Jag fick in fråga från en läsare som undrade hur hen kunde hjälpa de vilda djuren nu när det är sådan extrem torka. Resonemanget gick kring om man kan fylla badkar med vatten och ställa ut till dem eller kanske köpa äpplen och lägga ut någonstans.  Det är en jättebra fråga och jag har använt Vandringsbloggens nätverk och nätresearch för att ta reda på hur du kan hjälpa de vilda djuren i naturen. 

En rad myndigheter och organisationer i Sverige samarbetar för att minska den negativa påverkan på naturen. Där ingår bland annat Naturvårdsverket, Länsstyrelserna, Jordbruksverket, Livsmedelsverket, SMHI, Myndigheten för Samhällsskydd och Beredskap.

Miljö- och hälsoskyddsinspektören Emilia Andersson säger till Aftonbladet att alla som vill hjälpa djuren kan ställa ut vattenskålar.

Så påverkas fiskar, insekter och småkrypen

När det blir så extremt varmt som nu sjunker grundvattennivån vilket i sin tur gör att vattenflöden kan sina eller torka upp helt. Till exempel kan vatten ta slut i källor, bäckar och brunnar. Det påverkar djuren genom att de inte kan hitta vatten där de är vana att kunna hitta vatten, men det kan också innebära att de får svårare att hitta mat. Hur bra olika djur klarar sig beror på hur känsliga de är för torkan. Fiskarter kan påverkas när vattnet blir för varmt, hjälpinsatser har bland annat skett där människor flyttat musslor till djupare vatten för att de ska klara sig. (OBS att du inte ska flytta djur på eget initiativ utan kontakta Länsstyrelsen för samordning) Läs mer: Vattenbrist och torka (Naturvårdsverket)

När det blir för torrt kommer inte daggmaskar, insekter och småkryp ut som de brukar, rapporterar SVT, många av dem klarar långa perioder av torka utan att dö men andra djur får minskad matåtgång och växter som är beroende av att daggmaskarna rumstrerar om i jorden kan påverkas negativt.

Så påverkas älg, vildsvin, hjort och björn

Enligt vetrinären Jonas Malmsten är det Älgen som drabbas hårdast i torkan. Hjortar och vildsvin kan äta det mesta och är inte så hårt utsatta, rådjur brukar klara sig bra. Däremot är älgen utsatt för stark värmestress nu. Dels kan älgen inte svettas för att reglera värmen utan behöver hitta svalka via vatten och skugga och trivs bäst runt 15 grader. Dels är älgen känsligare för födan – just nu ska de äta grönmossa som ger kalvarna viktig näring, men den är för torr och det gör att fler kalvar än vanligt inte kommer klara sig och att de antagligen är magrare än de borde vara på grund av den starka värmen.  Läs mer om hur de vilda djuren drabbas i Svenska Jägarförbundets tidsskift Svensk Jakt.

På längre sikt påverkas de vilda djuren av klimatförändringar som kan föra med sig vädervariationer som kraftiga temperaturskillnader, häftiga skyfall och stormar. Mer och kraftigare av allt. Det för på sikt med sig att björnens vintersömn störs enligt WWF.

Detta kan du göra för att hjälpa djuren redan idag

Just nu är den största konsekvensen av torkan de allvarliga bränderna. Djurens hem och mat brinner upp. Det viktigaste vi alla kan hjälpas åt med nu är att släcka bränder, se till att det inte startar nya bränder och att för framtiden jobba proaktivt för att minska risken för liknande bränder.

  1. Följ eldningsförbud, kasta inte fimpar i naturen och respektera bevattningsregler.
  2. Håll dig uppdaterad via Länsstyrelsen och Krisinformation.se 
  3. Anmäl dig som frivillig hos Röda Korset som samordnar volontärer.
  4. Ställ ut  vattenskålar om du har möjlighet.
  5. Stötta Svenska Blå Stjärnan som har till uppgift att hjälpa djuren vid kriser och katastrofer.

Tips från en av Vandringsbloggens trognaste följare Nicklas:

  1. Ta en skål och fyll den med stenar och vatten. Då kan insekterna landa på stenarna och dricka vatten.
  2. Igelkotten ska ha vatten och kattmat.
  3. Folk som släcker skogsbränder ska ha kaffe, vatten och Resorb.

Linda Åkerberg lever och andas äventyr. Kring sina WIlderness-Stories förmedlar hon berättelser, inspiration och kunskap utifrån de olika projekt och äventyr hon genomför. Ibland är det ”microäventyr”, ibland desto större utmaningar – som när hon bestigit Kilimanjaro, tagit sig till Everest Base Camp eller vandrat Pacific Crest Trail i USA. Linda är med andra ord en guldgruva av erfarenheter och insikter. Därför är jag så glad och tacksam för att hon vill dela med sig av sina bästa tips för hur en förbereder sig inför stora som små äventyr – såväl fysiskt som mentalt. Sug åt er tipsen om bästa packlistan, hur en tacklar motivationsdipparna, hanterar rädslor och den ”Post Trail Depression” som kan dyka upp när en kommer hem till vardagen igen.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Hur förbereder du dig inför en stor vandring? 

– Det är mängder av förberedelser som måste göras såklart. Framför allt research om vad det är för typ av led och vad man behöver för utrustning, hur det funkar med depåstopp för att fylla på med mat och sådant. Men ofta är det så att hur mycket man än förbereder är det inte förrän man är ute på leden man väl förstår hur det fungerar. Så man behöver inte lägga för mycket tid på förberedelser. Lita på dig själv istället, på att du löser situationen på plats!

Hur gör du med  packningen, världens längsta packlista?

– När det kommer till packning är ju det högst individuellt vad man behöver och att ta fram en personligt anpassad packlista tar sin tid. Under mina månader i USA förändrades min packning väldigt mycket från dag ett till dag 175. Främst plockade jag bort saker jag insåg att jag inte behövde, men jag testade även alternativ till den utrustning jag hade. Vissa visade sig funka, andra inte. Vissa saker fick jag plocka tillbaks i packningen, men det mesta jag tog ur klarade jag mig bra utan. Idag har jag en ”grundpacklista” som jag är väldigt nöjd med och som jag utgår ifrån, sen kompletterar jag med utrustning beroende på när, var och hur länge jag ska vandra.

Hur gör du med mentala förberedelser? Behövs de?

– Absolut, ska man långvandra skulle jag nog säga att de mentala förberedelserna nästan är viktigare än de fysiska. Fysiskt gäller det att ta det lugnt i början och bokstavligen stegvis vänja kroppen vid det fysiska arbetet. Det är den mentala biten som verkligen kan sätta käppar i hjulet. Det första mentala hindret kommer ofta redan i början – att tvinga sig att ta det lugnt, fastän man är så glad att vara iväg att man bara vill gå, gå, gå! Att ta det lugnt är viktigt för inte slita sönder kroppen direkt. Sen är det bra att mentalt gå igenom leden på förhand. Är det något ställe jag tror jag kommer få det svårare med motivationen? Hur kan jag återfå motivationen, finns det något som kan peppa mig? Genom att vara förberedd på det hjälper det en att acceptera motivationsdipparna när de väl kommer. Något som jag har lärt mig under mina vandringar är just att kunna acceptera och vara okej med att det är jobbigt, både mentalt och fysiskt. En tillsynes oändlig uppförsbacke må vara jobbig, men det är bara att ta ett steg i taget och gilla läget. Förr eller senare kommer det gå neråt igen.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Hur går tankarna under vandringen? 

– För mig är vandring nästan som meditation. Jag älskar att förflytta mig samtidigt som landskapet runt mig förändras. Tankarna kan pendla mellan allt från att ”vad vill jag göra av mitt liv?” till att bara ta in hur fantastiskt vacker omgivningen är. Om tankarna däremot börjar snurra kring ”hur långt är det kvar?” är det lätt att hamna i en negativ spiral där det bara känns jobbigt. I sådana situationer brukar jag rädda mig ur dem med hjälp av till exempel en podcast eller ljudbok.

Är du rädd under dina äventyr?

– Självklart blir jag rädd ibland! Det tror jag alla blir, men det är väl också lite av poängen? Att gå utanför sin komfortzon är superläskigt, men det är också det som gör ett äventyr! Och om det inte är lite läskigt har vi kanske inte tagit oss tillräckligt långt ut? Däremot har mina äventyr lärt mig att acceptera mina rädslor. Jag litar mycket mer på mig själv idag än vad jag gjorde förr. Jag vet att bara jag andas och ser rationellt på situationen, kommer jag att ta mig ur den. Att utsätta sig för sina rädslor är också något av det bästa man kan göra. Visst, det är ganska obehagligt i stunden, men genom att ta sig igenom situationen och bevisa för sig själv hur mycket man faktiskt klarar av, så växer man något så oerhört som människa. Något många är rädda för – och det var jag också tidigare – är att misslyckas eller att göra ”fel”. Men den rädslan har jag tagit mig över. Att misslyckas är ju faktiskt bara att MISSA att LYCKAS, vilket är den bästa vägen till att lyckas. Genom våra misstag lär vi oss vad som funkar och inte.

Linda Åkerberg Wilderness Stories
Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

Vad händer med dig när du kommer hem från ett äventyr? 

– Det är ju en väldigt speciell situation, särskilt om man varit iväg på ett längre äventyr, som när jag kom hem från USA. Först var det rätt skönt att vara hemma igen, att ta det lugnt och träffa vänner och familj, men när det lägger sig är det lätt att man känner sig tom. PTD, ”Post trail depression”, brukar det kallas. Det är lätt att fastna i vad som varit, att identifiera sig med det man har gjort och för att ta sig ur det gäller det att se framåt. Vad vill jag göra härnäst? Planera in ett nytt äventyr, även om det ligger ett år fram i tiden. När jag kom hem från USA tog det ett tag, sedan bokade jag min resa till Nepal och Everest Base Camp. Sen, i och med att jag jobbar med det jag gör, tar jag ju med mig äventyret hem även efter att det är slut. Då fortsätter jag att skriva och redigera bilder från det, så på så vis blir det som en typ av bearbetning och avvänjning för mig, haha. Men det är nog nyttigt.

Vad får du ut av dina äventyr?

– En sak är att jag blir så otroligt lugn. Jag blir mindre orolig. Att ta sig ur vardagens krav och måsten och placera sig själv i en miljö där bara det som händer här och nu är av betydelse är otroligt nyttigt och det hjälper mig att slappna av. Att inte ta lika allvarligt på småsaker som vi lätt gör i vår vardag. Som jag var inne på tidigare så är det som definierar ett äventyr för mig, bland annat att gå ur sin komfortzon. Genom att göra det och ta sig igenom ibland läskiga situationer växer tilliten till sig själv och man blir mer självsäker – vilket också i sig gör en lugnare. När det kommer till vandring och andra fysiska äventyr, där man har mycket tid att fundera är det också ett väldigt bra tillfälle att få reflektera över sig själv och sitt liv, nästan som ett bokslut. Vad är jag nöjd med och vad är jag mindre nöjd med? Hur kan jag ändra på det jag inte är nöjd med? Vad för liv vill jag leva?

Hur ser framtiden ut? Vad har du för planer och drömmar?

– Jag hoppas såklart kunna fortsätta med mina äventyr och med Wilderness Stories. Jag längtar också efter en till långvandring och det kommer det nog bli också inom de närmsta åren. Men jag vill också utforska Sverige och se vad vårt avlånga land har att erbjuda. På längre sikt vet jag inte riktigt – och det är något jag insåg när jag kom hem från USA att jag inte heller vill veta. Om tio år hoppas jag att jag är på en plats och gör något som jag inte ens kan föreställa mig idag. Och att jag är där därför att jag vågat säga ja till att testa på nya saker och följt mitt hjärta.

Läs mer om Linda på wilderness-stories.com och följ henne på Instagram, Facebook eller YouTube.

Foto: Linda Åkerberg Wilderness Stories
Linda vid monumentet som markerar starten av Pacific Crest Trail vid den mexikanska gränsen. Foto: Linda Åkerberg/Wilderness Stories

I senaste avsnittet av Vandringspodden pratade vi om El Camino de Santiago och djupdök i det mesta som hade med pilgrimsvandringen att göra. Mycket handlade förstås om rent praktiska saker som har med vandringen att göra. Som hur viktigt det är att försöka förbereda sig på värmen, hur stor en dagsbudget är och hur det funkar med mat och boende. Allt det är viktigt och sådant som en gärna vill veta på förhand – jag själv inräknad. Innan jag gav mig av försökte jag förbereda mig så noga jag kunde, läsa på och hitta tips och trix som kunde underlätta resan mot Santiago de Compostela.

El Camino de Santiago Angeliqa Mejstedt Vandringsbloggen

Under min egen vandring skrev jag varje dag dagböcker med tankar om dagens etapp och om vandringen i stort, vad som hände och vad jag kände. Det hjälpte mig att på något sätt få ordning bland alla de tankar som snurrade och som på leden fick tid att flyga fritt och faktiskt tänkas klart. För på leden finns ingen stress och jäkt. Där handlar allt bara om att gå, ta ett steg till, sätta den ena foten framför den andra. Det finns ett otroligt lugn och en rofylldhet i just det. Jag äter när jag är hungrig, dricker när jag är törstig. Det är vandringen som ligger framför mig just idag som är viktig. Den har fullt fokus och allt det andra skalas bort. När varje dag blir så grundläggande frigörs utrymme till annat. Som sagt till att tänka tankar hela vägen fram och där framme väntar insikter om en själv och om ens liv som till en början skrämmer. Sedan, allt eftersom stegen längs leden fortsätter, landar de alltmer. Sjunker in. Blir till självklarheter som inte går att väja för. 

En vanlig fråga är om en måste vara religiös för att vara pilgrim. Nej! Vem som helst kan genomföra en pilgrimsvandring och när jag gick El Camino mötte lika många olika anledningar till att vandra som jag mötte människor. Alla hade just sitt syfte till varför de valde att ge sig ut.

Läs merTankar om att vara pilgrim

En annan vanlig fråga är om en måste vara vältränad. Återigen blir svaret nej. Kroppen byggs upp och blir starkare under tiden du vandrar. Inledningsvis behövs sunt förnuft, att en lyssnar in kroppen och känner dess begränsningar. Då spelar det egentligen ingen roll vilket utgångsläget är. Ta det i din takt. På El Camino finns all tid i världen och där finns plats för alla.

Det finns (tyvärr) många myter som omgärdar pilgrimsvandring och vem som ”får” kalla sig pilgrim. Under mina vandringar, både längs El Camino och längs svensk-norska S:t Olavsleden, mötte jag flera av dem. Som att det bara är äldre människor som pilgrimsvandrar, att det bara är kristna, att man alltid måste ta sig fram till fots, att man inte ska bo inomhus. Så många förutfattade meningar, som inte alls stämmer. Återigen, pilgrimsvandring är till för alla.

Läs mer11 myter om vem som är ”en riktig” pilgrim

Här har jag samlat några av mina bästa tips och insikter från Caminon. Perfekt om du själv ska vandra Caminon eller helt enkelt är nyfiken på vad det innebär:

Lyssna på avsnittet ”Att vandra El Camino de Santiago”, för ännu mer djupgående information och insipiration, i spelaren här nedanför eller sök efter Vandringspodden i din podcastapp.

Extra säkerhetsfokus med anledning av den extremt varma sommaren och många bränder.

Jag fick en jättebra fråga från en läsare via Facebook som funderade på det totala eldförbudet och hur det fungerar med att ta in friluftsköket inomhus och använda det där istället.

”Kan jag använda mitt friluftskök inomhus, i tält, vindskydd eller i fjällstugan?”

Jag avråder starkt till all sorts användning av friluftskök, både gas och sprit, inomhus. Även om du tycker att du ventilerar bra och har god luftgenomströmning där du sitter kan konsekvenserna bli ödesdigra av att använda friluftskök inomhus och därför är det en mycket enkel regel att helt enkelt INTE använda köket inomhus alls.

Livsfara – så allvarliga kan konsekvenserna bli av att använda köket i trånga utrymmen

Vid förbränning i friluftskök bildas kolmonoxid som i för hög halt blockerar blodets syreupptagningsförmåga. Du kan känna symptom som huvudvärk, yrsel och hög puls och om du är svårt utsatt leder förgiftningen till medvetslöshet och i värsta fall döden. Ju mindre, trängre och tätare utrymmet är desto fortare går det att bli förgiftad. Utomhus i det fria så blåser den farliga kolmoxiden bort.  Av denna anledning ska du aldrig använda ditt friluftskök i tält eller andra trånga utrymmen.

Läs mer: Wikipedia – Kolmoxidförgiftning

Om du skulle få kolmonoxidförgiftning är det viktigt att veta att det är ett allvarligt tillstånd som kräver att du uppsöker läkare så snart som möjligt. Kolmonoxiden stannar kvar länge i kroppen och du bör undvika fysisk ansträngning tills du är bra. Omedelbart vid förgiftning ska du tänka på att komma ut i friska luften och att vila. (Vintersoldat, Försvarsmakten)

Läs mer om säkerhet ute i naturen:

Dessa engelska böcker får du inte missa att läsa om du är friluftsintresserad.

  1. Desert solitaire – Edvard Abbey
  2. Into the Silence – Wade Davis
  3. The Call of the wild – Jack London
  4. A walk across America – Peter Jenkins
  5. Becoming Odyssa – Jennifer Pharr Davis
  6. The Cactus eaters – Dan White
  7. The source of all things – Tracy Ross
  8. The calling: A life rocked by mountains – Barry Blanchard
  9. The Carry Home: Lessons from the American Wilderness – Gary Ferguson
  10. The Naked Mountaineer: Misadventures of an Alpine Traveler – Steve Sieberson
  11. Paddlenorth: Adventure, resilence, and renewal in the arctic wild . Jennifer Kingsley
  12. The wild truth – Carine McCandless
  13. Wild – Cheryl Strayed
  14. Into the Wild – John Krakauer
  15. My First Summer in the Sierra – John Muir
  16. Dirt Work – Christine Byl

Vilka böcker fyller du på listan med?

Spara