Nyfikenheten tog Sofie Gelinder till Autstralien, där kärleken sen tog henne vidare till Schweiz. Väl på plats bland berg, ostar och choklad upptäckte hon ytterligare en kärlek – den till naturen. Dessutom upptäckte hon att Schweiz är så mycket mer än allt den stereotypa bilden skvallrar om. Jag ställde sex frågor till Sofie om livet i Schweiz, utmaningarna med att komma in i ett helt nytt land och förstås det är att bo i ett vykort.

Hur hamnade du i Schweiz?

– Efter min kandidatexamen vid Uppsala Universitet beslutade jag mig för att prova på studier utomlands och tog sikte på soliga Australien. Det blev början på en oerhört spännande resa där mina studier i Sydney varvades med morgonpromenader utefter Bondi Beach, snorkling vid stora Barriärrevet och vandring på Nya Zeeland och genom Tasmaniens vildmark. Och någonstans mellan alla dessa äventyr hittade jag kärleken. Den där sorten som fyller en med ett oändligt lyckorus, ger fjärilar i magen och gör en alldeles knäsvag. En sådan kärlek hittar man inte varje dag, så när sista terminen led mot sitt slut bokade jag en biljett till Genève och började packa för ett helt nytt äventyr.

Hur var mötet med landet och kulturen? 

– Mitt första möte med Schweiz var både positivt och överraskande och gjorde att min tidigare bild av landet fick revideras ganska rejält. Innan jag flyttade hit hade jag nog en ganska klichéartad bild av Schweiz ,som främst byggde på berg, ostfondue, choklad och lyx. Och visst, det finns onekligen mycket av allt det av, men landet är också mycket mer än så. Det finns en stor variation när det kommer till natur, klimat och kultur tack vare fyra officiella språk och en tysk, fransk och en italiensk region. Jag får ofta frågan vad som är bra med Schweiz och då blir svaret: livskvalitet. Schweiz är ett otroligt vackert land med fantastisk natur, ren luft, ett tryggt och organiserat samhälle och höga löner. Det är en drömplats på många sätt.

Sofie Gelinder Schweiz Uri Alperna -01
Foto: Sofie Gelinder

Har du mött några utmaningar?

– Ja, livet utomlands är inte alltid är enkelt och man kommer inte in i den schweiziska livsrytmen automatiskt. Saknaden av det rödvita passet stänger många dörrar och gör också att jag hela tiden måste visa vad jag går för och jobba dubbelt så hårt, vilket tar på krafterna. Man upplever kulturkrockar varje dag och får jonglera språk. Jag talar svenska med min familj, min pojkvän talar franska med sin, med varandra blir det främst engelska och runtom oss flödar italienskan. Saknaden av familj och vänner är konstant, för oavsett hur ofta man hörs via telefon, Skype och sociala medier är det inte samma sak som att ses på riktigt. Man är också tusentals mil från allt det som är välbekant, samtidigt som man vet att det kommer att ta flera år att bygga upp samma känsla här.

Hur har du hanterat de känslorna?

– Min lösning har blivit att bege mig mot högre höjder och att dyka in i alpbubblan. Omgiven av 3000 meter höga bergstoppar, vackra vyer och mjuka stigar försvinner stressen och alla problem känns plötsligt inte så stora längre. Men även om livet utomlands kommer med sin beskärda del utmaningar så är det något jag är otroligt tacksam för varje dag. Att navigera vardagen i ett annat land bygger karaktär, vidgar ens perspektiv och lär en mycket om den egna kulturen. Det är anledning nog att ge sig ut i världen, men min anledning är nog snäppet bättre: kärleken. Det var den som tog mig hit och med tiden har också kärleken till Schweiz vuxit sig allt starkare och nu kan jag inte tänka mig något bättre än att andas alpluft och fylla magen med smält ost.

Vilken plats har naturen i ditt liv?

– Naturen har alltid varit en plats där jag hämtat energi och motivation, oavsett om det handlat om att paddla kajak på en spegelblank Siljan eller att promenera i Upplands vackra lövskogar. Förhållandet till naturen har dock förändrats mycket genom åren och för varje flytt har känslorna för naturen växt sig allt starkare. Svenska barrskogar är inte min melodi – jag naturlängtar efter öppna landskap, havsbrus och vidsträckta vyer – allra helst från en bergstopp. Det var när jag flyttade utomlands och fick uppleva nya miljöer som vandringslusten väcktes till liv och nu tar jag varje chans att ge mig ut. Allra lyckligast är jag uppe i bergen, där jag kan vandra och njuta av vykortvackra vyer. Jag har hittat hem i den schweiziska naturen.

Sofie Gelinder Schweiz Uri Alperna -01
Foto: Sofie Gelinder

Hur ser framtiden ut?

– Jag vill upptäcka ännu mer av Schweiz. Högst upp på min bucket list är vandring i grönskande Appenzell, följt av en riktigt vass rösti på bergsrestaurangen Äscher. Restaurangen är ett populärt resmål i Schweiz och 2015 fick den dessutom äran att pryda omslaget till National Graphics’ bok ”Destinations of a Lifetime”. Med andra ord är det fler än jag som fått upp ögonen för restaurangens charm. Annars drömmer jag mig också tillbaka till andra sidan jordklotet och hade gärna gjort en längre tur till Australien och Nya Zeeland. Min absoluta favoritvandring gjorde jag våren 2016 på Nya Zeeland då jag och ett gäng vänner tog oss an Tongariro Alpine Crossing – tjugo kilometer i Sagan om Ringens fotspår. En sagolikt vacker vandringsled där man passerar både vulkaner och smaragdgröna saltsjöar. Eftersom min pojkvän ännu inte varit på Nya Zeeland känns det som en perfekt möjlighet att få uppleva landets magi en gång till.

Följ Sofie Gelinder på Instagram: @letsexploreswitzerland.

Jag har alltid varit en gående person. Vandring i maklig fart är helt enkelt min grej. Då hinner jag se allt det fantastiska som finns runt omkring mig. Naturen, bergen, vyerna. För att inte tala om pauserna. Kaffet! När jag har mött löpare på leden har jag därför suckat lite för mig själv. Att springa på fjället är ju att missa hela grejen? Jag föreställer mig en ständig hets på snabba tider och maximalt antal kilometer. En tävlingsanda som är så långt ifrån hikefulness, det som för mig är vandringens essens, det går att komma. 

Sen pratade jag med härliga Amanda Matti och fick tänka om. För henne är fjällöpning inte en stress framåt. Den är att vara i nuet, helt prestationslös. Det handlar om att njuta av naturen och omgivningarna, hitta energi och en stunds mental vila när livet snurrar för fort och om att fånga den där speciella frihetskänslan. Det låter ju faktiskt väldigt mycket hikefulness, bara i en annan form. 

I intervjun med henne i Vandringspodden pratar hon en hel del om just den här sköna inställningen till fjällöpning. Dessutom har hon dessutom en hel del konkreta och användbara tips att bjuda på, som vilken utrustningen som behövs när det kommer till skor, kläder, ryggsäck och packning. Vi pratar också om fallgropar och fjällsäkerhet, fjällträning i storstaden, alternativ träning och de bästa platserna att börja fjällöpa på. För att inte tala om vikten av att verkligen känna de du ska ut och springa med – så att du kan säga stopp innan det är för sent.

Lyssna på avsnittet i spelaren här nedanför eller sök efter Vandringspodden i din podcastapp.

Vill du se och höra mer av Amanda finns hon på explorealittlemore.se, @explorealittlemore och i podcasten LEV Podcast.

Amanda Matti i Padjelanta Nationalpark. Fjällöpning i Vandringspodden. Foto Amanda Matti.

Foton: Elin Lennelo och Amanda Matti.

Varmt välkommen hem till min gata i stan. Jag bor på en ås vid ett berg men i verkligheten är stadskänslan överhängande stark i området där jag bor. Därför har jag lagt mycket tanke i alla detaljer här hemma för att det verkligen ska kännas som hemma. Naturen är nära. Jag blandar gärna loppisprylar med ärvda saker och auktionsfynd. Du hittar renhorn, renskinn, läderdetaljer på dörrhandtag och minnen från vandringar och äventyr som fått följa med hem.

Idag vill jag ta dig med på liten rundtur hemma hos mig. Hoppas du gillar det!

Smycken som påminner om Jämtland och äventyr

Hallen – Träprint, kaktusar och vandringskängor

Vardagsrummet – marmordetaljer och ljuskrona av renohorn

Att tälta kan vara hur mysigt som helst. Det kan också vara ett rent helvete. Trångt, bökigt, regningt och blött. Samtidigt som irritationen börjar pyra och osämjan kommer farande som ett högst ovälkommet brev på posten. Vare sig du vandrar med en partner, kompis eller familjen kommer här 9 tips på förhållningssätt som kan vara bra att ha med när ni närmar er tältplatsen.

  1. Sprid inte fotlukt. Visserligen lättare sagt än gjort efter en lång vandringsdag, men lämna åtminstone kängorna i absiden. Sköt fothygienen så gott du kan genom att till exempel skölja upp och vädra strumporna ofta. Framför allt: byt strumpor regelbundet! Det gör att eventuella odörer kan skjutas på framtiden åtminstone lite och gör dessutom att du förebygger skavsår.
  2. Tänk till när du har varit på toaletten. Gå iväg en bit från tältplatsen för att uträtta dina behov och göm dem sedan på lämpligt sätt när du är klar. Se till att det är snyggt och rent helt enkelt.
  3. Tänk  ytterligare lite längre när du varit på toaletten. Tvätta händerna ordentligt efter utfört uppdrag, gärna med handsprit, för att inte sprida ovälkomna bakterier till andra. Ett extra tips kan dessutom vara att genomföra rengöringsritualen synligt inför din vandringspartner, så att han eller hon kan känna sig lugn i vetskapen om att du nu är ren och fräsch. Speciellt om matlagning är nästa punkt på schemat.
  4. Var inte en igel. Ni kanske ska sova på en extremt liten yta, men försök ge den andra utrymme. Om det inte är fysiskt möjligt, så kan ni kanske låta det vara tyst ibland och låta var och en försjunka i sina egna tankar, en bok eller musik.
  5. Håll din musiksmak för dig själv. Använd hörlurar om och när du vill lyssna på musik. Alla kanske inte uppskattar samma låtar som du.
  6. Synka morgonrutinen. Morgonpigg? Det är inte alltid det uppskattas av sovsäcksgrannen att du är uppe med solen vid 04 och sedan står och stampar, redo att ge dig av en kvart senare. Samma sak åt andra hållet: Sovmorgon till kl 12 är kanske heller inte uppskattat av vandringskompisen som vill ta vara på dagen. Bestäm redan kvällen innan hur ni tänker er nästkommande morgon. Det handlar inte om ett exakt schema med väckarklocka, men sätt en ungefärlig plan för när ni går upp, äter frukost, river tältet och ger er iväg.
  7. Prata om det som skaver. Och då snackar vi inte skavsår. Håll inte inne med eventuella saker som irriterar dig – ni ska trots allt spendera natten bredvid varandra. Ta tjuren vid hornen direkt och ventilera tankarna på samma sätt som du luftar fötterna. Det blir trevligare för alla. Ingen annan kan höra vad du tänker och det är därmed svårt för andra att ändra sitt beteende (om det är vad som önskas).
  8. Försök hålla ångan uppe. Ibland kanske saker och ting inte blir som ni tänkt er. Ibland ösregnar det. Konstant. Ibland funkar inte utrustningen, det dröjer för lång tid innan tältet är uppe och maten är klar, skavsåren gör ont som tusan och allt är bara fel. Men inget blir bättre av att gnälla och klaga högljutt – speciellt inte stämningen. Så försök bita ihop, andas och räkna till 10 (eller 100). Ta ansvar för stämningen.
  9. Se dig själv i spegeln. Det är inte alltid andra det är fel på. Ibland måste vi se sanningen i vitögat – även om det svider – och inse att det kanske är mitt eget beteende som sätter käppar i hjulet. Försök vara närvarande nog att ägna några väl valda stunder åt självreflektion.

Vilka är dina bästa tips för bättre stämning i tältet och på tältplatsen?

En av sommarens utflykter gick till Göteborg. Med pingvinspaning mitt i stan, övernattning på STF:s vandrarhem, ätning av kanske världens största kanelbullar på Haga, besök till klimatsmarta secondhandbutiken för friluftsutrustning Tracks Recycle och sist men inte minst Jonsered Trädgårdar.

Jonsered Trädgårdar består av ett trädgårdsrike i fyra delar, det är helt gratis att besöka och flera vandringsleder nås direkt från parkeringen med både Bohusleden och naturstigar. Här låg en 1800-talsträdgård som försökt efterliknas nu på senare år.  Där gick jag runt och strosade en eftermiddag och kände på tjocka blad, tittade på färgglada blommor och kände Götlaborgsvindarna genom håret. 

Spara