Vandring: Mora – Norra Garberg

Färra helgen vandrade jag i Mora tillsammans med fotograf Sara Lansgren. Vi köpte de starkaste kaffe vi kunde hitta när jag kom fram till Mora med tåget och så satte vi oss ned och resonerade kring hur långt vi skulle hinna gå. Och om vi  vi gick länge på dagarna och gick upp tidigt på morgonen så räknade vi med att hinna nästan 7 mil på våra två halvdagar och en heldag. Vi satte Orsa Björnpark som mål för helgens vandring. Efter en svårnavigerad start med att hitta Vasaloppsleden och sedan Siljansleden reviderade vi planerna lite till en riktig myshelg med lång sovmorgon och varsamt vandringstempo. Vi startade vandringen strax efter lunch på lördagen. Det var så fint att bara ligga i tältet, kika ut genom myggnätet och så småning om dricka ett par tre koppar kaffe i sovsäcken. Det är ju livet som bäst.

Angeliqa Mejstedt i Dalarna

Med knästrumpsen uppdragna så långt det går, påsnörade kängor och jätteryggan packad känner man sig typ oövervinnerlig i de här landskapen. Vi var typ som bergsgetter som gnetade upp och ned för ickefjällen, drack ur ickefjällbäckarna och njöt av ickekvällssolen. Jag hade gjort så otrolig dålig research om Dalarna att jag utbrast – Behöver man pannlampa på natten, här finns väll midnattssol?! Men jag blandade ihop Dalarna med Lappland. Men helt olikt kan vi inte säga att det är?

Angeliqa Mejstedt och Sara Lansgren vandrar Siljansleden

Små vita blommor på mossen

Angeliqa Mejstedt tänder eld med tändstål

eld framför bäcken

Kniv Siljansleden

På morgonen innan jag satte mig på Mora-tåget så var jag ”Wonder Woman” jag undrade vart min underställströja tagit vägen, vart jag hängt min regnjacka på vädering och så vidare. Sprang runt som en yr höna i lägenheten – kag som alltid brukar ha allt koordinerat, färgsorterat i packpåsar och organiserat minst två dagar innan avfärd. I tumultet glömde jag kniven hemma. Och jag grämde mig väldigt mycket över det och gick och tänkte på alla saker som skulle kunna hända där vi skulle vara i behov utav en kniv. Så i andra korsningen när vi kom ut på Siljansleden så hittade vi en liten Morakniv som någon hade glömt. Jag såg den genom linsen på min kamera när jag skulle fotografera ledskylten. Så det var bara menat att vi skulle klara oss. Tack, tack för det alla högre makter som var med oss den dagen.

Kåda rinner ned för träd

Dalarna blomstrar och fäbodar

Mjukkonserver

Vi åt lyxmat i skogen. Mjukkonserver med biff i två olika varianter. Mums.

Sara Lansgren vandrar Siljansleden

Skaffa vatten från bäcken med hink

Vi kom till en rastplats någon kilometer innan andra nattens sovställe där vi stannade och åt mjukkonserver, grillade sista korven och fyllde på vattenflaskorna med dricksvatten. Vi var så törstiga efter att ha varit utan vatten kvällen före. Jag gjorde det stora misstaget att i min iver kasta i både hinken och snöret när jag skulle hämta upp vatten från forsen, så jag fick stå med en lång pine och försöka fiska upp hinken och lyckades till sist. Pjuh. Annars hade vi haft ännu mer vattenkris.

Svampar växer i mossan

Utedass

På det här dasset gick det skitbra att spana in huset där vi bodde över natten. Jag sat där och tänkte på vilken tur vi hade som skulle bo så mysigt hela natten. Vilken lyx att få somna bredvid en sprakande eld.

Vandra i Dalarna

Kaffe i Emaljkopp

Helgen avslutade vi på ett mysigt café där de serverade kaffe i Emljmuggar. Och en emaljmugg rymmer minst 2,5 vanliga muggar kaffe (och jag är ändå generös med mina koppar) och det var dessutom påfyllning!! Gissa om lyckan var gjord. Saras sambo kom och hämtade upp oss  i skogen – sedan körde vi hela vägen till Orsa och åt hamburgertallrik medan vi spanade efter Tigrar. Jag är nästan helt säker på att jag skymtade en isbjörn också men det var bara inbillningssjuka. Tack Dalarna för en fin helg!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *