Tankar om lycka och framgång

Tänker på orden lycka och framgång idag. När jag gick i högstadiet fick jag i uppgift av min svenskafröken att skriva ned, i en svart skrivbok med röda hörn, hur jag trodde att mitt liv skulle se ut när jag var 25. När jag hittade den sparade boken med olika skrivuppgifter så läste jag om hur jag trodde att jag skulle ha en stor villa, vara gift, ha tre barn och äga en liten tax. Jag skulle jobba som advokat, läkare, personalchef eller pilot. Det var inga dåliga ambitioner för någon som går i högstadiet.

IMG_1297

Idag är jag snart 30 år och nu förstår jag vad lite jag förstod om livet på högstadiet. Vad är mer värt än tiden att kramas med nära och kära. Njuta av utsikten från en bergstopp. Gå med barfota fötter i gräset. Känna solvarma strålar mot ansiktet ute på balkongen. Jag önskar så att jag kunde ta ögonblicken av närvaro. Spara dem i en burk. Bevara dem för lite längre än de flyktiga ögonblick de bara kan vara när de kommer och går utan att kunna ske på beställning.

Angeliqa Mejstedt, Norge topp vid Svolvaer

Jag önskar att mitt högstadiejag kunde förstå att lycka inte handlar om status eller saker. Den som tror att lycka ser annorlunda ut i en Östervåla än på Södermalm eller att lycka är avhängig en partner, vänner eller chef. Den personen måste tänka om. Lycka kan bara komma innifrån det egna jaget. Att vara nöjd i sig själv, med sin tillvaro precis där den är och hur den är just nu. För det finns inget annat. Vi kan inte leva bojade av det förflutna eller trånandes efter en framtid vi inte vet någonting om. Vi kan såklart bädda för att framtiden ska bli i den riktning vi önskar. Men vi kan knappast förutse allt som kommer komma i vår väg tills dess. Så ta den du älskar i handen. Håll den hårt. Var tacksam för de sekunder som finns just nu.

Kommentarer

  1. Jag har också läst något sånt där jag skrev som ung om hur jag trodde att livet skulle vara vid 25. Nu är jag 32 och livet är verkligen inte så… Det är tur att man iaf inte levde kvar i hur man trodde att det skulle vara och accepterade att det blev annorlunda.

  2. Ja, hur ska man uppnå lycka? Det där med status jagar jag inte. Jag doktorerade för ett tag sen, men efter det har jag inte varit sugen på att fortsätta ”karriären”. Det finns annat som är roligare (även om en inkomst är praktiskt!!!). Mitt problem (?) är kanske att jag jobbar för hårt och sällan tillåter mig att slappna av, men kanske kan man bli lycklig av jobb också? Vem vet, jag är över 40 men har inte löst alla gåtorna ännu, haha 😉

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *