5 överraskningar med att skaffa Husky

Livet med hund känns självklart och nu börjar vi få in bra rutiner för hela familjen. Nu har det handlat mycket om att hitta nya rutiner den senaste tiden. Allt fokus på vår nya familjemedlem med allt vad det innebär att bli hundägare. Mycket annat har fått pausa så länge, men nu faller mer och mer saker på plats och nu är det svårt att komma på hur det var utan hund. På morgonpromenaden stannade jag och Taivek till vid det gamla träbadhuset på Lögarängen. Fastän klockan bara var runt åtta så gick det ändå att känna solens strålar värma mot huden. Vi satt där på bryggan och bara vilade en stund. Taivek ville först fortsätta sin sniff-fest vidare men satte sig snart ned på bryggan. Och efter ett tag kom han närmare och närmare. Och sedan kom den. Tassen på handen. När han vill bli klappad. Så vi satt där och mös på bryggan i solen.

Vandrinsgträning tillsammans

Vandringsträning och hundpromenad i ett. Jag går med vattenfyllda PET-flaskor i ryggsäcken för att succesivt träna vandringsmusklerna inför sommarens längre vandringsutmaningar. Jag måste fortfarande nypa mig lite i armen för att förstå att han bor med oss nu. Att vi har en alldeles egen hund och att han på bara ett par veckor blivit så otroligt tillgiven. Idag har jag så svårt att minnas hur det var att inte ha hund. Och fastän jag var fullt medveten om premisserna när vi tog hem honom så känns det sorgsamt att han bara har ett par år kvar i livet för han ger mig otrolig glädje till oss redan nu. Det överraskade mig att det kunde gå så fort att bli fästa vid varandra. Taivek ligger på golvet vid mina fötter när jag sitter och skriver blogginlägg, sitter bredvid öronlappsfåtöljen när jag läser kurslitteratur och vi går promenader flera gånger om dagen. Nu tar vi tillvara på varje dag och vet att alla dagar han är med oss och han mår bra och är frisk är extra dagar i hans liv.

Mera morgonpromenad

Så här ser det ut när jag dricker morgonkaffe och Taivek vill ha en andra promenad för dagen. Hitintills har acklimatiseringen i stan gått bra och jag tror att det beror på att han får vara med på många små utflykter varje dag och att vi faktiskt är hemma med honom på heltid. Risken med den här typen av omställning för en hund som tas från sina sysslor och sin levnadsmiljö är att de blir deprimerade och apatiska. Andra blir understimulerade av att bara ligga hemma och går istället bärsärkagång i lägenheter i staden. Så det är inte utan efterforskning och med noga överväganden som vi tog oss an Taivek och jag är så lättad att han inte visat på något vis att han vantrivs här.

Hund och koppel

Jag är noga med att ta honom till grön- och skogsområden en stund varje dag. I helgen fick han följa med mamma ut till Torpet på Ängsö för första gången och där gjorde han sig verkligen hemmastadd. Alla varma sommardagar kan han svalka sig i det svala torparköket och han verkar redan ha legat in trasmattan. Om några veckar ska vi gå på orienteringskurs tillsammans. Jag ska lära mig läsa karta ordentligt och Taivek får springa i skogen. Perfekt. Det handlar om en fin balansgång med att aktivera honom tillräckligt och att samtidigt låta honom trappa ned till pensionärslivet. Vi lär känna varandra helt enkelt och vad som är en lagom nivå.

5 överraskningar med att få hem en Siberian Husky

  1. Håret. Det är hår precis överallt eftersom han började med att fälla all vinterpäls. Det betyder att han behöver kammas utomhus varje dag men att det ändå är ett litet lager av hundhår i lägenheten. Nu dammsuger jag minst en gång om dagen vilket är betydligt oftare än tidigare.  Perfekt vardagsmotion, men nu är snart det mesta av vinterhåret borta så att vi kan återgå till normalbehåring av lägenheten.
  2. Ylandet. Första natten med Taivek hemma vaknade jag 05.30 av att det ylade ute i vardagsrummet och jag kunde inte för hela mitt liv förstå vad det var. Men det är hans sätt att kommunicera, tack och lov så har han slutat yla på morgonen. Jag tränar honom i att vara själv 15 minuter i taget hemma – när jag passar på att gå till affären eller gå ut med soporna så får vi se vad han (och grannarna) säger om att vara hemma själv medan jag går på Yoga på onsdag.
  3. Tillgivenheten. Har läst om att de är en brukshundar och därför sett framför mig att de ska ha för hög integritet för att vilja bli klapapde i tid och otid. Men Taivek vill gärna bli klappad. Ofta. Och länge.
  4. Lekandet. Han hämtar inte bollar eller pinnar som man kastar. Han intresserar sig inte för fåglar men han skäller på svarta hundar. Enda gången han leker då flyttar han sin tennisboll mellan olika rum i lägenheten. Men det är ingen fartfyllt lek.
  5. Sovrutiner. När det är dags att sova så bäddar han för sig. Han har fått en filt, en kudde och två trasmattor till sitt förfogande och de här bygger han olika slags fort med varje kväll. Ibland har han huvudet på kudden, ibland korvar han ihop trasmattorna till en bädd och ibland kramar han filten som en boll. På dagarna ligger han mest och svalkar sig på golvet bredvid skrivbordet.

Kommentarer

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *