Att läsa i gästböcker längs med lederna…

Det finns få saker som jag tycker är så roligt som att läsa i de handskrivna gästböckerna längs med vandringslederna. De finns ibland i små träbrevlådor i vindskydden eller på en trähylla i sovstugorna. Ibland blir det bara korta förbannanden, snuskiga skämt eller redogörelse för väder, vind och svamptillgång. Men ibland blir det lite längre och mer personliga inflikningar.

Gästbok

Det här är en gammal persons handstil. Orden valda med omsorg och de kommer från hjärtat. ”Vackraste platsen på hela Vasaloppsleden – från en som vet. En som gått allt flera gånger.”

P1050594

Det här var en utav de roligaste jag hittade. Pojkstreck. De eldar en sjuhelvetes brasa. Det smäller och fräser.

Anteckningar

Killarna skriver några timmar senare att det är 60 grader varmt i stugan. Och ser du kasten mellan den varma stugan med den samtidiga insikten om att det är stjärnklart ute. De här killarna gillar livet. Upplever naturen mitt i allt.

P1050596

En brasa och en varm, torr stuga kan få de tröttaste vandrarna på nya tankar.

Turhistoria

Jag gillar Mange för han har fattat grejjen. Vandring i världsklass. En koja värd att bevara. Kanske mer än vänskapsbanden till de papperseldande polarna?

sanning med en lång backe

Årets sanning. 900 meter innan stugan stod en skylt med just ”900 meter kvar” och då tänker man hahaha det är typ som att gå till Konsum runt hörnet. Nu är vi framme. Och så visar det sig vara 900 meter ren uppförsbacke, över fallna träd, via timmerstockshögar och genom meterhögt gräs. Knäcken alltså. Knäcken.

Från 1985

Första anteckningsboken var från 1985, det är året innan jag föddes. Jag satt på morgonen i stugan och bläddrade igenom böckerna i morgonljuset och när jag var klar så tänkte jag att det har ändå inte hänt så mycket med människan i naturen. Man är glad för att komma fram, lycklig över att kunna starta elden, hugga ved och brassa kaffevatten. Det är umgänge i stugan och samling framför brasan i mitten av kabinen. Och det blir platsen till reflektion över dagen som varit, kampen i kroppen av förflyttningen som skett. Och det är något så fint över det här. Tänk vilken underbar skatt som finns där ute. I stugorna längs med våra vandringsleder. Ta väl hand om dem.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

sitemap-1sitemap-1sitemap-3homesitemap-2sitemap-1sitemap-7sitemap-2sitemap-1sitemap-4sitemap-1sitemap-9sitemap-2sitemap-3sitemap-4sitemap-5rsssitemap-8sitemap-1sitemap-1sitemap-3sitemap-3sitemap-2homesitemap-3sitemap-9sitemap-7homesitemap-5sitemap-6rsssitemap-3sitemap-5sitemap-3sitemap-6rsshomesitemap-3sitemap-5rsssitemap-3sitemap-6sitemap-8sitemap-4sitemap-7rsssitemap-4sitemap-10rsssitemap-4sitemap-3