Jag bilade förbi några utav mina favoritplatser längs med St Olavsleden och idag får du följa med. 

Livet blev sig aldrig riktigt likt igen efter att jag gav mig ut på pilgrimsvandring. Steg för steg kom jag att hitta ut från en förtvivlat svamlande i tät dimma till att se klart från toppen av det berg jag bestigit i form av ökad självkännedom, tillit och acceptans. Jag gav mig ut på St Olavsleden utan att ha en riktig plan för vad det skulle föra med sig. Dag efter dag blev jag överraskad av att upptäcka hur mycket min kropp klarade av, jag växte i mötet med människorna, av att navigera på egen hand och bekämpa den där tystnaden som först var obekväm men sedan kom att bli min vän.

Året efter jag vandrade St Olavsleden åkte jag tillbaka med min Storcoopris och bilgrimsvandrade. Stannade till med bilen på många utav de platser jag vandrat på tidigare.  Hejade på glada vandrare som skulle starta sin egen färd, några utav dem råkade vara nyfikna vandrare jag föreläst om pilgrimsvandring för bara månader tidigare. Ett stygn av avundsfriskhet för deras stundande äventyr. Glass i Bräcke. Långhuset i Viskan. Loppis vid vägkanten.  Vackert snidade staket. Holiday Clubs bastuland i Åre.

Varje millimeter av leden känns som hemma.Och jag återkommer i tanken ofta. Jag återkommer i fysisk form. om och om igen. Som en bullmormor med öppen famn. Så finns leden där för mig och jag för den.

Läs alla dagböcker från leden: St Olavsleden – Vandringsbloggen

Kyrkoruinerna vid Selånger, här startar vandringen på 564 kilometer och här är energin hög, förväntningarna höga och magen pirrar som härligast pirrande som den bara kan göra inför ett livsäventyr som långvandring. Det märks på stämningen. När jag kom hit för ledstart i slutet av september var det en regnig dag, nu sken istället solen och jag möttes av framstegen för det nya Pilgrimscentret som har invigning nu i juni.     

Långhuset i Viskan

Långhuset i Viskan där Rolf Lassgård spelade in film och det går att se en massa, massa detaljer kvarlämnade från filminspelningen. Minns att det var en massa prat om detta längs med leden. Direkt när jag såg det långa huset föll jag i kärlek till det för den där härliga känslan av att tiden stått still. Lämnats till väder och vind. Skrymslen och vrår. Gamla gardiner kvar i fönstren. Någon kom ut genom en port.

Läs mer: Leddagbok: Långhuset i Viskan (Fjärde vandringsdagen)

Lekland för vuxna Boda Borg och inte minst korvmoj – det var uppskattat. Tack för matdepå mitt på ingenstans.

Vandringen tar dig förbi ett kyrkostaket som berättar historia, ett hantverk och konstverk.

Glassbaren i Bräcke

Åre skymtar i horisonten Nära Åre nu med Storcoopris. Jag kan inte fatta att en hel månads vandring går att tillryggalägga på en enda dag med bil. Det är för otroligt alltså. Svindlande tanke när jag minns steg efter steg.  

Regnbågen går ned över bergen. Det blir en symbolisk sista bild som får avsluta denna bilgrimsvandring.

Av alla saker jag vågat mig på här i livet så är just att vandra St Olavsleden en utav de som har kommit att betyda mest för mig. För vad som hände på insidan och utsidan. Det gav utrymme att skapa ett helt nytt liv på mina villkor och dagen efter jag kom hem sa jag upp mig från mitt heltidfsjobb. Inte för att jag inte tänkt tanken långt tidigare utan för att jag äntligen fattade att allt jag behöver finns inom mig. Jag behöver inget mer än det jag har på ryggen. Starka ben och frisk luft i lungorna. Allt annat är bara bonus.

Nu menar jag inte att du behöver säga upp dig. Men kanske kan långvandring genom det fantastiska landskapet både på svenska och norska sidan ge dig en pusselbit, härlig stund att minnas tillbaka på och avkoppling från måsten i storstaden.

Jag hoppas att du blivit lite mer sugen på att upptäcka pilgrimsvandring. Läs gärna mer här på Vandringsbloggen:

Författare

Kommentera

Spara