På söndag är det mors dag och idag ger jag mina härligaste och mysigaste tips för hur du kan överraska på ett frilufsigt vis.

3 friluftsutflykter att göra tillsammans

Om du vill göra nått aldelles extra är detta mina bästa tips på weekendupplevelser eller något att längta till gemensamt i sommar.

  1. Spana efter Björnar hos Wild Jämtland
  2. Bo bland trädtopparna på Tree Hotell 
  3. Vandra utan packning Bohuslän

3 friluftsprylar som garanterat uppskattas

Om det nu ska köpas presenter, se till att investera i något som kan ge många års härlig användning.

  1. Kåsa med rätta kaffekanten från Kupilka
  2. Behändiga Eldris från Morakniv
  3. Sittunderlag från Woolpower

3 mysiga saker att göra tillsammans

Tid tillsammans i all enkelhet. med det som finns i kylskåpet. Kan det bli bättre?

  1. Packa matsäck och cykla dit magen känner
  2. Snöra på vandringskängorna och gå rätt ut i närmsta naturreservat
  3. Gör tunnbrödrullar fyllda med creme fraiche, finhackad rödlök och wild chips

Hur firar du mamma på söndag? Dela gärna med dig av dina bästa tips, planer och härliga presenttips så delar vi med varandra. 

Morakniv Adventure är ett årligt återkommande event som samlar knivtokiga skapare och naturälskande människor. Helgen startade med Fabriksbesök och avslutades med tre dagar med lägereldshäng, workshops och vandring i Moras skogar. Idag får du följa med på hur det var under helgen. 

Att vara nörd är bland det finaste man kan vara i mina ögon. Det betyder dedikation, noggranhet, vilja och engagemang att lägga tiotusentals timmar på att förfina sina kunskaper och färdigheter inom ett ämne. Under helgen har jag träffat en massa, massa såna. Nördar. Och det gör mig så glad. För de här människorna håller månghundraårig kunskap vid liv. Sådant som var självklart förut men som allt mer faller i träda med den tekniska utvecklingen idag. Vi behöver ju inte särskilt ofta bry oss om vilka läkande växter som kan användas i sår, hur man gör eld med hjälp av friktionen mellan två träbitar eller hur man skapar sitt eget fodral till kniven med hjälp av näver och rötter. Allt det här har och mycket mer har vi djupdykt i under helgen.

120 deltagare från alla världens hörn och då är det ju inte direkt läge att langa fram ett gäng frystorkat. Helgen blev en kulinarisk upplevelse med mat som jag inte ens kan stava till.

Barn the Spoon – Heltidsträskedmakaren

Barn the Spoon lever heltid på att tälja träskedar och har skrivit en bok i ämnet. Det tycker jag är svincoolt. Under tre års tid levde han som uteliggare och fick in pengar genom att sitta på trotoarkanten och tälja träskedar som han sålde. Idag har han byggt upp en hantverksskola och har flera anställda som hjälper honom att lära ut skedtäljarkunskap till en bredare allmänhet. Barn the Spoon imponerar.

 En amerikansk man i min vandringsgrupp har gjort ett verkligt mästerverk med sitt knivblad. Bladet kan monteras i skaftet och används som halsband. Det var en riktigt snygg lösning. Jag önskar så jag hade tålamodet att sätta mig ned och både komma på och skapa något sådant. Jag minns tillbaka till träslöjden i högstadiet när vi fick göra egna skaft och skapa mönster med olika träslag och det var så mycket sandpapprande – men slutresultatet blev riktigt fint om än inte i närheten av detta.

Sjukvård i vildmarksmiljö med Torbjörn Selin

Torbjörn Selin är överlevnadsinstruktör med bakgrund inom Försvarsmakten och lärde ut första hjälpen i vildmarken, hur man planerar ett säkert äventyr, gör riskbedömning och vad man kan göra om det allra värsta händer i skadeväg ute på vandringsleden och vilka växter som kan användas i medicinskt syfte. 

Navigering med Johan Skullman

Under workshopen med Johan Skullman fick vi lära oss om steglängd, att vara uppärksam på avvikelser och tecken i naturen. Ett exempel var hur man kan se på en bil om det är värt att sitta och vänta bredvid den med en bruten arm i hopp på att få hjälp eller inte. Efter det fick vi ge oss ut med långa störar i skogen och försöka mäta upp en perfekt fyrkant med fotsteg genom den snåriga skogen. Är det någonting alla frilufsare ska bry sig om så är det att lära sig så mycket sm möjligt om just navigering.

Michele Lupoli står här med utsträckta armar och har förmänskligat kompassriktningen. Han lyssnar efter åt vilket håll stor vägen är, ser höjdskillnader i naturen och pekar hela tiden under vår vandring ut riktningen med sina armar. Han har en överlevnadsskola utanför Rom i Italien och längs med en extra slingrig del av vandringsleden i Mora kröp det fram att han är operasångare också. Barryton.  Vi roade oss med mycket sjungande efter vägen. Han av hantverkarmässig konstform, jag av ren glädje men knappast tonsäkert.

 Dagens utmaning är att ha fokus frammåt och inte på fötterna i det strömmande vattnet som så tydligt gör sig påmint vid de glesa plankorna i den provisoriska bron. 

Skapa knivfodral i Näver med Beth Moen

Beth Moen visade hur det går att skapa knivfodral med hjälp av näver och rötter. Rötterna är allra lättast att hitta vid myrar och lite sumpigare mark. Nävret från björken är den enda barken som har ett specifikt namn, kanske just för att den kan användas till så många saker.

Matlagning med  Kieren Creevy

I en skogsglänta navigerade vi rätt in i ett matlagningswonderlandet som vildmarkskocken Kieren Creevy skapat till oss. I en packpåse knådade vi bröd och åt tillsammans med färskost skapad av kvarg silad genom en snusnäsduk. På spritköket stekte vi kött som smaksattes med granskott och serverades tillsammans med en kompott av lingon och äpple. Innovativt ute i skogen och jag tar verkligen till mig av inspiration att lägga mer kärlek på maten. Min insats för dagen blev att tärna äpplen.

Vilda växter och överlevnadstricks med Dave Canterbury

Den välkända överlevnadsexperten Dave Canterbury från USA lärde ut sina allra bästa trick för att klara sig i naturen. Två riktigt smarta saker att tänka på oavsett om man ger sig ut långt ut i vildmarken eller bara vandrar nära hem är att alltid, alltid ha med sig en vattenflaska i plåt och en stor scarf. Vattenflaskan kan användas till att samla vatten och värma vatten i över öppen eld. Scarfen kan användas som mitella om olyckan skulle vara framme, du kan använda den som scarf, huvudbonad eller som rem till ryggsäcken om den vanliga skulle gå sönder. Dessutom är det ett perfekt skydd mot solen om du behöver skapa skugga.

Vi fick med oss chaga, även känt som sprängticka. Dessa är förbjudna att skära av från träden i Sverige eftersom trädet de sitter på dör när man tar dem, så om du är ute och samlar – se till att fråga markägaren om lov först. Det fiffiga med de här rackarna är att de innehåller en massa, massa nyttiga ämnen som sägs minska risken för cancer och ger värdefull energi i en överlevandssituation. Köps svindyrt på nätet. I I skrivande stund kostar 5o gram chaga 250 kronor.

Lägerlivet på kvällarna

Bästa täljhänget hittade jag med Johan kriga, Jonathan Sälg och Joacim Ljadas som fiskade upp middag och bjöd på från tentipikminen och sedan satt vi i tyst gemenskap och tittade på vattnet, hörde musiken från stortipin och täljde en stund. Stillhet. 

Tack för fantastiska möten, en hel massa inspiration och glädjefyllda stunder tillsammans framför lägerelden. Vilken friluftsgemenskap. På återseende!

Idag skriver jag personligt om något som jag inte riktigt kunnat sätta ord på förrän efter ett djupt samtal med en total främling mitt framför en av Svalbards mest avlägsna glaciärer. Det rör tomhet. Ensamhet. Att komma hem – men det känns inte längre som hemma.

Foto: Katarina Jansson

Efter mina långvandringar har jag ofta känt en stor tomhet när jag kommer hem. Jag kallar det lite på skämt men samtidigt mycket på allvar för; Post Epicness Depression. För där ute på leden har jag klivit utanför allt vad krav, roller och tidsscheman heter. Där lever jag för varje dag, äter när jag är hungrig och dricker när jag är törstig. Etapp efter etapp och dagar blir till veckor och månader. Sedan händer något abrupt i att åka hem. Komma hem.

Det som fyller mig med så mycket glädje och mening innebär ändå att för varje gång jag åker bort är det lite svårare  att komma hem igen. 

Returning home is the most difficult part of long-distance hiking; You have grown outside the puzzle and your piece no longer fits.” Cindy Ross

I mitt jobb som frilansare har jag sommarhalvåret ett intensivt reseschema och jag är ofta bara hemma någon dag mellan resorna.  Jag åker direkt till ett uppdrag på närliggande ort när jag ändå är på farande fot. Passar på. Är effektiv.  Livet jag kämpat dygnet runt för att bygga upp, drivet av passionen för det jag älskar att göra mest.

Jag ville skriva bokstäver. Fotografera. Resa. Sprida kunskap om friluftsliv. Få fler att upptäcka naturen och samtidigt växa som människor. Det gör jag idag. Privilegierad i att få driva den förändring jag vill se i branscherna där jag är verksam. På köpet kom galor, TV-soffor, evenemang, föreläsningar, radiointervjuer, prisutdelningar. Och jag har gjort bort mig. Gud. Jag har gjort bort mig så. Stått på scen efter scen och inte kommit på ett enda vettigt ord att säga fast det ligger en hel drös med väl valda ord skrivna på en sönderkramad lapp i handväskan. Målat naglarna röda och lockat håret – men bångstyrigt klampat iväg i mina kängor till de finaste galorna. Blivit lite bättre med tiden.

Det går ju bra nu. Varför ekar det så hårt på insidan?

Blommorna prasslar i fönstren. Posthögen har bara vuxenkuvertfönster. Det är inte längre någon mening att fylla kylskåpet. Jag åker ju snart igen. Jag har ett stort vardagsrum med ett matsalsbord med plats för massa gäster. Men ingen sitter där utom jag.  Det känns så otroligt övermäktigt att ens fundera ut vad jag ska äta till middag själv när det bara ekar tomt i kylskåpet när jag kommer hem  – så att vara värdinna är inte på tal. Inte ens lite. När jag väl är hemma behöver jag tystnad, att bara landa och hämta energi.

Mina vänner finns  idag utspridda över hela Sverige och Europa. De som bor nära är vana vid att jag är borta mer än hemma och med tiden blir det svårare och svårare att plocka upp tråden. Jag har ju varit borta. Medan deras liv hemma fortsatt.  Blyertsanteckningar om vilka födelsedagar jag ska komma ihåg.  Ändå går det inte ihop. Jag missar min gudsons födelsedagskalas för tredje gången i år och han fyller tre. Förlåt.

Det finns ett moment 22 här. Allt det jag slitit så hårt att uppnå har en kostnad, priset är en sorts ensamhet jag aldrig känt förut. Det skrämmer mig lite att skriva om den. Vet inte om jag skäms för det. Känner mig otillräcklig för faktumet att jag inte kan balansera bättre. Känner mig oförmögen att riktigt sätta fingret på vad som skulle vara ett annat alternativ. Vad som skulle fungera i längden. Vad för sorts framtid jag skulle skapa om inte detta?

Bland bergen är jag fri. Längs snirkliga skogsstigar sjunger hjärtat. Där har jag tanken när allt det där andra händer.  Med tiden kommer svaren och jag fortsätter hålla fast vid det där som är verkligt viktigt. Tills dess sluter jag ögonen en stund och vilar i mellanrummet mellan två andetag. Nu är inte alltid. Det kommer make sense allt detta en dag.

Utforska vidare på tema Ensamhet och Lycka

Idag vill jag tipsa om två Ted Talk och en artikel på temat som rör dagens ämne om något utav svåraste ämnena här i livet. Mening, lycka och att hitta vad som gör livet till ett gott liv.

What makes a good life? Socialisering är viktig för oss, de som är nära sin familj och vänner lever längre och mår bättre, människor som är isolerade från andra och känner ensamhet är att de som dör fortast. Det handlar om kvaliteten i de nära relationerna – för människor kan vara ensamma i en relation eller i en grupp människor. Konfliktfyllda relationer är skadliga medan de kärleksfyllda relationerna skyddar mot ohälsa.

Konsten att hitta stillhet. Pico Iyer har rest hela sitt liv, från han var nio flög han runt halva världen för att gå i internatskola, när han blev vuxen fortsatte han resa och livnärde sig som reseskribent. Han lärde sig att ingen plats är magisk om man inte gör den vacker. Han har lärt sig konsten att sitta still, stanna upp och skapa en strategi att göra en mening för sig själv. Att kunna gå ”ingenstans” blev att hitta inre lycka och frid, skapa mening i livet. Det är inte våra erfarenheter som skapar livet utan vad vi gör med det.

Returning Home After Travelling the World. Resebloggaren Melissa Douglas driver sajten Hig heels and a backpack och skriver om hur det var för henne att komma hem efter att ha rest runt hela världen. Hon berör bland annat känslan av att höra hemma på flera olika platser och att komma hem till sin gamla vardag där egentligen ingenting har ändrats utom just – det egna självet med de upplevelser, erfarenheter och förändringar som kommer med att utmana sig. Mycket läsvärd artikel publicerad i The Huffington Post.

När upplever  eller har du upplevt dig ensam? Vad blir skillnaden i att vara själv? Vad skiljer tomhet från stillhet? Och är du rädd för dessa känslor eller omfamnar du dem för att utvecklas framåt i kraften de sätter igång inom dig? Skriv gärna i kommentarsfältet!

 

Ja, vi tar det här med utehygien en gång för alla då. Om handsprit, menskoppar och pansarpungar och utebajs. 

Personlig hygien – Tvätta dig utan tillgång till badkar och dusch

Varför är detta viktigt? När du vandrar så är du fysiskt aktiv och svettas. Kroppen utsöndrar små fina saltkristaller och om du går länge utan att tvätta dig uppstår obehagligt skav, eksem och kan leda till infektioner. Det vill du absolut inte dras med på leden. Och även om du inte själv bryr dig om hur du luktar så är det sjysst mot tältkamraten att tvätta bort den värsta underarmarna-lukten innan du kryper till kojs. En soväsck du håller ren behåller sina tänkta egenskaper längre.

Gör ett eget spa: Mitt allra bästa tips är att låta det här med personliga hygienen ta sin tid. Gör en egen liten spa-ritual i tältet på kvällen. Börja med att skicka ut alla eventuella tältkamrater så att du får en stund helt för dig själv, sedan värmer du vatten på köket som du använder för att göra rent armhålor, skrev och fötter. Ha gärna med en mild tvål och tvättlapp.

Våghalsen Vildbadar: Är du utebadare kan du passa på att slänga dig ned i närmsta fjällbäck eller sjö för att skölja bort alla svettkristaller.

Den bekväma Våtservettar sig: Om allt annat är helt utom räckhåll så ska du iallafall ta med dig intimservetter och dra några snabba drag över kroppens viktigaste områden. Det här måste anses som vandrarens absolut bare minimum i hygienväg. Rekommenderas enstaka krisdagar och inte för längre vandringar.

Lyssna: Ute med P1 – Om Återhämtning i naturen och Utehygien

Var extra noga med din handhygein och använd handsprit efter toalettbesök och innan du hanterar någon form av mat. Du vill inte råka ut för magsjuka ute på leden.

Var smart – stay fresh!

Kissa och bajsa i Naturen

Jag har kompisar som bara är ute i naturen så länge att de inte behöver göra behov där ute. Och det tycker jag ju är att begränsa naturupplevelsen å det grövsta. Helt ärligt så gör jag hellre behov ute än på ett dass eller offentlig toalett. Några av mina alra bästa kissestunder har varit med magisk utsikt över glaciärfront på Svalbard, med utsikt över smaragdblå fjällsjöar i Alesjaure längs kungsleden och i mysiga skogsdungar. Det finns liksom ingen större frihetskänsla. Men om du nu inte håller med mig där så ska jag ge lite bra tips för att komma över den värsta behovsångesten ute på leden.

Välja smart toalettplats: Män kan oftast bara kliva ett steg från leden och vända de privata delarna mot ett träd så är de i hamn. Vi kvinnor får mer problem med insynsskydd så fort det gäller behoven. Leta i naturen efter stora stenar att sitta skyddad bakom eller träddungar som skyddar från insyn. Du kan be gruppen du går med om att titta åt ett annat håll om du är orolig. Men med tiden blir det lättare och lättare.

Rätt bajsteknik: Om du inte har lårmuskler av stål kommer du behöva någon form av stöd i tillvaron för att uträtta de grövre behoven. Om du måste fribajsa – se då till att huka dig så långt ned som möjligt så blir det mer avslappnande än att stå i jägarvila. Annars är ett bra tips att sätta dig på en nedfallen trädstam som sits eller luta dig från ett träd med armarna. Se till att gräva en grop för bajset som du sedan täcker över ordentligt så inte nästa vandrare behöver duka upp sitt kvällsfika vid din behovshög.

Vad gör du med pappret: Regel nummer ett är att inga omständigheter lämna pappret fladdrandes i vinden. Ingen. Absolut ingen vill se ditt dasspapper. Ta med en zip-plastpåse och ta med det använda pappret i ryggsäcken och släng när du kommer hem. Eller elda upp pappret på plats.

Om inget annat fungerar: Köp en regnponcho på någon sportbutik och använd den när du behöver göra dina behov – den skyddar defintiivt mot insyn och du kan sitta i lugn och ro även om någon annan glad vandrare traskar förbi. Hur smart som helst!

Friluftsmens – Vad är smidigaste skyddet?

Menskoppar, tamponger och bindor. Vilket skydd du använder är helt enkelt vad du trivs med bäst själv.

Menskopp: Så hanterar du menskopp i vilda förhållanden

Till en början försökte jag planera mitt äventyrande runt mensen och när jag var tonåring så skaffade jag P-piller för att kunna reglera att inte ha mens när jag var utomhus. Jag gick runt med en bild av hur sjukt jävla jobbigt det skulle vara att hantera mesen just ute i naturen. Men när jag gav mig ut och pilgrimsvandra så blev det naturligt så att jag var tvungen att bara deala med problemet när det kom och då insåg jag rätt snart att det faktiskt inte var ett problem. Det är ju precis som vanligt bara det att jag får förbereda lite extra med hygienen.

Så här gör jag med tamponger under (lång)vandring: 

  1. Packar ned tamponger i ryggsäcken och har alltid ett par tre stycken i höger benficka.
  2. För själva bytandet så sköter jag det i bästa planerade fall med plasthandske och sedan lägger jag soporna i en liten återförslutbar zip-plastpåse från Ikea som jag sen lägger i stora skräppåsen i ryggsäcken. I värsta fall har jag en pappersnäsduk / toapapper som skydd.
  3. Handsprit. Massor med handsprit. På grund utav att hygien i fält är viktigt för att undvika otrevligheter som magsjuka och annat. Speciellt viktigt vid hanterande av
  4. KLART!

Lyssna: Kvinnliga Äventyrare – Menskoppar, Hansprit och Utehygien

Killar! Se till att alltid ha tamponger med er ut – kanske räddar det en vandrande kvinna i nöd eller så har du svinbra tändmaterial med – väderskyddat och allt. läs mer i artikeln: Så gör du eld med vad du hittar i badrumsskåpet. 

Pansarpung och Infanterield – Skavsår på intima ställen

Varma sommardagar med skavande lår och hög luftfuktighet kan bli en mardröm. Lågt hängande pungar och andra intima delar får lätt skav eller blir överhettade i värmen. Och jag minns tillbaka till min senaste långvandring när jag var tvungen att sätta skavsårstejp på platser som aldrig varit avsedda för solens sken. Med några smarta knep kan den här sortens obehag förebyggas och lindras.

Förebygg genom att dra ned alla tillgängliga dragkedjor, ventilera via gylfen och knäpp upp knappar och se till att ha underkläder i ull som transporterar bort fukt från kroppen. Om du blir väldigt svettig kan babypuder eller talk hjälpa till att hålla torrt.

Lindra uppkommen skada med idominsalva, inotyol, potatismjöl eller aloe vera.

Läs mer: Undvik Pansarpung och Infanterield

Vilka intima problem har du mest besvär av ute på vandringsleden? Skriv gärna om dina erfarenheter och bästa tips du lärt dig med åren. 

Jag får fortfarande nypa mig lite i armen för att förstå att jag håller min bok i hande. Boken jag själv hade velat läsa – med alla knep för en härlig och säker vandringstur.

Boken innehåller allt du behöver veta om vandring från hur du tar den pirrande längtan ut till en konkret plan med vart du ska åka, vad du ska packa med dig, bästa knepen för att ha det så härligt som möjligt klängs vägen och hur du tar hand om prylarna när du kommer hem så de får ett långt liv.

Köp här: Boken Vandra på Bokus 

Det här är boken jag själv hade velat läsa och jag hoppas att den gör att andra vandrare slipper göra de rookie-misstag jag själv gått igenom. Alltså – alla mina bästa knep för att hur du slipper skavsår på fötterna och intimare delar, gör eld utan tändstickor, vad du gör om du överraskas av åska på fjället och hur du får tiden att gå inregnad i tältet.

Boken Vandra ges ut på Natur & Kultur förlag och Isbergs Photography har tagit de fantastiska bilderna i boken. Jag skattar mig lyckligast i världen för teamet omkring boken, speciellt min redaktör Henrik Francke som varit fantastisk, illustrationer och layout av Stefan Engblom. Tack för fantastiskt arbete till alla inblandade!

Du kan läsa mer om boken på Natur och Kulturs hemsida där det också finns högupplst omslag att ladda ned om du vill skriva om boken.

Spara