Besök till Brandområdet i Västmanland

Svartbrända trädstammar. Sot. Kol. Fallna träd som ett stort plockepinn. Jag står i brandområdet i norra Västmanland och tittar ut över skogen som inte liknar någonting jag sett tidigare. Runt omkring mig lyser kala stenar upp marken med sina ljusa vita, grå och rosa färger. Stenarna som annars är gråa till färgen och överväxta med mossa. Meter för meter genom brandområdet fick mig att tänka på vilka enorma krafter som härjat i området. Hur obönhörligt de tagit sig fram i skogarna och slukat allt i sin väg. Natur som inte på många hundra år kommer bli sig lik igen och där vi behöver påminna oss människor om hur små vi är i alltet. Idag får bilderna säga mer än tusen ord.

Fermansborundan

Fermansbo urskog ligger i norra Västmanland och är ett utav de många områden som drabbades av den stora skogsbranden 2014. Fermansborundan går genom mossigt mjuk urskog med hängande lavar vidare ut till ett område där branden härjat och lämnat tydliga spår efter sig. Det går att höra hur trädstammar som rasat på varandra gnislar av friktionsnötning när vinden tar tag i dem.

P1050780

P1050784

P1050804

P1050814

P1050874

Grävlingsberget

Vid Grävlingsberget planerar Länsstyrelsen att bygga utsiktstorn, uteklassrum och besöksanläggingar. Redan idag finns grillplats, parkering och infromationstavlor. Att komma hit gav mig känslan av att komma till ett annat land. Något tropiskt och långt borta. Ljusa, vita trädstammar, klara gröna och rosa färger på marken. Kontraster som syns i sydamerika eller omkring medelhavet. Naturen liknar inte den traditionellt Västmanländska siluetten med blandskog och mossbeklädda stenar. P1060062

P1060063

P1060099

P1060064

P1060073

P1060076

P1060080

P1060105

P1060108

P1060110

P1060069

Läs också: Dödligt vacker – ur spåren efter storbranden 2014 av Agneta M Lindh

Kommentarer

  1. Så vackert efter skogsbränder, och även fast vi inte är vana vid det så ”ska” ju granskog faktiskt brinna. I Alaska är fire return interval mellan 90-120 år ungefär, vilket innebär att rent biologiskt sätt så är skogen redo att brinna vid det efter så många år. Både jag och W forskar ju på skogsbränder så det ligger mig varmt om hjärtat 🙂

    1. Åh – det där är ju jätteintressant Ann! Nu kom jag på att jag såg flera bränder som anlades av brandmän under min roadtrip i USA.

      Det blir otroligt vackert. Men det finns också en otäck känsla i hur lite vi människor kan styra de här stora krafterna som sattes i rullning. Som ett stort stormande hav när man sitter i en liten båt. Så tänker jag att det måste känts för alla de som hade elden krypandes inpå knuten.

      Verkligheten har så många vinklar. Men nu måste du berätta mer – hur fungerar det när skogen är ”Bilogiskt redo” att brinna? Vad händer om den aldrig får brinna? Vad finns det för fördelar med bränderna?

      Jag har mycket att lära.

      1. Om vi börjar vid noll, och definierar det som tidpunkten precis efter en brand. Det du ser i landskapet då är växter som växer snabbt, oftast gräs, blommor små buskar. Ett par år senare så börjar fler buskar och även en del lövträd att etablera sig, men även gran förstås. Växterna och träden behöver ljus och näring och vatten förstås för att växa. Lövträd växer snabbare än tex gran, och börjar efter en tid att växa om granen. Alla dessa växter tävlar om näringen och ljuset i skogen. Efter en tid så skuggar lövträden över så pass mycket att växterna längre ner inte får något ljus och börjar dö eller stanna i växt.

        Så småningom så börjar granen att konkurrera med lövskogen eftersom granen faktiskt kan växa (om än långsamt) i skugga, och växer så småningom om lövskogen, plus att livscykeln för lövskog brukar generellt vara mycket kortare än för tex gran, och lämnar då även plats för granen att växa till sig. Detta brukar kallas för klimax, det är det ultimata stadiet för granskogen, då finns det nästan ingen undervegetation, förutom mossa, lingon, blåbär etc, och döda träd. Granfrön kan etablera sig utan bränder, men får mer tillfälle att öppna sig och etableras då en brand uppstår, och vid detta tillfälle så finns det en del döda träd redan i skogen som även bygger upp brandrisken om och när ett blixtnedslag startar en brand. Om skogen inte brinner så antar jag att en del granar naturligt dör och lämnar ljus åt andra växter, såsom gräs etc och så börjar vi om från noll igen då de växter eventuellt kan konkurrera ut granen.

        OK OBS detta är i väldigt generella drag och det behöver inte alls gå till på detta sättet alltid. Jag vet faktiskt inte hur exakt det är i Sverige, det enda jag vet är att vi har ”managed” vår skog så himla länge så vi har i princip rensat ut bland skogen så den inte brinner lika ofta. Jag tror faktiskt inte att vi har nästan någon ”urskog” i Sverige, vet att vi har minst en men kommer inte ihåg vart. All annan skog har i någon mån blivit planterad eller påverkad av människan på ett eller annat sätt.

        Detta är även granskog specifikt jag pratar om. Finns jättemånga olika skogar förstås och olika slags bränder som påverkar på olika sätt. Det är en hel vetenskap som sagt 🙂 Ok, jättemycket komplicerad info ihoptryckt på liten ytan, men hoppas det liksom makes sense ändå 🙂

        Hörde du om Fort McMurray branden i Kanada, den var helt galen, så otäck, så nära att hela staden inklusive invånarna drogs med i den branden. Så som du säger så är krafterna enorma, och det finns absolut ingenting man kan göra då en extremt torr skog har blivit övertänd. Jag skrev lite om just det för ett par veckor sedan då den branden precis hade börjat:
        https://ann-olsson.squarespace.com/blog/2016/5/7/we-need-to-talk-about-climate-change-pt-1

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *