Att åka hundspann över arktiska vidder

Vi befinner oss i Särkimukka på Explore the North nästan 130 mil hemifrån Västerås. Skallen från de närmare 40 hundarna som omger mig i hundgården ekar i huvudet. Jag sitter nedbäddad i en pulka på ett varmt renskinn och ser siluetterna av hundhuvuden som hoppar, studsar och skäller i ren exaltering över att snart få komma igång med dagens äventyr.

Vi är fem tvåmanns-spann med fem draghundar vardera. Det betyder att vi får turas om att köra, jag börjar med att sitta fram i pulkan. Jag gungar lite fram och tillbaka med naturen och spårets rörelser när vi får upp farten i spåret. Det enda jag hör är ljudet av hundarna som springer framför mig, bromsarna som glider i snön i nedförsbackarna och vinden som viner till mellan träden.

Angeliqa och Joel hundspannsförare

Angeliqa Mejstedt åker hundspann

Hundspann i SÄrkimukka

Jag sitter i pulkan med utsikt över våra hundar och ser hur vinterlandskapet vecklas ut framför mig. Vita snötäckta myrmarker byts av med snåriga skogspartier. Då och då flyger jag över några gupp på stigen. Jag förvånas över hur samspelta hundarna är, de är fokuserade och jobbar i team hela tiden. När de blir törstiga sträcker de ut tungan och äter snö i förbifarten längs med vallarna av snö och när de har andra naturliga behov så görs de också i farten. Då gäller det att hålla mun och näsa stängd som pulkaåkare. Så fort vi stannar för att byta förare bryts tystnaden. Hundarna skäller exalterat, hoppar upp och ned och visar med både kroppsspråk och ljud att de vill fortsätta springa.

Hundspann i Särkimukka med Explore the North

Nu är det dags för förarbyte. Jag ställer mig i förarpositionen och behöver använda hela min kroppstyngd för att stå på bromsen som håller tillbaka hela ekipaget. Vi rör oss sedan framåt när jag släpper bromsen och glider snabbt och lätt framåt. Nu finns bara jag och naturen, här och nu. Jag ser till att ha goda marginaler till spannet som ligger framför mig och jag kommer snart på hur jag kan justera kroppsvikten för att få oss att ta oss igenom kurvorna smidigt. För att skona hundarnas kroppar under färden så hjälper jag som är förare dem genom att bromsa ordentligt i nedförsbackarna och springa med och skjuta på i uppförsbackarna. Målet är att ha en så jämn fart som möjligt oavsett hur underlaget förändras.

Joel skrattar

Vid ett tillfälle kommer vi i sådan hög fart över ett backkrön att jag inte mäktar med att hålla emot med med mina 160 centimeter kropp. Jag tvingas släppa taget och Joel och hundarna fortsätter förarlösa. Tack och lov var ingen fara skedd för de stannade av sig själva några hundra meter fram. Joel som fortsatte förarlös på egen hand hojtade glatt saker som: ”Bra jobbat!” ”Äntligen har du fått in snitsen ordentligt” ”Vilken bra fart vi fick upp nu”.

Angeliqa Mejstet glad av att köra hundspann

Uppställning av slädhundarna

Lunchrast med svampsoppa

Vi stannar för lunch på en öppen slätt med vårvintersolen i ansiktet. Hundspannsföraren Hannah gräver fram en bänk till oss i snön och gör upp en eld där hon värmer svampsoppa till lunch. Från sin släde packar hon också fram ostsmörgåsar och kanelbullar.

Hund i hundspannet

Vi börjar snart närma oss hundgården igen och det känns direkt när hundarna vet att de har nära hem igen. De fylls av mer energi igen och springer med all sin kraft framåt. Hemåt.

Hundspann i solnedgången

Att åka hundspann både som förare och i pulkapositionen liknade ingenting jag kunnat föreställa mig på förhand. Men det är något jag längtat efter att prova i flera års tid – det har helt enkelt inte kunnat bli av förrän nu. Att åka hundspann går att göra i alla möjliga former och konstallationer, med allt från någon timmes tur till flera dagar i sträck. Jag skulle säga att några timmar är för lite – det blir roligare och roligare när man börjar få in tekniken och blir samspelt med sitt hundspann. Nästa gång vill jag vara ute tre eller fem dagar. Det är min nästa stora dröm i vinter-äventyrs-sammanhang. Men tills det är möjligt lever jag gott på minnet från den här dagen.

Kommentarer

  1. Leanne

    ‘when they have other natural needs, is also on the move. Then you have to keep the mouth and nose closed as sled racers.’ I’m glad you mentioned this! I was NOT prepared for my first time HAHA.

    Can’t wait to try this again, glad you finally got to do it!

    1. Jag kan starkt rekommendera en tur om du får möjlighet =) Nu var vi bara uppe i JUkkasjärvi och vände i princip för att hämta hem taivek över påsken men annars, om jag haft mer tid skulle jag lätt planera in tre dagars tur med hundspann. Det är en otrolig upplevelse 😀 Inte likt så mycket annat som går att göra.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *