Att komma hem från en lång vandring

För några dagar sedan hittade jag dagboken jag skrev efter att jag kom i mål från Fjällräven Classic 2014. Det var den längsta och mest utmanande vandring jag genomfört dittills och det märks i texten att jag var tagen av upplevelsen. I början av nästa vecka åker jag upp till Abisko igen, men nu för att spendera 10 dagar vid fjällstationen i Alesjaure.Returning home is the most difficult part of long-distance hiking; You have grown outside the puzzle and your piece no longer fits.” Cindy Ross Jag har precis tittat igenom hela boxen av The Pacific och kan inte låta bli att dra paralleller mellan de unga soldaterna som återvänder hem efter krigsslutet med känslan av att komma hem efter två veckor lång resa och vandring. I det sista avsnittet återges situationer när de unga killarna som återvänder hem efter kriget ska anpassa sig till vardagslivet i Amerika igen. De är lite tafatta i kommunikationen med de som inte varit med om den där resan, det finns en osäkerhet om vilka samtalsämnen som är passande för första dejten osv. Det är med ett litet stygn av igenkänning som jag jämför TV-serien med hur det känns att komma hem från en längre vandring. Att på något vis känna sig alienerad –  men jag har turen att vara chockad av världens skönhet istället för dess grymhet.

Att komma hem från en lång vandring.

Jag har sett de mest makalösa vyerna, varken ord eller bilder kan göra dem rättvisa. Jag har varit bortkopplad från internet, inegt instagram och Facebook. Jag har lyssnat på min kropp; känt hunger, känt törst, känt väder och vind påverka min kropp och jag har känt trötthet och värk. Jag har gått längre än jag någonsin gjort tidigare, jag har skrattat, gråtit och svurit. Det första jag gör när jag kommer fram till civilisationen igen är att ladda mobilen. Koppla upp mig. Uppdatera mig. Och det känns värdelöst. Eller mer rättvisande – det känns oviktigt. Jag har blivit främmande från allt som var ”viktigt” i den vanliga världen. Jag vill bara tillbaks ut till fjället. Dragningskraften. Naturens dragningskraft är stark. Sedan åker jag hem med nattåget från Abisko och kokar snabbmakaroner och steker falukorv. Återgår till det normala igen.

Läs mer från Fjällräven Classic

Följ med på alla dagsetapper Nikkaloukta – Abisko tillsammans med Jonna Jinton och Johan Forsberg

Kommentarer

  1. Johan

    Det här kändes väldigt träffande efter att vi i söndags kom hem ifrån en sexnätters vandring längs Laugavegur-leden på Island.

    Vi valde att mentalt stegvis komma tillbaka till verkligheten genom att ägna måndagen åt materialvård. Torka bort all svart aska från tält och kängor, vädra sovsäckarna och äntligen få diska bort knastrig sand från trangiaköket. Kändes lite som att tacka utrustningen för att den gett oss så fantastiska upplevelser.

    Igårkväll kunde vi inte låta bli att börja planera nästa vandringsäventyr.. 🙂

    Tack för ett väldigt träffande inlägg Angeliqa!

  2. Lina - The world according to AdrenaLina

    Känner såväl igen mig i kontrasten av att vara iväg och uppleva till att komma hem och koppla upp mig på nätet igen och vara tillbaka i en vardag som till stor del består mer i att titta in i en skärm än på naturen runt mig. Och precis som du säger, hur oviktigt det känns.. Har mycket tankar för tillfället om hur mycket tid jag egentligen lägger på fel saker..

    Btw älskar citatet i början. Precis så är det. Klockrent!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *