När äventyret närmar sig med stormsteg och magen knyter sig och det enda som snurrar i huvudet är: ”Har jag tagit mig vatten över huvudet?” och ”Kommer jag fixa det här?”. 

Jag fick en fråga via Instagram Stories om att prata om det här med att hantera ångest, oro och rädsla inför ett bokat äventyr. För även om man följer sina drömmar, sparat pengar och förberett ig fysiskt och mentalt under en längre tid så kommer det ändå stunder med den där SHIT – VAD HAR JAG GETT MIG IN PÅ!!! Jag tror alla som klivit en bit utanför sin komfortzon känner igen sig i detta och jag gör det defintivt. Jag minns tillbaka på min första längre fjällvandring där jag vid starten insåg att jag hade ungefär 5 kilo för mycket packning. Dagarna innan jag gav mig ut på min första pilgrimsvandring och skulle möta 800 kilometer – och förhoppningsvis mig själv på vägen men inte hade en aning om jag skulle kunna vandra mer än ett par dagar.

Här är mina 5 bästa strategier för att hantera ångest. oro och rädsla inför äventyret:

1. Stanna upp – Är detta realistiskt?

När tankarna snurrar på i allt snabbare takt. Stanna upp, ta ett djupt andetag och fundera på om detta är relaistiskt. Jag får till exempel återkommande frågan om kajg inte är rädd för björnar och andra vilda djur när jag är ute och vandrar. På det brukar jag svara att jag är räddare för att gå ner på stan för att det statistiskt sätt är betydligt farligare. För så är det. Det är till och med fler som dör av att de snubblar hemma i köket och skadar sig illa på knivar i diskmaskinen med eggen uppåt än det är av björnattacker.

En jättebra regel är STOP-regeln.

  • Stanna: Stanna upp helt.
  • Tänk efter: Vart är du nu? Vad finns för risker?
  • Orientera: Vad har du för alternativ?
  • Planera: Vad ska du göra nu och i vilken ordning?

2. Gör det okända till känt

Miljöer vi vistas i ofta gör vi till ”våra” och de känns trygga och säkra för att vi känner till dem, hur vi ska bete oss där och vad vi kan förvänta oss. Att spendera mycket tid i naturen, läsa information om omgivningarna vi rör oss i eller ska röra oss i, prata med andra som rör sig i de miljöerna och framför allt steg för steg fysiskt vara där med stegrande svårighetsgrad gör att vi gör naturen til våran. Jag känner mig till exempel väldigt trygg i naturen för att jag är uppväxt med att vara ute mest jämt både på vardagar, helger och lov, jag har lärt mig göra upp eld, använda kniv och utekök, jag har testat att leva utan mat och tält en hel vecka i oktober för att se hur kroppen reagerar och jag har provat att g långt och bära tungt även om jag föredrar rimligare förhållanden. Men genom att jag testat gränser, vet min förmåga så har jag också skapat en förutsägbarhet. Eftersom jag vet hur jag hanterar de situationer jag förut var rädd för så behöver jag inte vara rädd för dem mer. Så prova under kontrollerade former det du är rädd för så kan du släppa taget om oron och lägga energi på att njuta av landskapet och äventyret istället.

Det här fungerar på samma sätt som när man flyttar till en ny lägenhet. Även om den nya lägenheten är större, mer nyrenoverad och bättre läge så känns den ju inte som hemma den första tiden. Kanske till och med saknar man den inbodda, trånga, mysiga lägenheten man lämnade. För den nya har inte hunnit bli ”din” ännu. Samma lika som det där stora äventyret – det är ju att på alla vis bryta ny mark.

3. Du klarar så mycket som du tror att du klarar

Den här ska du meditera över ofta. Väldigt ofta. För den är viktig att ha med sig oavsett vad det gäller i livet. Du klarar så mycket som du trör att du klarar. Varken mer eller mindre – det tar bara olika lång tid att nå resultatet och det kan medföra hårda prioriteringar men om du vill klara något så klarar du det. Detta tankesätt är speciellt viktigt om du kliver utanför din komfortzon eller hamnar i en nödsituation/kris. Då måste du lita på att du har allt inom dig för att lösa situationen och tryggt landa i insikten att du kommer fatta de bästa besluten du kan med den erfarenhet och kunskap du har i just detta nu. Bara genom att kliva utanför det som är välkända stigar kan vi växa som människor. Det är det svåraste, tuffaste och absolut viktigaste vi kan göra för oss själva. Att bara vara kvar inom det komfortabla är att stanna i sin utveckling som människa och medmänniska. Du vill ju vara hela ditt potential så just därför får en ibland bara blunda och hoppa. Du kommer landa någonstans. Det är defintivt helt säkert.

4. Fram med papper och penna

När det snurrar på som allra värst och känns helt ohanterligt så tror jag att det ofta är summan av tankarna som blir ohanterligt. Klart det känns katastrofalt ohanterligt om man lägger ihop tio osäkra faktorer som kanske, eventuellt skule kunna dyka upp under äventyret och så vill man stanna hemma. Här är det bra att plocka fram penna och papper. Skriv ned varje, varendaste tanke som snurrar där inne och gör en lista av dem. Sedan skiver du hur du hanterar vart och en av de där problemen om de skulle dyka upp. Så gör exempelvis gjällguiderna inför ett äventyr med en grupp – då listar de vart det potentiellt skulle kunna vara störst rsk för en olycka att hända – vid ett vad, en soäker övergång, i ett område där det skanas mobiltäckning och så sätter de upp lösningar. Hur påkallar de hjälp? Vem bär säkerhetsutrustning? Hur fördelas ansvaret vid olycka. Så oavsett vad som står på din lista så kan du göra på liknande vis. Det kanske handlar om två flyg som har knappt om tid emellan flighterna? Vad händer om bagaget försvinner? Vad täcker försäkringen? Kommer du träffa andra på vägen? Tänk om du blir skitarg på de andra vandrarna? Vad det nu än är – så kolla upp det innan.

5. Skaffa dig stöd-supporters

Mitt allra bästa tips är att börja omge dig med människor som aktivt utmanar sin egen komfortzon. Som vågar lite mer. Och sådana som stöttar dig. Är positiva. Ser möjligheter. För sanningen är att man blir som man umgås så skaffa dig en personlig hejjaklack av människor som tror på dig. Det kan vara männiiskor i din närhet, en partner, familjen, kollegor eller vänner. Men det är inte alltid säkert att du har de som delar din äventyrslust i de kretsarna och då bär internet med sig oändliga möjligheter att hitta likasinnade och skapa nytt nätverk. Vandringsbloggen Community är ett exempel för dig som vill hitta vandringskamrater och de som delar ditt intresse. Även om ni inte delar själva äventyret så är det skönt att kunna vända sig till andra för att slänga ur sig ”dumma frågor” som dyker upp när man minst anar, att ha andra som finns kvar där om det skiter sig eller behöver lite stöd på vägen.

Vad har du för mentala strateger för att möta äventyrsångesten? Håller du med om något? Känner du dig rädd ibland? Fyll gärna på kommentarsfältet så fortsätter vi diskussionen där. 

Författare

6 Kommentarer

  1. Tack för ett spännande inlägg! Talet om äventyrsångest öppnar vår egen Pandoras ask: SVINDEL! Vi har länge omhuldat denna äventyrförstörare, men är glada att kunna meddela att läget nu är avsevärt bättre. Kan bara instämma i dina finfina tips!

    • Svindel är inte att leka med. Bra jobbat att det blivit bättre. Jag var länge helt jättelivrädd för att köra bil och som egenföretagare blev det till slut ett så stort hinder att jag helt enkelt körde bil varje dag en hel sommar och så kom jag över det steg för steg. 😀 Ett krig i taget. Ett steg i taget.

  2. Så innehållsrikt och viktigt inlägg! Mycket av dina råd är nyttiga i många tillfällen, inte bara vid vandring så tack för alla tips! Har flyttat utomlands så många gånger, och får alltid samma rädsla innan jag går igenom mina punkter (liknande dina!) för att lugna ner mig själv och fokusera på äventyret och att njuta. Och man inte kan få det att funka, tillåta sig själv att välja något annat. Vad som funkar för andra kanske inte funkar för en själv. 🙂

    • Åh JAA!!! Så viktigt att våga släppa taget när det inte funkar. Och framför allt att våga stanna upp och fundera om det är verkligen ens egna dröm eller om man jagar någon annans dröm. Lätt att påverkas av sociala medier och vad alla andra gör och drömmer om och råka adoptera andras drömamr.

  3. Äventyrsångest?
    Jag blir imponerad av att du kunde fullfölja din planering med denna extra vikt på 5 kg, kanske dina mentala begränsningar är högre än dina fysiska?

    Att få utmana sina gränser under säkra och kontrollerade förutsättningar är något som kan kännas främmande men är ack så viktiga för utmaningar.

    En av mina kända svaga punkter är orientering, 359 graders sannolikhet mot en att gå på fel kurs. För att lindra detta köpte jag flera olika Naturpass och började orientera, alltid själv och alltid utan tidspress och våga och ha tid för att lära mig orientera och våga lita på mig själv och kompassen. Att hitta rätt och lära sig det själv är en bra ”antiångestmedicin”.

    En betydande del av ångesten har säkerligen samma orsaker som på arbetet. Vandringsleden skall liksom projektet på jobbet fullföljas utifrån projektbeskrivning och resultat. Hur ofta läser vi om de som vandrade halva Kungsleden? Nuförtiden är det snabbast möjliga förflyttning likvärdigt med motorsport. Att inte få ångest av detta skulle ge mig ångest – prestationsångest. Vi måste våga bjuda på våra värsta misstag till varandra så blir vi både klokare och får oss ett gott skratt.

    Stöd supporters kan vara bra men använd inte dina närmaste vänner som kanske inte vågar vara uppriktiga, testa oss som är dina läsare – du har inget att förlora på att testa oss.

    Jag slutar detta inlägg med några rader från ett tidigare inlägg med ett par rader från dikten, I rörelse av Karin Boye.

    Nog finns det mål och mening i vår färd -men det är vägen, som är mödan värd.

    TR

Kommentera

Spara