Jag trodde ryktet som nådde mig var ren och skär lögn. Björn till lunch. Det blev en av de vildaste och galnaste luncher jag varit med om sedan jag roadtrippade genom Thailand och beställde in hajfenesoppa.

Snälla bråka inte på mig om hajfenesoppan, eller om flygresan, det var inne då för tio år sedan att ha gap year och se andra kulturer. Vandra bland teplantage. Jag har klimatkompenserat många gånger om genom att vandra tvärs över tre länder med mina bara fötter och cyklat i alla väder under 31.5 år. (Visst är detta ett vettigt resonemang).

Tillbaks till den vilda lunchen. Björnen kom in som en wallenbergare med lite halvledsna frysta grönsaker men desto godare smördränkta potatisar. Jag har inte ätit björn förut och överraskades av att det INTE smakade varken som älg eller vildsvin, utan lite mer dovt och stumt snarare än vilt. Priset var av det dyrare slaget och kompenserades definitivt inte upp av kaffet men väl av utsikten över hela halva Dalarna. En fröjd att se ut över skogar och sjöar.

Författare

Kommentera

Spara