Tankar om träd, personlig utveckling och sånt vi kan lära av naturen

Idag har jag besökt en hälsoträdgård utanför stan i Västerås och det fick mig att tänka på min relation till att odla som är noll. Men vars egenskaper jag starkt kan relatera till. För det fashinerar mig på många plan. Naturen. Växter. Träd. Symbiosen. Luft. Sol.

För vi människor har så mycket att lära av naturen. Inte hur vi ska handskas med den, vara i den eller klä oss för den. Utan jag tänker på sådant vi kan lära oss av naturfenomenet.

I naturen växer träd och blommer i precis just den takt de växer. Tänk på årsringarna i ett träd. Ibland är det smala, smala ringar. Ett år där det inte hänt så mycket och sedan kommer det år med brett mellan ringarna. Det har hänt mycket. Trädet har växt. Men ingen kan säga till trädet att växa prick tre millimeter varje år. Ingen kan säga till trädet att öka takten. Det är som det är. Och det blir som det blir.

Kanske ska vi ta till oss lite av det här tänket tillbaks i våran vardag. I tider av slimmade organisationer, utvecklingssamtal, lönesamtal. Vi sätter riktningar, uttalar mål, klämmer ihop oss för att nå de därna målen. Skaffar utgifter efter inkomster. Men finns det utrymme för ett sådant millimeterfattigt trädår? Vad säger arbetsgivaren, chefen, kollegorna då? Och inte minst vad säger min egen inre röst då?

Idag har jag ett liv där jag själv sätter mål, bestämmer förutsättningar och klappar mig på axeln. Jag säger när det räcker och när jag behöver bita ihop lite. Jag är en riktigt sjysst chef mot mig själv. Privat och i företagandet.

Sommar väntar och med det ledighet. Tid att vara. Känna efter.

Sommaren kommer som ett kommatecken i en mening. Andrum.

Ta tillvara på det andrummet.

Aldelles oavsett vad du gör idag. Fundera på vad som är ditt inre mål, din riktning. Vad vill du ha mer av i ditt liv? Och fundera vad du behöver göra för små, små steg för att nå dit på sikt.

Jag minns att jag satt på kontoret och drömmde mig ut i naturen. Jag ville ha mer friluftsliv.

Steg för steg var det vad jag plockade in. Slutade titta på TV för att få mer tid till att vara ute. Slutade handla onödiga kläder (som märkesjeans och fina kontorsskor och lade istället pengarna på friluftsutrustning. Det blev två små steg som gjorde att jag fick in lite mer friluftsliv. Sen startade jag bloggen för ännu lite mer vandringsfokus. Och på den vägen är det.

Små, små steg i taget. Det vi fokuserar på växer. Och när vi kombinerar det vi är bra på med det vi tycker är roligt då kommer magi.

Men låt det växa. Låt det ta tid. Och väx inte fast i marken som ett träd. Om du inte trivs där du är nu flytta på dig. Och våga grena ut och växa dit solen lyser starkast.

Kommentarer

    1. Vi har mycket att lära av naturen. Aldelles jättemycket. Just för att jag ofta tror vi forcerar oss för snabbt, för ofta, för omilt. Det är bara så vårat samhälle och normerna är idag på många sätt. Så påminna sig själv. Påminna andra. Sätta sig i förarsätet – det är det viktigaste.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *