Åtta björnobservationer under tre nätter från ett gömsle vid en åtelplats ungefär tre mil utanför Östersund. För ett par veckor sedan besökte jag Evelina Åslund och Roger Bäck som driver Wild Jämtland och passade på att lära mig allt om vilda djur. Idag får du följa med på björnspaning och vad som kom att bli minnen för livet. Jag backar bandet baklänges.

Möte med björn – rovdjur med urkraft

Tyst, med snirkliga sammanhängande bokstäver skrev jag i min lilla nötta anteckningsbok om det där första mötet med björnen.

Tre björnar i två omgångar. Under nästan en och en halv timme satt jag och följde deras minsta rörelse. Dynamiken. Hur det plaskade när de förflyttade sig över myrmarken samtidigt som stegen från de hundrakiloskolosserna såg så lätta ut. Hur en björn letade sig in i dimman borta vid skogsbrynet och liksom dansade fram och tillbaka precis i mellanrummet mellan synlig och inte synlig. Som för att retas. Kanske finns ingen starkare känsla av sammanhang än att på håll observera naturen och dess innevånare. Som att kliva tillbaka tusentals år i tiden. Jag går ut i naturen. Ger den min tystnad, stillhet. Tillbaka ger den livet.

Björnarna i Sverige blir runt 20 år gamla, kan väga upp till 600 kilo och springer ca 40 kilometer i timmen. Störst chans att få se björn har du i Härjedalen, Dalarna, Jämtland och Norrbotten. Det är ovanligt att se dem i södra Sverige och det blev stort ståhej när en björn skymtades nära min hemstad i Västerås.

Bo i Gömsle – sitt säkert och sov gott

Min första tanke när jag  skulle iväg och spana efter björn var – åh, det måste vara absolut prick livsfarligt, ingen klok människa kan sätta sig och vänta på att björnarna ska komma fram. Inte för att jag någonsin känt mig rädd för björn eller att tanken på björn begränsat mig – men jag har varit glad över frånvaron av björn när jag vandrat och nyfiket undrat hur det skulle vara att se en på håll. När jag fick se gömslet som jag bäst skulle beskriva som ett trähus med sängar och kikhål så kände jag mig hur trygg som helst. Här skulle jag både sitta tryggt och sova gott. Dasset, precis utanför, med fyra träväggar kändes också lugnande, en vill ju inte riskera kissespring.

Vad du ska ta med dig till gömslet – liten packlista: 

  • Kamera
  • Kikare
  • Kaffe
  • Sovsäck
  • Anteckningsbok

Du behöver inte packa med kex. Kex låter som fan när man tuggar. Det är fullständigt ohållbart. Saker som däremot fungerar bättre är lingonrågbröd med mjukost, det är ninjamat. Banan är ninjamat. Kaffe är absolut nödvändigt om du har någon sorts självbevarelsedrift.

Redan vid sjutiden åkte vi ut. Jag fick öva alla mina ninjaskills. Stänga bildörren ljudlöst. Smygrulla på utsidan av kängkanten för att störa så lite som möjligt. Undvika att kliva på torra grenar. Inte klampa, sjunga, prata. Smygande runt gömslet fälla upp gluggarna för att kunna se ut innifrån.

Sedan kom timmar av att se ut hur myren och tallarna omfamnades av kvällsljuset. Titta på fåglarnas skådespel. Lyssna. Spana med kikaren så snart det började skymma.

Ingen väntan är så lång som de där pirriga, pirriga timmarna innan man kanske, eventuellt, förhoppningsvis, helt jättebombsäkert får se en björn. Livs levande björn i sin naturliga miljö. Inte som på Zoo att vi tar björnen till oss människor utan här ute är jag på naturens villkor och det är upp till mig att agera så att jag har största möjliga förutsättningar att se björnen.

 I gömslet finns fem sängplatser – men jag kan lova att när det vankas björn där ute  mitt i natten är sova det absolut sista som går att tänka på. I gömslet fanns också nödproviant, fönster för att se ut på åtelplatsen (där björnarna går för att äta mat) och glugg för kameran.

Saker jag lärde mig i gömslet:

Djur ser, hör och känner dofter långt över vad vi människor kan. Ute i naturen är vi alltid på deras villkor så det finns några knep som ökar chanserna att få se björn – och de här sakerna är det noga med.

  • Vara tyst. Välta omkull tunga saker som ger ifrån sig plötsliga höga läten. Exempelvis välta kikare, tappa kniven som är fäst på bältet i golvet eller knuffa omkull sin ryggsäck.
  • Inga hastiga rörelser. Genom fönstren kan korparna se blänket från kikaren och plötsliga rörelser. Och den som vill ha chans att se en björn vill definitivt inte skrämma bort korparna.
  • Tänka på dofterna. Tandborstning. Det gör man inte utomhus. Den starka doften från tandkrämen skrämmer bort björnen. Så använd uppfinningsrikedom för att borsta tänderna inomhus. Jag spottade i en stor hink. Ny upplevelse.

Uppladdning för en sen kväll och natt

Dagarna när jag var upp till Jämtland förvånade mig. Det var högsommarvärme. Bara fyra veckor tidigare när jag var upp var snövallarna över metern höga. Då handlade det om solgropar och att skydda elden från att äta sig ner genom snön och nu var det 25 grader varmt.  Det händer så fort nu.  På morgonen försökte jag sova en stund. Åt brunch och låg sedan i största lathet ute på träbryggan vid vattnet för att ladda energi inför en till natt i gömslet. Passade på att träna lite.  Gick med nakna fötter på marken.

Bastun vid vattnet. Efter visst tvekande, en starkt argumenterande övertalningskampanj och ett djupt andetag så gjorde jag mitt års första dopp här i tjärnen.

Evelina är förutom engagemanget i Wild Jämtland en skicklig ripjägare, driver företaget Joy Event – Hunt and Health och förespråkar Slow Adventures, vistelser i naturen med fokus på välmående vilket kan betyda att hon kombinerar jakt och yoga.

Evelinas hus ligger dit GPS:en inte riktigt längre hittar utanför Alsen och första gången vi sågs var hela min själ upptagen över insikten av att vara tillbaka i närheten av området där jag pilgrimsvandrade längs St Olavsleden två år tidigare. Det finns ett par trädörrar som jag minns varje sticka av – av någon outgrundlig anledning. Vet inte varför. Det var också där jag plockade vildhallon i min kåsa och satt länge i solen. Hur som helst så kändes det som att komma hem. En plats som känns som hemma. Människor som känns som livslånga vänner. Ologikens logik.

Framför lägerelden plockare Roger fram sin gitarr och spelade Jägarland (se privatspelningen via Instagram). När jag sedan bilade hemåt genom ett riktigt morgontidigt Jämtland så fick just de där stroferna följa mig på vägen – likt norrländsk country på sitt helt egna vis. Och det roliga är att Rogers album slagit Per Gessle på CDON:s försäljningslista. Klicka in dig på länken så förstår du varför det kallas Jämtlands Nationalsång.

Roger är en av Sveriges absolut främsta experter på björnar, han kallar sig själv Ödemarksjägarn på instagram. Första kvällen i gömslet satt han med och berättade om björnar, hur det luktar citrus från platsen djupt in i den snåriga skogen där björnarna allra helst bygger sina iden. Hur de kan  äta upp sig 50 kilo över sommaren för att orka med den långa vintern. Hur de helt glömmer bort att äta när det är dags för parningssäsongen för allt de tänker på är kärlek. Och hur de kan gå upp i vikt av att äta gigantiska mängder blåbär. Ändå fina prioriteringar.

Den stora bajsletardagen i Renflomarken.

Mattias är bland annat färdledare för expeditioner i Afrika och  visade mig hur jag kan se spår av vilda djur ute i naturen.  Vid ett tillfälle stod jag med björnspår vid ena kängan och älgbajs vid andra. Jag vill bli bättre på att tyda spår, tolka de fina signalerna som finns i avvikelser i naturen. Tillplattat gräs som visar djurens viloplats, höjden på avätna grenar som avslöjar hur stort djur som varit i framfarten.

Med rätt kunskap kan en historia spelas upp i efterhand, men bara det tränade ögat kan översätta. Så det som händer när vi kliver utanför fokus inåt, jag tänker på alla de där tankarna jag som vandrare kan ha om vad naturen ska ge mig i form av mysig plats att dricka kaffe, häftigaste platsen för utsikt över landskapet. När jag stannar upp och istället gör mig till en del av naturen. Är jag ett med naturen.  Genom att tyda tecken i naturen går det att i efterhand spela upp scenarion om vilka som har rört sig på stigarna innan vi själva var där.

Senare på kvällen åt vi en riktigt rejäl middag bestående av norrlandsfavoriten souvas tillagad på gjutjärnspanna, med hemlagad lingonsylt och en massa grönsaker. Kokkaffe. Kokkaffe såklart – som rejäl bas i vakenhet inför kommande nattpasset.

Rullar hem från Jämtland

Slutet gott allting gott. Sista dagen spelade jag in podcast tillsammans med Roger och Evelina och det avsnittet kommer upp framöver – där tar jag reda på hur farliga djuren ute i naturen är egentligen och vad du som vandrare ska göra om du råkar vandra rätt in mellan en björnhona och hennes ungar. Dessutom kommer ett avsnitt om hur du kan läsa spår ute i naturen. Stay tuned!

Så med dessa rader säger jag inte hejdå – utan på återseende (återhörande). Jag är otroligt tacksam för att ha haft förmånen att kliva in i ett helt annat universum för en stund.  Med ny kunskap, väckt nyfikenhet och hejdundrande möten med naturens urkraft.

Författare

9 Kommentarer

  1. Wow vilka upplevelser! Jättefint beskrivet och fotat! <3 Jag har träffat Roger och Evelina några gånger (på jaktmässor), hur trevliga som helst!

    • Det var verkligen en fantastisk upplevelse, långt bortom vad jag trodde ens var möjligt. Evelina och Roger är ju de bästa tänkbara värdarna med möjligheterna de byggt up med både dagscampen och gömslet coh inte minst den enorma erfarenheten och kunskapen som de frikostigt delar med sig av. Det ger såklart ännu en till dimension av upplevelsen. Tusen tack för komplimangerna om fotona, det är verkligen speciellt att verkligen ha det där utrymmet att känna in en upplevelse, att stanna kvar i den och att kunna bevara den såhär i bloggformatet.

  2. Vilken häftig upplevelse och vilken vetenskap också, att ha stenkoll på varenda fotsteg för att inte skrämma bort björnarna. Att jag inte testat det här, som ändå bor bara tre mil bort?

    • Wowowowow alltså du bara måste åka och bo i gömsle, pga jag älskar dina bloggrapporteringar helt oavsett vad du gör. Åk! Alltså, jag visste inte att det här var en grej man kunde göra, jag är helsåld och vill ut och titta på alla vilda djur nu. Älgar. Renar. Lodjur. =) World is not enough.

    • Verkligen en upplevelse att minnas för livet. Nu när jag sitter och tittar tillbaka på bilderna kommer det verkligen tillbaka den där känslan av att verkligen vara en del av naturen. Det är nog det jag verkligen tar med mig. Urkraften och mystiken. Jag kan verkligen rekommendera dig att ta dig tid och åka iväg på björnspaning om du för möjlighet någon gång. 😀

  3. Vilken upplevelse! Känns verkligen som att jag är med dig när du beskriver detta, och drar på munnen flera gånger. Kaffe låter som ett måste helt klart 😉

    • Haha, ja det är som att kliva in i ett annat universum. Att låna en plats i naturen för en stund och gå tillbaka till det mest grundläggande som finns.
      Det var en otroligt häftig känsla som jag kommer bära med mig länge och jag kan varmt rekommendera en tur om du någon gång har möjlighet.

      Allt gott!

  4. Pingback: STJÄRNÖGONBLICK 22 | kvällsdopp, fläder och barfota. | REAKTIONISTA

Kommentera

Spara