Boksignering bland ekhagar, hästar och ett virrvarr av vandringsleder. Helrätt för en heltidsvandrare. Idag får du följa med under ett härligt dygn ute på Ängsö.

Så kom dagen för min första offentliga boksignering. Och jag visste inte alls vad jag skulle förvänta mig eller hur det skulle vara. Så jag googlade på saker som ”Hur signerar man en bok” och ”Hur många böcker ska jag ta med till signeringstillfället, 3 eller 300?”. Det första hittade jag bara de kryptiska av svar på och den andra en låååång redogörelse för hur otroligt lite böcker som säljs på en boksignering. Man ska som författare vara glad om nån över huvud taget dyker upp till signeringen och man ska räkna med att sälja ungefär tre böcker. Så ahaa – tänkte jag, det låter som om jag kan koka stora kaffetermosen till signeringstillfället då och räkna med en hel del slappatid.

Signeringen passade jag på att ha under familjedagen som varje år är ute på Ängsö under nationaldagen. Det gjorde att massor med människor åkte runt för att upptävka allt roligt som finns i naturreservatet. Fiskarfruns café med hembakat fika och de godaste lunchtallrikarna med rökt fisk. Smedjan. Hästridning. Den lilla stenkyrkan. Stiftelsen som förvaltar alla torp och fastigheter på ön. Spökslottet som slog upp sina portar och såklart möjlighet att vandra längs de många stigarna.


Såhär glad blev min svåger för sitt signerade exemplar.

Jag dukade  upp ett bord med böcker. Och vad som hände sen är historia. Det kom så många utav er som läser, är medlemmar i någon utav vandringsgrupperna på Facebook och vänner, familj och bekanta, entreprenörer från staden och glada familjer. Under dagen kom nästan 450 personer och jag sålde nästan slut den stora högen med böcker jag hade med.  Dagens gladaste möte var med en kvinna som kom cyklandes från Enköping, fem mil totalt för att säga hej och få boken signerad. Det var dagens starkaste prestation. Sedan dagens absolut finaste, ett brev tecknat med akvarelfärg ute längs med leden. Som gjorde mina ögon helt tårögda. Det var en så otroligt fin gest och jag är helt hjärtevarm.

Men det konstigaste av allt. Det absolut konstigaste som finns i hela världen – det är känslan av att signera en bok. Jag har fortfarande inte kommit över det eller kanske ens fattat det. Att det är min bok och att jag som författare signerar den. Det är en stor heder och glädje – men fortfarande nått jag inte kan förstå. Dagens absolut finaste hälsning kom i akvarellform. Författad längs med lederna. Det var ett tårfyllt hej. Tack, underbara alla ni som kom och sa hej och peppade mig så otroligt. Inget i världen gör mig gladare.

Nationaldagsdygnet på Ängsö

Efter boksigneringen mötte jag upp Katarina som du kanske känner igen som Bucketlife. Hon inspirerar mig så galet mycket och är en utav dem jag har att tacka att jag lever som jag gör idag och att jag vågade ta steget ut till egenföretagarlivet. Hon frilansar och har byggt om släktens lada till boende uppe i Särna och hon lever nära naturen. Den lifedesignen satte igång mycket tankeverksamhet hos mig. Sedan kom även Louise ut, Louise som tagit alla de fantastiska bilderna till boken. Hon har kommit att bli en av mina allra närmsta vänner och är en utav tre och en halv personer jag pratar i telefonen med. Ni som fattar ni fattar.

Vad vi gjorde var att ta en kort promenad i reservatet, jag visade det finaste jag vet i världen. Apostlaringen av träd som är planerad för att skydda slottet mot onda andar, världens ände där hav mötte land för många år sedan, gravstenen till hästen som skrämdes av ett spöke och sprang in i en mur, ångsbåtsbryggan där vi satt länge och tittade på vattnet och vägen förbi ekhagar, får. kor och hästar. Tror sommaridyll är ett passande ord. Sedan åkte vi till den lilla stugan med utsikt över vattnet. Åt middag på trappen. Pratade tills det inte fanns mer prat och sedan kulade Louise in natten.

Författare

Kommentera

Spara