sett en gemenskap och en omtanke mellan människor som inte på något vis har relationer som ”kräver” det utav dem. Handlingar dirket från hjärtat. Det ger hopp. Styrka. Men reaktionerna på gårdagens inlägg visar också att det är en viktig debatt att orka ha. För många känner igen sig. Jag har fått kommentarer om kvinnor som blir ifrågasatta i sina yrken och i utövandet av sina hobbys bara på grund utav att de är tjejer eller är korta. Men också män blir ifrågasatta, bedömda när de inte passar in i normen.

  • Kan en kort kvinna verkligen köra minibuss?
  • Kvinnan som bestämde sig för att göra klassikern får frågan om hon ska göra tjejklassikern.
  • Mannen med lite extra mage känner sig obekväm att gå till gymmet.
  • Är jag för gammal? Platsar jag här?
  • Ska inte den kvinnliga fotografen ha en rosa kamera?
  • Kvinnliga butiksbidrädet ombeds hämta en manlig kollega för att prata GPSer.

Anlendingen att jag vill skriva om sådant här är att jag saknar en öppnare debatt. Vi som blir utsatta ska inte behöva gömma oss eller kämpa på i tystnad. Eller lära oss ge svar på tal – för det ska inte behövas. Det är mobbaren som ska sluta mobba och inte mobboffret som ska lära sig bli starkare – orka lite mer. Och jag har fått kommentarer från alla er som kämpar mot alla odds. Långt utanför normerna. Visar att det går. Orkar vara starka. Låt oss alla – oavsett kön, ålder, längd eller ekonomi hitta våra egna sätt att vistas i naturen och låt oss alla ha naturen och friluftslivet som en arena att vistas i tillsammans sida vid sida oavsett mål eller syfte. Det finns plats till alla. Vi är där en stund på låns på naturens vilkor. Kanske kan viss utrustning göra turen bekvämare eller trevligare. Kanske har vi olika agendor med oss ut vartefter livet förändras. Fartiga utmaningar eller lugn återhämtning. Låt oss alla söka och finna. Och låt oss fortsätta peppa varandra. Kill it with kindness <3

Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography
Foto: Louise Forslycke Garbergs, Isbergs Photography

Kommentarer

  1. Linnéa

    Känner verkligen igen mig. ”Jaha du gillar hockey, är det för att du tycker grabbarna är snygga eller?” Men ja, det är helt enkelt bara att fortsätta göra det man gör och visa att det inte är något konstigt. Men visst känns det motigt ibland. Hur ofta fick man inte höra från sina killkompisar när man var liten att du fattar inte du är ju tjej.

    Och tack vare internet, vad man än gillar kan man hitta likasinnade. På gott och ont förstås. 😀

  2. Joakim Nordén

    Efter att själv nyss ramlat ner ( eller egentligen blivit nerknuffad) i en av livets alla gropar, har jag inte varit så aktiv i mitt facebookliv som tidigare så jag har missat några av dina inlägg och jag blir ledsen när jag läser om hur du behandlats av en karl som tyckte sig vara mer än någon annan.

    Jag vet inte riktigt varför en del människor säger så till andra, jag får med jämna mellanrum pikar om att gå ner i vikt.. och jag blir så ledsen. Jag vet mycket väl att jag är överviktig, det står 130 kg på min våg när jag ställer mig på den och jag försöker och försöker och försöker att gå ner, inte för att andra påpekar att jag är tjock, utan för att jag fyller 40 nu i oktober och mitt hjärta är tänkt att fungera ett bra tag till, sen vill jag kunna komma i lite snyggare och också funktionella vandringskläder, äventyrskläder. För alla kläder, framförallt mitt favoritmärke Haglöfs, tillverkas till personer med kropp som en piprensare känns det som.. det gör mig också lite ledsen. Jag påpekade för Haglöfs i ett mail att det var inte särskilt roligt att testa en XXL jacka i butik och det går inte ens att dra igen dragkedjan, jag kände mig som en elefant framför den söta expediten som vände ut och in på sortimentet för att hitta något som passar.

    Jag blir ledsen över att personen som påpekar hur jag ser ut inte har en aning om att jag i somras tog min bil och körde till Åre och solovandrade från Turistinformationen hela vägen upp till Åreskutans topp med 20-25 kg packning på ryggen, personen såg mig inte när mina lår fullkomligen exploderade av utmattning 5-600 meter från kabinstationen och jag kände att nu kommer jag att dö här, jag orkar inte, kan inte ta ett steg till, det regnade och blåste kraftigt… men ändå, på något sätt lyckades jag tjura mig upp till kabinstationen för att slå läger, byta kläder och laga middag, för att sedan masa mig upp till toppen, jag övernattade ensam i en av kabinbanehallarna för att dagen efter ta mig hem igen. Åreskutan var min höjdpunkt i sommar, jag var så stolt att jag klarade av det, jag tog även ett par tre toppar till i mitt närområde och visst, det kan tyckas vara en baggis för många men för mig är varje äventyr mitt personliga Everest.

    Nu har jag bara sett dig på dina bilder du visat under din promenad genom Sverige och över till Norge.. helt sjuk prestation för övrigt! men jag tycker du är fin, vare sig du har glasögon eller inte, du skulle kunna ha snorkel och cyklop och du skulle ändå vara fin för det fina kommer utifrån den du är inte hur du ser ut. Du skriver, pratar i radion, du äventyrar, berättar om dina känslor och upplevelser helt öppet för andra att läsa på ett sätt som får mig att vilja släppa alla verktyg på jobbet och bara knalla rätt ut i skogen och fylla alla mina energidepåer med dofter, vyer, känslor och äventyr. Du inspirerar, du stärker, du är du och du gör det du vill. Det är vad som gör dig fin i mina ögon. Det yttre är bara en fasad. Även ett nymålat hus kan ha vattenskador så pass att det måste rivas. Fasaden är oviktig, insidan är allt.

    Så vad gör man då när man får sånt kastat i ansiktet?

    Man kan ju inte direkt hoppa upp och göra en roundkick, då blir det inte mycket till friluftsliv framöver. Jag tror det är viktigt att man berättar för personen att man blir ledsen av det den sagt, många gånger tror jag personen inte förstår riktigt vad den sagt… jag hoppas det iallafall och är personen inte helt rudis får man en ursäkt. Får man inte det så kanske man kan göra en roundkick iallafall fast i tanken..

    Men som jag skrev till dig tidigare, nu ska du minnas din resa. Snubben är i detta lika betydelsefull som en trädrot man snubblat över.

    Du däremot är awesome!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *