The Steam Hotel – Destinationshotell i Västerås

Digitalsnackisen The Steam Hotel är medtävlande med mig i kategorin Årets Marknadsförare som avgörs under näringslivsgalan Guldstänk den 15 mars. Rösta på den kandidat du tycker är lämpligast och hjälp samtidigt Stadsmissionen. 

Namnet The Steam Hotel är leker med byggnadens historia som ombyggt ångkraftverk med hundra års historia. En historia som är bevarad i varje detalj för gästerna som besöker hotellet. I foajen syns panna 11 och 12 och går man upp för järntrappan ser man in i det gamla kontrollrummet. Genomgående i hotellet finns järnbalkar, teger, tjocka sammetsgardiner i mörkt grågrön och gammelrosa. Dova färger i industriromantikens tecken.

Eftersom jag inte besökt hotellet tidigare frågade jag snällt om jag inte kunde få komma förbi på rundvandring och under en timme fick jag gå runt och titta på det hemliga pannrummet, kontrollrummet med fler reglage än antalet sandkorn i hårbotten efter en dag på stranden och destinationshotellet med utsikternas utsikt.

Lär känna Västerås stoltaste hotell som lockat hit över 60 000 gäster från hela Sverige bara under sitt första halvår.

Läget på ångkraftverket valdes på grund utav att det låg nära vatten men inte direkt vid kusten. Vid restaurangen på 10 våningen är baren byggd på ett skyttevärn.

Här i hörnet sitter Niklas Wahlström, Executive Chef som tidigare bland annat ansvarat för Nobelmiddagen. Det betyder att du kan äta mat värdig kungligheter helt enkelt.

Asiatiska restaurangen Lockavore låter gästerna ta sig igenom en femrätters avsmakningsmeny, omakase, på kockens goda smak och som gäst får man följa med på matresan utan att veta på förhand vad man ger sig in på.

Hotellet är 18 våningar högt och har plats för 550 gäster fördelat på 227 rum. Deluxrumen garanterar sjöutsikt – men de flesta av hotellets sovrum har utsikt.

Voltage Lounge

I the Voltage Lounge händer skönt häng helt enkelt. Här finns bar, 17 meter utomhuspool, skön musik och bastu.

  

Stanna till lite vid den här bilden och begrunda den. Det är alltså vedbrasa med dagbäddar framför. Tror kanske detta var bland de härligaste inomhuseldinrättningar jag sett. Nu har jag inte provat hur det verkligen är att ligga där – men jag tänker att är man inte ute vid en eld man är så är det definitivt inne vid en eld precis såhär som är det bästa substitutet.

Pannrummet och Kontrollrummet

Pannrumets kanske vackraste detalj. År 1915 påbörjades bygget av den 18 våningar höga byggnaden och två år senare stod ångkraftverket redo. Då fungerade det som ett reservverk för att försörja Mälardalen och Dalarna med elförsörjning vid kris, men kapaciteten i sig var så stor att endast detta ångkraftverk ensamt hade kunnat försörja både mellersta Sverige och Göteborg.

Foajéhäng framför brasan

Jag sätter mig och jobbar några timmar skönt nedsjunken i en plyschsoffa. Samtidigt som jag upptaget knackar på datorn och pillar med lite bilder från dagen så lyssnar jag. Som en svamp suger jag upp rösterna som går förbi mig. Paret i mörkgröna morgonrockar som fnittrar, personalen som i förbigående av varandra hejar glatt till varandra med uppmuntrande ordväxling, receptionisterna som snabbt och alert är både hjärta och nav i hotellet, en pappa och barn som fredagslängtar. Jag får mysbelysning på träbordet framför mig, tända stearinljus och det finns en omtanke i detaljerna som jag uppskattar. Musiken i bakgrunden är lugnt jazzig. Jag myser. Det är lätt att känna sig som hemma här.

Lampor. Lampor. Lampor. Belysningen är nästa tema som jag lägger märke till. Gröna bibliotekslampor. Gaslampor. Kristallkronor.

Eldar. Det är de gömda eldarnas hotell. Jag hittar en eld i förlängningen till foajén – runt den samlas incheckade hotellgäster och konferensgäster.

Fritt bryggkaffe i fina koppar. Kommentarer i övrigt överflödigt. Samt tillhörande bord perfekta för karta och kompass mötesplanering.

Jag är biblioteksnörd. Att hitta ett rum som det här satte igång alla mina Gilmore Girls-referenser ever. Gröna lampor är armaturkärlek i sin renaste form om du frågar mig och det kliade så i fingrarna sist jag var i Stockholm när jag hittade återförsäljare av liknande och insåg hur mycket pricken på i de skulle vara till… eeh allt här hemma.

Jag säger godnatt till Västerås från ovan efter en alkoholfri extra sur drink som bartendern skakade till efter fritt omdöme. Bra omdöme. Alla ska göra det de är bäst på.

Äventyr i närheten av The Steam Hotel

När du ändå är i Västerås – missa inte:

Fler ovanliga hotell du inte får missa:

Har du besökt The Steam Hotel? Vad tyckte du?


 Kommentera

Tågspårsvandring i Hälsingland

Hästar betarvid Voxnans strand. Steg för steg följer mina fötter tågspåren genom det hälsinge-landskapet. Järnvägen byggdes 1899 och har varit fri från traffik sedan 70-talet. Flottarleden går mellan Runemo och Sörängen och jag fastnade aldelles speciellt för bron i Runemo, den har känsla av Stephen Kings – Stand by Me. På åkrarna letade sig dimma ner frammåt eftermiddagen och jag gick en liten omväg längs med Voxnans rytande och brusande vatten för att leta bävergnagda träd.

Sara bjöd in mig och fina vänner att fira in Vintersolståndet med brasa, ljusmanchetter och god vegansk tacos. Tågspårsvandringen i den kyliga luften med de efterlängtade vännerna kom att bli en av årets höjdpunkter. Så efterlängtat. Så välbehövligt. Så själauppfyllande. Skrolla ned bland bilderna nedan och dröm dig dit.


 Kommentera

Årets Marknadsförare – Guldstänk

Vandringsbloggen är nominerad till Årets Marknadsförare på näringslivsgalan Guldstänk som arrangeras av Handelskammaren Västmanland, Västerås Stad, Nyföretagarcentrum och ALMI. Galan avgörs den 15 mars på Konserthuset i Västerås. 

Nomineringen lyder:

”Vandringsbloggen började som en idé om att påverka framtidens friluftsliv och växte till en folkrörelse. Angeliqa Mejstedt har byggt upp en stark röst som utmanar i den traditionellt manliga friluftsvärlden. Med Sveriges största blogg om vandring, smarta samarbeten och egen community sprider hon kunskap och inspirerar fler att upptäcka sitt eget Everest.”

Vad marknadsför du som vandringsbloggare egentligen?

Jag använder traditionella marknadsföringsmetoder och nya digitala medier för att driva frågor som rör friluftsbranchen framåt. Det handlar om hållbarhet i termer av att sprida information och kunskap om allemansrätten, något jag bland annat gör genom min roll som allemansrättsambassadör för Håll Sverige Rent. Jag driver frågor om hållbarhet i ekonomisk och sociala termer – diskuterar vem som är vandrare, hur en vandrare ser ut och vem som egentligen kan ägna sig åt vandring. Detta gör jag som krönikör, föreläsare, facebook, instagram och här på bloggen.

Kunskap – Gemenskap – Inspiration

Konkret handlar det om att informera om hur friluftsintresserade kan hitta ut i sina närområden med smarta appar i telefonen, fynda delar av vandringsutrustning via loppis, blocket och auktion istället för att köpa nytt för att minska tröskeln att komma ut. Det handlar om att minska fördommar som finns om vandring – vandring har den fantastiska egenheten att det kan göras av vem som helst oavsett förutsättningar och förkunskaper kan valet av vandring anpassas till där du är precis just nu och alla har sitt eget Everest.

Oavsett om du ska bestiga Kebnekaise, ge dig ut på din första tältnatt eller använda ett gaskök för första gången så har du lika mycket rätt att vara ute. Jag vill omdefiniera meningen i termen äventyrare – för äventyret är det som händer på insidan. Det är en känsla. Vandring är en geografisk förflyttning men det är lika mycket en inre resa, en möjlighet att växa som människa och vandring kan användas som utmaning, återhämtning och gemenskap.

Digital Gemenskap

Jag har skapat en digital gemenskap som samlar vandirngsintresserade i alla åldrar över hela landet. De peppar, inspirerar och delar kunskap med varandra. De gör det genom att dela bilder med varandra, ställa fårgor till varandra och de träffar varandra och visar sina smultronställen för varandra. Steg för steg och dag för dag knyts digitala och verkliga vänskapsband. Ibland övergår vänskap till kärlek längs med leden. Naturen, gemenskapen och det monotona i att sätta en fot efter en annan i konsten att vandra blir en viktig motpol till en vardag med måsten, brus, gränslöst arbete, timmar av stillasittande och mer skärmtid än våra hjärnor är skapade för.

>> Här hittar du Vandringsbloggen Community

Samarbeten som gör skillnad

Med på varje steg av den här resan har jag fantastiska samarbetspartner. Som delar min dröm om att vandring ska angå fler, att fler ska komma ut i naturen och att fler ska hitta glädje och välmående där ute. Senaste år har mitt förtagande stöttats av bland annat Tele2 och ABB. Har samarbetat med Blocket, Fjällräven, Utemagasinet, Svenska Turistföreningen, Naturkompaniet och ett stort antal destinationer som Visit Norway och Destination Åre.

Tillsammans med Morakniv projektleder jag Kvinnliga Äventyrare som vänder sig till en kvinnlig målgrupp och där vi skapat forum och gemenskap för att fler ska komma ut, där lyfter vi starka kvinnliga förebilder som påverkar sig själva, sin omgivning och framtida generationer. Jag samarbetar med destinationer, friluftsföretag och de som delar vision om hållbarhet och att tillgängliggöra friluftslivet.

Jag har lärt mig kärleken till att vara ute tack vare min mamma och min mormor. Tack vare de förebilderna, som lärt mig med kunskap om att göra eld, kännedom om utevaro alla årstider har jag hittat naturen som min största passion och hobby som kommit att bli min arbetsplats idag.  Vandring är min vardag. Och min mission är att spida vandringsglädje till fler.

Kort sammanfattat handlar mina hjärtefrågor om hur vi vandrare och äventyrare beter oss mot varandra. Jag vill att alla ska ha samma rätt att vara ute i naturen oavsett mål och jag vill att vi har ett sjysstare klimat på lika villkor. De mesta fördommarna jag personligen stött på finns sammanfattade och bemötta i artikeln från YLE X3M. Jag vill vara ute på mitt sätt. Jag vill att du ska vara ute på ditt sätt. Bara vi båda inser att vi är ute på naturens villkor och ingen annans. 


 Kommentera

Prestationskultur i Finländska YLE X3M

Finska radiostationen YLE X3M hörde av sig för intervju och artikel om vandringsfördommar jag stött på, prestationskulturen i friluftsbranchen, stereotypa prioriteringar i friluftsbutikernas damavdelningar, arbetet med Kvinnliga Äventyrare och råd om hur man hanterar verbala påhopp i fjällstugan.

Läs hela artikeln: ”Har du en pojkvän som bär din packning? Angeliqa Mejstedt möter vandringsfördomar”.

Respons via Vandringsbloggen Community har bland annat varit följande reaktioner på artikeln: 

”Du skriver så underbart och det känns så skönt att läsa att du med all erfarenhet och som är en av mina förebilder inte heller alltid passar in i normen. Naturligtvis är det bedrövligt att det är så, men det ger mig en styrka i att inte vara ensam. Jag älskar naturen och vandringar men är ändå en kurvig kvinna med extra kilon och jag känner mig ofta förödmjukad när jag ska hitta friluftskläder för de är inte gjorda för såna som mig. /…/ j ag fått lära mig hantera naturen och vandringar på ett helt annat sätt och ett annat tempo än andra vandrare och det får mig ibland att känna mig ovärdig, som att jag inte riktigt har rätt att kalla mig vandrare…”

”Jag blir lika irriterad varje gång jag går in i en sport/friluftsbutik och ska leta kläder i färger jag tycker om.. Alla finns på herravdelningen!! Jag köper ofta herrmodellen ändå för att få den färg jag vill ha, men dom kläderna sitter inte alls lika bra..”

”Känner som tur va inte igen mig.. hittills har ingen man sagt åt mig något hur jag ska vandra, göra upp eld eller hur jag ser ut.”

”Jag personligen känner inte igen mig, mer än när man kolla på min sambo och hennes utrustning/kläder. Men jag har däremot sett och hört mycket folk som är ”vet bästare” om hur allt är eller ska vara och att det är vara för dom kvinnliga vandrarna att hålla med eller följa med tyst och se glad ut. Tittar man på kläd marknaden så är det som du säger fortfarande väldigt mans inspirerat.”

”Angående friluftskläder så är det som med vanliga kläder. För mycke fokus har lagts på att tjejers kläder ska vara snygga och för lite på praktiska.”

”Jättebra artikel! Det där med att det finns en massa åsikter om hur vandring ska gå till känner jag verkligen igen och kan tänka mig är något som drabbar kvinnor i ännu större utsträckning. Det fina med vandring är ju mångsidigheten och möjligheten attlägga fokus på precis vad man vill! Folk borde vara bättre på att uppskatta det faktum att andra vandrar snarare än att fokusera på att intresset ser liiite olika ut.”

Vandringsbloggen Community finns i varje län med möjlighet för vandringsintresserade att hitta likasinnade kamrater att upptäcka sitt närområde tillsammans med. Vi diskuterar vandringstips, delar egna utflykter och smultronställen och diskuterar allt från friluftsmens och utebajsning till förhållande som sätts på prov ute på leden och världens bästa vandirngsplatser. 


 Kommentera

Träffa mig på Vildmarksmässan Explore

Reklamsamarbete med Explore

På mässan Explore kan du förbereda dig för alla sommarens äventyr. Lär dig mer om första hjälpen i vildmarken, hur du packar din friluftsutrustning och praktisk överlevnadskunskap. Du får också tillgång till fotomässan som går parallellt med vildmarksmässan Explore.

Jag kommer att vara på plats under hela helgen och vill jättegärna passa på att kaffehänga, prata vandring, friluftsdrömmar och prestationskultur. Du hittar mig i Kvinnliga Äventyrares monter B01:16a bredvid Morakniv.

Boka här: Explore – Biljetter

RABATTKOD: Boka online och få din biljett för 135 kronor (30 kronor rabatt) med koden ”vandra”. Gäller en gång per köp.


 Kommentera

Prästgårdsrundan Ängsö, Vintervandring

En av vinterns kallaste och dimmigaste dagar tog jag bilen , packade med kaffe och kanelbullar och åkte sakta, sakta ut mot ön. Vägmarkeringarna var lika försvunna som sikten. Väl på plats lättade snart dimman och det blev en härlig solnedgång med vandringskängor pulsandes genom snön.

              


 Kommentera

Invigning: Downtown Camper by Scandic

Rockkonsert med Ola Salo, takpool, gigantsik frukostbuffé med eldstad i mitten och en hejdundrnde invigningsfest av Downtown Camper by Scandic

Isskulpturer med hotellets logga ingraverad och ett hav av upplysta gröna tält välkomnade mig och de andra besökarna till invigningen av hotell Downtown Camper bara tio minuters promenad från Stockholms Centralstation. Kvällen inleddes med livepodd där Magnus Ormestad intervjuade Fredrika Ek – en ybercool och inspirerande kvinna som cyklat runt världen, till Husky Podcast. Sedan var det eldig mat till middag i hotellets foaje – jag som är korv-med-bröd-fantast knockades lite till golvet av kryddiga korvar med specialiga tillbehör som knockar mina braskorvar med råge. Den inspon ska jag ta med ut nästa gång!

Hotellet har bakat ihop skandinavisk klassisk design, med friluftsdetaljer och det blir en fantastiskt lyxig och för mig väligt välkomnande känsla. Väggarna var inklädda med moss-detaljer, i taket hängde kajaker och väggarna pryddes av longboards och mountainbikes. Äventyr möter storstadslyx i alla detaljer och jag känner mig som hemma i storstaden, det glädjer mig väldigt mycket att ha hittat en storstadsoas att fly till under de många och ibland långa mötesdagar jag har i Stockholm. Jag ser mig själv sitta och jobba där vid något bord, dricka kaffe, vila lite i taknätet fyllt med kuddar.

Under kvällen hittade jag en bartender som blandade drinkar med Pucko som bas. Fick nostalgikick och alkoholen i kombinationen med en förbaskat massa socker gjorde att jag bestämde mig för att besöka tatueraren som var på plats. Det finns en tatuering som jag har tänkt att jag vill göra sedan fyra år tillbaka och som har personlig historik sedan nästan 20 år tillbaka och när jag fick höra att tatueringsmästarna Salong Betong var på plats i ett av hotellrummen och tatuerade hela kvällen tänkte jag att nu, nuu är det dags. Det pirrade lite av förväntan. Jag hörde röster från det knökfulla rummet. Jag var inte ensam om den här idén. Och så visade det sig att de inte gjorde tatueringar på beställning under kvällen – utan bara från en redan befintlig mall av utvalda modeller. Så det blev ingen spontan tatuering för min del denna kväll.

Kvällen fortsatte med livemusik på scenen med Ola Salo, Rhys och Tove Styrke.

Kvällen till ära hade jag inte bara stadskläder av det mer glittriga slaget utan även klackskor som gör mig till en tio centimeter härligare skapelse, något om jag hann ångra innan efterrätten typ när jag insåg hur översjukligt länge sedan jag vandrat runt på sådana höjder. Så på dansgolvet pekade jag finger åt skorna som gjorde mer otyg med mina fötter än några vandringskängor någonsin gjort och sedan dansade jag i bara strumplästen i takt med Ola Salos fantastiska stämma tills det inte fanns någn morgondag. Det är kanske den party-igaste formen av party om du frågar mig.

Le mot världen så ler den tillbaka. Lite så är det ju. Hotellinvigning är ju ganska långt från saker jag gör i vanliga fall – det var superroligt och innan jag åkte hem på söndagen så besökte jag takpoolen, vinterkylan bet i kinderna och vattnet värmde skönt – och hotellpersonalen kom med varm choklad med marsmallows. Känns så otroligt lyxigt och härligt och det här var precis det bästa som skulle kunna hända. Att för en helg få känna sig så väldigt omhändertagen. Sitta i lugn och ro med en buffé av kaffe och färsk frukt i timmar. Kroppen glädjeskriker av lycka.

Vill du följa med behind the scenes? Under kvällen liveuppdaterade jag från invigningsfesten via Instagram Stoies och jag har sparat alla filmer överst i händelsen Downtown Camper på @Vandringsbloggens Instagram. Du får bland annat se vilket snax som kom att förgylla efterfesten och de coola nattduksborden som var stubbar.


 Kommentera

Hur jag fick meningen med livet tillbaka

Historien om hur rätt rehabilitering tog mig från domen att aldrig kunna gå igen till att vara ute på vandringslederna igen.

Min sjukgymnast Pentti är något utöver det vanliga. Långt utöver det vanliga. Idag sammanfattar jag rehabiliteringskaoset för nu ser jag inte bara ljuset i tunneln utan steppar i tangotakt på solstrålarna, så nu kör vi! Missa inte tejptipset längst ned om du har problem med vad eller akilles som behöver stöttning i tillvaron.

Hur jag tappade bort mig i dimman

Jag kom till Pentti i slutet av november 2017- ganska uppgiven och väldigt muskellös (raka motsatsen till muskulös) efter att ha haft besvär och blivit runtskickad över ett år.

Då hade jag så mycket värk i kroppen att jag inte kunde sova ordentligt på nätterna och jag kunde varken sitta, ligga eller gå för vad jag än gjorde så hade jag ont i kroppen, i nerverna, i musklerna. Det påverkade jobbet för jag kunde inte koncentrera mig framför datorn mer än en kvart åt gången och några större äventyr var inte att tala om över huvud taget. När jag var som värst fick min syster hjälpa mig att handla mat för jag klarade inte att bära hem kassen för de tre trapporna till lägenheten. Jag satt bara och grinade många dagar för att kroppen gjorde så ont.

Jag fick förklarat för mig av min första sjukgymnast (fritt återgett) att mina ben skulle sprängas innifrån om jag skulle försöka springa eller gå långt på dem och jag blev tillsagd att jag inte fick styrketräna ens med kroppsvikt eller stretcha ut armar och ben i ytterläge eller ens cykla på mer än ettans växel och jag fick absolut inte motionspromenera. Och jag lyssnade på det tills jag var så dålig att jag knappt kunde klara att bo hemma själv, jag kunde inte åka på möten i Stockholm för det var för fysiskt tufft att gå upp och ned i tunnelbanetrapporna. Jag var 30 år och hade en kropp som en kokt morot till slut.

Mellan faxmaskiner och leanproduction-vård fösvinner människan
Det rehabåret blev jag runtskickad så mycket som en människa nu någonsin kan bli runtskickad mellan sjukgymnast, allmänläkare, ny sjukgymnast, radiolog, sjukgymnast, neurolog, sjukgymnast, venspecialist osv osv De har ryckt uppgivet på axlarna. Inte deras problem. Någon annans problem. Ring inte mer säger de. Ibland har rehabliteringsprocessen avstannat helt av anledningar som att en vårdinrättning bara faxar remisser och en annan bara tar emot mejl för de har ingen fax. Och för varje avvisning tappade jag lite av tron, lite av hoppet på att kroppen skulle gå att laga. För jag visste inte hur jag skulle agera för att kroppen skulle börja bli lite bättre och ingen kunde peka mig åt rätt håll.

En sjukgymnast sa vid ett tillfälle att jag aldrig skulle kunna fjällvandra igen eller bära tung ryggsäck. Att jag borde göra någonting annat. En tung dom att få när det liksom är meningen med hela ens liv både som jobb och hobby och socialt umgänge. Det var tungt att hantera som nystartad egenföretagare. Det var tungt att hantera som nyblivet enpersonshushåll. Det svindlade på så många sätt det kan svindla samtidigt och dag för dag kände jag hur kroppen blev svagare.

När jag fick kompassritningen utstakad igen

Sedan träffade jag min nuvarande sjukgymnast Pentti och idag finns det inte bara hopp om tillvaron – han har gett mig vandringslederna tillbaka.

Jag är hos Penttis Idrotsskador och Sjukgymnastik regelbundet två dagar i veckan. Däremellan har jag övningar som jag gör hemma och utmanande delmålsäventyr som morot att arbeta mot. Före nyår gick jag en mil i terräng, jag har pulsat i snön i vintrigaste Hälsingland, jag kan gå nästan två mil på barmark, jag kan sköta min vardag och mitt jobb. Det finns liksom klipp i fötterna igen när jag går. Jag har börjat jogga ett par, tre dagar i veckan. Jag som aldrig i hela mitt liv har joggat.

Sist jag berättade om mina framsteg hos Pentti så kallade jag honom Tejpmästarnas Tejpmästare, han reser runt nästan hela världen och undervisar läkare, proffessorer, sjukgymnaster och universitetsstudenter konsten att tejpa. Bara sedan jag lärde känna honom har han senast varit i Thailand och Turkiet för att lära ut hur tejpen helar.

Tack vare att mina vader har varit tejpade på rätt sätt har jag kunnat börja träna upp de muskler min kropp har saknat och tack vare att jag kunnat komma ut i naturen igen och att jag kunnat komma igång fysiskt igen har min kropp slutat göra ont dygnet runt. Första kvällen jag gick och lade mig med tejpade vader så låg jag där mellan lakanen och försökte känna den där brännande, pirrande och stickande känslan som hållt mig vaken så många nätter. Men den fanns inte där. Och jag sov hela natten utan att vakna upp. Jag kunde jobba framför datorn igen, längre och längre pass för jag hade inte den där diffusa smärtan i hela kroppen som pockade på uppmärksamhet. Jag kunde röra mig ute i naturen så smått igen – det som ger mig så mycket energi och glädje. Jag kan använda min kropp igen. Det som betyder mest, det som ger mitt liv allra mest substans, innehåll och mening. Meningen med mitt liv är ju att sprida pepp, inspiration och glädje att vara ute och det bygger så mycket på att jag faktiskt kan vara ute och hämta energi för att sprida vidare. Jag måste ju tanka mig själv för att kunna tanka andra.

Vad som gör min sjukgymnast unik? Hela människan får plats. Pentti, Annette och Oscar i det fantastiskt grymma gänget har tid, de har plats och de ser alla oss patienter som är där. De kan alla namn, frågar hur det gått med något vi pratade om sist, man sitter gärna kvar och dricker kaffe en stund extra i väntrummet. I julas hade vi luciaspelning i gymmet med trombon och saxofon och piano och en tremannakör och hembakade pepparkakor med chili och vitlök (supergott – måste testas). Mellan övningsrepsen delar vi tips om hur en får krukväxter att överleva och bästa matlådematen och vem har hört nått om snöovädret som är på gång. I väntrummet finns alla böcker av Jan Stenmark och på väggarna sitter roliga tecknade memes tillsammans med sportstjärnor tejpade till framgång.

Pentti skickar aldrig hem mig efter tio minuter eller tjugo minuter. Jag får alltid vara där tills jag är klar – oavsett om det tar en timme eller två eller tre eller ännu mer. Det är ovanligt och något unikt. Något att uppskatta. Kompetensen i kombination med miljön – för det gör hela skillnaden att hitta de som har kompetensen och inte bara kunskap. Kompetens att omsätta kunskap till praktik efter de förutsättningar som finns. Någon som orka vara nyfiken detektiv, vetgirig och hitta lösningen.

Pentti förklarar tills jag förstår övningarn och kroppens alla konstiga reaktioner, han låter mig slå så hårt på boxsäcken att det gör lite mindre ont på insidan och jag har fått en egen förebild – Forest Gump – han som springer tills han inte vill springa mer. Precis det har jag adopterat – det tar jag med mig när jag steg för steg erövrar konsten att jogga. Och bit för bit är jag helsammare som människa.

Den hårda läxan du inte behöver göra om

De här fem lärdommarna tar jag med mig. Kanske kan de hjälpa även dig som genomgår rehabiliteringsprocess eller annat som känns tufft.

Släpp taget om det som inte fungerar. Min lärdom av det här är att släppa taget om sådant som inte fungerar i tid.  För det första är det ju idag småsvårt att få tid inom sjukvården överhuvudtaget –  jag tror jag fick vänta tre veckor bara på mitt första tiominutersbesök och i den stilen har det fortsatt. Så när det visar sig gång efter gång att det är en återvändsgränd så kände jag ju till slut att jag stångade mig ganska blodig. Ska jag till ÄNNU EN TILL?? Ja, jag blev lite förvirrad i mig själv – vem kan jag lita på? Hur kan jag ifrågasätta någon som har så lång utbildning? Vad vet jag egentligen? Jo, jag visste ju att det inte fungerade. Min kropp blev ju avsevärt mycket sämre. Med facit i hand skulle jag tidigare bytt sjukgymnast direkt när jag inte fick hjälp.

Lita på magkänslan om det verkar fel. Lita inte på någon. Lita inte någonsin på någon som säger att du inte kan göra saker. Att det inte kommer bli bra. Det blir alltid bra, det gäller bara att hitta rätt förutsättningar, sina förutsättningar och människor som kan stötta den processen på ett bra sätt. Orka be om second opinion, våga ifrågasätt. Orka läsa på ännu mer. Leta rätt på någon som kan vara med och stötta under vårdmöten om det behövs. Och om någon säger att du inte kan göra någonting så är det antagligen helt jättefel. (Anta utmaningen! Prove ‘em wrong!)

Du klarar så mycket du tror att du klarar. Jag har skrivit det förut – att vi klarar så mycket som vi tror att vi klarar. Varken mer eller mindre. Men ibland behöver av hjälp av vården att reda ut HUR och VAD – men ditt VARFÖR det kan bara du ha. För mig är vandring mening, det är det jag älskar att göra, det är där jag vill vara, det är där min kropp vill vara, behöver vara, måste vara. Så det är tillbaka ut på lederna jag ska ännu starkare, ännu längre, ännu oftare. Tills dess njuter jag som alltid av det jag kan göra här och nu.

Acceptera allt du inte kan förändra. Acceptera är en av de viktigaste lärdommarna vi kan göra. Acceptera allt det vi inte kan förändra. Acceptera att saker är på ett visst vis tills det är på ett annat vis. Nu är inte alltid. Men just nu är det såhär så jag får göra det bästa av det jag har där jag är. Släpp taget om allt som tillhör det förgågna. Det som inte går att ändra.

Svär inte åt mörkret – omfamna ljuset. Jag väljer att inte koka av ilska över det år, de muskler, relationer och pengar som gått förlorade på grund av slapphänthet – jag väljer att vara TACKSAM för att jag nu fått hjälp till en framtid igen. Ett steg bakå och två frammåt. Så är det ibland. En fet jävla käftsmäll så är det ibland. Tack, det gör mig starkare och jag slår tillbaka dubbelt så hårt. Jag har fått tillbaka meningen med livet och för det är jag tacksam i varje andetag jag tar – för jag tar det inte för givet. Jag tar inte min kropp för given och jag tar inte de människor som hjäper mig för givna. Jag noterar alla nyanser av det jag nu blir erbjuden och jag uppskattar det enormt. Fokus på det som är ljust, positivt, frammåt, uppåt. Andas in. Andas ut. Namaste.

Tejpa: Vadmuskler och Akilles

Att hitta någonstans som detta är en fridstad som knappast kan beskrivas med ord. Det smärtar mig att inte alla kan få ha sin Pentti – alla förtjänar det. Så det är med stor glädje jag idag kan dela med mig här på bloggen av den tejpningen som har tagit mig tillbaka ut på vandringslederna igen.

Om du någon gång har problem med vadmuskel eller akilles som behöver stöttning så är detta tejpningarnas tejpning från tejmästarnas tejpmästare. 


 Kommentera

5 sätt att hantera Äventyrsångest

När äventyret närmar sig med stormsteg och magen knyter sig och det enda som snurrar i huvudet är: ”Har jag tagit mig vatten över huvudet?” och ”Kommer jag fixa det här?”. 

Jag fick en fråga via Instagram Stories om att prata om det här med att hantera ångest, oro och rädsla inför ett bokat äventyr. För även om man följer sina drömmar, sparat pengar och förberett ig fysiskt och mentalt under en längre tid så kommer det ändå stunder med den där SHIT – VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ!!! Jag tror alla som klivit en bit utanför sin komfortzon känner igen sig i detta och jag gör det defintivt. Jag minns tillbaka på min första längre fjällvandring där jag vid starten insåg att jag hade ungefär 5 kilo för mycket packning. Dagarna innan jag gav mig ut på min första pilgrimsvandring och skulle möta 800 kilometer – och förhoppningsvis mig själv på vägen men inte hade en aning om jag skulle kunna vandra mer än ett par dagar.

Här är mina 5 bästa strategier för att hantera ångest. oro och rädsla inför äventyret:

1. Stanna upp – Är detta realistiskt?

När tankarna snurrar på i allt snabbare takt. Stanna upp, ta ett djupt andetag och fundera på om detta är relaistiskt. Jag får till exempel återkommande frågan om kajg inte är rädd för björnar och andra vilda djur när jag är ute och vandrar. På det brukar jag svara att jag är räddare för att gå ner på stan för att det statistiskt sätt är betydligt farligare. För så är det. Det är till och med fler som dör av att de snubblar hemma i köket och skadar sig illa på knivar i diskmaskinen med eggen uppåt än det är av björnattacker.

En jättebra regel är STOP-regeln.

  • Stanna: Stanna upp helt.
  • Tänk efter: Vart är du nu? Vad finns för risker?
  • Orientera: Vad har du för alternativ?
  • Planera: Vad ska du göra nu och i vilken ordning?

2. Gör det okända till känt

Miljöer vi vistas i ofta gör vi till ”våra” och de känns trygga och säkra för att vi känner till dem, hur vi ska bete oss där och vad vi kan förvänta oss. Att spendera mycket tid i naturen, läsa information om omgivningarna vi rör oss i eller ska röra oss i, prata med andra som rör sig i de miljöerna och framför allt steg för steg fysiskt vara där med stegrande svårighetsgrad gör att vi gör naturen til våran. Jag känner mig till exempel väldigt trygg i naturen för att jag är uppväxt med att vara ute mest jämt både på vardagar, helger och lov, jag har lärt mig göra upp eld, använda kniv och utekök, jag har testat att leva utan mat och tält en hel vecka i oktober för att se hur kroppen reagerar och jag har provat att g långt och bära tungt även om jag föredrar rimligare förhållanden. Men genom att jag testat gränser, vet min förmåga så har jag också skapat en förutsägbarhet. Eftersom jag vet hur jag hanterar de situationer jag förut var rädd för så behöver jag inte vara rädd för dem mer. Så prova under kontrollerade former det du är rädd för så kan du släppa taget om oron och lägga energi på att njuta av landskapet och äventyret istället.

Det här fungerar på samma sätt som när man flyttar till en ny lägenhet. Även om den nya lägenheten är större, mer nyrenoverad och bättre läge så känns den ju inte som hemma den första tiden. Kanske till och med saknar man den inbodda, trånga, mysiga lägenheten man lämnade. För den nya har inte hunnit bli ”din” ännu. Samma lika som det där stora äventyret – det är ju att på alla vis bryta ny mark.

3. Du klarar så mycket som du tror att du klarar

Den här ska du meditera över ofta. Väldigt ofta. För den är viktig att ha med sig oavsett vad det gäller i livet. Du klarar så mycket som du trör att du klarar. Varken mer eller mindre – det tar bara olika lång tid att nå resultatet och det kan medföra hårda prioriteringar men om du vill klara något så klarar du det. Detta tankesätt är speciellt viktigt om du kliver utanför din komfortzon eller hamnar i en nödsituation/kris. Då måste du lita på att du har allt inom dig för att lösa situationen och tryggt landa i insikten att du kommer fatta de bästa besluten du kan med den erfarenhet och kunskap du har i just detta nu. Bara genom att kliva utanför det som är välkända stigar kan vi växa som människor. Det är det svåraste, tuffaste och absolut viktigaste vi kan göra för oss själva. Att bara vara kvar inom det komfortabla är att stanna i sin utveckling som människa och medmänniska. Du vill ju vara hela ditt potential så just därför får en ibland bara blunda och hoppa. Du kommer landa någonstans. Det är defintivt helt säkert.

4. Fram med papper och penna

När det snurrar på som allra värst och känns helt ohanterligt så tror jag att det ofta är summan av tankarna som blir ohanterligt. Klart det känns katastrofalt ohanterligt om man lägger ihop tio osäkra faktorer som kanske, eventuellt skule kunna dyka upp under äventyret och så vill man stanna hemma. Här är det bra att plocka fram penna och papper. Skriv ned varje, varendaste tanke som snurrar där inne och gör en lista av dem. Sedan skiver du hur du hanterar vart och en av de där problemen om de skulle dyka upp. Så gör exempelvis gjällguiderna inför ett äventyr med en grupp – då listar de vart det potentiellt skulle kunna vara störst rsk för en olycka att hända – vid ett vad, en soäker övergång, i ett område där det skanas mobiltäckning och så sätter de upp lösningar. Hur påkallar de hjälp? Vem bär säkerhetsutrustning? Hur fördelas ansvaret vid olycka. Så oavsett vad som står på din lista så kan du göra på liknande vis. Det kanske handlar om två flyg som har knappt om tid emellan flighterna? Vad händer om bagaget försvinner? Vad täcker försäkringen? Kommer du träffa andra på vägen? Tänk om du blir skitarg på de andra vandrarna? Vad det nu än är – så kolla upp det innan.

5. Skaffa dig stöd-supporters

Mitt allra bästa tips är att börja omge dig med människor som aktivt utmanar sin egen komfortzon. Som vågar lite mer. Och sådana som stöttar dig. Är positiva. Ser möjligheter. För sanningen är att man blir som man umgås så skaffa dig en personlig hejjaklack av människor som tror på dig. Det kan vara männiiskor i din närhet, en partner, familjen, kollegor eller vänner. Men det är inte alltid säkert att du har de som delar din äventyrslust i de kretsarna och då bär internet med sig oändliga möjligheter att hitta likasinnade och skapa nytt nätverk. Vandringsbloggen Community är ett exempel för dig som vill hitta vandringskamrater och de som delar ditt intresse. Även om ni inte delar själva äventyret så är det skönt att kunna vända sig till andra för att slänga ur sig ”dumma frågor” som dyker upp när man minst anar, att ha andra som finns kvar där om det skiter sig eller behöver lite stöd på vägen.

Vad har du för mentala strateger för att möta äventyrsångesten? Håller du med om något? Känner du dig rädd ibland? Fyll gärna på kommentarsfältet så fortsätter vi diskussionen där. 


 Kommentera

Träningsmusik för Fjällpreppare

Nu är hög tid att börja träna inför sommarens äventyr och vad passar då bättre än en riktigt peppig spellista i öronen. Idag delar jag med mig av min gym-och-jogg-lista med musik som gör mig på riktigt bra träningshumör.

Träningsmusik

  1. Pon de Replay – Rihanna
  2. Hollaback Girl – Gwen Stefani
  3. One – Swedish House Mafia
  4. Sexy Back – Justin Timberlake
  5. Run The World (Girls) – Beyoncé
  6. You don´t know me – Jax Jones
  7. Fade Into Darkness – Avicii
  8. Don’t Stop The Music – Rihanna
  9. Your Betrayal – Bullet for my Valentine
  10. Turn up the Music – Chris Brown
  11. Forgotten – Linkin Park
  12. Like a G6 – Far East Movement
  13. By myself – Linkin Park
  14. Tuesday (feat Danelle Sandoval)
  15. Memories – David Guetta
  16. Diamonds – Rihanna
  17. Pop Bottles – Sky Blu
  18. Thunder – Imagine Dragon
  19. Power – Kayne West
  20. Coming Undone – Korn
  21. Read all About It – Emeli Sandé
  22. Eye of the Tiger – Survivor

Fyll på kommentarsfältet med din bästa träningsmusik!


 Kommentera

sitemap-1sitemap-8sitemap-8sitemap-5sitemap-10sitemap-2sitemap-10sitemap-1rsssitemap-7sitemap-9sitemap-6sitemap-1sitemap-8sitemap-4sitemap-3sitemap-3sitemap-8homesitemap-4sitemap-7rsssitemap-1sitemap-2sitemap-10sitemap-10rsssitemap-10sitemap-7sitemap-4sitemap-5sitemap-6sitemap-9sitemap-9sitemap-1sitemap-6sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-4sitemap-2sitemap-4sitemap-9sitemap-10sitemap-10homesitemap-7sitemap-8sitemap-10sitemap-3sitemap-8