Första gången jag kom till Alesjaure var för tre år sedan.

Då hade jag vandrat i tre dagar men en på tok för tungpackad ryggsäck och det värkte i hela kroppen, varje steg gjorde ont under fotsulorna och vi hade gått de sista tre timmarna och kunnat se Alesjaure-stugorna och vi gick och gick utan att någonsin komma fram (så kändes det iallafall) det är ju sådana avstånd i fjällen. Till slut kom vi fram till den här platsen med smaragdblått vatten och utsikt över hela dalen vi passerat ochbakom fjälltopparna kastade solens sista strålar ett rosaskimrande sken över hela landskapet. Sedan gick jag in till stugan och köpte en kopp kaffe. Och livet har sällan varit så gott. Att vara framme. Omfamnad av den otänkbara skönheten mitt ute i vildmarken. Självklart var jag inte sen att tacka ja när jag fick chansen att åka tillbaka och spendera åtta hela dagar på plats i Alesjaurestuorna, hugga ved, välkomna vandrare, elda i bastun och vandra omkring i landskapet.

Följ med till mitt fjällsmultronställe Alesjaure.

Författare Angeliqa

Kommentera

Spara