”Vart kommer alla j***a prylar ifrån?”

Just nu är det så himla mycket vardagskaos som det någonsin kan vara.

Livet den här helgen har två teman. Det ena är fullt fokus på rehabilitering för vandringsskadan. Det andra är att jag har fullt fokus på flytt till ny lägenhet. Saker faller på plats en efter en och jag älskar att känna att saker går åt rätt håll.

Det enkla som är så svårt

Alltså – så här är det. Jag har haft tankar om hur jag ska förändra mitt liv till att kunna ägna mig mer åt sådant jag älskar. I det hamnar som bekant ekvationen tid och pengar. Så jag har i nu snart fyra år arbetat för att skifta ner på utgifter och rensa ut bland prytlar hemma. För om det är något som är tämligen onödigt så är det ju att jobba en hel jättemassa bara för att förvara prylar eller för att köpa saker och kläder.

Att göra sig av med saker:

Sagt och gjort. Nu lägger jag de mesta av mina pengar på friluftsprylar och att resa till äventyrliga platser.

Jag har stått på loppis och sålt saker jag inte längre behövt, använt mig av Blocket och olika Facebookgrupper för att bli av med ännu mera. De allra finaste sakerna har åkt till auktionen här i stan och gett några hundralappar tillbaka. Och när jag insåg hur mycket tid det tar att sälja saker på nätet när det ska mejlas, prutas, stämmas av tid osv så har jag börjat med att bara åka till Röda Korset eller Brödet och Fiskarna med saker jag inte vill ha längre. Det här har jag hållt på med sedan Januari.

Och om två veckor flyttar jag till ny och billigare lägenhet. Tjohooo.

Men ändå hittar jag så otroligt mycket mer prylar nu när jag går igenom kökslådor, gräver längst ned i garderoben och går igenom bokhyllan.

Jag kan inte komma på hur jag har skaffat alla de här sakerna. Och jag har svårt att greppa över HUR det kan vara så mycket saker kvar när jag redan gjort mig av med så mycket saker.

Så nu i helgen har jag börjat rensa ut ännu mer. Böcker. Tidningar. Porslin. Till exempel hittade jag fyra års sparad prenumeration på facktidningen Personal och Ledarskap. Som om jag skulle sätta mig ned och läsa om dem. Nej. Det var en annan tid och utvecklingen går frammåt.

Ju mer jag slänger desto lättare känner jag mig.

Friare.

Men med all respekt så har jag ändå en lång väg kvar att gå. Så jag tänker att jag ska göra en rensning till när jag packar upp i nya lägenheten. Välja bara de allra finaste sakerna som jag älskar och blir glad av.

Någon som har stöttat mig enormt i renstankar är Sofia på Hildas – hon genomgår också en storflytt den här sommaren och jag återkommer ofta till hennes blogginlägg om att rensa och välja. Det är en liten konstform.

Det tar på krafterna att packa så intensivt. Och att tänka på allt praktiskt som el, internet, flyttlogistik, lådor. Pjuh. Nu mer än någonsin är det skönt att vara en listmänniska. Check. Check. Check.

Men ändå inte helt optimalt med ben och kropp som behöver vila mer än någonsin. För med sämsta möjliga timing får jag inte bära massa flyttlådor. Mina helt fantastiska vänner kommer och hjälper mig på Dagen D. Jag kan inte med ord beskriva vad det betyder. Men det är guld värt.

Jag är aldelles sjukligt glad för för min sjukgymnast som gjort ett träningsprogram och som pratar med mig tills jag fattar vad jag klarar och inte klarar. Det tvingar mig att känna efter. Så nu varvar jag att packa flyttlådor med rehabövningar. Jag har fått ett litet program utskrivet på ett papper. Det har två övningar. Fram tills den här veckan har jag inte fått göra annat än att vila, bassängträna och cirkulationsmassera benen. Så jag grät nästan när jag sist fick med mig ett papper med två små gubbar som gjorde träningsövningar. Det känns så skönt att kunna göra något för att hjälpa kroppen mer. Vi har fokus core. Min absoluta favoritövning just nu är att ligga raklång på golvet med uppdragna ben. Det får ryggen och benen att vila. Det är så skönt. Och jag påminner mig ofta, ofta om att göra övningen.

Och mitt i flyttkaoset så påminner jag mig om hur bra det kommer bli sen. Att komma i ordning. Att vända ett blad. Att naturen alltid kommer finnas där ute. Allt sker i den takt som det är menat. Jag jobbar nu för en ännu bättre framtid.

Och jag sneglar på en kajak. En helt egen kajak. Bara för att vara redo den dagen kroppen vill och kan.

Det är min belöning för att det just nu är kämpigt. Den är mitt stora, stora delmål.

Den dagen jag kan kajaka. Om så bara en liten sväng glida fram på stilla vatten.

Den dagen skattar jag högt.

Det är mitt stora mål nu. En inre bild.

Saker faller på plats en efter en och jag älskar att känna att saker går åt rätt håll.

Kommentarer

  1. Det är inte annat än att jag blir lite stolt. Du är grym som kämpar på med rensandet (och rehabilitering såklart). Det tar verkligen mycket tid att rensa ut. Och det är hissnande när man inser vilken tid det tagit att i förskaffa allt. Puh! All den tiden kunde jag lagt på att lära mig ett nytt språk eller spela ett instrument. Det hade varit mycket mer berikande. Men hur som helst är det så skönt att få ut allt, trots att det aldrig verkar ta slut.

    Hoppas innerligt att dina övningar gör susen med kroppen.

    Stor kram till dig! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *