Torparliv och Hikefulness

Jag har sovit årets första natt i torpet. Och det har verkligen gett möjlighet till att ladda på batterierna igen.  Den här veckan har jag varit helt slut. Det började med pollenchock utan dess like. Jag ser ut som en pandabjörn med svullet ansikte, kliande ögon och trötthetsringar under ögonen. Veckan fortsatte med fulltjåkat med deadlines, mejl som behöver besvaras och viktiga beslut som måste fattas. I torsdags bestämde jag att det var nödvändigt med Time Out. Så jag stängde av datorn och åkte till torpet utan el, vatten eller värme. Har fyllt dagarna med långa promenader längs med vandringslederna på ön, goda räkmackor på Fiskarfruns Café, grävt upp land, planterat saker, vattnat, huggit ved och bara druckit kaffe i solen och känt gräset under fötterna. Det är alldeles obeskrivligt vansinnigt lyxigt att ha möjligheten att rymma till ett eget torp. Det tar jag inte för givet.

13164383_10153899221347741_371065194265664150_n

Att känna gräset under fötterna. Verkligen stanna upp och känna varenda grässtrå som kittlas. Det är hikefulness. Energin kryper upp genom fotsulorna och sprider sig i kroppen.

Naturens magiska, läkande kraft.

13164385_10153899221107741_3788617390998614053_n

Taivek intog position mitt i köket på en av trasmattorna, känns tryggt att ha med hunden även om han är världens absolut sämsta vakthund.

13177262_10153899220902741_4897959272081785088_n

Jag fyllde på vedförrådet. Mycket av veden har legat i vedboden sedan vi kom till torpet för tre år sedan. En del klabbar var mer som kanel än vedträn när jag satt yxan i dem. Det finns något härligt i att behöva hugga ved, starta en brasa och vänta på att vattnet långsamt ska koka upp innan det blir kaffe. Det påminner mig om takten saker och ting gick till i förr i tiden.Och det är nyttigt att påminna sig om att vänta. Kaffet smakar mycket bättre efter det hårda jobbet i trädgården och med förberedelserna.

13179444_10153899220792741_2870685296359405610_n

Taivek markerar vandringsleden. Han kan snart sniffa sig runt hela Ängsö.

Kommentarer

  1. Ylva, Lilla Lugnet Ängsö

    Hej! Kul att hitta din blogg, njuter också av Ängsös fina natur och torparliv! Den ludna blåvioletta klockan heter backsippa, växer i torra backar på våren. Särskilt på kullarna ovanför Bergsviken på vägen upp mot Ängsöutsikten brukar vara fulla av dem:)

    1. Hej Ylva, vad roligt att vi delar upplevelserna av fina Ängsö. Tack för hjälpen med att artbestämma Backsippan, det är så mycket roligare att veta vad man sett och ute på Ängsö finns så många orkidéer, lavar och andra blommor som står i full prakt. Underbara ön.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *